Kapitel 10

Profeten Joseph Smiths gudomliga kallelse

Jag har ett varaktigt vittnesbörd om att Fadern och Sonen visade sig för profeten Joseph Smith och genom honom uppenbarade Jesu Kristi evangelium, vilket verkligen är ”en Guds kraft som frälser”. [Rom 1:16.]¹

Introduktion

President David O McKay sade: ”Alltsedan barnsben har det varit mycket lätt för mig att tro på att profeten Joseph Smiths syner är sanna.”² Han sade att hans vittnesbörd om profeten Joseph stärktes när han hörde om en upplevelse som hans far hade som missionär i Skottland:

”När [min far] började predika i sitt hemland och bar vittnesbörd om återställelsen av Jesu Kristi evangelium, lade han märke till att människorna vände sig bort från honom. De var bittra i sina hjärtan mot allting [som hade med kyrkan att göra], och Joseph Smiths namn tycktes uppväcka fiendskap i deras hjärtan. En dag kom han fram till att bästa sättet att nå dessa människor vore att predika bara de enkla principerna, Herren Jesu Kristi försoning, evangeliets första principer, och inte bära vittnesbörd om återställelsen. Inom ungefär en månad kände han sig dyster och nedslagen och kunde inte ha den rätta andan i sitt arbete. Han visste inte vad som var fel, men hans sinne blev blockerat, han blev nedstämd och han kände sig betryckt och hämmad. Denna känsla av nedstämdhet fortsatte tills den tyngde honom så mycket att han vände sig till Herren och sade: ’Om jag inte kan bli av med denna känsla, måste jag åka hem. Jag kan inte fortsätta mitt arbete med denna känsla.’

Nedstämdheten fortsatte en tid efter detta, tills han en morgon före dagbräckningen, efter en sömnlös natt, bestämde sig för att bege sig till en grotta i närheten av havet. Där visste han att han kunde vara helt avskärmad från världen och utgjuta sin själ till Gud och fråga varför han nedtyngdes av denna känsla, vad han hade gjort, och vad han kunde göra för att bli av med den och fortsätta sitt arbete. Han begav sig ut i mörkret i riktning mot grottan. Han blev så ivrig att komma dit att han började springa. När han lämnade staden hejdades han av en polisman som ville veta vad som stod på. Han gav ett svävande men tillfredsställande svar och tilläts fortsätta. Någonting tycktes driva honom. Han måste bli befriad. Då han kom in i grottan, eller den skyddande ingången, sade han: ’O, Fader, vad kan jag göra för att bli av med denna känsla? Jag måste bli fri från den, annars kan jag inte fortsätta mitt arbete.’ Då hörde han en röst, lika tydlig som det jag nu yttrar, säga: ’Vittna om att Joseph Smith är en Guds profet.’ Han kom då ihåg vad han i tysthet hade bestämt sig för ungefär sex veckor tidigare, och överväldigad av tanken kom det till hans sinne att han var där för en särskild mission, och att han inte hade ägnat denna särskilda mission den uppmärksamhet som han borde. Då ropade han i sitt hjärta: ’Herre, det är tillräckligt’, och gick ut från grottan.”

President McKay erinrade sig: ”Som pojke satt jag och lyssnade till den persons vittnesbörd som jag värderade och hedrade, som ni vet, mer än någon annan man på jorden, och denna förvissning inpräntades i min unga själ.”³

David O McKays lärdomar

Joseph Smiths första syn uppenbarade härliga sanningar om Gud Fadern och Jesus Kristus.

Så långtgående och betydelsefulla var de underbara upptäckterna och uppfinningarna i senare hälften av [1800-talet] att de överväldigar oss … Men ingen av dem har tillgodosett människans djupaste behov och människans mest innerliga önskan. Ingen har ännu uppenbarat det som människan sökt i alla tidsåldrar. Detta behov — denna ständiga längtan i människans hjärta — är att känna Gud och människans förhållande till honom … Endast en händelse under 1800-talet gör anspråk på att ge den mänskliga själen detta svar. Om människan i denna händelse finner den sanning som den mänskliga rasen alltid har sökt efter, då förtjänar den verkligen att få utmärkelsen som den största händelsen under 1800-talet!

