Kapitel 10

”Kom till templet”

”De framtidsutsikter Gud har öppnat för vår blick är underbara och storslagna. De går inte att föreställa sig. Kom till templet så ska vi visa er.”

Från Lorenzo Snows liv

Strax efter sitt dop och sin konfirmation började Lorenzo Snow att delta i möten i templet i Kirtland. Där, med profeten Joseph Smith och andra ledare i kyrkan, fick han ta emot stora andliga välsignelser. I sin dagbok skrev han: ”Där hade vi profetians gåva — tungomålstalets gåva — uttydningen av tungomål — syner och underbara drömmar relaterades — sånger från himmelska körer hördes och underbara manifestationer av helande kraft genom äldsternas förmedling bevittnades. De sjuka botades — de döva gjordes hörande — de blinda seende och de lama gående, i väldigt många fall. Det framgick tydligt att ett heligt och gudomlig inflytande — en andlig atmosfär genomsyrade denna heliga byggnad.”¹

Lorenzo Snow älskade templet i Kirtland, eftersom han visste att ”Guds Son i sin härlighet hade hedrat det med sin konungsliga närhet”. Följaktligen var han överväldigad då han för första gången stod där i talarstolen för att undervisa. ”Jag kan inte med ord beskriva hur jag kände mig”, sade han, ”när jag för första gången stod upp i en av dessa talarstolar för att tala till en åhörarskara — på den talarstols bröstvärn där bara en kort tid innan denna heliga person hade stått — ’hans huvud var vitt som ren snö, hans ögon var som eldslågor’ — dit också Mose, Elias och Elia hade kommit och förmedlat nycklarna för sina tidsutdelningar till Joseph Smith.” [Se L&F 110.]²

Många år senare, den 6 april 1892, stod president Lorenzo Snow framför ännu en församling, denna gång framför det nästan fullbordade Salt Lake-templet. Omkring 40 000 sista dagars heliga trängdes på det inhägnade område som omger tempelområdet, och ytterligare omkring 10 000 ”satt högt upp på närliggande hus och platser varifrån det gick att se”.³ Folkmassan hade samlats till en ceremoni under vilken toppstenen skulle fästas på templets högsta torn. Senare den dagen skulle ängeln Moroni placeras ovanpå slutstenen. På uppdrag från första presidentskapet skulle president Snow, dåvarande president för de tolv apostlarnas kvorum, leda de heliga i hosiannaropet. När han förklarade hosiannaropet för folkskaran uttryckte han sin kärlek till och entusiasm för tempeltjänst.

”Orden i hosiannaropet” sade han ”som ska låta sig höras efter det att slutstenen lagts idag, framlades av president Joseph Smith i templet i Kirtland, och användes där vid en högtidlig församling då Guds kraft visade sig och en syn om den Allsmäktige öppnades för bröderna. Detta är inte något alldaglig ordning, utan det är — och vi vill att det tydligt ska förstås — ett heligt rop som bara används vid sällsynta tillfällen som det vi nu har framför oss. Vi vill också att det tydligt ska framgå att vi vill att bröderna och systrarna inte bara ska uttala orden, utan att deras hjärtan ska vara fyllda av tacksamhet mot himlens Gud, som genom vår handlingsfrihet har åstadkommit detta mäktiga och kraftfulla verk. För trettionio år sedan lades grundstenen — hörnstenen — till detta tempel, och när vi begrundar de underbara välsignelser som Gud har skänkt oss, sitt folk, under alla dessa år som har gått sedan dess, så vill vi att de heliga ska känna att när de utbrister i detta rop så kommer det från hjärtat. Låt era hjärtan vara fyllda av tacksamhet.” Han demonstrerade hosiannaropet och därefter sade han: ”När vi nu ställer oss framför templet och detta rop ljuder, vill vi att varje man och varje kvinna ska utropa dessa ord så högt som deras röst förmår, så att varje hus i denna stad vibrerar, att människorna i varje del av denna stad hör det och det når upp till de eviga världarna.”⁴

Följande rapport från slutstensceremonin åskådliggör de heligas vördnad och entusiasm under evenemanget:

”Exakt klockan tolv stegade president Wilford Woodruff fram till den yttre kanten av plattformen, fyllt synlig för den församlade folkskaran, hos vilken en högtidlig stillhet rådde. Människornas hjärtan berördes djupt när han talade:

”’Hör, hela Israels hus, och alla jordens nationer! Vi ska nu lägga toppstenen till vår Guds tempel, det tempel som profeten, siaren och uppenbararen Brigham Young lade grundvalen till.’

