”Lektion 5 – Förberedelsematerial till lektionen: Mormons boks framkomst”, Återställelsens grunder – Lärarmaterial (2019)
”Lektion 5 – Förberedelsematerial till lektionen”, Återställelsens grunder – Lärarmaterial
Lektion 5 – Förberedelsematerial till lektionen
Mormons boks framkomst
Innan Moroni grävde ner den nephitiska uppteckningen profeterade han om dess framkomst i de sista dagarna: ”Ingen kan ha förmåga att föra fram den i ljuset utan att den ges honom av Gud” (Mormon 8:15). Fundera på varför vår himmelske Fader valde en ung, outbildad bondpojke till att översätta och ge ut en av vår tids mest inflytelserika böcker.
Del 1
På vilket sätt förde Joseph Smith fram Mormons bok genom Guds kraft?
Flera mirakulösa händelser ägde rum som en del av framkomsten av Mormons bok, som bevisar att den översattes genom Guds kraft (se De heliga: Berättelsen om Jesu Kristi kyrka i de sista dagarna, volym 1, Sanningens baner, 1815–1846 [2018], kapitel 3, 4).
En ängel betjänade Joseph Smith och berättade för honom om den forntida uppteckningen.
På kvällen den 21 september 1823 uppenbarade sig ängeln Moroni för Joseph Smith och berättade för honom att Gud hade ett verk för honom att utföra (se JS–H 1:33).
Studera som förberedelse för lektionen
Joseph Smith översatte Mormons bok trots att han var ung och hade ytterst lite utbildning.
Joseph Smith var 17 år gammal när ängeln Moroni besökte honom och när han fick se plåtarna för första gången. Från det att Joseph var 18 år och tills han var 21 besökte Moroni honom en gång om året och gav honom ”undervisning och kunskap” (JS–H 1:54). När Joseph var 21 år tilläts han ta plåtarna så att de kunde översättas. När Joseph var 22 år översatte han en del av plåtarna med Martin Harris som skrivare. (Det här manuskriptet bestående av 116 sidor gick senare förlorat och översattes inte igen.) När Joseph var 23 år slutförde han resten av översättningen med Oliver Cowdery och andra som skrivare.
Emma Smith, profeten Joseph Smiths hustru, förklarade: ”[Vid den här tiden kunde] Joseph Smith … inte skriva eller diktera ett sammanhängande och välformulerat brev, än mindre diktera en bok som Mormons bok. Och trots att jag var en aktiv deltagare i det som utspelade sig och närvarade vid översättningen av plåtarna … är det fantastiskt för mig, ’ett förunderligt verk’, minst lika mycket som för någon annan. Mormons bok är av gudomligt ursprung – det tvivlar jag inte det minsta på” (”Last Testimony of Sister Emma”, The Saints’ Herald, 1 okt. 1879, s. 290).
Joseph Smith genomförde översättningen på en oerhört kort tid.
Enligt uppskattning slutförde Joseph Smith översättningen på ”sextiofem eller färre arbetsdagar”, en bok ”som består av 531 sidor i sin nuvarande upplaga. Det innebär att i genomsnitt åtta sidor översattes per dag. Tänk på det när du översätter en bok, eller när du planerar din läsning av Mormons bok” (Russell M. Nelson, ”A Treasured Testament”, Ensign, juli 1993, s. 61–62).
Joseph Smith översatte utan anteckningar och utan att granska manuskriptet.
Emma beskrev översättningsarbetet för sin son Joseph Smith III kort innan sin död 1879:
[Jag] tror på att kyrkan har upprättats genom gudomlig vägledning. Jag tror på den helt och fullt. …
[Joseph] hade varken manuskript eller bok att läsa från [när han översatte]. …
Om han hade haft något sådant hade han inte kunnat dölja det för mig. …
Plåtarna låg ofta på bordet utan några försök till att dölja dem, insvepta i en liten linneduk, som jag hade gett honom att lägga om dem. En gång kände jag på plåtarna när de låg så på bordet, kände utmed kanterna och formerna. De verkade vara böjliga som tjockt papper, och de rasslade med ett metalliskt ljud när jag svepte över kanterna med tummen på samma sätt som man ibland gör med en bok. …
Jag vet att ingen kunde ha dikterat texten till manuskriptet utan att ha varit inspirerad, för när jag var skrivare åt din far brukade han diktera för mig timme efter timme. Och när han återvänt från måltider eller avbrott, brukade han genast börja där han hade slutat, utan att vare sig titta på manuskriptet eller få någon del uppläst för sig. Det var vanligt att han gjorde så. Det är osannolikt att en lärd människa skulle kunna göra detta. Och för någon som var så olärd som han, skulle det helt enkelt ha varit omöjligt. (Emma Smith, i ”Last Testimony of Sister Emma”, The Saints’ Herald, 1 okt 1879, s. 289–290)
Joseph Smith fick redskap för att kunna översätta.
Joseph översatte inte Mormons bok på ett sedvanligt sätt. Han kände inte till plåtarnas originalspråk så att han kunde översätta det till engelska. Han översatte i stället texten från ett språk till ett annat via uppenbarelse – ”genom Guds gåva och kraft” (L&F 135:3).
