Kapitel 1

Jesus Kristus: ”Vägen och sanningen och livet”

För att finna livets verkliga mening måste den enskilde leva för någonting som är högre än honom själv. Han hör hur Frälsaren säger: ”Jag är vägen och sanningen och livet …” (Joh 14:6)¹

Introduktion

Den 4 december 1920 påbörjade äldste David O McKay och hans reskamrat Hugh J Cannon, som var stavspresident och redaktör för kyrkans tidning Improvement Era, den uppgift som de fått av första presidentskapet att besöka och stärka kyrkans medlemmar över hela världen. Deras resa varade i ett år och de färdades ungefär 10 000 mil, över hälften av resan företogs på vatten. På kvällen den 10 maj 1921, när de seglade mot nuvarande västra Samoa, hade äldste McKay följande upplevelse:

”Mot kvällen var aftonrodnaden enastående vacker! … Jag låg i min säng och tänkte på denna vackra scen och klockan var tio på kvällen … Sedan somnade jag och såg i en vision någonting oändligt storslaget. På avstånd såg jag en vacker vit stad. Fastän det var långt borta tyckte jag mig ändå förstå att träd som bar ljuvlig frukt, buskar med praktfullt färgade löv, och blommor i full blomning fanns i överflöd överallt. Himmelens klara sky tycktes reflektera dessa vackra färgnyanser. Sedan såg jag en stor skara människor som närmade sig staden. Varje person bar en vit, löst hängande skrud och en vit huvudbonad. Genast tycktes min uppmärksamhet riktas på deras ledare, och fastän jag endast kunde se honom i profil, kände jag omedelbart igen honom som min Frälsare! Hans ansiktsuttryck och utstrålning var underbara att skåda! Det fanns en frid omkring honom som tycktes överjordisk — den var gudomlig!

Staden, förstod jag, var hans. Det var den eviga staden; och människorna som följde honom skulle leva där i frid och evig lycka.

Men vilka var de?

Som om Frälsaren hade läst mina tankar, svarade han genom att peka på en halvcirkel som avtecknade sig ovanför dem och på vilken det stod skrivet med gyllene bokstäver:

”Dessa är de som har övervunnit världen —

som i sanning har blivit födda på nytt!”²

I sitt första generalkonferenstal som president för kyrkan bekräftade president McKay sitt vittnesbörd om Frälsaren och de välsignelser som de får ta del av som följer honom:

”Ingen kan presidera över denna kyrka utan att först vara i harmoni med kyrkans överhuvud, vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Han är vårt överhuvud. Detta är hans kyrka. Utan hans gudomliga ledning och ständiga inspiration kan vi inte lyckas. Med hans ledning, med hans inspiration, kan vi inte misslyckas …

Jag har kunskap om att han lever, om hans villighet att vägleda alla dem som tjänar honom.”³

David O McKays lärdomar

Kristus är mänsklighetens ljus.

Kristus är mänsklighetens ljus. I detta ljus ser människan tydligt sin väg. När det förkastas snubblar människans själ i mörkret. Ingen person, ingen grupp, ingen nation kan uppnå sann framgång utan att följa honom som sade:

”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Joh 8:12)

Det är sorgligt när enskilda och nationer släcker detta ljus — när Kristus och hans evangelium ersätts av djungelns lag och svärdets makt. Den huvudsakliga tragedin i världen för närvarande är dess otro beträffande Guds godhet och dess bristande tro på evangeliets lärdomar.⁴

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga tror att Jesus Kristus i sitt liv och i sina lärdomar uppenbarar en norm för personligt uppförande och sociala relationer, som, om den helt efterlevdes av enskilda och institutioner, inte bara skulle råda bot på det onda i vår tids samhälle, utan också föra med sig lycka och frid till människosläktet.

Om det kan sägas att … så kallade kristna nationer har misslyckats med att uppnå ett sådant mål, så svarar vi att detta misslyckande beror på det faktum att de har misslyckats med att tillämpa principerna och lärdomarna i sann kristendom …

Den mänskliga familjen har utstått ohämmade uttryck för själviskhet, hat, avundsjuka, girighet — djuriska instinkter som har lett till krig, ödeläggelse, sjukdomar och död. Om bara den enklaste av Frälsarens lärdomar hade åtlytts så skulle historien ha sett annorlunda ut.⁵

När kristna runt om i världen har denna tro [på Kristus] djupt i sina hjärtan, när de känner lojalitet i sina hjärtan till den uppståndne Kristus och till de principer som hör samman därmed, då har människosläktet tagit det första stora steget mot den varaktiga fred som vi dagligen ber om: Förkasta honom och världen fylls med hat och dränks i blod av upprepade krig.⁶

Jesu Kristi evangelium är den smältdegel i vilken hat, avundsjuka och girighet förbränns, och god vilja, vänlighet och kärlek består som inre ambitioner varigenom människan i sanning lever och bygger upp.

