Två missionärer från Blekinge
Jag tror att många svenskar är intresserade av att höra lite mer från en ung vuxen som har bestämt sig för att dela med sig av evangeliet i två år. Här delar två fina missionärer som utgick från Karlskrona gren med sig av sina tankar.
Äldste Jusinski, tysktalande Alpernamissionen
Vill du berätta lite kort om dig själv?
Jag är äldste Jusinski. De kommande två åren kommer jag att vara heltidsmissionär för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i den tysktalande Alpernamissionen. Jag gillar god mat, musik och kan jonglera medan jag cyklar enhjuling.
Du tillhör den tysktalande Alpernamissionen, men kunde ingen tyska då du fick din kallelse. Vill du berätta om dina tankar runt att lära dig ett nytt språk och på så kort tid som sex veckor?
Ja, det är jag väldigt glad för. Jag har tyska vänner som språket kommer till användning för och så ser jag en fortsatt nytta för språket senare i livet. De sex veckornas språkinlärning är bara början. Jag kommer inte att komma till fältet perfekt tysktalande eller komma hem med perfekt tyska.
Du har just avslutat tre år på gymnasiet och jag vet att du lärde dig massor där! Nu har du vigt de nästkommande två åren åt Herren. Vad kommer du att kunna dela med dig av och vad tror du att du kommer att lära dig?
Jag tror att jag kommer att kunna skänka hjälp till många, men också dela med mig av evangeliet för att kunna insamla Sion. Jag har samlat på mig lite svenska recept och ska försöka dela med mig av den svenska matkulturen, till exempel köttbullar och lussekatter. Jag tror att jag kommer lära mig en ny kultur, ett nytt språk, lära mig bättre hur den Helige Anden talar till mig, evangeliet, lära känna många människor och lära mig att strukturera min tid bättre.
Jag hittar ofta hjälp i skrifterna. Finns det något skriftställe eller berättelse i skrifterna som har hjälpt dig i livet? Vill du berätta hur i så fall?
2 Nephi 2:25: ”Människorna är till för att de ska kunna ha glädje.” Det har jag tänkt på väldigt länge nu. Att veta att vi är här för att känna glädje har hjälpt mig att fokusera på de viktigaste sakerna i livet, det som ger lycka. Genom denna mission önskar jag kunna känna mer glädje och sprida den till mina medmänniskor.
Äldste Håkansson, Frankrikemissionen Paris
Vill du berätta lite kort om dig själv?
Jag heter William Håkansson, är 20 år gammal och bor för närvarande i Strasbourg, Frankrike. Hemma i Sverige tillhör jag Karlskrona gren tillsammans med mina föräldrar, fyra bröder och en syster. Förutom missionärsarbete älskar jag att läsa, att spela piano och sporter av alla möjliga slag. Några favoriter är dock volleyboll och frisbee.
Du tillhör Frankrikemissionen Paris, men kunde ingen franska då du fick din kallelse. Vill du berätta om din upplevelse runt att lära dig ett nytt språk på så kort tid som sex veckor?
Om jag får omformulera frågan lite så svarar jag gärna på min upplevelse runt att ”försöka lära mig franska på sex veckor”. Jag har fortfarande inte fullt lärt mig franska, men jag känner mig riktigt tacksam över möjligheten att göra det. Jag slutade officiellt lyda under MTC (Missionary Training Center) för en vecka sedan, och jag känner att jag har gjort stora framsteg i språket. Det är omöjligt att förstå alla ord alla säger, och jag har märkt att jag ibland förstår jättemycket och ibland ingenting alls. Jag tror det har mycket att göra med var man har sin uppmärksamhet. De gånger jag verkligen anstränger mig för att förstå är det mycket lättare att förstå sammanhanget och urskilja orden. Jag tror att man som ny missionär måste lita väldigt mycket på vår himmelske Fader. Det finns ett skriftställe som jag gillar väldigt mycket: Mosiah 4:27 – det krävs inte att någon löper fortare än han har krafter till. Jag har märkt att om man gör sitt bästa så finns det ingen anledning att oroa sig, eftersom vår himmelske Fader kommer hjälpa oss med resten. Han vet vad vi behöver hjälp med och när vi behöver det, så det är viktigt att hålla sig nära honom och lyssna så att man kan ta emot den hjälp han vill ge oss när vi har gjort vårt bästa.
Det är inte länge sedan du muckade från din militärtjänstgöring. En av mina favoritsånger lyder ”Vi vill vara hans missionärer, sprida hans sanning på jord. Vi är som Helamans armé, vi ger världen Herrens ord.” Kan du se både likheter och skillnader i arbetet för de här två olika ”arbetsgivarna”?
Absolut! En sak jag kom att tänka på är missionärsbrickan. Den har man alltid synlig för att visa att man är en representant för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vi hade liknande brickor i lumpen, och mitt kompanibefäl brukade alltid säga om våra gula namnbrickor att ”ni är gulbrickor, och det är ett ansvar”. Det är samma sak med missionärsbrickan, den innebär ett ansvar och det är viktigt att göra sitt bästa när man har på sig den (det vill säga hela tiden).
Mer än den uppenbara skillnaden att ens främsta verktyg under missionen är Mormons bok i stället för ett vapen och att man slipper vakna i en blöt sovsäck så är det inte jättemycket som skiljer de två åt. Precis som i lumpen jobbar vi som missionärer i ett ”lag” tillsammans. Den kanske största skillnaden jag har känt av är motivationen till varför man gör saker. I lumpen var det mer: ”Vi måste göra det här för att kunna sova några timmar.” På missionen är det mer: ”Man måste inte göra någonting, men man gör allt ändå för att man vill dela med sig av evangeliet, för att man vill hjälpa folk och för att man vill sprida glädje.” Militären var fler måsten, medan missionen är mer: ”Jag gör för att jag vill.”
Jag hittar ofta hjälp i skrifterna. Finns det något skriftställe eller berättelse i skrifterna som har hjälpt dig i livet? Vill du berätta hur i så fall?
Jag tänker främst på två skriftställen som jag alltid kan gå till om jag är trött eller känner att inget fungerar. Det första är 1 Nephi 11:17: ”Jag vet att [Gud] älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder.” Det räcker att veta att vår Himmelske Fader älskar oss. Har man den kunskapen så vet man att det inte finns något som kan hända som inte är för vårt bästa i slutändan.
Det andra skriftstället liknar det första, Läran och förbunden 101:16: ”Allt kött är i mina händer. Var stilla och vet att jag är Gud.” När jag kände att jag verkligen hade en tro på att vi har en allsmäktig, allvetande och kärleksfull himmelsk Fader så insåg jag att allt som händer är planerat enligt hans kunskap och kärlek för oss. Även om det inte alltid känns som det, är mitt vittnesbörd att allt som händer oss en dag kommer att ha varit för det bästa.