Kapitel 16

Föräldrars ädla kallelse

Beskydda era barn. Vägled dem … genom en god fars och en kärleksfull mors exempel.¹

Introduktion

President David O McKay uttryckte ofta uppskattning för sina föräldrar och deras inflytande över hans liv: ”Av [min far] lärde jag mig hur man arbetar och dyrkar Gud både inom det moraliska, och andliga området och det som är omedelbart, timligt. Vilken plikt vi än tar på oss, oavsett vilken uppgift det är, måste vi utföra den så bra vi kan.

Min mors vackra exempel har också alltid förblivit i mitt minne — hennes vänlighet, tålamod och uppriktighet.”²

President McKay har i sin tur utövat ett kraftfullt inflytande som kärleksfull far. När en av hans söner, David Lawrence, var liten pojke följde han med sin far i en hästdragen vagn. ”Vi vadade över en upprörd flod i åskväder”, erinrade sig David Lawrence senare, ”och fångades mellan floden och en strid bergsälv. Jag trodde att världens ände var här och började gråta. Far höll mig i sina armar i sitt knä hela natten tills vi räddades på morgonen. Det är svårt att inte lyda någon som älskar och lägger armen om en.”³

David Lawrence erinrade sig att David O och Emma Ray McKay tydligt klargjorde vad de förväntade sig av sina barn, och att de, som föräldrar, ”var så självdisciplinerade att vi aldrig såg dem uppträda på ett sätt som skilde sig från vad de förväntade sig av oss … Våra föräldrars förväntningar var den stig som vi hade att följa, och vår kärlek till dem utgjorde en oemotståndlig motivation för oss att vandra på denna stig. Vi lärde oss att älska dem eftersom de först älskade varandra och oss så innerligt.”⁴

President McKays föredöme och råd till sista dagars heliga föräldrar visade att han förstod deras viktiga inflytande och återspeglade hans övertygelse att ”ingen framgång kan uppväga ett misslyckande i hemmet”.⁵

David O McKays lärdomar

Föräldrar har ett gudomligt ansvar att ta hand om och vägleda sina barn.

Ett nyfött barn är den mest hjälplösa varelsen i världen. Föräldrars ömma omvårdnad är nödvändig för dess överlevnad, såväl som dess tillväxt … Våra mest dyrbara ägodelar, våra skatter i evigheten, är våra barn. De förtjänar och bör få vår bästa och mest trofasta omvårdnad och vägledning …

Att föda barn till världen för med sig stora skyldigheter och öppnar vägen för livets ädlaste syften, det vill säga, att samarbeta med gudomen i att ”åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan”. (Moses 1:39)⁶

Hela människosläktets Fader förväntar sig att föräldrar, som hans representanter, ska bistå honom i att forma och vägleda människoliv och odödliga själar. Detta är den högsta uppgift som Herren kan förläna människan.⁷

Föräldraskapet … bör ses som en helig skyldighet. Det finns någonting i djupet av den mänskliga själen som värjer sig mot försumligt föräldraskap. Gud har i föräldrars själar inpräntat sanningen att de inte ostraffat kan dra sig undan ansvaret att beskydda barn och ungdomar.

Det tycks finnas en växande tendens att föra över detta ansvar från hemmet till yttre inflytanden, till exempel skolan och kyrkan. Även om dessa yttre influenser är viktiga, kan de aldrig ersätta mammans och pappans påverkan. Ständig uppfostran, oupphörlig vaksamhet, kamratskap, att vara våra egna barns väktare, är nödvändigt för att bevara våra hem intakta.⁸

Gudomlig inspiration visar sig i att det krävs av de sista dagars heliga att de ska hålla ordning på sina hem och att de undervisar sina barn om principerna i Jesu Kristi evangelium. ”De skola även lära sina barn att bedja och att vandra uppriktigt för Herren.” Denna befallning från Herren, som vi fått i Läran och förbunden, kapitel 68, vers 28, lämnar inte något tvivelsmål om föräldrarnas ansvar att undervisa sina barn — ett ansvar som alltför ofta överlämnas till kyrkan, allmänna skolor och myndigheter.⁹

