Kapitel 13

Templets heliga betydelse

Av hela min själ ber jag att samtliga medlemmar i kyrkan och deras barn och barnbarn ska inse vilka stora sanningar som framställs i Herrens hus.1

Introduktion

När David O McKay blev kyrkans president år 1951, hade kyrkan åtta tempel i verksamhet. Fyra fanns i Utah, medan de andra fanns i Arizona, Hawaii, Idaho och Alberta. Under sommaren 1952 gjorde president McKay en rundresa till nio europeiska länder. Under denna rundresa valde han ut platserna till templen i Schweiz och England och öppnade den tidsepok i vilken templets välsignelser skulle bli tillgängliga utanför Förenta staterna och Kanada.²

I valet och förvärvet av tempelplatser var president McKay vägledd genom gudomlig inspiration. När han valde ut platsen till templet i London var ingenjörerna motvilliga, de sade att marken var för sumpig. Men vid närmare undersökning hittade man berggrund på rätt djup för att ge stöd åt templets grundval. I Schweiz, när president McKay och andra ledare i kyrkan inte kunde förvärva den plats som först utvalts, bad de till Herren om hjälp. Snart fann de en annan plats som var större men bara hälften så dyr. Ungefär samtidigt byggdes oväntat en huvudväg igenom en del av det första området, vilket gjorde upptäckten av den nya platsen ännu mer lyckosam.³

President McKay invigde templet i Bern år 1955 och templet i London år 1958. Han invigde också templet i Los Angeles (1956), templet i Hamilton, Nya Zeeland (1958) och templet i Oakland, Kalifornien (1964). Under president McKays ledarskap blev templen mer tillgängliga över hela världen till otaliga medlemmars, förfäders och ättlingars välsignelse. Ett utdrag från hans dagbok återspeglar hans vittnesbörd om tempeltjänstens betydelse. Den dag han invigde platsen för templet i Bern skrev han: ”Jag vill föra templet till folket.”⁴

David O McKays lärdomar

Tempelbegåvningen leder oss till Guds rike.

Tempelbegåvningen är … en förordning som hänför sig till människans eviga resa och obegränsade möjligheter och framsteg. En rättvis och kärleksfull Fader har gett den till sina barn, som han skapade i sin egen avbild. Det är därför tempel byggs.⁵

Må Gud hjälpa oss uppskatta Jesu Kristi återställda evangelium, som är allomfattande. Livets filosofi innefattas i den, och i våra tempel framställs begåvningen. Lydnad mot begåvningen för den enskilde (och detta är mitt vittnesbörd, för jag vet det) bort från själviskhet, avundsjuka, antagonism och hat, det köttsliga tillståndets egenskaper, till det högsta andliga planet och till Guds rike.⁶

I tempel kan makar och familjer beseglas för evigheten.

En av de första frågorna som ställs av reportrar, journalister och folk i allmänhet är: ”Vad är det för skillnad på ert tempel och era andra kyrkobyggnader?” Som alla medlemmar i kyrkan vet är svaret att tempel byggs för utförandet av heliga förordningar — inte hemliga, men heliga. Ett tempel är inte en offentlig plats för gudsdyrkan. Den är uppförd för speciella ändamål. Faktum är att när templet är invigt så är det bara medlemmar i god ställning som får inträda där.

Ett av de utmärkande kännetecknen för den återställda Jesu Kristi Kyrka är den eviga naturen hos dess förordningar och ceremonier. Det är till exempel vanligen så i både borgerliga och kyrkliga ceremonier att par vigs endast ”för tid”, eller ”tills döden skiljer er åt”. Men kärleken är lika evig som människans ande, och om människan fortlever efter döden, vilket hon gör, så gör kärleken det.

Detta är intressant för nästan varje intelligent forskare och undersökare, särskilt när han eller hon inser sanningen, att kärleken — den mänskliga själens mest gudomliga egenskap — är lika evig som anden själv. När därför en person dör så kvarstår kärlekens dygd, och om någon sökare tror på själens odödlighet, eller på personlighetens fortvaro efter döden, så måste denne också erkänna att kärleken består.

