Kapitel 24

”Låt ert ljus lysa”

Må Herrens ande förbli i era hjärtan och i era hem, att de människor som tar del av er utstrålning av ärlighet, redbarhet, uppriktighet och tro på Herren Jesus Kristus, vill prisa vår Fader i himlen.¹

Introduktion

President David O McKay tog emot följande brev av Harold L Gregory, som verkade som president för den östtyska missionen i början av 1950-talet:

”Käre president McKay!

Jag ska berätta om en intressant upplevelse jag hade i veckan. Två män i fyrtioårsåldern, dåligt klädda, kom för att besöka mig. De berättade för mig att de hade förlorat sin tro och ändå kunde de inte vända sig till någon av de andra kyrkorna eller religiösa organisationerna som de kände till. Mr Braun (som en av dem kallades) hade övertalat sin vän, Mr Fascher, att komma med och träffa mig. Han berättade för Mr Fascher att han kände till vår kyrka och att vi skulle hjälpa dem. Fascher opponerade sig kraftigt mot detta i två dagar, men slutligen följde han med.

Mr Braun började med att berätta att när han stod i ett gathörn en dag så lade han märke till hur hundratals människor gick förbi. Han frågade en av dem vart han var på väg, och han sade: ’För att se profeten.’ Mr Braun följde med. Det var invigning av möteshuset i Berlin-Charlottenburg, och profeten var broder McKay.

Han sade (och jag citerar honom på ett ungefär): ’Jag har aldrig känt en sådan anda av kärlek och välvilja som jag gjorde bland dessa människor den dagen. Och därefter ställde sig profeten upp, en man i åttioårsåldern, med allt hår på huvudet — allt vitt — och talade till församlingen. Jag har aldrig sett ett sådant ungt ansikte på en man i den åldern. När han talade var det som om någonting genomborrade mig. Efteråt, när han var på väg mot bilen, såg jag att han skakade hand med medlemmarna, och även om jag inte var en av dem trängde också jag mig fram och skakade hand med honom. Någonting varmt och kärleksfullt fyllde min kropp och jag förundrade mig åter över hans unga, rena ansiktsdrag. På grund av världsliga omsorger och svåra ekonomiska problem försvagades minnet något, men jag förstod att jag måste återvända för att få veta mer.’

Mr Fascher sade till mig att Braun bara kunde uttrycka förundran över den man han hade träffat. De två satt på mitt kontor och lyssnade uppmärksamt till det återställelsens budskap som jag gav dem, som om de insöp varje ord. De var utan pengar och i ett eländigt tillstånd, men de var ödmjuka och otillfredsställda med människors kyrkor. Jag lånade dem en Mormons bok och de lovade att komma till kyrkan på söndag. Jag tror att dessa två män (båda var ryska krigsfångar) är redo för evangeliet.

Må Herren välsigna dig, broder McKay. Du och alla våra bröder som står i ledningen för vår kyrka är lysande exempel på allt som är rättfärdigt och gott.”²

Många människor såg i David O McKay vad dessa två män såg — ett exempel på en sann lärjunge till Kristus. Det finns en berättelse om en tidningsfotograf som såg president McKay för första gången:

”Man hade ordnat så att bilder skulle kunna tas, men den vanliga fotografen var förhindrad att göra det, så i desperation skickade United Press sin kriminalfotograf — en man som var van vid det tuffaste arbetet i New York. Han åkte ut till flygplatsen, stannade där i två timmar och återvände från mörkrummet med en ofantlig bunt bilder. Det var meningen att han bara skulle tagit två. Hans chef klandrade honom: ’Varför i all världen har du slösat bort så mycket tid och material?’

Fotografen svarade mycket barskt att han gärna skulle betala den extra materialkostnaden och att de till och med fick göra avdrag på hans lön för den extra tid det tagit … Flera timmar senare kallade verkställande direktören in honom på sitt kontor och ville veta vad som hade hänt. Kriminalfotografen sade: ’När jag var en liten pojke brukade min mamma läsa ur Gamla testamentet för mig, och i hela mitt liv har jag undrat hur en Guds profet såg ut i verkligheten. I dag har jag funnit en.’”³

David O McKays lärdomar

Vi påverkar andra genom vad vi säger, vad vi gör och vilka vi är.

Varje person som lever i den här världen utövar ett inflytande, antingen gott eller ont. Det är inte enbart vad han säger, det är inte enbart vad han gör. Det är vad han är. Varje människa, varje person, utstrålar vad han eller hon är. Varje människa tar emot denna utstrålning. Frälsaren var medveten om detta. Närhelst han kom i närheten av en person kände han denna utstrålning — vare sig det var en kvinna från Samarien med hennes förflutna, kvinnan som skulle stenas eller de män som tänkte stena henne, rådsherren Nikodemus eller en av de spetälska. Han var medveten om den enskilda människans utstrålning. Och i viss mån är ni det också, liksom jag. Det är vad vi är och vad vi utstrålar som påverkar människorna i vår omgivning.

