Kapitel 9

Heliga familjerelationer

”Om vi är trofasta kommer vi att umgås med varandra i ett odödligt och härligt tillstånd. … De förbindelser som knyts här, som är av mest varaktig karaktär, kommer att bestå i evigheten.”

Från Lorenzo Snows liv

Inför sin 70-årsdag inbjöd Lorenzo Snow alla sina barn och deras familjer att samlas i Brigham City till en ”storslagen återförening och ett jubileumsfirande”. Han ordnade med logi, mat och program som alla, också de små barnen, kunde njuta av. ”Ju mer jag tänker på detta ämne [om släktträffar]”, skrev han, ”desto mer längtar jag efter en familjesammankomst, att få träffa er alla en gång i mitt liv, och ge er en fars välsignelse.” Han vädjade till dem att inte låta något hindra deras närvaro ”utom de mest allvarliga och oöverstigliga hinder”.¹

Familjen Snow kom samman mellan den 7 till 9 maj år 1884 och njöt av musik, teater, tal, poesi, spel, mat och vänskapliga konversationer.² President Snows syster Eliza rapporterade att han under hela evenemanget deltog i ”olika familjemöten och i egenskap av patriark … ägnade han sig åt att ge välsignelser till medlemmarna” och ge ”många faderliga råd, instruktioner och uppmaningar”. När släktträffen närmade sig sitt slut samlades hela familjen för att höra honom tala. Enligt Elizas uppteckning uttryckte han ”sin glädje och tacksamhet till Gud för att han nu fick uppleva lyckan att se de behagliga och leende ansiktena i sin stora familj, och det goda han hoppades att denna återförening skulle föra med sig”. När president Snow såg ut över sin släkt utropade han: ”Mitt hjärta är fyllt till brädden med de varmaste känslor av tacksamhet mot min himmelske Fader. … Ord kan inte uttrycka mitt hjärtas djupa känslor för denna heliga möjlighet under detta firande av min sjuttioårsdag, att få stå här och se ut över denna härliga och himmelskt inspirerande anblick.”

President Snow fortsatte: ”Det här är den sista släktträff som vi kan förvänta oss på den här sidan andevärlden. Må våra fäders Gud hjälpa oss att lyda hans lagar, leva hedervärda liv, bevara vår dygd och redbarhet intakt, lyssna till den Helige Andens viskningar och flitigt eftersträva att rena oss själva, för att inte en enda medlem av denna familj ska gå förlorad genom att avvika från den raka och smala stigen. Må vi alla visa oss värdiga att komma fram i den första uppståndelsens morgon, krönta med härlighet och fortsätta familjeenheten i odödligheten genom att föröka oss genom evighetens ändlösa tidsåldrar.”³ [Se förslag 1 på sidan 132.]

Lorenzo Snows lärdomar

Familjerelationer är heliga och kan växa sig starkare i evigheten.

Uppmuntra till äktenskap … och inpränta i [andra] denna relations helighet och skyldigheten de har att åtlyda denna stora befallning som gavs av Gud till våra första föräldrar, att föröka sig och uppfylla jorden [se 1 Mos. 1:28]. Detta är desto mer nödvändigt med tanke på den nuvarande världsliga tendensen att ringakta denna lag och att vanära äktenskapsförbundet. Det är sorgligt att notera det stora antalet skilsmässor i landet och den växande tendensen att betrakta barn som en belastning istället för en dyrbar arvedel från Herren.⁴

[Herren] har visat oss att om vi är trofasta får vi umgås med varandra i ett odödligt och härligt tillstånd, att de vänskapsband som knyts här, de som är av mest varaktig karaktär, kommer att finnas i evigheten.⁵

De vänskapsband som knyts här kommer [vi] att ha kvar i de eviga världarna. Fäder, mödrar, bröder — ja, mödrar som ser sina älsklingar ta sitt sista andetag vid deras sida, vet att de kommer att tillhöra dem i andevärlden, att de får dem såsom de lade ner dem. Den hustru som ser sin make döende, när hans liv ebbar ut från honom, vet att hon ska återfå honom, och hon finner tröst och glädje i de uppenbarelser som den Allsmäktige har gett, att hon ska få vara tillsammans med sin make i de eviga världarna. Samma gemenskapsband som finns här kommer fortfarande att finnas bortom slöjan, de band som knyts här kommer att växa sig starkare i det kommande livet. Och de sista dagars heliga känner denna tillförsikt eftersom de har fått den av Gud.⁶ [Se förslag 2 på sidan 132.]

Trofasta sista dagars heliga som är oförmögna att gifta sig eller få barn i detta liv kommer att få alla upphöjelsens välsignelser i nästa liv.