… Frälsarens har ålagt oss att vi ska älska vår nästa som oss själva. Men om jordiska ting representerar himmelska ting kommer vi i andevärlden att känna igen våra älskade och uppleva dem vara sådana som vi älskade dem här. Jag älskar min hustru mer än jag kan älska andra människor. Jag älskar mina barn. Jag kan känna sympati för och ha en önskan att hjälpa hela människosläktet, men jag älskar henne vid vars sida jag suttit och vakat vid en närstående som varit sjuk, eller kanske döende. Dessa erfarenheter binder samman hjärtan, och det är en härlig tanke att hålla fast vid att döden inte kan skilja hjärtan åt som är bundna samman på detta sätt, för var och en av er makar kommer att känna igen er hustru i den andra världen, och ni kommer att älska henne där liksom ni älskar henne här, och ni kommer att uppstå till evigt liv. Varför skulle döden skilja er åt när kärleken fortsätter efter döden?

Det bör den inte, och det behöver den inte, för när Jesus var på jorden sade han till sina apostlar: ”Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” (Matt 16:19) Kyrkan bekräftar att när det heliga prästadömet återställdes till jorden så gavs denna makt åter till utvalda män, och att när vigselceremonier utförs i Herrens hus av dem som är vederbörligen bemyndigade att representera vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus, kommer föreningen mellan make och hustru, mellan föräldrar och barn, att bestå för tid och all evighet. För dem som är vigda på detta sätt kommer familjen att fortsätta i evigheterna.⁷

Joseph [Smith] siaren … uppenbarade äktenskapsförbundets eviga varaktighet, en lära så vacker, så logisk, så långtgående i sin betydelse, att om den antogs i sin helhet så skulle en stor del av det onda i samhället försvinna.⁸

Tempeltjänsten erbjuder frälsning åt dem som har dött utan evangeliet.

En kinesisk elev som återvände till sitt hemland efter att ha tagit examen vid ett av våra främsta college, samtalade med en predikant som också var på väg till Kina. När denne predikant hävdade sanningen att det bara är genom att ta emot Kristi lärdomar som någon kan bli frälst, sade eleven: ”Hur går det då för mina förfäder som aldrig haft tillfälle att höra Jesu namn?” Predikanten svarade: ”De har gått förlorade.” Eleven sade: ”Jag vill inte ha någonting att göra med en religion som är så orättvis att den till evigt straff fördömer män och kvinnor som är lika hedervärda som vi, kanske ännu ädlare, men som aldrig haft möjlighet att höra Jesu namn.”

Den som förstår sanningen, som den uppenbarades till profeten Joseph om denna lära, skulle ha svarat: ”De får tillfälle att lyssna till evangeliet och att lyda varje princip och förordning genom ställföreträdare. Varje människa här eller i nästa liv kommer att dömas och belönas enligt sina gärningar.”⁹

Eftersom omvändelse och dop genom vatten såväl som genom Anden är nödvändigt för frälsning, hur ska de miljontals människor som aldrig hört evangeliet, som aldrig haft möjlighet att vare sig omvända sig eller bli döpta, komma in i Guds rike? Helt visst kan en kärlekens Gud aldrig känna sig tillfreds med att en majoritet av hans barn befinner sig utanför hans rike, och för evigt lever antingen i okunnighet, elände eller i helvetet. En sådan tanke är motbjudande för intelligenta sinnen. Å andra sidan, om dessa miljontals människor som dött utan att höra evangeliet kan inträda i Guds rike utan att lyda evangeliets principer och förordningar, då uttryckte inte Kristi ord till Nikodemus [se Joh 3:2–5] en allmängiltig och evig sanning, och Petrus ord på pingstdagen [se Apg 2:38] ägde inte universell tilllämpning, trots att han tydligt sade: ”Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” [Se Apg 2:39.]

Nu är det så att Jesu Kristi evangelium lär att hela människosläktet kan frälsas genom lydnad mot dess lagar och förordningar. [Se Trosart 3.] Inte heller är ordet ”hela” begränsat till att bara betyda några utvalda få, det innebär varje barn till en kärleksfull och gudomlig Fader. Och ändå har hundratals miljoner gått bort utan att ens ha hört att det finns något sådant som en evangelieplan.