Denna händelse var två himmelska varelsers besök hos pojkprofeten Joseph Smith, vilket uppenbarade deras personliga identitet som Gud den evige Fadern och hans Son Jesus Kristus.⁴

Artonhundra år efter det att Jesus hade dött på korset förkunnade profeten Joseph Smith att den uppståndne Herren hade uppenbarat sig för honom. [Han sade]: ”… Jag såg två personer, vilkas glans och härlighet trotsa all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig, nämnande mig vid namn, och sade, pekande på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom.” [J S skrifter 2:17.]⁵

Hans förkunnelse var enkel men positiv, och han blev förvånad när människorna tvivlade på dess sanning. För honom var hans påstående bara ett enkelt faktum, men för den kristna världen visade det sig vara en ljungande blixt, som när den slagit ner försvagade deras religiösa struktur från torn till fundament.

Två viktiga delar i hans första budskap var: för det första, att Gud är en personlig varelse som förmedlar sin vilja till människan; för det andra, att ingen kristen trosbekännelse hade den sanna frälsningsplanen.⁶

Faderns och Sonens besök hos Joseph Smith är denna kyrkas grundval. Däri ligger hemligheten med dess styrka och vitalitet. Detta är sant, och jag bär vittne om det. Denna enda uppenbarelse besvarar alla vetenskapens frågor om Gud och hans gudomliga personlighet. Förstår ni vad det betyder? Vad Gud är, är besvarat. Hans relation till sina barn är klargjord. Hans intresse för mänskligheten genom auktoritet delegerad till människan är uppenbar. Verkets framtid är säkrad. Dessa och andra härliga sanningar är klargjorda genom denna härliga första syn.⁷

Världen förstår fortfarande inte dess betydelse, men som bidragande faktor till människans kunskap om sitt förhållande till gudomen och sin plats i universum, som medel att skapa goda förhållanden mellan människor som enskilda och grupper av människor som nationer, som uppenbarelse som visar vägen till människans lycka och frid på jorden, och i kommande evigheter — ska Faderns och Sonens besök hos Joseph Smith — och prästadömets återställelse och upprättandet av Jesu Kristi Kyrka i dess fullhet — inte bara erkännas som den största händelsen under artonhundratalet, utan som en av de största händelserna i alla tidsåldrar.⁸

Herren återställde sanningar i evangeliet genom profeten Joseph Smith.

Det är om Joseph Smith, inte bara som en storslagen man, utan som en inspirerad Herrens tjänare, som jag vill tala … Joseph Smiths storhet ligger verkligen i gudomlig inspiration …

Ingen kan på ett granskande och intelligent sätt studera Jesu Kristi återställda evangelium utan att bli djupt imponerad av hur dessa lärdomar harmonierar med de lärdomar som Herren och Frälsaren själv gav när han var på jorden med sina lärjungar. Ett exempel är profetens uppenbarelse om Skaparen — att Gud är en intelligent varelse, en som verkligen är, som Jesus lärde, ”vår Fader i himlen”. [Se Matt 6:9] …

Joseph Smiths lära att Jesus Kristus är Faderns enfödde Son, världens Frälsare, är identisk med den lära som Jesus själv och hans apostlar framställde.

Detsamma gäller hans lära om personlighetens fortvaro efter döden …

Samma överensstämmelse finns i andra av evangeliets principer såsom tro, omvändelse, dop, handpåläggning för den Helige Andens gåva, ordination till prästadömet, hans lärdomar om ”insikt, självbehärskning, gudsdyrkan, broderlig kärlek och kärlek till alla människor”, osv. [Se 2 Petr 1:5–7; L&F 4:6.] …

Förespråkarna för barndop lärde angående små barn: ”Barn som föds till världen är inte bara berövade all kunskap, rättfärdighet och helighet, de har också en naturlig böjelse för det onda och bara det onda.”

