Kapitel 21

Att älska Gud mer än vi älskar världen

”Vi måste … nå ett högre plan: vi måste älska Gud mer än vi älskar världen.”

Ur Lorenzo Snows liv

En kort tid efter att Lorenzo Snow blivit döpt och konfirmerad i Kirtland, vände sig ett antal sista dagars heliga mot profeten Joseph Smith, däribland några av kyrkans ledare. Enligt Lorenzo Snow underblåstes det här avfallet av spekulationsaffärer, av stort ekonomiskt risktagande i hopp om att bli rik snabbt. Man förblindades av begäret efter världens förgängliga ting och vände sig bort från evangeliets eviga välsignelser.

Femtio år senare talade president Snow, då president i de tolv apostlarnas kvorum, till en grupp sista dagars heliga i Logan i Utah. Han berättade för dem om den sorgliga händelseutveckling han hade bevittnat i Kirtland och varnade dem och sade att de snart skulle få uppleva liknande prövningar. ”Det är något på väg som ska pröva er kanske mer än någonsin tidigare”, sade han. ”Men allt vi behöver göra nu är att se vilka fel och brister vi har, om vi har några. Om vi inte har varit plikttrogna, låt oss då förnya våra förbund med Gud och besluta oss för, genom fasta och bön, att vi ska få förlåtelse för våra synder så att den Allsmäktiges ande kan vila över oss, så att vi om möjligt kan undfly de stora frestelser som är i annalkande. Mörka moln hopar sig. Ni vet vad den här spekulationsandan ledde till i Kirtland. Låt detta bli er en varning.” ¹

Eftersom president Snows varning också gäller för sista dagars heliga i vår tid, ingår en stor del av hans predikan i det här kapitlet. Han sade: ”Några ord om det tillstånd vi befann oss i på den tiden [i Kirtland] ska kanske visa sig vara till nytta för oss i framtiden, ska kanske vara till lärdom för oss.”² [Se förslag 1 på sidan 252.]

Lorenzo Snows lärdomar

När människor tillåter att sinne och hjärta påverkas av världslighet, vänder de ryggen åt eviga principer.

Jag minns tydligt de besvärliga tider vi upplevde i Kirtland … där profeten Joseph Smith bodde, där Gud själv, ja, Jesus Kristus, Guds Son, uppenbarade sig för honom och visade sig i sin härlighet. Han stod på talarstolens bröstvärn i templet som uppförts på hans befallning. Under hans fötter var ett golv belagt med rent guld, till färgen likt bärnsten. Hans hår var vitt som ren snö. Hans ögon lyste som solen när den är som starkast. Hans röst var som ljudet av väldiga vattens brus. [Se L&F 110. ] Den här uppenbarelsen ägde rum i det tempel som hade uppförts till hans ära. Jag befann mig i Kirtland vid den tiden, där vi upplevde scener som jag ibland tror att vi är på väg att börja upprepa. De förhållanden som de sista dagars heliga omgavs av på den tiden var säregna, åtminstone hade de ett säreget inflytande på vårt folk … Vid den tidpunkten hade människorna i det här landet gripits av spekulationsandan. Man spekulerade i pengar, i banker, i mark, i stadstomter och i mycket annat. Den här spekulationsandan uppstod i världen och sköljde över de heligas hjärtan som en väldig våg eller en störtflod, och många föll, och avföll.³

Några av dem [de heliga i Kirtland] började spekulera och glömde sin religion. De glömde de principer som hade blivit uppenbarade för dem, och många föll för tidsandan och rycktes med av spekulationsvågen. Det uppstod svårigheter — avundsjuka och strid — och Herren blev missnöjd med dem och lät dem drabbas av förstörelse, och deras nybyggarsamhälle splittrades.⁴

Kort före det här stora avfallet hade Herren låtit underbara välsignelser strömma ut över folket. Evangeliets gåvor hade strömmat ut i rikt mått — evighetens rikedomar! Änglar hade besökt dem. Guds Son hade talat med sina tjänare, som jag nämnde tidigare. Folket hade fått oerhörda välsignelser vid invigningen av templet. Under den här tiden då Guds välsignelser flödade så rikligt närvarade jag själv vid de olika möten som hölls i templet. Vi hade bönemöten och vittnesbördsmöten, och de vittnesbörd som bröderna och systrarna kunde bära var underbara. De profeterade, de talade med tungor och kunde uttyda tungomålen i anmärkningsvärd grad. Nästan alla i Kirtland hade de här välsignelserna. Då var deras hjärtan hängivna, då kände de det som om de kunde offra allt de ägde. De kände de det nästan som om de bodde i Guds närhet, och det vara bara naturligt att de gjorde det med tanke på det underbara inflytande de upplevde.