Joseph Smith och hans skrivare skrev om två redskap som användes vid översättningen av Mormons bok. Ett redskap, som i Mormons bok kallas ”uttydare” (Mosiah 8:13), är bättre känt bland sista dagars heliga i dag som ”urim och tummim” (JS–H 1:35). Oliver Cowdery sa att genom att ”titta igenom” urim och tummim kunde Joseph ”på engelska läsa skrivtecknen på reformerad egyptiska som inristats på plåtarna” (”Översättningen av Mormons bok”, Uppsatser om evangelieämnen, topics.ChurchofJesusChrist.org).
Senare anteckningar visar att Joseph ibland använde ett annat redskap för att översätta Mormons bok. Det här redskapet var en liten oval sten, en så kallad siarsten, som Joseph hade upptäckt flera år innan han fick guldplåtarna. Enligt de här redogörelserna lade Joseph antingen uttydarna eller siarstenen i en hatt för att blockera ljuset så att han kunde se orden som visade sig på redskapet. (Se ”Översättningen av Mormons bok”, topics.ChurchofJesusChrist.org; se även Richard E. Turley jr, Robin S. Jensen och Mark Ashurst-McGee: ”Joseph Siaren”, Liahona, okt. 2015, s. 10–17.)
Mer än ett år efter publiceringen av Mormons bok ombads Joseph under ett möte att berätta en del om framkomsten av Mormons bok. I mötesprotokollet står det att han ”sa att det inte är meningen att vi ska berätta för världen om alla detaljer i samband med Mormons boks framkomst” och ”att det inte var lämpligt att han berättade om dessa saker” (”Minutes, 25–26 okt. 1831”, i Minute Book 2, s. 13 josephsmithpapers.org).
Äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum förklarade:
Många som läser Mormons bok vill förståeligt nog veta mer om dess framkomst, inklusive själva översättningsprocessen. … Det vi vet om Mormons boks framkomst är tillräckligt men inte uttömmande. …
Kanske detaljerna kring översättningen undanhålls oss … för att det är meningen att vi ska fördjupa oss i bokens innehåll snarare än bekymra oss om på vilket sätt vi fick den. (Neal A. Maxwell, ”By the Gift and Power of God”, Ensign, jan. 1997, s. 39, 41)
Begrunda följande i din förberedelse för lektionen
Varför tror du att vi bör fokusera mer på ”bokens innehåll” än ”på vilket sätt vi fick den”?
Del 2
På vilket sätt är vittnesbörden från Mormons boks vittnen ytterligare bevis på att den är sann?
Under översättningen av Mormons bok fick Joseph Smith och Oliver Cowdery veta att Herren skulle visa plåtarna för tre särskilda vittnen (se Eth. 5:2–4). Oliver, David Whitmer och Martin Harris ”greps av en inspirerad önskan att bli de tre särskilda vittnena” (L&F 17, kapitelöverskriften).
I juni 1829 visades plåtarna för Oliver, David och Martin på ett förunderligt sätt. De vittnade att ”en Guds ängel kom ner från himlen, och han hade med sig plåtarna och lade dem framför våra ögon så att vi såg dem och inristningarna därpå” (”Tre vittnens vittnesbörd”, Mormons bok).
Direkt efter de tre vittnenas upplevelse med ängeln återvände Joseph Smith till familjen Whitmers hem och förklarade för sina föräldrar: ”Far, mor, ni vet inte hur glad jag är – nu har Herren låtit tre andra förutom mig få se plåtarna. De har sett en ängel, som vittnade för dem, och nu måste de vittna om att det jag sagt är sant, för nu vet de för egen del att jag inte går omkring och vilseleder människor. Det känns som om jag befriats från en börda som nästan var för tung för mig att bära, och min själ gläds över att jag inte längre behöver vara helt ensam i världen”. (”Lucy Mack Smith, History, 1845”, s. 153–154, josephsmithpapers.org)
Senare visade Joseph Smith plåtarna för ytterligare åtta vittnen. De förklarade att ”[vi] rörde … vid [plåtarna] med våra händer. Vi såg också inristningarna därpå … och vet med säkerhet att nämnde [Joseph] Smith innehar de plåtar om vilka vi talat” (”Åtta vittnens vittnesbörd”, Mormons bok).
Trots de meningsskiljaktigheter med Joseph Smith som ledde till att alla de tre vittnena lämnade kyrkan ([Oliver] Cowdery och [Martin] Harris återvände senare), så fortsatte de att bekräfta sina vittnesbörd som vittnen livet ut. Vart och ett av de åtta vittnena bekräftade även sina vittnesbörd om hur de hade undersökt plåtarna, trots att några så småningom lämnade kyrkan. Det totala värdet i deras många uttalanden vilka gavs under flera år trots att deras inställning till Joseph Smith och kyrkan förändrades är ett kraftfullt vittne om tillförlitligheten i deras uttalanden i Mormons bok. (”Witnesses of the Book of Mormon [Mormons boks vittnen]”, Church History Topics, ChurchofJesusChrist.org)
Skriv ner dina tankar
Skriv ner upplevelser du har haft som har hjälpt dig veta att Mormons bok är sann. Om du vill får du möjligheten att bära ditt eget vittnesbörd under lektionen.