Kapitel 22

Handlingsfrihet och ansvar

Vad ni gör av er själva beror på var och en av er personligen. Ni befinner er i denna värld för att välja det rätta eller det orätta, för att ta till er det som är rätt eller ge efter för frestelsen. Ert andliga jags utveckling är beroende av detta val. Detta är grundläggande för Jesu Kristi evangelium.¹

Introduktion

President David O McKay verkade i mer än sex decennier som generalauktoritet, och under denna tid bevittnade han många världshistoriska händelser. Han var vittne till globala omvälvningar, däribland två världskrig, vidsträckta regionala konflikter och framkomsten av supermakter på randen till kärnvapenkrig. Han levde också under en tid av betydelsefulla ekonomiska och sociala förändringar, till exempel depressionsåren och världens växande acceptans av ögonblicklig tillfredsställelse genom lösaktighet och illegala droger. Som inspirerat vittne till de historiska händelserna talade han många gånger till kyrkans medlemmar om handlingsfrihet och personligt ansvar. I ett konferenstal hållet efter det att Förenta staterna gått med i första världskriget, talade äldste McKay (då medlem i de tolv apostlarnas kvorum) om de tragiska händelser som uppfyllde världen:

”Jag tror inte att Gud har orsakat det elände, den hungersnöd, den pest och den död som nu sveper fram över de krigshärjade länderna i Europa. Jag tror att det tillstånd som råder i världen idag är en direkt följd — ett oundvikligt resultat, av olydnad mot Guds lagar … Människan kan välja det rätta eller också välja det felaktiga. Hon kan vandra i mörkret eller också vandra i ljuset. Och kom ihåg att Gud inte har lämnat sina barn utan ljus. Han har gett dem i världens olika tidshushållningar evangeliets ljus, vari de kunde vandra och inte snubbla, vari de kunde finna den frid och lycka som han som en kärleksfull Fader önskar att de ska åtnjuta, men Herren tar inte ifrån dem deras fria vilja.”²

Fastän president McKay insåg de tragedier som kan inträffa när människor väljer det som är ont, förblev han alltid tacksam för handlingsfrihetens gåva. Han förstod vilka välsignelser som kommer av rättfärdiga val, och han påminde dem om, som han undervisade, att handlingsfrihet är en väsentlig del av frälsningsplanen. I sina tal om handlingsfrihet kallade han den ofta för ”Guds största gåva till människan”.

David O McKays lärdomar

Handlingsfrihetens eviga gåva gör det möjligt för oss att framåtskrida och nå upphöjelse.

Handlingsfrihet är kraftkällan till själens framåtskridande. Det är Herrens avsikt att människan ska bli lik honom. För att människan ska kunna uppnå detta var det nödvändigt för Skaparen att först göra henne fri.³

Det finns en betydelsefull vers i [Johannes uppenbarelse] om en ”strid i himlen”. (Upp 12:7) Den är inte bara betydelsefull, utan också till synes motsägande, för vi föreställer oss himlen som en celestial boning där det råder glädje och frid, ett omöjligt tillstånd för krig och stridigheter. Skriftstället är betydelsefullt eftersom det innebär att det finns handlingsfrihet i andevärlden. I Den kostbara pärlan får vi denna redogörelse: ”Emedan denne Satan gjorde uppror emot mig och försökte tillintetgöra människans handlingsfrihet, som jag, Herren Gud, hade givit henne, och också emedan han ville, att jag skulle giva honom min egen makt, lät jag nedstörta honom genom min Enföddes makt.

Och han blev Satan, ja, djävulen, alla lögners fader, för att bedraga och förblinda människorna och hålla dem fångna enligt sin vilja, ja, alla som icke vilja hörsamma min röst.” (Moses 4:3–4; kursiveringen tillagd.)

Lägg märke till två ting i detta avsnitt: Det ena är att Satan hade för avsikt att tillintetgöra människans handlingsfrihet. Handlingsfrihet är en Guds gåva. Den är en del av hans gudomlighet. Det andra är att han ville ersätta Gud. Jag citerar: ”Give mig därför din värdighet.” [Se Moses 4:1.]