Tre grupper bär ansvaret att uppfostra barn: (1) Familjen, (2) kyrkan, (3) staten. Den viktigaste av dessa är familjen. Genom gudomligt påbud har Herren för det första ålagt föräldrarna ansvaret att undervisa om omvändelsens lära; för det andra, om tro på Kristus, den levande Gudens Son; för det tredje, om dop och konfirmation; för det fjärde, att undervisa barnen om bön; för det femte, att lära barnen att vandra uppriktigt för Herren. [Se L&F 68:25–28.] Föräldrar som drar sig undan dessa ansvar får svara för sin försummelse.¹⁰

Det största förtroende som kan ges en man och en kvinna är att ett litet barn överlämnas i deras vård. Om en person missköter andra personers pengar, oavsett om det gäller en ämbetsman inom en bank, kommun, eller stat, så blir han åtalad och troligen sänd till fängelse. Om en person som anförtrotts en regeringshemlighet avslöjar denna hemlighet och förråder sitt land, kallas han för en förrädare. Vad tänker inte då Herren när föräldrar genom försummelse eller själviska önskningar underlåter att uppfostra sina barn i rättfärdighet, och därigenom visar att de inte är trofasta mot det största förtroende som någonsin getts till människor? Herrens svar lyder: ”… synden skall vila på föräldrarnas huvuden.” (L&F 68:25)¹¹

Det finns ingenting tillfälligt i de sista dagars heligas hem. Det finns inget flyktigt element i familjerelationen. För de sista dagars heliga är hemmet verkligen den grundläggande enheten i samhället och föräldraskap är det som ligger närmast gudaskap. Hemligheten med god medborgaranda ligger i hemmet. Hemligheten med att ingjuta tro på Gud, tro på hans Son, världens Återlösare, tro på kyrkans organisationer, ligger i hemmet. Där är den centrerad. Gud har ålagt föräldrarna ansvaret att ingjuta dessa principer i sina barns sinnen. Våra skolor, våra organisationer i kyrkan och en del värdiga sociala institutioner hjälper alla till med att uppbygga och vägleda ungdomar, men ingen av dessa — fastän de är mycket viktiga i ungdomarnas liv — kan ersätta det bestående inflytande föräldrar har i hemmet.¹²

Mödrar kan ha ett kraftfullt gott inflytande på sina barn.

Ett av de största behoven i världen idag är ett intelligent, samvetsgrant moderskap …

Moderskapet är den främsta potentiella källan till gott eller ont i en människas liv. Moderns bild är den första som inpräntas på de oskrivna sidorna i ett litet barns sinne. Det är hennes smekningar som först uppväcker en känsla av trygghet, hennes kyssar som ger den första förnimmelsen av tillgivenhet, hennes sympati och ömhet som ger den första förvissningen om att det finns kärlek i denna värld.¹³

Den ädlaste kallelsen i världen är moderskapet. Sant moderskap är den skönaste av alla konstarter, det främsta av alla yrken. Hon som kan måla ett mästerverk, eller som kan skriva en bok som påverkar miljontals människor, förtjänar mänsklighetens beundran och applåder, men den som framgångsrikt uppfostrar en familj med friska, vackra söner och döttrar, vars odödliga själar utövar inflytande under tidsåldrarnas lopp långt efter det att målningar har bleknat, eller böcker och statyer har förfallit eller förstörts, förtjänar den högsta heder som människan kan ge, och Guds förnämsta välsignelser.¹⁴

Mödrar sår de frön i barndomen som till stor del är avgörande för livets skörd i vuxen ålder. En mor som i sina barns själar ingjuter respekt för varandra och kärlek till moderskap och faderskap, utför ett storslaget tjänande för kyrkan och mänskligheten i stort. Barn från sådana hem går ut i världen som goda medborgare — medborgare som utför det tjänande som deras föräldrar utfört, som utkämpar de strider som deras fäder och mödrar har utkämpat …

Moderskapet är det som i hela världen mest åskådliggör skapandets och uppoffrandets gudagivna dygder. Även om moderskapet för kvinnan till dödens rand kan det också leda henne till själva livets källa och göra henne till samarbetspartner med Skaparen i förlänandet av jordiskt liv till odödliga andar.

Under alla år i barndomen och i ungdomen, ja, även efter det att hennes flickor själva har blivit mödrar och hennes söner blivit fäder, uppoffrar modern ömsint och kärleksfullt sin tid, sin bekvämlighet, sina nöjen, sin välbehövliga vila och avkoppling, och om nödvändigt, själva hälsan och livet. Inget språk kan förmedla kraften och skönheten och hjältemodet i en moders kärlek …

Bland mina mest dyrbara själsskatter finns minnet av min mors böner vid sängkanten, av hennes ömsinta beröring när hon stoppade om min bror och mig och gav oss båda en kärleksfull godnattkyss. Vi var alltför unga och spjuveraktiga då för att helt uppskatta sådan hängivenhet, men inte för unga för att veta att mor älskade oss.

