Kapitel 14

”För Gud är allting möjligt”

”De här kraven på oss är av en sådan art att ingen person kan lyda dem utom genom hjälp från den Allsmäktige. … Han har lovat denna hjälp.”

Från Lorenzo Snows liv

President Lorenzo Snow var en arbetsam person som följde sitt eget ofta upprepade råd: ”Vi måste anstränga oss. … Att vara overksam, att inte agera, är meningslöst.”¹ Men han tillstod att hans egen önskan att bygga upp Guds rike inte skulle räcka utan Guds nåd — eller ”övernaturliga hjälp”,² som han ofta kallade det. Därför, samtidigt som han uppmuntrade kyrkans medlemmar att arbeta hårt ”för att utveckla [rättfärdiga] principer”, förkunnade han i samma andetag att ”vi, som sista dagars heliga, bör förstå och betänka att frälsning bara är en följd av Guds nåd”.³ Han vittnade om att Gud förenar sin kraft med våra ansträngningar: ”På den plats där Herren placerar oss där ska vi befinna oss. När han kräver att vi ska bemöda oss om att stödja dessa heliga principer så ska vi göra det. Det är allt vi behöver bekymra oss om, resten tar vår himmelske Fader hand om.”⁴

President Snows syster Eliza påpekade att han levde som han lärde. Hon beskrev honom som en man med ”orubblig tillit till [Guds] hjälpande kraft och nåd”. Hon sade att han ”visste vem han hade anförtrott sig åt” och att han därför kunde uthärda ”varje vedermöda, varje motstånd” och ”övervinna varje hinder”.⁵

Lorenzo Snow visade sitt förtroende för Guds hjälpande kraft under en resa till England år 1840 där han skulle utföra en mission. Under den 42 dagar långa resan över Atlanten utsattes han och hans medresenärer för tre kraftiga stormar. Senare rapporterade han att det var ”fruktansvärda stormar — stormar vilka de som är vana vid havet betecknade som mycket farliga”. Han lade märke till en skillnad på hur han reagerade på stormarna och några av de andra resenärernas reaktioner: ”Vid ett flertal tillfällen, och det är inga överord, rådde en skräckfylld stämning. Jag förvånades inte över att män, kvinnor och barn som inte hade lärt sig att lita på Gud, ångestfullt vred sina händer och grät. Min lit stod till honom som skapat haven och fastställt dess gränser. Jag var på hans uppdrag — jag visste att jag var utsänd på denna mission genom den myndighet som han erkänner, och även om elementen rasade och skeppet krängde och skakade mitt i de väldiga vågorna, befann han sig vid rodret och mitt liv vilade tryggt i hans händer.”⁶

Många år senare, när Lorenzo Snow blev president för kyrkan, fann han återigen tröst i vetskapen att Herren stod vid rodret. På ett möte som hölls den 13 september 1898 gav de tolv apostlarnas kvorum honom sitt enhälliga stöd som kyrkans president. I ett protokoll från mötet är det skrivet att han därefter ställde sig upp och sade att ”det var ingen idé att han ursäktade sig med otillräcklighet, o.s.v, när det gällde att ta på sig det stora ansvar som detta ämbete för med sig. … Han kände att det tillkom honom att göra så gott han kunde och förlita sig på Herren.”⁷ [Se förslag 1 på sidan 178.]

Lorenzo Snows lärdomar

Med Guds hjälp kan vi göra allt som krävs av oss.

Jag vill tala på ett sätt som är till vår uppbyggelse och ömsesidiga utveckling i det som rör vår frälsning. Därför önskar jag få tillgång till alla deras tro och böner som tror på att fästa blicken på Herren för att få undervisning och intelligens.

Vi bör förstå vår relation till Herren vår Gud, vilken unik ställning vi har. För att rätt uppfylla det ansvar som åligger oss krävs det att vi får övernaturlig hjälp. …

… Jesus sade till en ung man som kom till honom för att få veta vad han skulle göra för att få evigt liv, att han skulle ”hålla buden”. Den unge mannen svarade att han hade hållit dessa bud alltsedan ungdomen. När Frälsaren såg på honom märkte han att det fortfarande var något som saknades. Den unge mannen hade iakttagit morallagen, den lag som gavs till Mose, och Jesus älskade honom för detta, men såg att det var en sak som fattades. Han var en rik man och hade inflytande i världen till följd av sin stora rikedom. Jesus visste att innan han kunde upphöja honom, eller någon annan till den celestiala världen, var det nödvändigt att denne skulle underkasta sig i allting och sätta lydnad mot den celestiala lagen allra främst. Jesus visste vad som krävs av varje person för att få en celestial krona — att ingenting skulle hållas kärare än lydnad mot himmelens krav. Frälsaren såg i denne unge man en dragning till något som inte stod i överensstämmelse med det celestiala rikets lag. Han såg kanske en inneboende tendens att känslomässigt hålla sig fast vid det som var skadligt för honom, vilken skulle göra alla evangeliets krav obehagliga eller omöjliga, och därför bad han honom att gå och sälja allt han hade ”och ge åt de fattiga och följa honom”.