De sista dagars heliga hade alla dessa välsignelser och många andra, som jag inte har tid att räkna upp här, och det kort innan deras hjärtan började gripas av den här spekulationsandan. Man kunde ha trott att ingen frestelse skulle kunna få de heliga på fall efter att de hade upplevt dessa underbara manifestationer. Men de föll och skingrades så att säga för alla vindar.

Hur märkligt det än kan tyckas så påverkades också de tolv apostlarnas kvorum och de sjuttios sju presidenters kvorum av den här spekulationsandan. Ja, det fanns inte ett enda kvorum i kyrkan som inte i någon grad påverkades av den. Och när den andan tilltog följde oenighet. Bröder och systrar började förtala varandra och gräla eftersom deras intressen inte sammanföll.

Ska det här bli fallet med de sista dagars heliga som jag nu talar till? Jag befarar att det är på väg, men i vilken mån det ska påverka er tillkommer inte mig att säga. Men ni kommer att få göra den erfarenheten, kanske är det också nödvändigt att ni gör den …

Hälften av de tolv apostlarnas kvorum i Kirtland dukade under för denna onda påverkan. Det var det här spekulerandet, den här kärleken till guld — denna världens gud — som fick så sorgliga följder. Och om det hade en sådan inverkan på dem som bar det högsta prästadömet på jorden, hur skulle det då påverka oss som kanske inte har den intelligens, den kunskap och den erfarenhet som de hade? …

Men ni är goda människor … Gud älskar er. Han gläds åt er rättfärdighet, och han vill inte se de scener utspelas … som utspelades i Kirtland. Och det behövs inte. Vi har makten i vår egen hand att bevara oss från det som splittrade de heliga i Kirtland och fick hälften av de tolv på fall. Herren vill inte att dessa scener ska behöva bevittnas på nytt i vår tid.⁵

De sista dagars heliga borde ha kommit så långt i fråga om visdom och intelligens att de inte går i sådana här fällor. Det lönar sig inte. Det lönar sig inte för någon att vända ryggen åt dessa stora och härliga principer och åt det som vi har fått från de eviga världarna — att vända ryggen åt dem och bli invecklade i och hänge oss åt denna världens ömkliga ting. Det lönar sig inte för oss. Oavsett vilka frestelser vi kan komma att drabbas av eller som vi just nu är utsatta för, bör vi lyssna till historiens röst och inte låta oss övervinnas, för annars får vi djupt ångra det.⁶ [Se förslag 2 på sidan 252.]

Vi har slutit förbund att skilja oss från världslighet och ägna oss åt Guds rike.

Guldet och silvret är världens gud. Världen dyrkar den guden. Den är allsmäktig för dem även om de kanske inte är villiga att erkänna det. Enligt Guds försyn är planen att de sista dagars heliga ska visa huruvida de har kommit så långt i fråga om kunskapen om Gud, i fråga om Guds vishet och kraft att de inte kan övervinnas av denna världens gud. Vi måste komma dithän. Ja, vi måste följa högre normer, nå ett högre plan: vi måste älska Gud mer än vi älskar världen, mer än vi älskar guld och silver och älska vår nästa som oss själva⁷

Om vi … inte håller förbunden som vi har slutit, nämligen att använda vår tid, våra talanger och vår förmåga till att bygga upp Guds rike på jorden, hur kan vi då rimligtvis förvänta oss att komma fram på den första uppståndelsens morgon och sättas i samband med det stora återlösningsverket? Om vi i vårt sätt att vara och bete oss, i våra vanor och vårt handlande tar efter … världen och därmed identifierar oss med världen, tror ni då, mina bröder, att Gud ska skänka oss de välsignelser som vi önskar ärva? Jag säger nej, det kommer han inte göra! … Vi måste låta den rättfärdighet som kommer från himlen växa och utvecklas hos oss, låta den rättfärdighet som kommer från Gud få fäste i våra hjärtan. Till profeten Jeremia sade Herren: ”Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk” [Jer. 31:33]. Det är det här som Herren försöker göra, och det kommer han också att åstadkomma i oss om vi rättar oss efter hans vilja.⁸

Jag tackar Gud att vi i denna tid av förfall och ogudaktighet i världen har heliga och rättfärdiga män och kvinnor som till Guds ära kan helga de stora gåvor och talanger som han har gett dem. Och jag skulle kunna tillägga att det finns tusentals dygdiga och hedervärda män och kvinnor som Herren har samlat från folken som också är villiga att ägna sin tid och sina gåvor och talanger åt att hjälpa till att utföra Guds verk för hans barns bästa.⁹ [Se förslag 3 på sidan 252.]