Låt män och kvinnor överallt fästa blicken på honom som för alltid skiner som ett ljus för hela världen — för Kristus är vägen, sanningen och livet, den ende som tryggt leder oss till den fridens hamn som människor över hela världen innerligt ber om.⁷

Kristus undervisade om och var ett exempel på hur man lever ett idealiskt liv bland sina medmänniskor.

”Hur kan vi då känna vägen?” frågade Thomas, då han satt tillsammans med de övriga apostlarna och deras Herre vid bordet efter måltiden den minnesvärda kvällen då Kristus blev förrådd. Kristi gudomliga svar löd: ”Jag är vägen och sanningen och livet …” (Joh 14:5–6). Och det är han! Han är källan till vår tröst, vårt livs inspiration, upphovsmannen till vår frälsning. Om vi önskar lära känna vårt förhållande till Gud, vänder vi oss till Jesus Kristus. Om vi vill veta sanningen om själens odödlighet, har vi den åskådliggjord i Frälsarens uppståndelse.

Om vi önskar lära oss att leva ett idealiskt liv bland våra medmänniskor, kan vi finna ett fullkomligt exempel i Jesu liv. Oavsett vilka ädla önskningar och upphöjda förväntningar vi har, kan vi finna idealen för alla skeden av livet hos Kristus och där finna fullkomning. Således, när vi söker en norm för moralisk mognad, behöver vi bara vända oss till mannen från Nasaret och i honom se alla dygder som gör människan fullkomlig.

De dygder som förenade utgör denna fullkomliga karaktär är sanning, rättvisa, visdom, godhet och självkontroll. Alla hans tankar, ord och handlingar var i harmoni med gudomlig lag och därför sanna. Kanalen för kommunikation mellan honom och Fadern var ständigt öppen, så att sanningen som grundar sig på, vilken vilar på uppenbarelse, alltid var känd av honom.⁸

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga håller följande ord av Jesus för bokstavligt sanna: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” (Joh 10:10) Vi tror emellertid att detta överflödande liv inte erhålls genom enbart andlig hänförelse, utan också genom vardaglig tillämpning av de principer som Jesus undervisade om.

Dessa principer är få och enkla och kan, om så önskas, tillämpas av varje normal människa. Den första av dessa, och den grundval varpå ett sant kristet samhälle byggs, är: ”Och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.” (Mark 12:30) En tro på ett högsta väsen som lever och älskar sina barn — en tro som ger kraft och styrka åt själen. En förvissning om att man kan närma sig honom för att få vägledning, och att han uppenbarar sig för dem som söker honom.

En annan princip är godtagandet av sanningen att livet är en gåva från Gud och därför gudomligt. Den rätta användningen av denna gåva förmår människan att bli herre över naturen och inte dess slav. Hennes passioner ska tyglas och användas på ett sätt som främjar hälsa och ett långt liv. Hennes begär ska tyglas och kontrolleras till lycka och välsignelse för andra och för rasens fortlevnad.

En tredje princip är personlig redbarhet. Med detta menar jag enkel, vardaglig ärlighet, måttlighet och respekt för andras rättigheter, sådan som vinner tillit hos andra människor. Detta gäller såväl nationer som enskilda. Det är lika fel för en nation, att därför den är mäktig, stjäla från någon annan och utöva förtryck, som det är för en enskild att stjäla ifrån och döda sin nästa.

En fjärde väsentlig princip är en social medvetenhet som inom var och en väcker insikt om att det är hans eller hennes plikt att göra världen bättre genom att ha levt i den.⁹

Frälsarens liv vägleddes huvudsakligen av … personlig renhet och tjänande. Han höll sig fullständigt obefläckad av världens synder och ägnade sitt liv åt att visa andra sin omtanke, åt den mänskliga familjens frälsning. Han sökte alltid upp de betryckta, tröstade de sjuka, helade de lemlästade och handikappade och gav sitt liv för världen.¹⁰