President Woodruff tryckte därefter på en strömbrytare och templets slutsten flyttades säkert till sin plats. Det som därefter hände går inte att med ord beskriva. Den vördnadsbjudande presidenten för de tolv, aposteln Lorenzo Snow, steg fram och ledde fyrtio tusen heliga i ett samfällt rop:

’Hosianna! Hosianna! Hosianna! Till Gud och Lammet. Amen, amen, ja amen!

Hosianna! Hosianna! Hosianna! Till Gud och Lammet. Amen, amen, ja amen!

Hosianna! Hosianna! Hosianna! Till Gud och Lammet. Amen, amen, ja amen! ’

Varje rop åtföljdes av viftandet med näsdukar. … Tusentals ögon fuktades av tårar genom den fullständiga glädje som de kände. Jorden tycktes skaka av den höga ljudstyrka som sände ut sina ekon till de omkringliggande kullarna. En mera storslagen eller imponerande scen än denna ceremoni då templets slutsten lades finns inte upptecknad i historiens annaler. Hosiannaropen var knappt över förrän den väldiga församlingen utbrast i den härliga, inspirerande psalmen: ’Den himmelska elden.’”⁵

Exakt ett år senare, den 6 april 1893, invigde president Woodruff Salt Lake-templet efter det att de heliga hade arbetat i 40 år på att slutföra det. President Lorenzo Snow kallades att verka som detta tempels första president, och han verkade i denna kallelse tills han blev president för kyrkan i september 1898. I dag finns ett porträtt på president Snow upphängt i Salt Lake-templet, till minne av hans hängivenhet till det som han kallade ”det mäktiga verk som vi uträttar” i Herrens hus.⁶ [Se förslag 1 på sidan 142.]

Lorenzo Snows lärdomar

I templet får vi kunskap om de förunderliga välsignelser som Gud har förberett för de trofasta.

De framtidsutsikter Gud har öppnat för vår blick är underbara och storslagna. De går inte att föreställa sig. Kom till templet så ska vi visa er. Många av er, förmodar jag, har varit där, och har lyssnat på de underbara ting som Gud har förberett åt dem som älskar honom och förblir trofasta intill änden. …

… Han har förberett allting för de sista dagars heliga som de någonsin kan önska eller föreställa sig, för att förverkliga deras fullständiga lycka genom de omätliga evigheterna.⁷ [Se förslag 2 på sidan 142.]

Genom templets förrättningar knyter vi heliga band som kan binda samman familjer för tid och evighet.

Tänk på de löften som ges dig i den vackra och härliga ceremoni som används i vigselförrättningen i templet. När två sista dagars heliga förenas i äktenskap får de löften beträffande sin avkomma som sträcker sig från evighet till evighet.⁸

Vi har fått mycket visdom och kunskap om sådant som förbluffar världen när vi talar om det. Vi har fått veta att vi i templen kan knyta band som inte upplöses genom döden utan sträcker sig in i evigheten, heliga band som knyter samman familjer för tid och evighet.⁹ [Se förslag 3 på sidan 142.]

I templen tar vi emot upphöjelsens förrättningar till förmån för våra döda släktingar.

