Kapitel 6

”Varje medlem en missionär”

Världen hungrar efter att höra sanningen … Vi har den. Klarar vi av uppgiften — det ansvar som Gud har ålagt oss?¹

Introduktion

President David O McKays föräldrar hade konverterat till kyrkan, vilket var följden av proselyterande arbete som missionärer utfört som kallats att verka i Storbritannien. Hans far, David McKay och hans familj, blev medlemmar i kyrkan i Skottland år 1850 som några av de första nyomvända till kyrkan i området. Hans mor, Jennette Evans och hennes familj, blev medlemmar i kyrkan i Wales vid omkring samma tidpunkt trots starkt motstånd från nära släktingar.

Som en följd av det rättfärdiga arv han fått från sina föräldrar hade president McKay ett starkt vittnesbörd om betydelsen av missionsarbete och de långtgående effekterna därav. År 1953, på en resa till Europa, besökte president McKay sin fars enkla barndomshem i Skottland. President McKays son Llewelyn, som följde med honom på resan, skrev följande om upplevelsen:

”[När vi närmade oss hemmet] bröt solen igenom molnen och log mot oss som om den återspeglade glädjen och lyckan i fars hjärta. När vi alla samlades framför hemmet tårades min fars ögon när han såg genom dörren. ’Om det inte hade varit två missionärer som knackade på denna dörr år 1850 så skulle jag inte ha varit här idag!”²

David O McKays lärdomar

Kyrkans medlemmar har fått i uppdrag att utföra missionsarbete.

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt 28:19–20)

Sådan var den uppmaning som gavs till de första tolv. Samma uppmaning att vara ett ljus för världen har getts i Läran och förbunden till människorna i denna tidsålder. ”Så har jag upprättat mitt eviga förbund i världen till ett ljus för världen, till ett baner för mitt folk och för icke-judarna att samlas omkring och till ett sändebud att gå före mig och bereda vägen för mig.” [L&F 45:9]

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga var knappt ett år när denna uppmaning gavs genom inspiration till profeten Joseph Smith. Han var själv på sitt tjugosjätte år. Det är förunderligt att ge ett sådant tillkännagivande, storslaget i sin potential, vittomspännande i sin omfattning …

Den så kallade mormonismen har upprest ett baner för nationerna, och med ord lika innehållsrika som de jag läste i uppenbarelsen, inbjuder den världen till fred, till vila, till tacksamhet.³

Orden … ”gå ut i hela världen” är verkligen den missionärsuppmaning som den uppståndne Kristus gav till sina apostlar. I själva verket säger han:

Betrakta detta verk oavslutat tills alla nationer har tagit emot evangeliet och blivit mina lärjungar …

Med samma direkta uppmaning från den uppståndne Herren, som tillsammans med Fadern visade sig i början av 1800-talet, förkunnar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga evangeliet för ”varje nation, släkt, tungomål och folk”, så snabbt som tillgängliga resurser medger.⁴

Varje sista dagars helig bör ägna sig åt missionsarbete.

Om jag skulle formulera de två mest betydelsefulla övertygelserna i de sista dagars heligas hjärtan så skulle det bli: För det första, en varaktig övertygelse att evangeliet, som det lärdes ut av Återlösaren när han bodde bland människorna och som senare förändrades och förvrängdes av människorna, har återställts av Återlösaren i dess renhet och fullhet; och för det andra, vilket är en naturlig följd av det första, en övertygelse i varje medlems hjärta i denna kyrka att ansvaret att predika det återställda evangeliet för varje nation, släkte och tungomål åvilar kyrkans medlemmar.⁵

Jag påminns om att när Kristus var på jorden sade han till vissa män, som också hade kunskap om hans gudomlighet, att alla de som har denna kunskap om att Gud finns och att Kristi evangelium är sant, har ett ansvar. ”Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den har som blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.” [Luk 12:48] Så med denna kunskap som de sista dagars heliga har följer ett mäktigt ansvar. Guds folk ses i skrifterna, såväl forntida som nutida, som ett utvalt folk, ett konungsligt prästadöme, ett egendomsfolk, som ett ljus på ett berg. ”Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” [Matt 5:14–16]⁶

