Kapitel 18

Mod att leva rättfärdigt

Det största behovet i världen idag är tro på Gud och mod att göra hans vilja.¹

Introduktion

I ett generalkonferenstal återgav president David O McKay någonting som en man vid namn James L Gordon hade berättat:

”En ung pojke … beslutade sig för att bli snickarlärling. Han var en begåvad ung pojke i tonåren och männen var mycket glada över att få honom. De sade: ’Kom, låt oss fira med en skål att denne unge man kommit med i vårt sällskap!’ De hällde upp ölet och räckte honom glaset.

Han sade: ’Nej tack, jag dricker inte.’

En barsk äldre snickare sade: ’Vi tolererar inte några nykterister i vår grupp.’

Den unge pojken sade: ’Men ni får en om ni tar emot mig’.

En annan grep honom i kragen och sade: ’Unge man, du ska få den här ölen antingen invändigt eller utvändigt’!

’Okej.’ Jag kom hit med en ren jacka och ett rent samvete. Ni kan smutsa ner min jacka, om ni så vill, men ni ska inte smutsa ner min karaktär.’”

Om den unge mannen i berättelsen sade president McKay:

”Han hade blivit fostrad — jag använder detta ord rätt — inte bara undervisad, utan fostrad att undvika tobak och alkoholhaltiga drycker. Detta är vad jag menar med moraliskt mod. Det största behovet i världen idag är tro på Gud och mod att göra hans vilja.”²

David O McKays lärdomar

Frälsaren är det yttersta exemplet på mod.

Han som är eller borde vara vårt livs vägledare var den mest modiga av alla människor. ”Hos Jesus finner vi tapperheten när den är som bäst; modet när det är som är mest upphöjt; hjältemodet som nått sin kulmen.” Sant hjältemod försvarar det rätta och möter katastrofer utan att rygga. Frälsaren personifierade sant mod och hjältemod. För att åskådliggöra detta behöver jag bara nämna templets rening [se Matt 21:12–13], hans orädda uttalanden om sanningen när människorna i hans hemstad Nasaret fördrev honom [se Luk 4:16–32, 43–44], eller när fem tusen personer i Kapernaum … [blev allt färre] och han vände sig [till de tolv] och sade: ”Inte vill väl också ni gå bort?” [Se Joh 6:66–67.] Mästaren förtvivlade aldrig eller avvek från sin bestämda väg. Detta är det slags mod som vi behöver i världen idag.³

När soldaterna skulle gripa Jesus kastade sig Petrus fram för att rädda sin Mästare, ”drog sitt svärd och högg av översteprästens tjänare hans öra”. [Se Joh 18:10.] … ”Stick ditt svärd i skidan”, befallde Frälsaren, ”Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?” [Joh 18:11.] Vilken läxa för Petrus! Även om plikten ledde till lidande och död så vacklade inte Herren i sin styrka …

Petrus styrka och lojalitet vacklade men han kunde inte förmå sig att fly med de andra. Inte heller drog han slutsatsen att det var bäst att följa med Jesus, så han gjorde ingetdera, han ”följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård”. [Mark 14:54.] Först höll han sig utanför men senare vågade han bege sig till den plats där tjänarna satt …

[När Petrus förnekat Herren tre gånger], vände sig Frälsaren om ”och såg på Petrus”. Då Petrus kom ihåg Herrens ord, ”innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig”, gick han ut och grät bittert. [Se Luk 22:54–62.]

Det sägs att när Petrus ”förstummad drog sig bort från alla människor … och fyllde tystnaden med bitter gråt”, att hans sorg var så tung att han höll sig för sig själv hela fredagen och lördagen efter Frälsarens korsfästelse. Om det var så, blev hans sorg över det han hade gjort ännu intensivare när han mindes de många vänliga ord som Frälsaren sagt till honom, och de många, många lyckliga stunder som han tillbringat i Herrens sällskap. Varje ord, handling och blick som han förknippade med sin Mästare dök upp i hans sinne med förnyad innebörd … Genom sina bittra tårars töcken såg han alla manlighetens sanna egenskaper såsom de personifierades av Jesus — vördnad, broderlighet, tålamod, uppriktighet, mod.⁴

I medelpunkten för världens hopp och bestämmelse står mannen från Galileen, vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Då du själv utkämpar den dagliga striden, reflekterar du då och frågar dig om du verkligen tror på detta? [En författare] ställde en gång följande fråga: ”Är Jesus bara en legendarisk figur i historien, ett helgon som målats i kyrkors mosaikfönster … som inte går att närma sig och knappast nämnas vid namn, eller är han fortfarande den som han var i kroppen, en verklighet, en man med liknande önskningar som vi själva, en äldre bror, en vägledare, rådgivare, tröstare, en stor röst från det förflutna som kallar oss att leva ädelt, att ge modig vägledning och att bevara vårt mod ända till slutet.” Vad är han för er, mina medarbetare?⁵

Mod spirar fram ur tro och hopp.