Det var denna insikt om min mors kärlek, tillsammans med lojalitet till en föredömlig fars normer, som mer än en gång under den stormiga ungdomen vände bort mina steg från frestelsernas stup.¹⁵

Inget ädlare arbete i denna värld kan utföras av en mor än att uppfostra och älska de barn som Gud har välsignat henne med. Det är hennes plikt.¹⁶

Fäder bör ta aktiv del i barnens uppfostran.

En kväll, omkring klockan fem, åkte fyra bröder nedför Main Street [i Salt Lake City, Utah] i en bil. Precis när de passerat First South Street hörde de ett litet barn klagande ropa: ”Pappa! Pappa! Pappa! Vänta.” Det var pappan som körde och hans uppmärksamma öron kände igen sonens röst. Han bromsade genast in. När männen tittade ut såg de en liten nioårig pojke komma ut från den stressade, knuffande människomassan, andfådd, flämtande, gråtande, på grund av sin ansträngning att hinna ifatt bilen …

Fadern sade: ”Var har du varit, min pojke?”

”Jag har letat efter dig.”

”Varför lämnade du platsen som vi skulle träffas på?”

”Jag ville se var du var någonstans.”

Pojken trodde att de skulle träffas framför Tabernaklet. Pappan menade tydligen att de skulle träffas längre ner på gatan. Genom detta missförstånd hade barnet skilts från sin förälder och det lilla barnet kastades oskyddat ut i denna folkmassa.

Jag tror att detta åskådliggör den förmanande grundton som ofta har ljudit. Fäder, finns det ett missförstånd mellan er och era söner? Finns det någon som vandrar mitt i livets myller, omgiven av alla slags frestelser, och som ni tror att ni ska träffa på en utsedd plats som han inte känner till? Han kommer kanske inte ut från folkmyllret och ropar: ”Pappa, pappa!” Om han gör det kanske era öron är döva inför detta rop, på grund av er koncentration på världsliga angelägenheter. Så ni kör kanske förbi honom och lämnar honom mitt ibland ondskan, att själv finna vägen hem. Ta era söner med er på livets väg så att ni må ha dem med er i detta eviga hem där det råder evig frid och tillfredsställelse.¹⁷

Den far, som på grund av sina affärer eller politiska eller sociala skyldigheter underlåter att med sin hustru dela ansvaret att fostra sina söner och döttrar, är trolös mot sina äktenskapliga plikter, är en negativ del i det som kunde vara och borde vara en lycklig hematmosfär, och bidrar möjligen till oenighet och lagöverträdelse.¹⁸

Föräldrar bör kärleksfullt undervisa om lydnad och vördnad.

Vördnad och lydnad mot lagen bör börja i hemmet. Faktum är att man inte nog kan betona föräldrarnas ansvar att undervisa sina barn om vördnad för Gud i allt som är heligt, och att hedra och uppehålla lagen.¹⁹

Lydnad är himlens första lag och det är hemmets lag. Det kan inte finnas någon sann lycka i hemmet utan lydnad — lydnad som erhålls, inte genom fysisk styrka, utan genom kärlekens gudomliga påverkan. Det finns inget hem utan kärlek. Ni kan ha ett palats och ändå inget hem. Ni kan bo i ett timmerhus med smutsigt tak och smutsigt golv, och ändå ha det härligaste hemmet i hela världen, om kärlekens princip utövas inom dess fyra väggar, [vilken skapar] den välsignade lydnad och det samtycke som gör livet värt att leva.²⁰

Det har grasserat en del vilda teorier om barns rätt att bestämma själva, och bevarandet av deras individualitet. En del av dessa teoretiker menar att barn ska tillåtas lösa sina egna problem utan vägledning från föräldrarna. Det finns ett visst värde i detta, men bristerna är fler …

Barnet bör lära sig att det finns gränser för vad han får göra, att det finns vissa gränser som han inte ostraffat kan överskrida. Denna anpassning till hemmets villkor kan lätt uppnås med vänlighet och bestämdhet. ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.” [Ords 22:6]²¹

Ungdomar är i behov av vägledning och tillbörliga inskränkningar. ”Låt ditt barns första lektion vara lydnad, och därefter kan du undervisa honom om vad du vill”, sade Benjamin Franklin … Barnet bör tidigt lära sig att världen inte endast skapades för honom, att han har en skyldighet gentemot andra …

Föräldrarna är också ansvariga i denna uppfostran att inte påverka barnen till vrede. [Se Ef 6:4.] De bör vara måna om att inte irritera med betungande befallningar eller skapa orimliga skuldkänslor. Närhelst så är möjligt bör de uppmuntra hellre än invända eller tillrättavisa.²²

Föräldrarnas exempel är en mäktig kraft i barnens liv.