Vilket ansvar … att hjälpa goda män och goda kvinnor över hela denna värld att känna Gud, och att veta vilken mission de har på jorden! Fäder och mödrar, medarbetare, inser ni idag till fullo vad det innebär att åta sig ansvaret att föra ut budskapet om frid och god vilja till alla människor?⁷

Världen hungrar som aldrig förr i dess historia efter att höra sanningen. Vi har den. Är vi jämbördiga med uppgiften — det ansvar som Gud har ålagt oss?⁸

Varje medlem i kyrkan bör vara omvänd och ha kunskap om evangeliet, bland annat kunskap om skrifterna. Hur underbart det vore om alla medlemmar i kyrkan, som Petrus fordom, ”skulle hålla Kristus helig i sina hjärtan, och vara beredda att svara var och en som begär att de förklarar det hopp de äger.” (Se 1 Petr 3:15.)

Kyrkans ansvar är att predika Jesu Kristi evangelium så som det återställts av profeten Joseph Smith, inte bara att predika det och förkunna det genom ord, genom att dela ut litteratur, utan framför allt genom att leva efter evangeliet i våra hem och i våra arbeten, ha tro och vittnesbörd i våra hjärtan och utstråla det varhelst vi beger oss … Det finns ingenting som kan förhindra sanningens framåtskridande förutom vår egen svaghet eller uraktlåtenhet att göra våra plikt.⁹

Varje medlem är en missionär. Han eller hon har ansvaret att föra någon: en mor, en far, granne, medarbetare, vän, i kontakt med evangeliets budbärare. Om varje medlem tar på sig detta ansvar och ser till att denna mor eller far eller någon annan träffar de bemyndigade representanterna för kyrkan, kan ingen kraft på jorden förhindra denna kyrka från att tillväxa. Och personlig kontakt är vad som kommer att påverka dessa undersökare. Denna personliga kontakt, hur den ska se ut och hur den inverkar, beror på dig. Och det är en sak som jag vill betona. Det finns ett ansvar som ingen människa kan undfly, och det är det personliga inflytandets ansvar … Det är vad du är, inte vad du låtsas vara som får människor att bli undersökare.¹⁰

Varje medlem i kyrkan bör vara en missionär. Han är troligen inte bemyndigad att gå från hus till hus, men han är bemyndigad, genom sitt medlemskap, att vara ett bra exempel som granne. Grannar håller ett vakande öga på honom. Grannar håller ett vakande öga på hans barn. Han är ett ljus och det är hans ansvar att inte sätta detta ljus under skäppan, utan det bör sättas på ett berg där alla människor kan vägledas av det …

Om ni lever i enlighet med dessa enkla principer enligt de förbund ni ingått vid vattnets rand och därefter på sakramentsmötena, och många av er i Guds hus, uppfyller ni en ädel mission och Gud kommer att belöna er.

Må varje medlem i kyrkan erfara denna förvandling i sitt liv, och leva på ett sådant sätt att andra, som ser hans goda gärningar, vill prisa vår Fader i himlen.¹¹

Evangeliet är vårt ankare. Vi vet vad det står för. Om vi lever efter det, känner det och talar väl om evangeliet, om prästadömet, om dess representanter, till och med talar väl om våra fiender, känner vi oss själva lyckligare och vi kommer att predika Jesu Kristi evangelium. Alla kan göra detta. Det är möjligt. Gud har inte bett oss göra det och därefter berövat oss förmågan därtill.¹²

Heltidsmissionärer måste vara värdiga att tjäna.

I kapitel 4 av Läran och förbunden fick profeten Joseph Smith en uppenbarelse om att ”ett underbart verk skall påbörjas ibland människornas barn.