… Djärvt och oförskräckt, med en övertygad mans röst, sade profeten Joseph: ”Små barn äro heliga, emedan de äro helgade genom Jesu Kristi försoning.” [Se L&F 74:7.]⁹

Den gudomliga inspirationen är påtaglig … i [Joseph Smiths] härliga tillkännagivande om förbunds och ceremoniers eviga natur och möjligheten till frälsning för varje mänsklig varelse. Kyrkan är inte reserverad för en elit, den omfattar varje själ som tar emot dess principer … Hela människosläktet ska frälsas genom lydnad mot evangeliets lagar och förordningar. De som dog utan lag ska dömas utan lag. Av denna anledning uppenbarades förordningen för de dödas frälsning.

Äktenskapsförbundets eviga natur är en härlig uppenbarelse. Det ger förvissning till hjärtan som bundits samman av kärlekens gyllene förening och beseglats genom det heliga prästadömets myndighet, att deras förening är evig.

Andra förbund fortsätter också med evigt framåtskridande genom evighetens tidsåldrar.

Joseph Smith kunde inte ha åstadkommit allt det med sin egen visdom, intellekt och inflytande. Han kunde inte ha gjort det.¹⁰

Herren har i denna tid uppenbarat frälsningsplanen, vilken är varken mer eller mindre än vägen till det andliga riket genom uppbyggandet av en karaktär som är värdig att inträda i hans rike. Planen är Jesu Kristi evangelium såsom det återställdes till profeten Joseph Smith, och den är fulländad och vittomspännande.¹¹

Jesu Kristi återställda kyrka är ett bevis på profeten Josephs gudomliga inspiration.

Omkring 1820 ledde religiös upphetsning till att Joseph sökte efter den sanna kyrkan, efter det rätta sättet att dyrka Gud och det rätta sättet att leva. Önskan att få veta drev den unge mannen till att söka Herren i uppriktig bön. En följd av det bönesvar han fick var att kyrkan organiserades i Peter Whitmers hem den … 6 april 1830. I denna organisation finns hela den omfattande planen för människans frälsning.

Nu skulle jag vilja nämna denna organisation som ett bevis på hans inspiration … [Den] har överlevt ekonomiska krascher, sociala omvälvningar och religiöst kaos, och är idag ett medel att tillgodose människosläktets största behov …

”Jesu Kristi kyrka organiserades i enlighet med kyrkans ordning såsom den upptecknades i Nya testamentet”, sade Joseph Smith. [Se History of the Church, 1:79.] Denna organisations praktiska och välgörande effekt är ett bevis på dess gudomliga äkthet.¹²

För många år sedan förkunnade Joseph Smith, som bara var en pojke på mellan fjorton och femton år, att han som svar på bön fått en uppenbarelse från Gud … Resultatet av detta tillkännagivande blev hans omedelbara utfrysning från den religiösa världen. Inom en mycket kort tid fann han sig själv stå ensam.

Ensam — och okunnig om sin tids vetande och filosofiska system!

Ensam — och oskolad inom humaniora och naturvetenskap!

Ensam — med ingen filosof till att undervisa honom, ingen präst att vägleda honom! I enkelhet och vänlighet hade han skyndat till dem med ett härligt budskap, i förakt och hån hade de vänt sig bort från honom genom att säga att allt kom från djävulen, att det inte fanns något sådant som syner eller uppenbarelser i dessa dagar, att allt sådant hade upphört med apostlarna, och att det aldrig mer skulle förekomma något sådant. [Se J S skrifter 2:21.]

Sålunda lämnades han ensam att ge sig ut på det religiösa tänkandets ocean, efter att ha förkastat varje känd farkost att segla med och aldrig ha byggt någon sådan eller ens sett någon byggas. Om han hade varit en bedragare skulle säkerligen den farkost han byggde bli mycket primitiv.

Å andra sidan, om det som han byggde är överlägset det som de lärda professorerna och filosoferna gett till världen under de föregående hundratals åren, kommer människorna åtminstone att vara tvingade att med förvåning utbrista: varifrån har denne man fått sin visdom!