… Vi måste, var och en, tänka ädlare tankar. Vi får inte inbjuda fördärvliga tankar och ovärdiga böjelser. Vi kommer att utstråla dem om vi gör det. Om vi tänker ädla tankar, om vi inbjuder och befrämjar ädla böjelser, har vi den utstrålningen då vi möter människor, särskilt då vi umgås med dem.⁴

Våra ord och handlingar får enorma följder i denna värld. Varje ögonblick i livet förändrar vi i viss mån hela världens liv … Därför är det inte omgivningen eller ställningen som är avgörande. Det som påverkar [andra] i denna värld är personligheter. Oavsett vad ni är kommer människor att känna och inse detta. Det går inte att dölja sin utstrålning. Det går att låtsas någonting annat, men det påverkar inte människor.⁵

Det är viktigt … att vi söker, både i livet och i böckerna, de bästa och ädlaste männens och kvinnornas umgänge. [Thomas] Carlyle, en stor engelsk författare, säger att ”det är givande att på något sätt umgås med stora män. Vi kan inte betrakta en stor man utan att få ut någonting av honom. Han är den levande ’ljuskälla’ som det är gott och behagligt att vara nära.”

Om ni studerar dessa för världen stora ”ljuskällors” liv, lär ni er åtminstone en sak som har gjort deras namn bestående. Det är detta: Var och en av dem har gett någonting av sitt liv för att göra världen bättre. De använde inte all sin tid åt att bara söka efter nöjen och bekvämlighet, och en ”bra tid” bara för dem själva, utan fann sin största glädje i att göra andra lyckliga och mer nöjda. Alla sådana goda gärningar lever för alltid, även om världen aldrig får höra talas om dem.⁶

Ingen god gärning, inget vänligt ord kan uttalas utan att dess effekter kommer alla till godo. Ibland kan det tyckas som om det goda är mikroskopiskt smått, men på samma sätt som en sten som kastas i en damm sätter igång en våg från centrum som fortsätter att förstora sig tills varje del av stranden berörts, så kommer era gärningar, många av dem tysta, okända, outtalade, oprisade, att fortsätta utstråla och påverka många hjärtan.⁷

Må Gud välsigna er, mina kära medarbetare, ni generalauktoriteter, stavspresidentskap, biskopsråd, varje ämbetsman och lärare i hela landet, varje medlem. Må Herrens ande förbli i era hjärtan, och i era hem, att de människor som tar del av er utstrålning av ärlighet, redbarhet, uppriktighet och tro på Herren Jesus Kristus, vill prisa vår Fader i himlen.⁸

De sista dagars heligas hem kan vara exempel på harmoni och kärlek.

Våra hem utstrålar vad vi är, och denna utstrålning kommer av vad vi säger och hur vi agerar i hemmet … Ni måste bidra till ett idealiskt hem genom er karaktär, genom att kontrollera era passioner, ert humör, vakta er tunga, därför att detta kommer att göra ert hem till vad det är och vad det kommer att utstråla i grannskapet …

En far besökte sin sons nya hem. Sonen var stolt över att visa honom sitt nya sovrum, de nya installationerna i köket. När de var klara med rundvandringen sade fadern: ”Ja, det är vackert, men jag ser inga tecken på Gud i ert hem.” Och sonen sade: ”Jag gick tillbaka och när jag tittade i rummen lade jag märke till att det inte fanns någonting som vittnade om vår Återlösares och Frälsares närvaro.”

Vad jag vill säga är detta, att vi har ett större ansvar än någonsin tidigare, som män i prästadömet, som kvinnor i kyrkan, att göra våra hem sådana att de för våra grannar utstrålar harmoni, kärlek, samhällsansvar, lojalitet. Låt våra grannar se och höra det. I ett sista dagars heliga hem får det aldrig förekomma en svordom, fördömande ord, uttryck av vrede, svartsjuka eller hat. Kontrollera det! Uttryck det inte! …

Frälsaren gav oss föredömet. Han var alltid lugn, alltid kontrollerad, och utstrålade någonting som människorna kunde känna när de gick förbi … Må Gud hjälpa oss att utstråla styrka, självkontroll, kärlek, barmhärtighet, vilket är ett annat namn på kärlek, omtanke och en välvillig inställning till alla människor.⁹

Må Gud välsigna er, mina kära medarbetare. Välsigna er i era hem. Må er tro visa sig genom det arbete ni utför i hemmet. Äkta män, var trogna era hustrur, inte bara i handling, utan också i tanke. Hustrur, var trogna era män. Barn, var trogna era föräldrar, anta inte att de är gammalmodiga i sin tro och att ni vet mer än de gör. Flickor, följ er ljuva mor och hennes lärdomar. Pojkar, var sanna mot era fäder, som önskar er lycka och framgång, som bara kommer av att leva i enlighet med evangeliets principer. Främlingar som ser sådana hem, säger: ”Om detta är resultatet av mormonism, då tycker jag att den är bra.” Ni visar genom er tro och era handlingar i vardagen vilka ni verkligen är.¹⁰

Låt uppriktiga undersökare, som tror mer på vad de ser än vad de hör, finna, efter att ha undersökt det, att ”mormoner” genom sina exempel i hemmet, genom hängivenhet och i sitt tjänande av Gud, att de tror på och vet att Gud är deras Fader.¹¹

Om vi lever i enlighet med vår tro så kommer vårt goda exempel att förankra kyrkan och vara ett ljus för världen.