Denna befallning fick den unge mannen att känna sig ledsen och bedrövad. Han såg i rikedomar livets stora mening, som ett sätt att få inflytande i världen och att få allt det som är önskvärt, som ett sätt att för honom säkerställa livets välsignelser och njutningar och som sättet att lyfta upp honom till en hög samhällsposition. Han kunde inte föreställa sig att det skulle gå att säkerställa de välsignelser, njutningar och förmåner i livet, sådant som han enligt sin natur åtrådde, utan sin rikedom. Men evangeliet är av sådan natur att det bidrar med allt som är nödvändigt för att tillgodose det som människan vill och kan begära för att bli lycklig. Rikedomar är inte avsedda för detta och Herren ville att han skulle överge dessa tankar, fördriva dem från sitt sinne och sina känslor så att han skulle kunna få ha honom till sin tjänare i allting. Han ville att denne man helt och hållet skulle vara hans hängivne tjänare och gå till verket med hjärtats fulla föresats, följa den Helige Andens maningar och förbereda sig för celestial härlighet. Men denne unge man var inte villig att göra det, det var ett för stort offer. Och Frälsaren sade vid detta tillfälle: ”Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

Lärjungarna ”blev då mycket förskräckta” och sade ”vem kan då bli frälst”? De tänkte att ingen människa kan äga rikedomar och bli frälst i Guds rike. Det var den uppfattning de fick av Frälsarens ord. Men Jesus svarade: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” [Se Matteus 19:16–26; se också Joseph Smith Translation i Matthew 19:26, fotnot a, och Mark 10:27, fotnot a.]⁸ [Se förslag 2 på sidan 178.]

Gud har lovat hjälpa oss i våra personliga ansträngningar att leva efter evangeliet.

I och av oss själva kan vi omöjligen åtlyda alla de befallningar som Gud har gett oss. Jesus kunde inte själv utföra sitt verk utan gudomlig hjälp från sin Fader. Vid ett tillfälle sade han: ”Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” [Johannes 5:30.] Och om det var nödvändigt för honom, vår Herre, att ha gudomlig hjälp, hur mycket viktigare är det då inte för oss att ha hans hjälp? Och i varje belägenhet som de sista dagars heliga befinner sig i då de utför sina plikter, är de berättigade till övernaturligt bistånd från den Helige Anden, till hjälp under de olika betingelser som de befinner sig i och i de plikter som de förväntas utföra.

… Jag kan inte föreställa mig något som är så enormt viktigt som att arbeta för och utverka sin egen upphöjelse och härlighet. Det är otvivelaktigt en viktig orsak till att vi kom till världen. … Ingen man eller kvinna bör känna sig missmodig när de upplever det som att de inte kan fullgöra det som de skulle vilja fullgöra, men vi bör alla göra vad vi kan för att utföra det storslagna verk som vi har kommit hit för att utföra.⁹

Den religion som vi har omfattat kräver ett visst beteende som, såvitt vi vet, ingen annan religion kräver av sina anhängare. Dessa krav på oss är av ett sådant slag att ingen person kan uppfylla dem utan den Allsmäktiges hjälp. Det är viktigt att vi förstår, åtminstone delvis, vilka stora och viktiga välsignelser som vi slutligen kommer att få av att rätta oss efter kraven i den religion eller det evangelium som vi har tagit emot. De uppoffringar som krävs av oss är av sådan natur att ingen man eller kvinna kan utföra dem utan hjälp av en övernaturlig kraft, och Herren hade, när han uppställde dessa villkor, aldrig för avsikt att hans folk skulle anpassa sig till dem utan övernaturlig hjälp, och det av ett sådant slag som ingen annan religiös grupp bekänner sig till. Han har utlovat denna hjälp. …

