Kapitel 1

Lära genom tro

”Låt oss fortsätta, bröder och systrar, att verka i Herren vår Guds namn, att dagligen samla visdom och intelligens så att allt samverkar till vårt bästa.”

Från Lorenzo Snows liv

När den unge Lorenzo Snow inte utförde sina dagliga sysslor på familjens gård brukade han vanligtvis—”gömma sig med en bok”, som hans familj sade. Enligt sin syster Eliza var han ”en ständig elev, hemma såväl som i skolan”.¹ Hans kärlek till lärande tilltog allteftersom han växte upp. Han påstod faktiskt att utbildning utgjorde hans ungdoms ”ledstjärna”.² Efter att ha gått i offentliga skolor studerade han år 1835 vid Oberlin College, en privatskola i staten Ohio. År 1836, innan han blev medlem i kyrkan, accepterade han Elizas inbjudan att flytta till Kirtland, Ohio, där han studerade hebreiska i en klass där bland annat profeten Joseph Smith och många av apostlarna deltog.

Efter att ha blivit döpt och konfirmerad inriktade han sig så småningom mer på ”Andens utbildning”³ än på ”bokstudier”.⁴ I denna strävan förlorade han aldrig sin törst efter lärdom. Ett exempel är när han var 80 år och verkade som president för de tolv apostlarnas kvorum och stod framför de heliga på generalkonferensen i oktober 1894. Han reflekterade över de tal som hans mindre erfarna bröder hade hållit den dagen och sade: ”Det gavs en del tankar som jag inte reflekterat över tidigare, och de var till stor nytta.”⁵ Sex år senare, som president för kyrkan, deltog han i en konferens med Söndagsskolans organisation som värd. Efter att ha lyssnat på andras tal ställde han sig slutligen i talarstolen. Han inledde sitt tal med att säga: ”Jag har verkligen tyckt om och överraskats av det jag sett och hört … Jag kan verkligen säga att jag blivit undervisad, och om jag, en man på åttiosex år, kan bli undervisad, ser jag ingen anledning till varför vuxna i allmänhet inte kan ha både nytta och nöje av att närvara på era möten.”⁶ [Se förslag 1 på sidan 44.]

Lorenzo Snows lärdomar

Lärande kräver tro, utövande och ihärdighet.

I den religion som du och jag har omfattat finns det något stort och härligt, något nytt att lära varje dag, som är av stort värde. Och det är inte bara vår förmån, utan också en nödvändighet, att vi tar emot detta och samlar in dessa nya tankar. ⁷

Hela mormonismens tanke är utveckling — mental, fysisk, moralisk och andlig. Ingen halvhjärtad utbildning duger för en sista dagars helig. ⁸

Det är fördelaktigt med ett långt liv på jorden och att få den erfarenhet och kunskap som hör ihop därmed: för Herren har sagt att oavsett vilken kunskap vi får i detta liv så kommer den att följa med oss i uppståndelsen, och ju mer kunskap och intelligens en person får i detta liv desto större fördelar har han i den kommande världen [se L&F 130:18–19]. ⁹

Det finns somliga som inte lär sig, som inte går framåt så fort som de skulle kunna, eftersom deras ögon och hjärtan inte är riktade mot Gud. De tänker inte efter, inte heller har de den kunskap som de skulle kunna ha. De går miste om en hel del av det som de skulle kunna få. Vi måste förvärva kunskap innan vi kan få varaktig lycka. Vi måste hysa stor medvetenhet om det som hör Gud till.

Även om vi nu försummar att utnyttja vår tid, att förhöja våra intellektuella förmågor, blir vi tvungna att någon gång utveckla dem. Vi har så mycket arbete att utföra, och om vi inte inhämtar kunskap i dag har vi så mycket mer kunskap att inhämta i morgon. ¹⁰

Det måste finnas en intellektuell ansträngning, ett utövande av de gåvor som Gud har gett oss. De måste sättas i rörelse. Då, när vi är upplysta av den Helige Andens gåva och kraft, kan vi få de tankar och den intelligens och de välsignelser som är nödvändiga för att förbereda oss för framtiden, för sådant som kommer att äga rum.

Samma princip är tillämplig på allt vi gör i samband med det som hör Gud till. Vi måste anstränga oss. … Detta att förbli overksam utan att sätta sig själv i arbete är till ingen nytta. Om vi förblir helt neutrala uppnås ingenting. Varje princip som uppenbaras från himlarna är till vår nytta, för vårt liv, för vår frälsning och för vår lycka.¹¹

Kanske tänker vi att det inte är nödvändigt att anstränga oss för att få reda på vad Gud kräver av oss, eller med andra ord, att söka upp de principer som Gud har uppenbarat, varigenom vi kan få mycket viktiga välsignelser. Tydligt och klart har principer uppenbarats, som är avsedda att upphöja de sista dagars heliga och skydda dem från många problem och bekymmer, men genom brist på uthållighet från vår sida att lära och anpassa oss efter dem, går vi miste om de välsignelser som hör ihop med lydnad mot dem.¹²

Låt oss fortsätta, bröder och systrar, att verka i Herrens vår Guds namn, att samla visdom och intelligens dag efter dag så att allt som händer samverkar till vårt bästa och ökar vår tro och intelligens.¹³ [Se förslag 2 på sidan 44.]