En dag kom en kvinna in på mitt kontor och bad att få tala med mig om en privat sak. Hon berättade att hon mådde mycket dåligt eftersom hennes möjligheter att få en make inte hade varit gynnsamma. … Hon ville veta hur hennes förutsättningar skulle se ut i nästa liv om hon inte skulle lyckas med att få en make i detta liv. Jag antar att den här frågan uppstiger i våra ungdomars hjärtan. … Jag skulle vilja ge en liten tröstande förklaring till dem som befinner sig i den situationen. Ingen sista dagars helig som dör efter att ha levt ett trofast liv kommer att förlora något på grund av att han eller hon inte lyckades göra något på grund av att inte möjligheter gavs därtill. Med andra ord, om en ung man eller ung kvinna inte har haft möjlighet att gifta sig, men lever trofast fram till sin död, kommer han eller hon att få alla välsignelser, den upphöjelse och den härlighet som varje man eller kvinna får som haft denna möjlighet och använt sig av den. Detta är säkert. …

Människor som inte har möjlighet att gifta sig i detta liv och som dör i Herren, ges möjligheter att säkerställa alla de välsignelser som är nödvändiga för gifta par. Herren är barmhärtig och god. Han är inte orättvis. I honom finns ingen orättvisa. Vi skulle knappast tycka att det var rättvist om en man eller kvinna som dör utan att ha haft möjlighet att gifta sig, inte kunde kompenseras i det andra livet. Det skulle inte vara rättvist och vi vet att Herren inte är en orättvis varelse. Jag tror att min syster Eliza R. Snow var en lika god kvinna som någon annan sista dagars helig kvinna som har levt, och hon befann sig i ett ogift tillstånd tills hon var oförmögen att bilda familj. … Jag kan inte för ett ögonblick föreställa mig att hon ska gå miste om något på grund av detta. Hon kommer att kompenseras för detta i nästa liv och hon kommer att få ett lika stort rike som hon skulle haft om hon haft möjlighet i detta liv att uppfostra en familj.⁷

När man och hustru upplever en känsla av enighet uppmuntrar de kärlek och vänlighet i hemmet.

Se till att små bagatellartade missförstånd i vardagen inte förgiftar er lycka.⁸

Hustrur, var trofasta mot era män. Jag vet att ni måste stå ut med mycket som är obehagligt, och era män måste också stå ut med en hel del. Utan tvivel är era män ibland en prövning, kanske på grund av att era män inte vet bättre, eller kanske ibland på grund av att ni inte vet bättre. …

… Jag säger bara att era män är dåliga — lika dåliga som ni är, och att en del troligen är värre, men hur som helst: försök att uthärda det obehag som ibland uppstår, för när ni möter varandra i nästa liv kommer ni att vara glada över att ni stod ut med det.

Till de gifta männen säger jag: Många av er värdesätter inte er hustru som ni borde. … Var vänliga mot dem. Bär babyn minst hälften av tiden när ni är på ett möte. När babyn behöver vaggas och du inte har mycket att göra, vagga den. Var vänlig även när du måste uppoffra dig lite för att vara det. Var vänlig i alla fall, oavsett vilken uppoffring som krävs.⁹

Männen borde vara mer faderliga hemma, mer ömsinta mot hustrur och barn, grannar och vänner, mer vänliga och gudalika. När jag kommer till en familj känner jag beundran när jag ser överhuvudet betjäna familjen som en gudsman, god och vänlig, fylld med den Helige Anden och med himmelsk visdom och förståelse.¹⁰

Om du någonsin får möjlighet att bilda familj i Sion, om du någonsin får tillfälle till en celestial förening, måste du binda samman din familj till ett. Familjens överhuvud måste ha tillgång till Herrens Ande och det ljus och den intelligens som om den praktiseras i vardagen är till frälsning för denna familj, för han håller deras frälsning i sina händer.

Han går till verket med att knyta samman sina känslor med deras så långt det ligger i hans förmåga, och han bemödar sig om att garantera allt det som är nödvändigt för deras bekvämlighet och välfärd. De måste å sin sida återgälda denna känsla, samma vänlighet och samma läggning, och till sitt yttersta anstränga sig för att visa tacksamhet för de välsignelser som de får.

Detta är nödvändigt för att det ska uppstå enighet i känsla, eller enighet i åsikt och motsvarande tillgivenhet, att de genom att vara ett kan bindas samman på detta sätt.¹¹

När [män] knäböjer i sina hustrurs och barns närvaro bör de vara inspirerade av den Helige Andens gåva och kraft. De bör vara sådana män som en god hustru vill hedra därför att Guds gåva och kraft ständigt är med dem. De bör vara ett i sina familjer så att den Helige Anden kan nedstiga över dem, och de bör leva så att hustrun genom bön kan bli helgad, att hon kan se behovet av att helga sig i sin makes närhet och i sina barns närhet. Mannen och hustrun bör vara fullkomligt eniga, förenade och lämpliga att inneha en roll i upprättandet av Guds rike. De utstrålar då en ren ande och förmedlar en ren undervisning till sina barn och barnbarn.¹² [Se förslag 3 på sidan 132.]