Varje son och dotter till Gud får nödvändiga möjligheter att uppnå upphöjelse och härlighet. … Det finns bara ett sätt varpå upphöjelse och härlighet kan säkerställas. Vi måste döpas till syndernas förlåtelse och ta emot handpåläggning för att få den Helige Anden. Dessa och andra förrättningar är absolut nödvändiga för upphöjelse och härlighet och i de fall när enskilda har levt när evangeliet inte har funnits tillgängligt kan deras vänner ombesörja detta. Vi har nu kommit in i världen för att uträtta dessa ting — åtminstone är det en av huvudorsakerna till att vi kommit hit. Vi kan inte alltför mycket betona detta arbetes betydelse.¹⁰

Vi kom inte till den här världen av en slump. Vi kom hit av en speciell anledning, och det var otvivelaktigt till följd av vissa planer i detta andra liv där vi befann oss som vi kom till detta liv. I templet utför vi ett storslaget arbete för våra avlidna släktingar. Tid efter annan får vi viktiga manifestationer om att Gud har godkänt det verk som vi utför i våra tempel. De som arbetar för sina förfäder har tagit del av högst anmärkningsvärda manifestationer. Det är ett storslaget arbete som vi uträttar. Tusentals har döpts för sina döda under den tid som vi har verkat i templen. …

I våra tempel låter vi personer som har spårat upp sina förfäder, oavsett hur långt tillbaks, komma och döpa sig för avlidna släktingar, far- och morföräldrar, och så vidare, så långt som de kan spåra sin släktlinje. Därefter låter vi dem få hustrur beseglade till sina män, genom hela släktlinjen, så långt som de kan spåra den. Ta fallet med en dygdig ung man som levde innan evangeliet förlänades åt människornas barn. … Han gifte sig och fostrade en familj, men han hade aldrig förmånen att ta emot evangeliet, som du och jag har. Men han undervisade sin familj om moraliska principer och han var ömsint och god mot sin hustru och sina barn. Vad kunde han mer göra? Han bör inte fördömas för att han inte tog emot evangeliet, för det fanns inget evangelium att ta emot. Han bör inte förlora sin hustru eftersom han inte kunde komma till templet och bli beseglad för tid och evighet när han gifte sig med henne. Han agerade utifrån sitt bästa vetande och hon var gift med honom för tiden i enlighet med landets sed. Vi respekterar detta äktenskap, förrättat i enlighet med landets lagar. … Vi beseglar barn till sina föräldrar och hustrur till sina män, genom hela släktlinjen.¹¹

Vid ett visst tillfälle sade Frälsaren: ”Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst”, och han fortsatte med dessa anmärkningsvärda ord: ”och de som hör den skall få liv”. [Johannes 5:25.] Jag tror att det kommer att vara mycket få som inte tar emot sanningen. De kommer att höra Guds Sons röst. De kommer att höra rösten från Guds Sons prästadöme och de kommer att ta emot sanningen och leva. Dessa bröder och systrar som så flitigt arbetar i templen får, så att säga, äran av att vara frälsare för sina släktingar och vänner, för vilkas skull de utför dessa förrättningar.¹² [Se förslag 4 på sidan 143.]

Vi bör sträva efter att utföra tempeltjänst och släktforskning även om det krävs uppoffringar från vår sida.

Nu bör det vara varje mans och kvinnas målsättning att komma till våra tempel och utföra detta arbete. Det är ett stort verk och dessutom ett viktigt sådant. När vi återvänder till det andra livet och finner våra döda vänner där kommer vi inte att vara särskilt glada om vi inte har utfört det arbete som är nödvändigt för deras upphöjelse och härlighet. Det blir inte ett särskilt behagligt möte.

Vi bör inte alltid vänta på tillfällen som är behagliga och angenäma, utan vi bör sträva efter, även om det krävs vissa uppoffringar från vår sida, att göra oss beredda att utföra detta arbete. … Vi önskar innerligt att bröderna och systrarna inte ska försumma detta viktiga verk. Vet du vad som kommer att vara det viktigaste arbetet under de tusen åren av vila [tusenårsriket]? Det är det som vi försöker att vädja till de sista dagars heliga om att utföra just nu. Tempel kommer att byggas över hela detta land och bröderna och systrarna kommer att gå in i dem och kanske arbeta dag och natt för att påskynda detta verk och utföra det nödvändiga arbetet innan Människosonen kan överlämna sitt rike till sin Fader. Detta verk måste utföras innan Människosonen kan komma och ta emot sitt rike för att överlämna det till sin Fader.¹³ [Se förslag 5 på sidan 143.]