Vi har ett större ansvar än någonsin att lära oss och efterleva Jesu Kristi evangelium. Vi har större uppgifter framför oss. Det slutliga arbetet är ännu inte utfört … Vi behöver mod för att beträda dessa nya områden, mod för att klara av våra nuvarande villkor och omständigheter, och det är därför som jag har utgått från följande ord: ”Var starka och frimodiga [och han skall stärka] era hjärtan, alla ni som hoppas på HERREN.” [Ps 31:24; tillägget enligt King James Bible.]

I detta löfte finns två principer som bör omhuldas av varje sant religiös människa — tro och mod. Vad inbegrips i denna text? Vi vet säkert att Herren håller sina löften till sitt folk, låt därför ingen förtvivla, utan fatta mod för deras hopp kommer inte att vara förgäves. Tro på Gud, tillit, tillit till våra medmänniskor, våra övertygelsers mod, hjälper oss att uppnå alla rättfärdiga mål.⁶

Låt oss, med tro på en suverän makt, på det personliga, nära beskyddet från vår Fader — och vi vill tänka på honom som sådan, en kärleksfull Fader — möta våra svårigheter med mod.⁷

Ungdomar måste utveckla mod för att bevara andliga värderingar.

[Att bibehålla] våra ideal är ett annat område inom vilket vi kan visa mod och få bifall av den Gud som vi sätter vår lit till. Detta är tider då människor bör hålla sig lugna och inte rubbas från sina principer av varje bländverksteori som erbjuds som universalmedel mot vår tids missförhållanden. Tiderna påkallar modiga ungdomar att högt hålla upp den moraliska normen. Inom detta område kan vi finna det sannaste moraliska modet. Det sägs att hjältemod är koncentrerat mod. Men jag tror inte att våra främsta hjältar alltid befinner sig på slagfältet. Jag tror att vi också finner dem bland våra ungdomar. Unga män och unga kvinnor som, när de umgås med andra, orädda står upp och fördömer de ting som vi vet underminerar karaktären, ja, våra ungdomars livsenergi.

”Det har aldrig funnits en tidpunkt i världshistorien”, säger [en författare], ”när det funnits ett större behov av moraliska hjältar. Världen väntar på sådana. Guds försyn har befallt vetenskapen att arbeta för och förbereda vägen för sådana. För dem lägger den sina järnvägsspår och sträcker ut sina ledningar och överbryggar haven. Men var är de? Vilka ska i våra världsliga och politiska relationer sprida förnimmelsen av ett bättre liv?” ”Det viktigaste i världen”, säger en stor vetenskapsman, ”är inte de upptäckter Galileo, Faraday och andra gjorde, utan tron på moraliska och andliga värderingars existens”. Jag vädjar till ungdomar att modigt bibehålla de moraliska och andliga värderingarna i Jesu Kristi evangelium. Trots allt, ”vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” [Matt 16:26]⁸

Syftet med utbildning är att utveckla egenskaper hos barnet som bidrar till dess välbefinnande så länge livet varar, att utveckla kraften till självkontroll, att aldrig förslavas av njutningar eller olika svagheter, att utveckla [stark] manlighet, vacker kvinnlighet, att det i varje barn och varje ungdom ska finnas åtminstone fröet till en vän, en kamrat, någon som senare visar sig lämplig till make eller hustru, en exemplarisk far eller en kärleksfull intelligent mor, någon som kan möta livet med mod, olyckor med sinnesstyrka och ställas inför döden utan fruktan.⁹