Sen därför till, o I, som inträden i Guds tjänst, att I tjänen honom av allt edert hjärta, all eder förmåga, själ, sinne och styrka, att I mån stå ostraffliga inför Gud på den yttersta dagen.” (L&F 4:1–2) …

Vad som är betecknande i denna uppenbarelse, och i andra som gavs under ungefär samma tid, är att i dem nämns väsentliga kvalifikationer hos dem som skulle delta i genomförandet av detta förunderliga verk. Dessa kvalifikationer var inte innehav av rikedomar, inte samhällsrang, inte politiska uppdrag, inte militära bedrifter, inte ädel härkomst, utan en önskan att tjäna Gud av allt ”hjärta, förmåga, själ, sinne och styrka”, andliga egenskaper som förädlar själen. Jag upprepar: Inte popularitet, inte rikedom, ingen teologisk utbildning i kyrkans styrelse — men ändå ska ”ett underbart verk komma fram bland människornas barn”.¹³

Det finns vissa normer som bör vägleda [biskopar och stavspresidenter] när de kallar våra missionärer. För det första, kalla ingen [missionär] i syftet att rädda honom eller henne. Den unge mannen börjar bli egensinnig och du tror att en mission skulle göra honom gott. Det är möjligt. Men det är inte därför du ska sända ut honom. Välj [missionärer] som är värdiga att representera kyrkan, se till att de är tillräckligt mogna, och, framför allt, att de har karaktär.¹⁴

Det är bra om vi tänker mindre på hur nyttigt det skulle vara för dessa representanter, och mer på hur pass förberedda och lämpliga de är för att genomföra de uppgifter som ingår i en missionskallelse. När ni väljer en missionär är det bra att komma ihåg följande frågor:

Är han en värdig representant för kyrkan?

Har han tillräcklig viljekraft att motstå frestelser?

Har han hållit sig moraliskt ren under tiden hemma och genom denna norm visat att han är kapabel att motstå frestelser på missionsfältet?

Har han varit aktivt verksam i kyrkans organisationer?

Har han åtminstone en glimt av vad kyrkan har att erbjuda världen?

Har han fångat en glimt av att kyrkan är det mest storslagna i världen, den enda grupp som är bemyndigad att representera Herren Jesus Kristus i arbetet med människosläktets frälsning? …

Har han, genom bön, eller upplevelse, känt Guds närhet, så att han kan närma sig Herren som han skulle närma sig sin jordiska far?¹⁵

Varje äldste som går ut för att predika evangeliet måste därför först och främst leva efter evangeliet enligt sin bästa förmåga, och ha en övertygelse i sitt hjärta att han predikar sanningen. Det är sant att detta vittnesbörd till en början kan vara något obestämt, men alla våra barn har det i någon mån … Genom studier, tjänande, ödmjukhet och bön, kommer detta vittnesbörd att stärkas.

En annan kvalifikation är denna: Varje äldste bör alltid vara en kristuslik gentleman. Vad är en gentleman? ”Den som är uppriktig” — som inte har något att dölja, ingen undvikande blick till följd av dåligt samvete. ”Den som är lojal” — lojal mot sanningen, mot dygden, mot visdomsordet — ”sann, med ett vänligt och behagligt uppträdande, redbar personligen och i sin bedömning av andra, lika trofast mot sitt ord som mot lagen, och likaså trofast mot Gud och människor — en sådan man är en sann gentleman”, och en sådan man bör den äldste i denna kyrka vara som går ut för att kristna världen.¹⁶

Varje diakon, lärare och präst, varje äldste i kyrkan förstår att om han ska vara värdig att vara en representant för Kristi kyrka, måste han vara måttfull i sina vanor och moraliskt ren. Han blir undervisad om att det inte finns någon dubbel norm för kyskhet, att varje ung man, såväl som varje ung kvinna, ska hålla sig fri från sexuell orenhet …

Dessa unga män har undervisats om att de går ut som kyrkans representanter, och att en representant i vilken organisation som helst — ekonomisk eller religiös — måste besitta åtminstone en framträdande egenskap, och det är: pålitlighet. Han hade rätt som sade: ”Att vara betrodd är en större komplimang än att vara älskad.” Och vem representerar dessa missionärer? För det första representerar de sina föräldrar, de har ansvaret att bevara deras goda namn obefläckat. För det andra representerar de kyrkan, särskilt den församling där de bor. Och för det tredje representerar de Herren Jesus Kristus, vars bemyndigade tjänare de är.

Dessa ambassadörer, för sådana är de, representerar dessa tre grupper och i denna representation har de ett av de främsta ansvaren i sitt liv.¹⁷

Många välsignelser är en följd av missionsarbete.

