Kapitel 20
Guds rike går framåt
”Alla som gör anspråk på att delta i [Guds] verk har till uppgift att fortsätta, att gå framåt … Så länge det finns kvar ett steg att ta framåt, ska vi ta det steget.”
Ur Lorenzo Snows liv
Lorenzo Snow befann sig på uppdrag i östra USA när han 1844 fick veta att profeten Joseph Smith och hans bror Hyrum hade dött martyrdöden. Han sade: ”Dödsbudet kom helt oväntat och fyllde mig med outsäglig häpnad och sorg.” Han följde anvisningarna från de tolv apostlarnas kvorum och förberedde sig för att återvända hem till Nauvoo.1
Han erinrade sig senare: ”På Josephs tid fanns det de som trodde att kyrkan inte kunde ha framgång om inte Joseph styrde dess öden, och när dagen kom då han skulle lämna den här världen som martyr och gå till andevärlden så var de heliga djupt oroade överallt i Guds rike. Det var helt oväntat. De visste knappt hur saker och ting då skulle utveckla sig. Ansvaret att [leda kyrkan] föll på de tolv apostlarna kvorum. Genom Guds välsignelser över dem och den inspirationens ande som bodde i dem, gick Guds rike framåt under den Allsmäktiges ledning.”2
Kyrkans andre president Brigham Young dog 1877 efter att ha lett kyrkan i 33 år. Äldste Lorenzo Snow, då medlem av de tolv apostlarnas kvorum, upplevde än en gång en förändring i kyrkans jordiska ledning. Han sade senare att president Young ”avled nästan oväntat. De heliga var knappt beredda på det. Och ändå gick Guds rike framåt.”3
När kyrkans tredje president John Taylor dog 1887 tröstade äldste Snow de heliga och sade: ”Herren har ansett det lämpligt att kalla bort vår älskade broder president Taylor från dessa skådeplatser för lidande och martyrskap, och kyrkan går fortfarande framåt.”4
År 1898, elva år efter att han vid John Taylors begravning hade försökt få de heliga att känna tillförsikt, skulle Lorenzo Snow själv komma att behöva den tillförsikten inför framtiden. Han var president i de tolv apostlarnas kvorum vid det tillfället. President Wilford Woodruff var kyrkans president och klen till hälsan. President Snow visste att han enligt fastställd successionsordning skulle presidera över kyrkan om han levde längre än president Woodruff. En kväll kände han sig särskilt nedtyngd vid tanken på den möjligheten: Han ansåg sig inte vara uppgiften vuxen att leda kyrkan. Han drog sig undan till ett rum i templet i Salt Lake City för att be. Han bad Gud att skona president Woodruffs liv, men han lovade samtidigt att han skulle fullgöra varje plikt som Gud fordrade av honom.
President Woodruff dog den 2 september 1898, inte långt efter att president Snow hade bett så innerligt i templet. President Snow befann sig i Brigham City, omkring tio mil norr om Salt Lake City, när han fick dödsbudet. Han ordnade så att han kunde ta tåget till Salt Lake City samma kväll. Efter ankomsten gick han återigen till ett enskilt rum i templet för att be. Han sade att han kände sig otillräcklig men också att han var villig att göra Herrens vilja. Han bad om vägledning och väntade på ett svar, men utan framgång. Så han lämnade rummet.
När han kom ut i en stor hall fick han det svar — och den tillförsikt — han sökt. Framför honom stod den uppståndne Frälsaren, som talade om för honom vad han skulle göra. President Snow berättade senare om den här upplevelsen för sitt barnbarn Alice Pond. Alice skrev ner samtalet som hon haft med sin farfar i templet i Salt Lake City.
”Jag gick flera steg framför farfar i den stora korridor som leder till det celestiala rummet när han bad mig stanna och sade: ’Vänta lite, Allie, jag vill berätta något för dig. Det var precis här som Herren Jesus Kristus visade sig för mig vid tiden för president Woodruffs död. Han sade till mig att jag genast skulle omorganisera kyrkans första presidentskap, att inte vänta som man gjort vid tidigare presidenters bortgång, och att jag skulle efterträda president Woodruff. ’
”Sedan kom farfar ett steg närmare, räckte ut vänster hand och sade: ’Han stod precis här, omkring en meter över golvet. Det såg ut som om han stod på en platta av massivt guld.’
Farfar berättade för mig vilken majestätisk person Frälsaren är och beskrev hans händer, fötter, ansikte och vackra vita skrud, att allt var så lysande vitt att han knappt kunde titta på honom.