I det femtiotredje kapitlet i Almas bok har jag läst en berättelse om unga män som var mycket tappra och modiga, fulla av styrka och verksamhet — män som alltid var trofasta i vadhelst de anförtroddes. Vilka var dessa unga män? De var söner till föräldrar som likaså var trofasta mot varje förtroende. Deras föräldrar var omvända lamaniter som, när Guds Ande kom över dem, ägnade sina liv åt att tjäna sina medmänniskor, och i deras verksamhet i kyrkan ingick förbundet att aldrig mer ta till vapen mot sina bröder, aldrig mer gå ut i krig. Sådan var deras ed, sådant var deras förbund och de var trofasta mot det ända in i döden.¹⁰

Jag vädjar till ungdomarna att modigt bibehålla de moraliska och andliga värderingarna i Jesu Kristi evangelium. Världen behöver moraliska hjältar!¹¹

Som [en författare] skrev: … ”Två vägar ligger öppna för dig — en leder allt lägre och lägre, till den plats där man hör förtvivlad gråt … och den andra leder till morgondagens bergshöjder där glada rop hörs och där uppriktig strävan belönas med odödlighet.” …

När ni fattar detta beslut … må Gud ge er klarsynthet, stark vilja och modiga hjärtan. När ni har gjort ett klokt val, må ni då vandra med högburet huvud, med en frimodig uppsyn som visar att ni inte gjort orätt mot någon. Även om livets uppgifter blir tunga och ni tyngs av sorger, må Kristi ljus leda er att oförfärat vandra vidare.¹²

Med moraliskt mod kan vi övervinna livets motgångar.

Mod är den egenskap som bemöter fara eller motstånd med lugn och fasthet, som gör det möjligt för människan att med rättfärdighet bemöta svårigheter som blockerar hennes väg … Mod innebär att bemöta svårigheter och övervinna dem.¹³

Det är lätt att göra det som är rätt i gott sällskap, men det är inte lätt att försvara det som är rätt när majoriteten gör motstånd mot det, och ändå, det är då man ska visa sant mod. Profeten Joseph, till exempel, blev hånad och förföljd för att han sade att han hade sett en syn, men han förblev alltid trofast mot sitt vittnesbörd. Trots att han ”blev föremål för åtlöje och smädelser sade han att det var sant att Gud hade talat till honom”, och ”hela världen kunde ej förmå honom att tänka eller tro annorlunda”. [Se Joseph Smith 2:24–25; kursivering tillagd.]

Det är ett sådant mod och en sådan fasthet som var och en bör besitta. När man vet vad som är rätt bör man alltid ha mod att försvara det även om man får utstå smädelser eller straff.¹⁴

Låt oss vara modiga i vårt försvar av sanningen. Var inte rädda att tala frimodigt om det som är rätt. Låt oss vara trofasta.¹⁵

Må Gud ge oss mod att välja det rätta, förmåga att uppskatta de goda tingen i livet, och kraft att trofast tjäna honom och våra medmänniskor.¹⁶

Redbarhet är lojalitet mot det rätta såsom vi uppfattar det. Det är att modigt leva våra liv i harmoni med våra ideal, det är alltid kraft.¹⁷

Förslag till studier och diskussion

Vad är mod? (Se s 178–179.) Varför är det viktigare med moraliskt mod än med fysiskt mod? Hur kan vi stärka vårt moraliska mod? Hur kan vi efterleva evangeliet med stillsamt, dagligt mod?
Vilka är några exempel från skrifterna på hur Frälsaren och andra visar fullkomligt moraliskt mod? (Se s 174–175.) Hur har deras exempel skänkt styrka åt dig?
Vad finns det för förhållande mellan tro och mod? (Se s 175–176.) Hur hjälper Herren oss att klara av till synes överväldigande svårigheter? Vad måste vi göra för att få hans hjälp?
Modfälldhet är att förlora sitt mod. Varför är modfälldhet ett sådant farligt vapen hos motståndaren? Hur kan vi vara på vår vakt mot och övervinna modfälldhet?
Vilka slags sociala situationer kräver extraordinärt mod? Hur kan sista dagars heliga visa mod i dessa situationer? Hur kan vi hjälpa och uppmuntra kyrkans barn och ungdomar att modigt uppehålla evangeliets normer? (Se s 176–179.) Hur kan broschyren Vägledning för de unga vara till hjälp med detta?

Skriftställen som hör till detta ämne: Femte Moseboken 31:6; Andra Kungaboken 6:16; Romarbrevet 15:13; Första Nephi 3:7; L&F 121:7–9