Världen förstår inte omfattningen av denna gudomliga gåva till den enskilde. Den är lika väsentlig som intelligensen, vilken, har vi fått veta, varken kan bli eller har blivit skapad. [se L&F 93:29]⁴

Handlingsfriheten och det ansvar som hör samman därmed är fundamentala delar av Jesu lärdomar. Under sin verksamhet framhöll han den enskildes betydelse, och var ett exempel på det som i nutida uppenbarelser kallas för Guds verk och härlighet — ”att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan”. [Moses 1:39] Endast genom den gudomliga gåvan att ge själen frihet är sådan utveckling möjlig.

Tvång å andra sidan härrör från Lucifer själv. Till och med i människans [förjordiska] tillstånd försökte Satan få makt att tvinga människosläktet att utföra hans vilja genom att föreslå att människans handlingsfrihet skulle bli verkningslös. Om denna plan antagits skulle människan inte varit mer än en marionett i en diktators hand, och syftet med människans ankomst till jorden skulle ha gått om intet. Därför förkastades Satans föreslagna sätt att styra och handlingsfrihetens princip upprättades.⁵

Fastän Gud har skapat universum och allt däri, så är ”människan Guds ädelsten”. Detta är bara ett annat sätt att säga att jorden skapades för människan och inte människan för jorden. Gud gav människan en del av sin gudomlighet. Han gav människan förmågan att välja. Ingen annan skapelse i världen har den. Därför lade han på den enskilde ansvaret att uppföra sig som en evig varelse. Det går inte att tänka sig en större gåva till en man eller kvinna än friheten att välja. Vi är ensamma ansvariga och genom att vi utövar denna frihet att välja växer vår karaktär och intelligens. Vi närmar oss gudomlighet och till slut kan vi nå fram till denna höga upphöjelse. Den är en stor skyldighet. Mycket få människor inser det. Vägarna är tydligt markerade — den ena erbjuder en existens på djurens nivå, den andra överflödande liv. Ja, Guds största skapelse — människan — är ofta nöjd med att kräla på djurens nivå.⁶

Näst efter livet självt är rätten att själv styra vårt liv Guds största gåva till människan … Friheten att välja bör skattas högre än någon jordisk ägodel. Den tillhör människans ande. Den är en gudomlig gåva … Oavsett om man är född i yttersta misär eller från födelsen fjättrad vid ärvda rikedomar, har alla denna den mest värdefulla av alla livets gåvor — handlingsfrihetens gåva, människans ärvda och omistliga rättighet.⁷

Hänvisningar i skrifterna visar att [handlingsfrihet] är (1) nödvändig för människans frälsning, (2) kan bli den måttstock varmed människors, organisationers och nationers handlingar kan bedömas.

”Fatten därför mod och kommen ihåg, att I ären fria att handla av eder själva; att välja vägen till evig död eller till evigt liv.” (2 Nephi 10:23)⁸

Med handlingsfrihet följer personligt ansvar att uppfylla ”livets sanna avsikt”.

Ansvaret åvilar varje människa att välja rättfärdighetens stig, som innebär trofasthet och plikter mot sina medmänniskor. Om hon väljer annorlunda, och som ett resultat av detta beslut drabbas av misslyckanden, elände och död, bär hon själv skulden. Som president [Brigham] Young sade vid ett tillfälle:

”Om broder Brigham väljer fel väg och blir utestängd från himmelriket, kan ingen annan än broder Brigham lastas för det. Jag är den enda personen i himlen, på jorden eller i helvetet som kan lastas för det.