Barn lär sig evangeliet bäst när deras föräldrar söker inspiration och är goda exempel.

Det är inte vårt verk som vi är engagerade i, det är Guds verk. Vi leds i våra förehavanden av en överlägsen intelligens. … Detta rikes framtid är beroende av våra efterkommande, och dess kraft och slutgiltiga seger beror av att de har fått rätt undervisning och uppfostran. Om vi vill utöva ett rätt inflytande över våra familjer måste vi visa dem goda exempel såväl som att ge dem goda föreskrifter. Vi bör inte bara kunna säga gör som jag säger, utan också gör som jag gör.¹³

Sträva efter att undervisa era barn på ett sådant sätt, både genom exempel och föredöme, att de utan att tveka följer i era fotspår och blir lika modiga förkämpar för sanningen som ni har varit.¹⁴

Män som vill behålla sin ställning inför Gud i det heliga prästadömet måste ha profetians ande och vara värdiga att förvalta liv och frälsning åt folket. Även om de inte kan göra det för världen så måste de göra det i hemmet, i sina familjer, i sina affärer och på gatorna. Deras hjärtan måste vara lika inspirerade av livets ord när de sitter vid brasan, när de undervisar om evangeliet för sina barn och för sina grannar, som när de talar till sina bröder från den här talarstolen. Det duger inte att ha lite av Anden inför folket och därefter lägga av sig den. En del talar till människorna och beger sig därefter hem … och istället för att ha livets ord i sig blir de fullkomligt torra och döda. Detta duger inte längre.

Det anstår Israels fäder att vakna upp och bli människors frälsare. De måste vandra inför Herren i den trosvisshet och målmedvetna energi som garanterar att de genom den Allsmäktiges inspiration undervisar sina familjer om livets ord. …

I detta ser vi en beslutsamhetens anda som gör det möjligt för oss att bli ett, att vi ska lära oss hur vi ska älska varandra, och jag ber till Herren att han ska ingjuta samma kärlek i våra hjärtan som han ingöt i Jesus sin Son, och att han ska fortsätta ingjuta kunskap om det som är gott.¹⁵

Det är faderns angelägenhet att vara kvalificerad att undervisa sina barn och att framlägga principer för dem, så att de genom att följa den undervisningen kan bli så lyckliga som möjligt i barndomen, medan de samtidigt lär sig de principer genom vilka de kan få mest lycka och glädje som vuxna.¹⁶

Om vi är flitiga med att inom oss själva främja livets och frälsningens rena principer kommer våra barn att växa upp i kunskap om dessa ting och med större lätthet än oss själva främja himlens ordning och upprätta lycka och frid i sin omgivning.¹⁷ [Se förslag 4 och 5 på sidan 132.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

Läs vad president Snow tyckte om att föra samman hela sin familj (s. 125–127). Nämn några goda följder av att samla sina familj. Hur kan vi hjälpa våra familjer förbli enade?
På vilka sätt är andra hela stycket på sidan 127 relevant i vår tid? Vad kan vi göra för att hjälpa kyrkans ungdomar förstå äktenskapsförbundets helighet? Vad kan vi göra för att hjälpa dem se fram mot äktenskap och föräldraskap?
President Snow sade att ”små, bagatellartade missförstånd” kan ”förgifta [vår] lycka” i hemmet (s. 129). Vad kan vi konkret göra för att undvika detta ”gift”? (Några exempel finns på sidorna 129–130.)
Studera stycket som börjar på sidan 130. Varför tror ni att föräldrar behöver kunna säga ”gör som jag gör” förutom ”gör som jag säger”? Hur kan föräldrar undervisa genom exempel? Nämn några principer du har lärt dig genom dina föräldrars goda exempel.
President Snow uttryckte sin oro över föräldrar som undervisar på ett kraftfullt sätt i kyrkan men inte i hemmet (s. 130–132). Fundera över vad du kan göra för att förmedla ”livets ord” till din familj.

Skriftställen: 1 Nephi 8:10–12; Helaman 5:12; L&F 68:25–28; 93:40–50; 132:19–20

Undervisningstips: ”Du bör vara försiktig så att du inte talar mer än nödvändigt eller uttrycker din åsikt alltför ofta. Det kan få eleverna att tappa intresset … Ditt största intresse bör vara att hjälpa andra att lära sig evangeliet, inte att göra ett beundransvärt framförande. Detta innebär att ge eleverna möjlighet att undervisa varandra” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 64).

Barn är ”en dyrbar arvedel från Herren”.

Föräldrar bör sträva efter att ”binda samman [sin] familj till ett”.