Samtliga nationer och raser kan rättfärdigt göra anspråk på Guds barmhärtighet. Eftersom det bara finns en enda frälsningsplan så måste det finnas något medel varigenom de ”otaliga döda” kan höra den och få förmånen att antingen acceptera eller förkasta den. En sådan plan ges i principen om de dödas frälsning …

Paulus hänvisade till bruket att döpa de döda i sitt argumenterande för uppståndelsen. Han sade: ”Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår?” (1 Kor 15:29) … Det är inte få textkritiker som har försökt bortförklara [detta avsnitts] sanna betydelse, men sammanhanget visar tydligt att på apostlarnas tid fanns bruket att döpa sig för de döda, det vill säga, levande personer nedsänktes i vatten för dem som var döda — inte som hade ”dött bort från synden” utan som ”gått över till andra sidan”.

I templet i Kirtland, den 3 april 1836, uppenbarade sig profeten Elia för Joseph Smith och Oliver Cowdery och förlänade dem de ”prästadömets krafter” som bemyndigar de levande att utföra ett verk för de döda. Dessa ”nycklar” återställdes som en uppfyllelse av Malakis profetia:

”Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.” (Mal 4:5–6) Fädernas och barnens hjärtan kommer att vändas till varandra när fäderna i andevärlden hör evangeliet predikas och inser att de måste lyda dess förordningar, och vet att deras barn på jorden utför dessa förordningar för dem.

Allt sådant ”arbete för de döda” utförs i tempel som är invigda för sådana ändamål, där korrekta uppteckningar förs och där allting hålls heligt.

I och med det ansvar som åvilar dem att genomföra detta viktiga tjänande inom evangeliet, har de sista dagars heliga blivit ett tempelbyggande folk.¹⁰

Ni kan få möjlighet att samla in era förfäders namn, som, genom att de döps ställföreträdande, kan bli medlemmar i Guds rike i den andra världen, på samma sätt som vi är medlemmar här.

Sedan återställelsen av denna princip och sedvänja har kyrkans medlemmar ivrigt rannsakat uppteckningar om sina förfäder för att dessa genom ställföreträdare ska kunna ta emot Kristi evangeliums välsignelser. I samband med detta har kyrkan en omfattande släktforskningsorganisation.¹¹

I denna princip om frälsning för de döda uppenbaras omfattningen av evangeliets frälsande kraft och att Frälsarens lärdomar är tillämpliga på hela människosläktet. Sannerligen, ”det finns inte under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta”. [Se Apg 4:12.] Samtliga förordningar som utförs genom den Allrahögstes prästadöme är lika eviga som kärleken, lika omfattande och varaktiga som livet, och genom att lyda dem kan hela människosläktet, levande och döda, inträda i och evigt förbli i Guds rike.¹²

Vi måste värdigt inträda i templet och vara trogna de förbund vi ingår där.

De som besöker templet kommer dit med rekommendationer att de är sanna kristna, att de är trofasta medlemmar i Kristi kyrka, att de är ärliga mot sina medmänniskor, att de lever i enlighet med idealen i Jesu Kristi evangelium.¹³

Innan en [tempel]vigsel förrättas är det nödvändigt för den unge mannen och unga kvinnan att först få en rekommendation från biskopen … Där, i närvaro av prästadömet, innan de tar på sig äktenskapets ansvar, får ungdomarna undervisning om heligheten i den plikt som väntar dem, och dessutom beslutar de sig för om de är förberedda att i helighet och renhet komma inför Guds altare och där besegla sina löften och sin kärlek.¹⁴

En vigsel i templet är något av det vackraste i hela världen. Ett par leds dit av kärlek, den mest gudomliga egenskapen i den mänskliga själen … Tillsammans står de i Herrens hus för att intyga och ingå förbund inför honom att de ska vara trogna de förbund som de ingår denna dag, och båda hålla sig till den andra och ingen annan. Detta är det högsta äktenskapsideal som någonsin getts till människan. Om dessa förbund hålls så heliga som heliga förbund bör hållas, skulle det finnas färre brustna hjärtan bland äkta makar. Ett förbund är någonting heligt … Håll det fullständigt, var trogen mot det.¹⁵

De som ingår förbund med sina kära och lever enligt det högsta äktenskapsideal som någonsin getts till människan, vandrar i anden och hänger sig inte åt köttet. Ni kommer att vara trofasta mot de förbund ni ingår i Guds hus.¹⁶

”Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid” (1 Mos 6:3), säger Herren. ”Min Ande ska inte bo i ett orent tabernakel.” Den som försöker leva ett dubbelliv, som lever ett dubbelliv och bryter mot förbunden, ”är antingen en skurk eller dåre”, för att citera en författare. Ofta är han bådadera, därför att han använder sin fria vilja till att tillfredsställa sina böjelser, till att förslösa sina ägodelar på ett tygellöst liv, till att bryta mot de förbund som han har ingått i Guds hus.¹⁷

Vi har ett ansvar att hjälpa till att göra templets välsignelser tillgängliga för andra.