Vi följer Frälsarens exempel när vi vägrar byta bort evig härlighet mot världslig rikedom.

Ni kan förvänta er … att stöta på hinder på livets väg som sätter era bästa föresatser på hårt prov, och somliga av er kan komma att frestas att avvika från dygdens och hederns väg och som Esau avstå från evig härlighet för flyktig njutning [se 1 Mos 25:29–34]. Så … grip tillfället att följa Frälsarens exempel då han erbjöds denna världens härlighet om han nedlät sig till en dåraktig handling, då han svarade sin frestare och sade: ”Gå bort ifrån mig, Satan!” [Se King James-bibeln Luk 4:5–8.]¹⁰

Jag kommer fram till när jag reflekterar över livet att denna världen är kortvarig jämförd med evigheten, att vår intelligens, det gudomliga inom oss, alltid har funnits, att den inte blev skapad, och att den ska fortsätta att finnas i all evighet [se L&F 93:29]. Med tanke på detta bör vi som intelligenta varelser inse att detta livet är över på ett par tre dagar och sedan kommer det eviga livet. I förhållande till hur väl vi hållit buden har vi då en fördel framför dem som inte gjorde de framstegen.¹¹

Evangeliet förenar alla efterföljares hjärtan, det gör inte skillnad på folk och folk, på rika och fattiga. Vi ska som en man fullgöra de plikter som åligger oss … Låt mig få ställa frågan: Vem av oss som har någon världslig ägodel kan verkligen kalla den sin egen? Jag gör inte anspråk på det, jag är bara en förvaltare över ytterst lite, och jag är ansvarig inför Gud för vad gör med det jag förvaltar. De sista dagars heliga har fått evangeliets lag genom Guds uppenbarelser, och det står skrivet med så tydliga ord att alla kan förstå det. Och om vi förstår den hållning vi intog i och med att vi anslöt oss till det och ingick dess förbund genom dop till syndernas förlåtelse, måste vi också vara medvetna om att lagen kräver att vi först söker Guds rike och att vår tid, våra talanger och vår förmåga måste underordnas dess intressen [se Matt. 6:33; 3 Nephi 13:33]. Om det inte vore så, hur kan vi då i livet efter detta, när jorden har blivit Guds och hans Sons boning, förvänta oss att få ärva evigt liv och leva och regera med honom?

Vem säger att de rika eller de som har många gåvor eller talanger har större hopp eller bättre utsikter att ärva dessa välsignelser än de fattiga eller de som bara har en enda gåva eller talang? Som jag har förstått saken är den man som arbetar i verkstaden, vare sig det är som skräddare, snickare, skomakare eller något annat slags hantverkare och som lyder evangeliets lag och är ärlig och trofast i sin kallelse, lika berättigad som någon annan man att få dessa och det nya och eviga förbundets alla välsignelser. Genom sin trofasthet ska han äga troner, furstendömen och makter, och hans barn ska vara lika oräkneliga som stjärnorna på himlavalvet eller som sanden på havets strand. Jag frågar: Vem har större utsikter än så?¹² [Se förslag 3 och 4 nedan.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

Fundera över skildringen på sidan 247–249. Varför får världslighet människor att glömma sin religion? Hur kan vi tillgodose våra timliga behov utan att övervinnas av världslighet?
Fundera över det som står på sidan 247. Hur kan vår kärlek till Gud hjälpa oss undgå att övervinnas av världen?
President Snow sade att vi har slutit förbund att ”använda vår tid, våra talanger och vår förmåga till att bygga upp Guds rike på jorden” (sidan 249). Fundera över vad du kan göra för att hålla det förbundet.
Gå igenom sista avsnittet i kapitlet. Hur kan följande sanningar hjälpa oss att hålla våra förbund? ”Denna världen är kortvarig jämförd med evigheten.” Ingen ”som har någon världslig ägodel kan verkligen kalla den sin egen”.

Skriftställen: Matteus 6:19–24; Johannes 17:15; 1 Johannes 2:15–17; Jakob [MB] 2:13–19; Mormon 8:35–39; L&F 38:39; 63:47–48; 104:13–18

Undervisningstips: Diskussioner i små grupper ”ger ett stort antal personer möjlighet att delta i en lektion. Personer som vanligtvis är tveksamma till att delta kanske kommer med idéer i en liten grupp som de inte skulle gjort framför hela gruppen” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 167).

Till och med efter de stora uppenbarelserna i templet i Kirtland var det många heliga i Kirtland som avföll.

I likhet med den rike unge mannen som talade med Frälsaren (se Matteus 19:16–22) frestas somliga i vår tid att vända sig bort från behövande.