Andens utbildning förtjänar den största uppmärksamhet.

Det finns ett slags utbildning som förtjänar allra största uppmärksamhet, och som vi alla borde ägna oss åt — och det är Andens utbildning.¹⁴

En smula andlig kunskap är mycket bättre än bara åsikter och begrepp och idéer, eller till och med mycket förfinade argument. En smula andlig kunskap är av stor betydelse och av största vikt.¹⁵

Vi får inte försumma vår andliga utveckling i vår strävan efter världsliga rikedomar. Det är vår plikt att göra allt vi kan för att förkovra oss i principerna om ljus och kunskap, såväl som att omkring oss utöka de timliga välsignelserna och bekvämligheterna i detta liv.¹⁶

Om vårt tänkande är alltför ensidigt, om vi fäster alltför stor uppmärksamhet vid att förvärva materiella ägodelar på bekostnad av andlig välfärd, är vi inte kloka förvaltare.¹⁷ [Se förslag 3 på sidan 44.]

Det är nyttigt för oss att höra evangeliets principer om och om igen.

Ni har kanske hört [en del principer] hundratals gånger, och ändå tycks det nödvändigt att vi om och om igen undervisas om dessa. Och återigen: Detta är något som jag finner när jag läser i Läran och förbunden. Varje gång jag läser en uppenbarelse i den boken får jag någon ny tanke, även om jag har läst samma uppenbarelse många gånger om. Jag förmodar att detta också är er erfarenhet. Om inte så skiljer den sig mycket från min.¹⁸

Vi liknar barn som lär sig alfabetet. Läraren säger till barnet: ”Det här är bokstaven a; kan du försöka komma ihåg den?” Barnet svarar: ”Ja, jag ska försöka komma ihåg den:” Läraren går till nästa bokstav och säger: ”Det här är bokstaven b; vill du titta på den och försöka komma ihåg den?” ”O ja”, säger barnet. Därefter återvänder läraren till bokstaven a. ”Vad är det här för bokstav?” Barnet har glömt det. Läraren berättar ännu en gång för barnet att det är ett a och vänder sig till bokstaven b och upptäcker att barnet också har glömt den bokstaven, och återigen behöver bli undervisad om bokstaven b. Det här är på förmiddagen. På eftermiddagen blir barnet återigen uppkallad och tillfrågad och än en gång upptäcker läraren att barnet har glömt bokstäverna och måste undervisas igen. Följaktligen måste lektionen upprepas om och om igen, i så hög grad att om läraren inte genom erfarenhet hade vetat vad han kunde förvänta sig, skulle han förvisso bli modfälld. Det är på samma sätt med de sista dagars heliga. Även om vi kanske blir trötta på att höra saker och ting upprepas är det nödvändigt för att vi ska lära oss dem grundligt. Vi måste lära oss dem. Jag vet att sista dagars heliga så småningom kommer att lära sig alla Guds lagar och befallningar och lära sig att noga lyda dem. Men vi har ännu inte kommit dit.¹⁹ [Se förslag 4 på sidan 44.]

När vi samlas för att lära oss om evangeliet är det nödvändigt för både lärare och elev att ha Andens vägledning.

När [en lärare] står inför församlingen bör han inse att han står framför dem i avsikten att förmedla kunskap, att de ska ta emot sanningen i sina själar och byggas upp i rättfärdighet genom att ta emot ytterligare ljus och gå framåt i sin inlärning av helighetens principer.

Detta kan inte ske utom genom intellektuell ansträngning, genom trons energi och genom att med allt sitt hjärta söka Herrens vår Guds Ande. Detsamma gäller för dem som lyssnar. Om de inte noggrant koncentrerar sig på det som krävs av dem tid efter annan av dem som talar till folket från denna talarstol, och om inte den enskilde med all styrka och kraft anstränger sitt sinne i sina böner inför Herren, kan de inte själva få den nytta och de fördelar som de borde kunna få.²⁰

Vad jag vill av de sista dagars heliga är att äldsterna under denna konferens ska stå upp och tala till oss, att vi ska tillämpa tro och böner för var och en som talar, för det han ska säga, och att vi ska ha anden och ta emot det på ett sätt som är till nytta för oss. Detta är vår förmån och vår plikt. Vi har inte kommit hit av en slump, vi har kommit till denna konferens med förväntan att få något som vi kan ha nytta av.²¹

Du bör be Herren att låta [talarna] säga något som du vill veta, att de ska påminna dig om något som du har fördel av. Om du vill veta något som du inte förstår, be om att [de] säger något som upplyser ditt sinne angående det som bekymrar dig. Då får vi en storslagen och härlig konferens, en bättre konferens än vi någonsin haft tidigare. Även om det kan verka märkligt tycks alltid vår senaste konferens vara den bästa, och låt så vara fallet, och ni bröder och systrar, låt era hjärtan uppstiga till Herren och utöva tro medan våra bröder talar till er. Vi kommer inte att bli besvikna, och ni kommer inte att återvända hem, ni kommer inte att lämna denna konferens utan att känna att ni har blivit rikligen välsignade.²²