När vi besöker templet med rena hjärtan välsignar Herren oss i enlighet med det som han vet är bäst för oss.

Vi känner när vi går in i dessa tempel att vi mera rikligt får ta del av Herrens Ande än på någon annan plats. De är Herrens byggnader och hans viktigaste verk utförs inom dess väggar. …

… Jag är övertygad om att när personer går in i dessa tempel så lämnar de det inte utan att må bättre och vara mer beslutna att göra lite bättre ifrån sig än vad de gjort tidigare. Det är denna känsla vi vill att de heliga ska ha. …

… Var trofasta, bröder och systrar, och ihärdiga. Kom till templet och utför ert arbete där. Då får ni njuta av det och är bättre förberedda att stå emot världsliga förtretligheter.¹⁴

De som [inträder i] templet med ett rent hjärta och en botfärdig ande går inte ut därifrån utan att ha fått särskilda välsignelser, även om dessa i vissa fall, kanske i många fall, inte är vad en del förväntar sig. … En del heliga kanske förväntar sig att betjänande änglar ska visa sig … eller förväntar sig att skåda Guds ansikte. Det är inte till nytta att ni berättar om sådana manifestationer. Herren vet vad som är bäst för var och en och anpassar sina gåvor så att de är till störst nytta för dem som tar emot dem. Man kan tryggt anta att varje trofast helig som inträder i detta hus blir välsignad på ett sätt som skänker stor tillfredsställelse till mottagaren. Innan de som inträder i templet [lämnar] det kommer något att uppstiga i deras hjärtan och i deras förståelse vilket är användbart för deras framtida liv. Till detta [är] de berättigade som sanna sista dagars heliga.¹⁵ [Se förslag 6 på sidan 143.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

Läs redogörelsen för Salt Lake-templets toppstensceremoni (s. 135–137). Fundera över vad du kände om du har varit med på en tempelinvigning. Vad uttrycker vi till Herren när vi deltar i ett hosiannarop?
Granska president Snows inbjudan att ”komma till templet” (s. 138). Fundera över hur du kan acceptera denna inbjudan och hur du kan förmedla den till familj och vänner.
Begrunda under dina studier av det andra stycket på sidan 138 hur vi blir välsignade av att ta emot tempelförrättningar och ingå tempelförbund. Hur har dessa välsignelser påverkat dig och din familj?
Läs avsnittet som börjar längst ner på sidan 138. På vilka sätt agerar vi ”frälsare för [våra] släktingar och vänner” när vi utför detta verk? Vilka resurser har kyrkan tillhandahållit för att hjälpa oss?
Vad kan vi göra för att ge tempeltjänst och släktforskning den uppmärksamhet och tid som de förtjänar? (Läs avsnittet som börjar överst på sidan 141.)
Nämn några personliga andliga välsignelser som vi kan få när vi deltar i tempeltjänsten. (Några exempel finns på sidorna 141–142.)

Skriftställen: L&F 97:15–17; 109:1–23; 128:15–18; 132:19; 138:57–59

Undervisningstips: ”Du kan hjälpa dem du undervisar att känna sig säkrare på sin förmåga att delta i en diskussion om du säger något positivt om varje uppriktig kommentar. Du kan till exempel säga: ’Tack för ditt svar. Det var mycket tankeväckande’ … eller ’Det var ett bra exempel’ eller ’Jag uppskattar allt ni sagt i dag’” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 64).

Den 6 april 1892 samlades tusentals människor för att bevittna hur toppstenen sattes fast på Salt Lake-templets högsta spira

Föräldrar kan hjälpa sina barn att förbereda sig för att acceptera inbjudan att komma till templet.