Det åligger alla ett ansvar, särskilt fäder och mödrar, att vara ett exempel för barn och ungdomar som är värt att efterfölja. Föräldrar måste uppriktigt stödja lagen och prästadömet i sina hem, för att barnen ska se ett gott exempel.²³

Det är föräldrarnas och kyrkans plikt att inte bara undervisa utan också visa för ungdomarna att det för med sig glädje och lycka att leva ärligt och moraliskt rent, medan överträdelser mot moraliska och sociala lagar endast resulterar i otillfredsställelse, sorg och, i extrema fall, förnedring.²⁴

Det är vår plikt som vuxna och [våra barns] föräldrar att vara ett gott exempel för dem i hemmet och i samhället. Det är vårt ansvar att hos våra barn inpränta vår uppriktiga tro på Jesu Kristi evangelium. Föräldrar bör aldrig lära en sak om evangeliet och göra en annan. Barn lägger genast märke till oärlighet.²⁵

Familjen ger barnet dess namn och ställning i samhället. Ett barn vill att hans familj ska vara lika bra som hans vänners familjer. Han vill kunna peka på sin far med stolthet och alltid känna inspiration när han tänker på sin mor.²⁶

Gud hjälpe oss att försvara sanningen — och, vilket är ännu bättre, vara exempel på den i våra hem … Gud give er kraft att utöva det inflytande som gör att era barn är trofasta till slutet, till döden om så är nödvändigt, mot Jesu Kristi sanna evangelium.²⁷

Låt oss med större bestämdhet skapa [rättfärdiga] hem, vara vänligare äkta män, mer omtänksamma hustrur, mer föredömliga för våra barn, beslutna att det i våra hem ska finnas en liten försmak av himlen här på jorden.²⁸

Förslag till studier och diskussion

Vilka roller har föräldrarna i Guds plan att ”åvägabringa odödlighet och evigt liv” åt hans barn? (Se s 156–158.) Hur delar fäder och mödrar på ansvaret att fostra sina barn i rättfärdighet? (Se s 158–160.)
Varför bör föräldrar göra sina barn och hemmet till sina viktigaste angelägenheter? Vilka slags inflytanden eller aktiviteter inkräktar på familjens gemensamma tid? Hur kan föräldrar hålla aktiviteter utanför hemmet i rätt perspektiv? Varför är det viktigt att engagera samtliga medlemmar i familjen i dessa beslut?
Vilket särskilt förhållande bör finnas mellan en mor och hennes barn? (Se s 158–159.) På vilka unika sätt kan en mor påverka sina barn till det som är gott?
Vad kan fäder göra för att ta aktiv del i sina barns uppfostran? (Se s 159–160.) Hur kan fäder och barn bli välsignade när de tillbringar tid tillsammans?
Vilka är några effektiva sätt varpå föräldrar kan undervisa sina barn om lydnad och vördnad? (Se s 160–161.) Varför är kärleken en så viktig del i denna ansträngning? Vad kan föräldrar göra när barnen väljer att vara olydiga och blir upproriska?
Hur påverkar det barnen när föräldrarna ”lär en sak om evangeliet och gör en annan”? Hur har du sett att föräldrars exempel påverkar deras barn positivt? (Se s 161–162.)
På vilka sätt kan vi hjälpa ensamstående föräldrar som strävar efter att uppfostra sina barn i rättfärdighet?
Varför tror du att Herren har satt föräldraskapets ansvar framför alla andra ansvar? Varför är det viktigt att förstå att hemmet är den grundläggande enheten i kyrkan? Vilka likheter ser du mellan president McKays lärdomar om familjen och ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”?

Skriftställen som hör till detta ämne: Kolosserbrevet 3:20–21; Första Nephi 1:1; 8:35–38; Enos 1:1–3; Alma 56:41–48