Det råder ett tvingande behov av en drastisk förändring av människors handlingssätt mot varandra. Det har aldrig funnits en tidpunkt i världens historia då det varit mer nödvändigt med en förändring till det bättre. Och eftersom förkastandet av Kristi lärdomar har resulterat i upprepade katastrofer, med tillfälliga perioder av andrum, fred och framgång, varför skulle då i förnuftets namn människor inte vara villiga att ersätta självisk inbilskhet med Kristi princip om broderlig omtanke, om hederlighet, om människolivets värde och helighet, om förlåtelsens dygd, om fördömande av hyckleri och girighet, om kärlekens frälsande kraft.¹¹

Medlemmar i Kristi kyrka är förpliktade att göra den syndfrie Människosonen till sitt ideal. Han är den enda fullkomliga varelse som någonsin vandrat på jorden. Det mest storslagna exemplet på ädelhet, gudalik till sitt väsen, fullkomlig i sin kärlek, vår Återlösare, vår Frälsare, vår evige Faders obefläckade Son, ljuset, livet, vägen.¹²

Jag godtar Jesus Kristus som personifieringen av mänsklig fullkomning.¹³

Kristi lärdomar är tillämpliga i det vardagliga livet.

Jag tror på varje ord som Jesus yttrade och för mig är hans lärdomar tillämpliga i mitt liv och i era liv. När vi betänker det faktum att vi är barn till vår Fader i himlen, då blir vi, när vi sät-ter Guds rike främst, medvetna om en ny avsikt med vårt liv … Endast genom att fullständigt hänge oss åt vårt inre liv kan vi höja oss över själviskhetens och tarvlighetens dragningskraft …

I nästan två tusen år har människorna hållit [Kristi lärdomar] för opraktiska — de är alltför idealistiska, säger de, men om vi verkligen har tro på Kristi gudomlighet, att han är ”vägen och sanningen och livet” (se Joh 14:6), är det inte konsekvent att vi tvivlar på att hans lärdomar är tillämpbara i det dagliga livet.

Det är sant att det finns svåra problem att lösa — missförhållandena i slummen, den ständigt återkommande konflikten mellan arbete och kapital, dryckenskap, prostitution, internationell fiendskap och hundratals andra aktuella frågor. Men, om den hörsammas, är Kristi vädjan om personlig redbarhet, hederlighet och kärlek, grundvalen för den korrekta lösningen av alla dessa sociala och ekonomiska svårigheter.

Innan världen ens kan närma sig dessa ideal måste förvisso människors hjärtan förändras. Av denna anledning kom Kristus till världen. Den viktigaste anledningen till evangeliets predikande är att förändra människors hjärtan och liv … De som har blivit omvända … kan vittna om hur omvändelsen har förändrat deras liv … Genom sådan omvändelse för de med sig in i världen frid och god vilja istället för stridigheter [och] lidande.¹⁴

Som ett första steg … tillämpa den enkla förmaningen att sätta dig in i en annan människas situation, vilket är det säkraste av alla sätt när det gäller att eliminera den bitterhet som kännetecknar missförstånd.

Ingen förnuftig person kan sanningsenligt säga att denna enkla handling, om den tillämpades av enskilda och nationer, inte skulle åstadkomma en bättre värld!

Lika verkningsfulla och tillämpbara är hans lärdomar om livets värde och helighet, förlåtelsens dygd, behovet av hederlighet, hans fördömande av hyckleriets synd, av girighet, hans lärdomar angående kärlekens frälsande kraft och själens odödlighet.¹⁵

Att leva efter Kristi lärdomar leder till sann storhet och lycka.

Ingen människa kan uppriktigt bestämma sig för att i sitt dagliga liv tillämpa lärdomarna som gavs oss av Jesus från Nasaret utan att erfara en förändring i sin egen natur. Uttrycket ”pånyttfödd” har en djupare innebörd än många människor tror. Denna förändrade känsla kan vara omöjlig att beskriva, men den är verklig.

Lycklig är den som verkligen har känt den upplyftande, omvandlande kraft som är en följd av denna närhet till Frälsaren, denna vänskap med den levande Kristus. Jag är tacksam att jag vet att Kristus är min Återlösare.¹⁶

De högsta av alla ideal är Jesus av Nasarets lärdomar och i synnerhet hans liv — och den person är förvisso stor som är mest kristuslik.