Våra tempel, uppförda för den mänskliga familjens frälsning och upphöjelse, bidrar till genomförandet av den eviga frälsningsplanen. Samma lagar för evigt framåtskridande gäller för samtliga vår Faders barn oavsett om de lever i en jordisk eller andlig tillvaro. En sådant universellt krav återspeglar gudomlig rättvisa …

Jesu Kristi återställda kyrka är den plan som vår himmelske Fader gett varigenom varje mänsklig varelse med förmåga till självständigt tänkande kan samarbeta med Gud för sin egen själs lycka och frälsning. Förnuftet och rättvisan kräver universell tillämpning av eviga principer och förordningar för de personer som lever i jordelivet och för dem som lever i andevärlden.

Endast på så sätt kan Guds verk och härlighet fullkomnas genom att människan ges odödlighet och evigt liv.

Frälsningens eviga plan har getts genom direkt uppenbarelse av Fadern och hans Son till profeten Joseph Smith, och den gudomliga myndigheten att officiera i principerna och förordningarna åvilar de män som nu leder den uppenbarade kyrkans bestämmelse.¹⁸

Ett av våra största ansvar är att göra tempel tillgängliga för trofasta medlemmar i kyrkan i andra länder. Tiotusentals av dem kan inte komma till de platser där tempel finns, där de kan få begåvningens välsignelser och få sina hustrur och sina barn beseglade till sig för tid och all evighet. Det är vår plikt att föra templet till dem.¹⁹

Å, vad härligt evangeliet är! Så stort vårt ansvar är att låta världen förnimma dess storhet, dess omfattning, dess gudomlighet! Jag ber av hela min själ att våra tempel ska sprida ytterligare intresse och en önskan att lära känna Guds vilja hos tusentals och tiotusentals ädla människor som vill lära känna sanningen. Må Gud hjälpa oss alla att öka vår förmåga att sprida denna sanning och att hjälpa människosläktet att lära känna den.²⁰

Förslag till studier och diskussion

Varför är det nödvändigt att vi tar emot templets förordningar och ingår och håller de förbund som hör samman därmed? (Se s 128–130, 132–133.)
Hur kan tempelbegåvningen leda oss till evigt liv? (Se s 128.) Varför är det viktigt att ofta besöka templet? Vilka välsignelser har du fått av att delta i templets förordningar och förbund? Varför tror du att det är viktigt att ta emot dessa förordningar och förbund innan man går ut på mission eller påbörjar en evig familj?
Vad är nödvändigt för att äktenskap och familjerelationer ska bestå i evigheterna? (Se s 128–130.) Hur bör läran om evigt äktenskap och familjer påverka vårt förhållande till vår make och våra barn? Hur kan större lydnad mot denna lära hjälpa till att utplåna ”det onda som råder i samhället”?
Vilket ansvar har vi för de dödas frälsning? (Se s 130–132.) Vilka är några sätt varpå du kan delta i arbetet för de döda?
På vilka sätt är tempel ett storslaget uttryck för Guds kärlek till alla sina barn? (Se s [128–130].) Hur återspeglar tempeltjänsten frälsningsplanens universella natur? (Se s 130–132.)
Vad är syftet med en tempelrekommendation? (Se s 132.) Varför är personlig värdighet nödvändig för att kunna inträda i templet? På vilka sätt blir vi välsignade när vi förblir trofasta mot våra tempelförbund? Varför är det viktigt att ha en giltig tempelrekommendation även om våra omständigheter inte tillåter att vi ofta eller överhuvudtaget besöker templet?
Vad kan vi göra för att templets välsignelser ska bli tillgängliga för andra människor? (Se s 133–134.)

Skriftställen som hör till detta ämne: Första Korintierbrevet 15:29; L&F 124:37–41; 128:1, 15–24; 131:1–4; 132:19; 138:28–37, 57–60