Jag antar att många i den församling jag har framför mig har kommit långväga ifrån för att samlas med oss till en generalkonferens, och att alla har samlats i rena avsikter — i en önskan att förbättra och fullkomliggöra sig i det som rör deras användbarhet i Guds rike. För att vi inte ska bli besvikna i detta är det nödvändigt att vi förbereder våra hjärtan att ta emot och dra nytta av de tankar som Herrens Ande manar talarna till allteftersom konferensen fortskrider. Jag har ansett, och anser fortfarande, att vår uppbyggelse inte är så mycket beroende av talaren som av oss själva.²³

När vi kommer samman … , är det vår förmån att ta emot undervisning från dem som talar till oss, och om vi inte gör det, ligger felet i allmänhet hos oss själva.²⁴

Jag har hos vissa medlemmar lagt märke till något som jag betraktar som en svaghet. De kommer samman, en del av dem, mer i avsikt att njuta av talarens vältalighet, för att beundra deras stil som talar till dem, eller också kommer de samman mer för att se talaren eller spekulera om hans karaktär … än i avsikten att ta emot undervisning som gör dem gott och bygger upp dem i rättfärdighet. …

… Om vi inte utövar de förmågor som vi har fått och inhämtar Herrens Ande så kommer vi inte att få ut så mycket av talen, även om tankar förmedlas som är av stort värde. Även om tankar förmedlas med en mycket osäker stämma så upptäcker folket, om de anstränger sig … att de aldrig behöver återvända från ett möte utan att ha blivit stärkta i sina sinnen av talarna.²⁵

Det är inte alltid den utförliga predikan som ger sista dagars heliga det som är av störst värde, utan att vi i de olika tal som hålls kan inhämta någon tanke, någon princip som kan upplysa vårt förstånd och som visar sig värdefull för oss efteråt.²⁶

Vi har samlats i avsikt att dyrka Gud och att utföra de plikter som är nödvändiga för att främja sanningens sak på jorden. Vilket slags undervisning vi får beror i stort sett på våra sinnens mottaglighet. Vi bör avlägsna från våra sinnen alla tankar på våra världsliga angelägenheter och rikta vår uppmärksamhet på syftet med konferensen.²⁷

För vår information och vår andliga kunskap är vi helt och hållet beroende — vi är fullständigt beroende — av Herren. Och i förhållande till hur vi utövar vår tro får vi information, förmedlad genom Herrens tjänare. … Han talar till oss, genom sina tjänare, som talar till oss på detta sätt när vi samlas för att dyrka vår Gud.²⁸ [Se förslag 5 på sidan 44.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v-vii för ytterligare hjälp.

Läs sidorna 37–38, som beskriver något av president Snows livslånga strävan att inhämta lärdom. Vad får en person att fortsätta inhämta lärdom under hela sitt liv? Fundera över din egen attityd till lärande och hur du kan fortsätta att inhämta kunskap under hela ditt liv.
Studera president Snows råd om utövande och ihärdighet i att lära evangeliet (s. 38–39). Hur påverkas ditt personliga lärande när du verkligen anstränger dig? Hur kan vi hjälpa barn och ungdomar att anstränga sig för att inhämta kunskap?
President Snow uppmuntrade de heliga att söka ”Andens utbildning” (s. 40). Vad innebär detta för dig? Vad kan bli följden om vi inriktar oss alltför mycket på världslig rikedom i vår utbildning?
Vad finns det för samband mellan ett barn som lär sig alfabetet (sidorna 40–41) och våra försök att lära oss evangeliet? Vilka principer har du sett upprepas under dina studier av forntida och nutida profeter?
Hur kan vi förbereda våra hjärtan på att lära oss mer på kyrkans lektioner och möten? Hur kan vi bemöda oss om att lära, även när vi bara lyssnar till ett tal på ett sakramentsmöte eller på en konferens? (Se exempel på sidorna 41–43.)

Skriftställen: 2 Nephi 9:28–29; 28:30; Mosiah 2:9; L&F 50:13–22; 88:118, 122; 136:32–33

Undervisningstips: ”För att hjälpa oss undervisa från skrifterna och om nutida profeters ord har kyrkan framställt lektionsböcker och annat material. Det finns föga behov av kommentarer eller annat källmaterial” (Undervisning: Den högsta kallelsen, Ett källmaterial för undervisning om evangeliet [2000], s. 52).

Under hela sitt liv strävade president Lorenzo Snow efter lärdom ”genom studier och även genom tro” (L&F 88:118).

Vi bör ”förbereda våra hjärtan att ta emot och dra nytta av” de budskap som ges under generalkonferensen och på andra möten.

”Andens utbildning” förtjänar vår ”största uppmärksamhet”.