Det kan då visa sig, att fastän han tycktes ensam, så var han bara ensam på samma sätt som Mose var det på Sinai, som Jesus på Oljeberget. Som med Mästaren är det med profeten, hans undervisning kom inte genom människogjorda kanaler utan direkt från Gud, källan till all intelligens. Han säger: ”Jag är en oslipad sten. Ljudet av hammare och mejsel hördes aldrig på mig förrän Herren tog mig i handen. Jag söker endast himmelens kunskap och visdom.” [History of the Church, 5:423.] …

Hans anspråk på uppenbarelser från Gud, om de erkänns, lämnar inget tvivel på hans myndighet att organisera Jesu Kristi kyrka på jorden och att med myndighet administrera principerna och förordningarna däri. Sålunda lades i begynnelsen av detta stora verk i de sista dagarna den fasta hörnstenen i Kristi kyrka i denna tidsutdelning, [nämligen] myndigheten att officiera i Jesu Kristi namn i de ting som hör till hans kyrka.¹³

När vi funderar över [Joseph Smiths] enastående bedrifter under den korta tidrymden av fjorton år mellan kyrkans organiserande och hans martyrskap, när vi begrundar det återställda evangeliets fullkomliga överensstämmelse med den ursprungliga kyrka som Jesus och hans apostlar upprättade, när vi upptäcker hans genomträngande insikt i principer och förordningar och när vi ser den ojämförliga planen och dugligheten hos den kyrka som upprättats genom inspiration av den Kristus vars namn den bär — ges svaret på frågan varifrån denne man fått sin visdom i följande känslomässigt starka strofer:

Pris åt den man som av Herren blev utvald,
smord till profet genom Frälsarens ord.
Heliga, furstar och folk skola vörda
yttersta tidens profet på vår jord.
[Se Psalmer, nr 16]14

Profeten Joseph levde och dog i försvar av de sanningar som uppenbarats för honom.

Stora män har förmågan att tydligt skåda in i tingens kärna. De urskiljer sanningen. De tänker oberoende. De agerar på ett förfinat sätt. De påverkar starka människor att följa dem. Obetydliga människor hånler åt dem, förlöjligar dem, förföljer dem, men kritikerna dör och glöms bort och den store mannen lever vidare för alltid.

En del av Joseph Smiths samtida hånade honom, andra beundrade honom. Hans efterföljare vördade honom …

Ingen som är fördomsfri i sin bedömning kan studera denne religiöse ledares liv utan att ta intryck av det faktum att han i rikt mått ägde den sanna storhetens egenskaper, vars källa ligger i en önskan att lära känna Guds vilja, och i en beslutsamhet, när den upptäcks, att följa den.¹⁵

Genom alla tidsåldrar har sanningen först förnummits av några få heroiska ledare som, i försvar av den, ofta har offrat sitt liv. Dessa oförskräckta ledares klara uppfattningsförmåga och mod är orsaken till människosläktets framåtskridande. Vid ett eller annat tillfälle har de varit tvungna att fatta ett beslut om de ska förneka, ändra eller försvara sanningen — ett val mellan personlig bekvämlighet och förmåner, eller utfrysning, straff och till med döden. Ett sådant val ställdes Petrus och Johannes inför när de fördes fram som fångar inför Hannas, översteprästen. Det krävdes verkligt mod av dem att bära vittne om Kristus i de mäns närhet som hade dömt honom till döden. [Se Apg 4.]

Det krävdes mod av Paulus, som fängslad stod inför kung Agrippa och hans kungliga följeslagare, att bära vittne om att Kristus led, var den förste som uppstod från de döda och var ett ljus för folket och hedningarna. [Se Apg 26.]

Det krävdes mod av Joseph Smith att vittna för en otroende och bitter värld om sanningen att Gud och hans älskade Son hade uppenbarat sig för honom.¹⁶

Alla män som påverkat världen har varit män som varit trogna sitt samvete — till exempel Petrus, Jakob och Paulus och deras bröder bland de forntida apostlarna, och dessutom andra. När de religiösa ledarna i Palmyra, New York, angrep ynglingen Joseph Smith för det som han sett och hört i den heliga lunden, sade han, med ett vittnesbörd om Herren Jesus i sitt hjärta: ”Jag hade sett en syn. Jag visste det och jag visste, att Gud visste det och jag kunde icke förneka det, ej heller vågade jag göra det …” [J S skrifter 2:25.]