Dessa krav … uppställdes i varje tidsålder och period då Gud kallat ett folk att tjäna honom och ta emot hans lagar. De krävdes under [det forna] Israels tid, i detta folks begynnelsestadium. De krävdes av Abraham, Isak och Jakob. De krävdes av Mose och av det folk som han ledde ut ur den egyptiska fångenskapen. De krävdes av samtliga profeter från Adams tid till nuvarande tidsperiod. De krävdes av apostlarna som tog emot sitt uppdrag genom handpåläggning av Jesus Kristus, den levande Gudens Son, och av anhängarna till den religion som apostlarnas förkunnade och lärde ut till folket på sin tid. Ingen människa eller folkgrupp från Adams tid till nuvarande tid kan efterkomma dessa fordringar, förutom Guds folk då de blir begåvade med den kraft från höjden som bara kan utgå från Herren vår Gud.¹⁰ [Se förslag 3 på sidan 179.]

När vi deltar i Guds verk behöver vi Guds hjälp.

Vad än du företar dig för att främja Sions intressen är du beroende av Herren för att det ska lyckas.¹¹

En människas blick bör vara fäst endast på Guds ära i allt det som hon börjar utföra. Vi bör beakta att vi av oss själva inte kan göra något. Vi är Guds barn. Vi befinner oss i mörker [om inte] Gud upplyser vårt förstånd. Vi är maktlösa [om inte] Gud hjälper oss. Det verk som vi har att utföra här är av sådant slag att vi inte kan genomföra det utan den Allsmäktiges hjälp. … Häri ligger det stora problemet för världens människor, och alltför mycket för Israels äldster, vi glömmer att vi arbetar för Gud, vi glömmer att vi är här för att utföra vissa uppgifter som vi har lovat Herren att vi ska utföra. Det är ett härligt verk som vi är engagerade i. Det är den Allsmäktiges verk och han har utvalt de män och kvinnor som han av tidigare erfarenhet vet kommer att genomföra hans avsikter.¹²

Det verk som du och jag är engagerade i kan bara blomstra och utvecklas genom Guds välsignelser över våra trofasta och ärliga ansträngningar, och vår beslutsamhet att utföra det verk som vi har kommit hit till denna existens för att utföra. När vi ser tillbaks på de erfarenheter vi har haft är det lätt att inse att vår framgång har varit beroende av våra ärliga försök att genomföra Guds verk, av att verka i folkets intresse och att så långt möjligt göra oss av med själviskhet. Eftersom det varit så tidigare, är det rimligt att tro att vår framtida utveckling är beroende av vår beslutsamhet att utföra Guds vilja i alla situationer och av den hjälp han kommer att ge oss.¹³ [Se förslag 4 på sidan 179.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

Granska redogörelsen på sidorna 173–174. Varför tror du att de som förtröstar på Gud reagerar annorlunda på prövningar än de som inte förtröstar på Gud?
Begrunda berättelsen om Frälsaren och den rike unge mannen (s. 174–175). Nämn något som människor fäster sina hjärtan vid och som kan få dem att ”bedrövade gå sin väg”. Varför behöver vi ”fördriva” sådana ting från vårt liv innan vi kan ta emot Herrens största välsignelser?
President Snow lärde att även Frälsaren behövde ”gudomlig hjälp” för att ”genomföra sitt verk” (s. 176). Hur kan du använda president Snows ord för att hjälpa någon som känner sig otillräcklig inför att uppfylla kraven för ett liv i med evangeliet?
Granska det sista avsnittet av det här kapitlet (s. 177–178). Varför tror du att vi ibland inte ber Gud om hans hjälp? Fundera över vad du kan göra för att bli bättre på att ta emot hans hjälp i ditt liv.

Skriftställen: Fil. 4:13; 2 Nephi 10:23–24; 25:23; Jakobs brev 4:6–7; Mosiah 24:8–22; Trosartiklarna 1:3

Undervisningstips: ”Ge deltagarna i uppgift att läsa valda frågor i slutet av kapitlet (antingen enskilt eller i mindre grupper). Be dem leta efter lärdomar i det kapitel som hör samman med frågorna. Be dem sedan låta de övriga få del av vad de diskuterade och vad de kom till insikt om” (s. vii i denna bok).

Innan Frälsaren botade en blind man sade han: ”Vi måste göra hans gärningar som har sänt mig” (se Johannes 9:4).

”Det verk som du och jag är engagerade i kan bara blomstra och utvecklas genom Guds välsignelser över våra trofasta och ärliga ansträngningar.”