Må Gud hjälpa oss att gå framåt … genomsyrade av Herrens ande, att varje man och kvinna som har möjlighet att verka i kyrkan — och detta innebär alla — ska vara beslutna att leva ett liv i dygd och renhet som behärskar världens krafter och vinner dess beundran. Sammanfattningsvis, låt oss frambringa det som är hedervärt i alla människors åsyn. Om det är möjligt, så långt det ligger i vår förmåga, låt oss leva i fred med alla människor — inte övervinna ont med ont, eller övervinnas av ondska, utan övervinna det onda med det goda. Då blir kyrkan ett ljus för världen. Det är hennes bestämmelse.¹²

Låt ert ljus lysa för människorna så att de ser era goda gärningar och vill prisa vår Fader i himlen. [Se Matt 5:16; 3 Ne 12:16.] Det finns förmodligen inget effektivare sätt varpå sanningen kan bevittnas av människorna, än att varje sista dagars helig bevarar och befrämjar det förtroende som våra vänner utanför kyrkan har för en trofast medlem i Kristi kyrka.

För att kunna göra detta måste vi vara ärliga i allting. Om vi är byggnadsentreprenörer och gör upp ett avtal om att ett visst material ska användas till en byggnad, låt oss då använda detta material. Om vi samtycker till bestämmelserna i ett kontrakt, att till exempel lägga in femtio meter [isoleringsmaterial] i byggnaden, låt oss då lägga in femtio meter. Detta är detaljer, eller hur, men det är dessa detaljer som de män du gör affärer med kommer att döma dina handlingar efter. Om vi tar med oss potatis av en viss sort till marknaden, och utger den för att tillhöra en viss sort, låt oss då veta att vårt påstående håller för en undersökning. Det gjorde mig ledsen att höra en grosshandlare säga att han öppnat säckar med produkter som köpts in från en gård, och funnit saker som inte hör hemma där, som stenar och jord, som lagts dit för att öka vikten. Jag frågade honom inte vilken religion dessa män tillhörde. Jag bad inte om något namn, men sådana ting är vanhedrande, ingen sann medlem i Kristi kyrka ska nedlåta sig till sådant fusk. Låt ert ljus lysa för människorna. I dagens värld behöver det finnas ett baner, ett folk som tydligt utmärker sig för världen genom sin ärlighet och hederlighet.¹³

Om vi bara kan bibehålla normerna i Jesu Kristi evangelium, är kyrkans framtid säkrad. Män och kvinnor kommer sannerligen att se ett ljus som inte är dolt under skäppan, ett ljus som lyser för alla, och de kommer att lockas av det. De kommer att ledas till att söka sanningen, mer på grund av våra gärningar och det vi utstrålar av dygd och redbarhet, än av det vi säger.¹⁴

Låt oss vara ett exempel på harmoni och frid för världen. Låt oss bevisa att oavsett om vi befinner oss i Afrika, Sydamerika, Nya Zeeland eller Australien, är vi alla ett i Kristus. Vi har bara ett enda mål i sikte: att förkunna för världen att Jesu Kristi evangelium är återställt i sin fullhet och att Jesu Kristi evangelium är den enda plan given till människorna varigenom städers och nationers fred slutligen kan förverkligas.¹⁵

Må Kristi sanna Ande komma till alla hjärtan, och till alla våra hem, vår Återlösare, vars verklighet, vars inspirerande vägledning jag vet är en realitet.

Evangeliet är vårt ankare. Vi vet vad det står för. Om vi lever efter det, känner det, och bär vittne för världen genom vårt sätt att leva, bidrar vi till dess tillväxt och uppbyggande. Tala väl om det, om prästadömet, om auktoriteterna, låt evangeliets normer utstråla i våra liv.¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Varför är det viktigt att komma ihåg att ”våra ord och handlingar får enorma följder i denna värld”? (Se s 230–231.) Vilka exempel har du sett på att små rättfärdiga handlingar kan få ett långtgående inflytande?
På vilka sätt påverkar våra tankar och handlingar det som vi utstrålar till andra människor?
Vad kan vi göra i våra äktenskap och i våra familjer för att visa att vi är lärjungar till Kristus? (Se s 231–233.)
Nämn några personer vars exempel har påverkat dig. Varför har dessa personer varit så inflytelserika i ditt liv?
På vilka sätt kan vårt exempel påverka våra hem, arbetsplatser och samhällen till det bättre? (Se s 233–235.) Vad kan du göra idag för att utstråla Kristi ljus i ditt liv?
Varför är exemplet en viktig del av missionsarbetet? Vilka erfarenheter har du haft av att sista dagars heligas goda exempel har inspirerat andra att undersöka kyrkan?

Skriftställen som hör till detta ämne: Matteus 5:14–16; Alma 5:14; 17:11; Tredje Nephi 12:14–16; 18:16, 24