Joseph Smith var sann mot sitt vittnesbörd ända till slutet.¹⁷

Följden av [Joseph Smiths] gudomliga vägledning var en förvissning om det rätta i det han lärde ut och en oförskräckthet i förkunnandet av det. När Joseph Smith lärde ut en doktrin undervisade han om den med myndighet. Han frågade sig inte om den överensstämde med människornas tankar eller inte, om den var i harmoni med de ortodoxa kyrkornas lärdomar eller om den var helt oförenlig. Vad som gavs till honom gav han till världen oberoende av dess överensstämmelse eller brist på överensstämmelse, av dess harmoni eller disharmoni med kyrkornas trosuppfattningar, eller de rådande normerna i människosläktet. När vi idag blickar tillbaka över mer än hundra år har vi god möjlighet att bedöma dygden i hans lära och dra slutsatser om källan till hans undervisning …

Han tog inte bara emot vägledning och instruktioner från det gudomliga överhuvudet, utan, så snart som han tagit emot det, försvarade han det med oövervinnerlig beslutsamhet.¹⁸

Genom smädelser, hån, pöbelvälde, fängslanden och förföljelser som ledde till martyrskapet, strävade Joseph Smith, liksom Petrus och Paulus före honom, ständigt efter bästa förmåga att följa det ljus som gjort att han fått ”del av gudomlig natur”. [Se 2 Petr 1:4.]¹⁹

Detta lands bästa blod utgöts i oskuld. [Profeten Joseph] visste att han var oskyldig. Han visste sina rättigheter. Detsamma gällde hans bror Hyrum, John Taylor och Willard Richards som var där tillsammans med honom. Men som en följd av lögner, svarta och fördömliga, led profeten Joseph och hans bror Hyrum martyrdöden.

… Vilken inställning hade profeten mitt i allt detta? En lugn, kristuslik inställning. Den kvällen när han begav sig till Carthage sade han:

”Jag går som ett lamm till slaktbänken, men jag är lugn som en sommarmorgon. Jag har ett oskyldigt sinne inför Gud och alla människor. Jag skall dö oskyldig och likväl skall det sägas om mig — han blev mördad kallblodigt.” [Se L&F 135:4.]²⁰

Profeten, hans bror Hyrum, patriarken, och hundratusentals andra människor som tagit emot sanningen om [den första synen], bär vittne om att frälsningsplanen, såsom Jesus Kristus uppenbarade den, helt visst leder till en kristuslik karaktär. Så verklig var uppenbarelsen för profeten och hans bror, Hyrum, att de orubbligt beseglade sitt vittnesbörd med sitt blod.²¹

Förslag till studier och diskussion

President McKay återgav en händelse som hans far hade på sin mission angående behovet att vittna om Joseph Smith (se s 93–94). Varför är det svar som hans far fick betydelsefullt för oss idag?
Varför var det nödvändigt för Herren att kalla en profet i de sista dagarna? (Se s 94–96.) Varför är ett vittnesbörd om Joseph Smith en nödvändig del av ett vittnesbörd om evangeliet? På vilket sätt är Faderns och Sonens besök hos Joseph Smith ”denna kyrkas grundval”?
Vilka är några av de sanningar som uppenbarades genom den första synen? (Se s 94–96.) På vilka sätt har din kunskap om den första synen påverkat ditt vittnesbörd om vår himmelske Fader och Jesus Kristus?
Vilka är några andra lärdomar som Herren uppenbarade genom profeten Joseph Smith? (Se s 96–97.) Hur har du blivit välsignad när du har studerat och tillämpat dessa lärdomar?
På vilka sätt är kyrkan och dess lärdomar ett vittne om att Joseph Smith var en Guds profet? (Se s 97–100.)
Vilka är några kristuslika egenskaper som profeten Joseph Smith visade? (Se s 100–102.) Vad kan du göra för att följa hans exempel?
Vilket ansvar har vi när vi har ett vittnesbörd om Joseph Smith och evangeliets återställelse?

Skriftställen som hör till detta ämne: Amos 3:7; Andra Nephi 3:6–15; L&F 135; Joseph Smiths skrifter 2:1–75