Detta gäller likaså varje sista dagars helig. Frälsning är en personlig angelägenhet … När frälsning erbjuds mig, kan jag förkasta eller ta emot den. Om jag tar emot den visar jag obetingad lydnad och undergivenhet mot dess store Upphovsman hela livet och mot dem som han kallar att undervisa mig. Om jag förkastar den följer jag min egen vilja i stället för min Skapares vilja.” [Se Kyrkans presidenters lärdomar — Brigham Young, s 294.]⁹

Med handlingsfrihet följer ansvar. Om en person ska belönas för rättfärdighet och straffas för ondska, då kräver vanlig rättvisa att han ges förmåga till självständiga handlingar. Kunskap om gott och ont är nödvändig för människans framåtskridande på jorden. Om hon tvingades att göra det rätta vid alla tillfällen, eller blev hopplöst frestad att begå synd, skulle hon för det första varken förtjäna någon välsignelse eller för det andra förtjäna något straff …

Människans ansvar har ett direkt samband med hennes handlingsfrihet. Handlingar i harmoni med gudomlig lag och naturens lagar för med sig lycka, och de som står i motsats till gudomlig sanning, för med sig elände. Människan är inte bara ansvarig för varje handling, utan för varje fåfängt ord och fåfäng tanke. Frälsaren sade:

”… för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag.” (Matt 12:36.)¹⁰

Jorden i all dess majestät och förunderlighet är inte skapelsens mål och avsikt. ”… min härlighet”, säger Herren själv, ”är att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan”. (Moses 1:39) Och människan, då hon utövar handlingsfrihetens gudomliga gåva, bör känna sig förpliktigad, bör känna skyldigheten att bistå Skaparen med att uppfylla detta gudomliga ändamål.

Livets sanna ändamål är inte att bara existera, roa sig, vinna berömmelse eller rikedom. Livets sanna syfte är mänsklighetens fullkomning genom personliga ansträngningar, under vägledning av Guds inspiration.¹¹

Det finns några enkla men grundläggande saker som var och en kan göra. En av dessa är att var och en ska utarbeta sin egen frälsning. En framträdande lära i kyrkan är att varje individ bär detta ansvar, och att människans frälsning är en gradvis utvecklingsprocess … Vi bör söka Guds styrka och nåd för att få inspiration att uppnå den slutliga segern.

Men att utarbeta sin egen frälsning är inte att sitta slött och drömma och vänta på att Gud på ett övernaturligt sätt ska ösa välsignelser över oss. Det är att utföra dagens, timmens och omedelbara plikter som ligger framför oss; och att glatt utföra dessa plikter år efter år, och själv njuta frukten av sådant arbete eller låta andra njuta av den, allt efter en rättvis och barmhärtig Faders gottfinnande.

Jag är inte omedveten om det skriftställe som säger: ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.” [Se Ef 2:8.] Detta är absolut sant, ty den dödliga människan var [oförmögen] att frälsa sig själv. När hon överlämnades till att famla i ett naturtillstånd blev hon ”köttslig, sinnlig och djävulsk till naturen”. [Alma 42:10] Men i sin stora nåd uppenbarade sig Herren för människan, gav henne evangeliet eller den eviga planen med vilken hon kan höja sig över de köttsliga och själviska tingen i detta liv och uppnå andlig fulländning.

Men hon måste höja sig av egen kraft och hon måste vandra i tro.¹²

Att välja lydnad mot evangeliets principer för med sig lycka, frid och frälsning.

Anpassning till Herrens ord eller lag bidrar undantagslöst till människans lycka och frälsning. De som inte gör vad Herren befaller, har vi fått veta, blir underkastade rättvisa och dom. Med andra ord finns det i den moraliska världen en lag om belöning och straff som är evigt gällande — belöning i enlighet med lydnad mot lagen, straff i förhållande till graden av olydnad.¹³

Man får inte Kristi frid genom att eftersträva de ytliga tingen i livet, man får den bara om den uppstår i den enskildes hjärta. Jesus sade till sina lärjungar: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.” [Joh 14:27] Sålunda gav Människosonen, som verkställare av sitt eget testamente, ”den första av alla välsignelser” till sina lärjungar och till människosläktet. Det var ett testamente som var beroende av lydnad mot Jesu Kristi evangeliums principer. Det testamenteras på detta villkor till var och en. Ingen människa har frid med sig själv eller sin Gud som är trolös mot sitt bättre jag, som överträder rättfärdighetens lag, antingen i hur hon handlar mot sig själv genom att hänge sig åt lidelser, genom att mot samvetets anklagande röst ge efter för frestelser, eller i hur hon handlar mot medmänniskorna genom att inte vara värdig deras förtroende. Den som överträder lagen får inte frid. Frid kommer genom att lyda lagen, och det är detta budskap som Jesus vill att vi förkunnar bland människorna.¹⁴