Vad ni ärligt anser om Kristus i era hjärtan avgör vad ni är och i stor utsträckning vilka era handlingar blir. Ingen kan studera denna gudomliga personlighet, kan acceptera hans lärdomar utan att bli medveten om ett upplyftande och förädlande inflytande inom sig själv.¹⁷

Genom att välja honom som vårt ideal skapar vi inom oss en önskan att bli lika honom, att umgås med honom. Vi förnimmer livet som det borde vara och som det kan vara.¹⁸

Han lovade inga materiella belöningar, men han lovade fullkomlig, gudomlig mognad … ”Var fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” [Se Matt 5:48.] Och med denna gudomliga mognad följer lycka, sann lycka.¹⁹

Evangeliet, det glada budskapet om stor glädje, är människosläktets stora vägvisare, och den man eller kvinna är lyckligast och mest tillfreds som lever närmast dess lärdomar, som är motsatsen till hat, förföljelse, tyranni, förtryck, orättvisa — sådant som främjar bedrövelse, förstörelse och död runt om i världen. Vad solen i det himmelskt blå är för en jord som kämpar för att göra sig fri från vinterns grepp, det är Jesu Kristi evangelium för de sörjande själar som längtar efter någonting högre och bättre än det som människosläktet hittills har funnit på jorden.

Hur härligt kommer det inte att vara i denna gamla värld när det sanningsenligt kan sägas till Kristus, människosläktets Återlösare: ”Alla söker efter dig.” (Mark 1:37) Själviskhet, avundsjuka, hat, lögn, stöld, fusk, olydnad, gräl och stridigheter kommer då inte längre att finnas till bland nationerna!²⁰

Vi firar hans födelse i vars mission på jorden (1) Gud är förhärligad; (2) jorden är utlovad fred; (3) alla människor fått förvissning om att Gud hyser en god vilja mot dem!

Om varje människa som föds till jorden hade dessa tre härliga ideal som sin ledstjärna — hur mycket ljuvare och lyckligare skulle då livet inte vara! Med en sådan målsättning skulle var och en söka det som är rent, rättvist, hedervärt, dygdigt och sant —allt det som leder till fullkomning … De skulle sky det som är orent, vanhedrande eller simpelt. Om varje människa önskade visa god vilja mot sina medmänniskor, och strävade efter att uttrycka denna önskan genom tusentals vänliga ord och små handlingar som visade prov på osjälviskhet och självuppoffring, hur mycket skulle då inte var och en bidra med för att främja fred på jorden och lycka åt människorna!²¹

Vilken ännu härligare värld detta skulle vara om människan till exempel ärligt strävade efter att tillämpa Kristi råd: ”Om du har något emot en broder, gå och försona dig med honom.” [Se Matt 5:23–24.] Eller, åter, hans förmaning: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet” [se Matt 6:33], vilket helt enkelt innebär att inte vara så mån om världsliga ting att de blir viktigare än andlig utveckling.²²

Jag känner, och vet, att genom honom och endast genom honom, och genom att lyda Jesu Kristi evangelium, kan vi finna lycka och frälsning i denna värld och evigt liv i den kommande världen.²³

Förslag till studier och diskussion

Nämn några av de allvarliga problem som mänskligheten ställs inför idag. Vilka av Jesu Kristi principer skulle bidra till att lösa dessa problem? Hur skulle de hjälpa till att lösa dem?
Varför är tro på Jesus Kristus nödvändigt för att dagens situation i världen ska bli bättre? Vad innebär det för dig att Jesus Kristus är ”vägen och sanningen och livet”?
Vad hindrar dagens människor från att tillämpa Frälsarens lärdomar i sina liv? På vilka sätt kan vi som kyrka och enskilda främja hans normer i världen?
Jesus Kristus sade att han kom till världen för att vi skulle ha ”liv, ja, liv i överflöd”. (Joh 10:10; se s 4.) På vilka sätt har Frälsaren hjälpt dig att få ett rikare liv?
President McKay vittnade om att Jesus Kristus är ”personifieringen av mänsklig fullkomning” (s 5). Vilka är några av de egenskaper som Jesus Kristus har som gör honom till exemplet på fullkomning? (Se s 4–5.) I vilken grad är dessa egenskaper möjliga att uppnå i vårt liv? Vad kan vi göra för att våra liv ska bli mer Kristuslika?
President McKay lärde att de som tillämpar Frälsarens lärdomar kommer att uppleva en förändring hos sig själva. (Se s 7.) På vilket sätt har du upplevt detta i ditt eget liv eller i andra människors liv? Vad är det centrala i president McKays användning av ordet ”pånyttfödd”? (Se s 7–8.)

Skriftställen som hör till detta ämne: Matteus 11:28–30; Johannes 13:15–17; Tredje Nephi 27:21–22, 27; Läran och förbunden 84:49–54