Om du vill få ett starkare vittnesbörd och få det uppenbarat för dig nu att Kristus hjälper dig i ditt arbete och vägleder sin kyrka, så är det bästa sättet att få detta att … göra sin plikt … att utföra missionsarbete.¹⁸

Att tjäna … på missionsfältet är till välsignelse för alla människor. Det erkänns som sådant av tusentals föräldrar över hela kyrkan som uppskattar värdet av sådant arbete för sina söner och döttrar, som genom denna erfarenhet får en fördjupad uppskattning av hemmet och evangeliet. Föräldrar vet också att missionärsarbete för med sig kunskap om evangeliets sanningar, som kanske de unga männen har känt men inte uttryckt.¹⁹

Många av oss har inte insett värdet och de potentiella möjligheter som ges genom denna stora del av kyrkans verksamhet [missionsarbetet].

— Som exempel på frivilligt tjänande i Mästarens tjänst är det oöverträffat.
— Som sporre till rent leverne bland ungdomarna, som bidragande faktor till uppbyggande av karaktären är dess inflytande ovärderligt.
— Som utbildande och upplyftande inflytande i våra samhällen är dess inverkan tydlig.
— Som bidragande faktor till bättre förståelse mellan nationerna, och för att upprätta internationell vänskap, utövar det ett avsevärt inflytande.
— Eftersom det är den Allsmäktiges avsikt att frälsa individen … fungerar missionsarbetet högst harmoniskt med genomförandet av denna eviga plan!

”Kommen ihåg att själarna äro dyrt aktade i Guds ögon …

Om så skulle ske, att I arbeten hela edert liv med att ropa omvändelse till detta folk och därigenom fören blott en enda själ till mig, huru storligen skolen I icke glädjas med honom i min Faders rike!

Och om I kunnen glädja eder storligen över en enda själ, som I haven fört till mig i min Faders rike, huru mycket större glädje skolen I icke hava, om I fören många själar till mig!” (L&F 18:10, 15–16)²⁰

Människornas hjärtan måste förändras. Av denna anledning kom Kristus till världen. Den huvudsakliga avsikten med att predika evangeliet är att förändra människors hjärtan och liv, och ni bröder som besöker stav efter stav och hör deras vittnesbörd som nyligen blivit omvända … kan vittna om hur omvändelsen har förändrat deras liv. Genom sådan omvändelse för de med sig frid och god vilja till världen i stället för stridigheter och lidande.²¹

Våra missionärer … förkunnar nu för en plågad värld att det budskap som gavs vid Frälsarens födelse — ”frid på jorden, till människor hans välbehag” (se Luk 2:14] — kan bli en realitet här och nu genom lydnad mot evangeliets principer.²²

Förslag till studier och diskussion

President McKay uttryckte ofta tacksamhet för de missionärers arbete som undervisade hans föräldrar. Hur har du eller någon du känner välsignats av missionsarbete?
Var finns ansvaret för missionsarbete idag? (Se s 51–55.) Vilka möjligheter har vi att följa president McKays uppmaning om att varje medlem bör vara en missionär? Hur kan vi förbereda oss att uppfylla detta ansvar?
Vilka resurser har kyrkan försett oss med för att hjälpa oss att sprida evangeliet? På vilka sätt har vi blivit instruerade att hjälpa heltids- och församlingsmissionärerna i vårt område?
Vilka egenskaper krävs för att verka som missionär på heltid? (Se s 55–57.) Varför är värdighet och pålitlighet nödvändigt för missionsarbete?
Vad kan ungdomar göra för att förbereda sig för att verka som missionärer? Vad kan vuxna göra för att hjälpa ungdomar att förbereda sig för att verka som missionärer?
Hur kan personer med fysiska eller mentala begränsningar främja missionsarbetet? Vilka alternativa sätt att verka i kyrkan finns för dem?
På vilka sätt kan äldre par vara en betydelsefull tillgång på missionsfältet?

Skriftställen som hör till detta ämne: Tredje Nephi 12:14–16; L&F 4:1–7; 18:15–18; 75:2–5; 88:81; 90:11