Jesus Kristus, världens Frälsare, har gett oss medlen varigenom människan kan uppnå evig lycka och frid i Faderns rike, men människan måste utarbeta sin egen frälsning genom att lyda evangeliets eviga principer och förordningar.¹⁵

Som medborgare i samhället bör vi sätta värde på friheten och främja att den används ansvarsfullt.

Yttrandefrihet, handlingsfrihet inom gränser som inte inkräktar på andras frihet … är … gudomliga gåvor ”som är nödvändiga för mänsklig värdighet och mänsklig lycka”.¹⁶

Frihet kan antingen vara till hjälp eller ödesdiger beroende på hur den används … ”Frihet är det högre livets atmosfär … Frihet? … Det är respekt … Människan måste göras duglig för och värdig [friheten], annars blir det sociala livet omöjligt.”¹⁷

Individens sanna frihet består i att åtnjuta varje rättighet som bidrar till ens frid och lycka, så länge som utövandet av en sådan förmån inte inkräktar på samma förmån hos andra människor. Den består inte i att göra vad man tycker om att göra, utan i att göra vad man borde göra. Det är var och ens rättighet att vara herre över sin egen tid och sina handlingar i överensstämmelse med rättvisa mot medmänniskorna och i harmoni med Guds lagar … Det är valfrihet, en gudomlig gåva, en nödvändig dygd i ett fredligt samhälle.¹⁸

I denna tid av osäkerhet och oro är frihetsälskande människors största ansvar och allt överskuggande plikt att bevara och förkunna den enskildes frihet, hans förhållande till gudomen och … nödvändigheten av att lyda Jesu Kristi evangeliums principer. Endast på detta sätt kan mänskligheten finna frid och lycka.¹⁹

Om vi vill göra världen bättre, låt oss utveckla en större uppskattning för … fri- och rättigheter.²⁰

Förslag till studier och diskussion

Varför gav Gud oss handlingsfrihet? (Se s 209–211].) Varför ville Satan beröva oss vår handlingsfrihet? (Se s 209–210.)
På vilka sätt fortsätter Satan att försöka påverka vår handlingsfrihet? Hur kan vi motstå dessa försök?
Vilka råd har Herren gett för att hjälpa oss att använda vår handlingsfrihet på ett rättfärdigt sätt? Vilket råd kan du ge någon som kämpar med att skilja mellan rätt och fel?
På vilka sätt kan föräldrar undervisa sina barn tills de är tillräckligt mogna för att fatta egna beslut? Hur kan vi respektera familjemedlemmarnas handlingsfrihet och samtidigt hjälpa dem att fatta korrekta beslut? Hur kan vi hjälpa familjen att förstå konsekvenserna av sina beslut?
President McKay lärde att livets avsikt ”är mänsklighetens fullkomning genom personliga ansträngningar, under vägledning av Guds inspiration” (s 213). Hur kan handlingsfrihet hjälpa oss att uppnå denna gudomliga avsikt? (Se s 211–213.) Vilket personligt ansvar har vi när vi utövar vår handlingsfrihet? (Se s 211–213.)
Vilket samband finns det mellan handlingsfrihet och Jesu Kristi försoning?
Hur gör ett rättfärdigt bruk av handlingsfriheten oss fria?
Hur kan vi hjälpa till med att bevara friheten och främja ansvarsfullt bruk av personlig frihet? (Se s 214–215.)

Skriftställen som hör till detta ämne: Josua 24:15; Andra Nephi 2:14–16, 26–28; Alma 5:40–42; Helaman 14:30–31; L&F 58:26–28; 130:20–21; Abraham 3:24–28