Sedan kom [farfar] ännu ett steg närmare och lade högra handen på mitt huvud och sade: ’Jag vill att du ska komma ihåg att detta är din farfars vittnesbörd, att han med sin egen mun talade om för dig att han verkligen såg Frälsaren här i templet och talade med honom ansikte mot ansikte.’”5
President Snows möte med Frälsaren var en helig bekräftelse på något han hade vetat i många år: att Jesus Kristus är kyrkans överhuvud. Den här sanningen inspirerade president Snow att ofta vittna om att kyrkan skulle fortsätta gå framåt trots motstånd. Han uttryckte sin tacksamhet över förmånen att få ta del i Herrens verk och dess framåtskridande i de sista dagarna. Vid generalkonferensen i oktober 1898 då han blev inröstad som kyrkans president, sade han: ”Låt oss besluta i våra hjärtan och vittna för Herren i vårt innersta att vi ska vara ett bättre folk, ett enigare folk vid nästa konferens än vi är i dag. Varje man och kvinna som närvarar vid denna högtidliga församling bör ha den inställningen och fatta det beslutet. Jag känner i hjärtat att jag ska försöka vara mer hängiven än jag varit i det förflutna när det gäller att främja Guds rikes intressen och förverkliga hans avsikter.”6 [Se förslag 1 på sidan 243.]
Lorenzo Snows lärdomar
Herren har som profeterats återställt sin kyrka på jorden.
Som Guds tjänare vittnar jag om att hans vilja uppenbarades på 1800-talet. Det skedde genom hans egen röst från himlen, genom hans Sons personliga uppenbarelse och genom heliga änglars betjäning. Han befaller alla människor överallt att omvända sig, att vända om från sina onda vägar och orättfärdiga önskningar, att bli döpta till syndernas förlåtelse, så att de får ta emot den Helige Anden och får umgänge med honom. Han har inlett det återlösningsverk som alla heliga profeter, vise och siare av varje ras talat om i alla tidsåldrar.7
Mormonismen, som man ibland kallar de sista dagars heligas sanna religion, påstår inte att den är någonting nytt, förutom för detta släkte. Den förklarar sig vara den ursprungliga frälsningsplanen som upprättades innan världen var till och som Gud uppenbarat för människan i olika tidsåldrar. Vi tror som ett folk att Adam, Enok, Noa, Abraham, Mose och andra forntida värdiga män i tur och ordning hade den här religionen under en rad tidsutdelningar … Mormonismen är kort sagt den ursprungliga kristna tron som nu har återställts, det forntida evangeliet som förts tillbaka, den här gången för att inleda den sista tidsutdelningen, bli inledningen på tusenårsriket och avsluta återlösningsverket vad beträffar den här planeten.8
Vi ser den Allsmäktiges hand upprätta ett rike som ska växa och utbredas tills det uppfyller hela jorden [se Dan. 2:44], när ljus och intelligens ska vara så vitt spridda att ingen ska behöva säga till sina medmänniskor: ”Lär känna Herren, ty alla ska känna honom från den minste bland dem till den störste” [se Jer. 31:34], och när Herrens ande ska vara utgjuten till den grad över allt kött att deras söner och döttrar ska profetera, deras gamla män ha drömmar, deras unga män se syner [se Joel 2:28] och ingen ska göra något ont eller förstöra något på hela Guds heliga berg [se Jes. 11:9]. 9 [Se förslag 2 på sidan 243.]
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är byggd på säker grund och ska fortsätta att gå framåt trots motstånd.
Bröder och systrar, Gud har upprättat sin kyrka och sitt rike på jorden till nytta och välsignelse för människosläktet, för att leda dem på sanningens väg, för att bereda dem för upphöjelse i hans närhet och för sin egen och sitt rikes ankomst i härlighet. Hans avsikter ska förverkligas trots allt det motstånd som onda människor och mörkrets makter kan uppbringa. Allt som är i vägen för det här verket kommer att avlägsnas. Ingenting kan stå emot hans makt, allt som han har beslutat kommer att fullbordas in i minsta detalj. Guds kärlek till sitt folk består och de ska segra med hans makt.10
Kan det här riket någonsin förgöras? … Man kan lika gärna försöka plocka ner stjärnorna från himlavalvet eller månen eller solen från dess bana! Det är omöjligt, för det är den Allsmäktiges verk.11
Guds rike går framåt med kraft och makt och med storslagen och lysande framgång.12
Det här verket är byggt på säker grund, det står på evighetens klippa … Oavsett vem som går vilse och lider skeppsbrott i tron, kyrkan fortsätter.13
Denna kyrka består eftersom den har en fast grund. Den är inte människors verk, den är inte resultatet av människors studium av Nya testamentet eller Gamla testamentet, av kunskaper som vi förvärvat på universitet eller prästseminarier, utan det har kommit direkt från Herren. Herren har visat oss den genom uppenbarelsens princip, genom den Helige Andens ljus, och varje människa kan få samma ande …
Han ger oss kunskap om vad vi ska göra, så att vi hellre offrar livet än att handla i strid med den kunskapen. Han öppnar det celestiala rikets hemligheter för oss och låter oss ständigt få veta sådant som vi inte visste. Och den här kunskapen och intelligensen fördjupas mer och mer hos oss …
Vi har för stor kunskap för att man ska kunna hindra oss i våra avsikter. Låt dem hållas som vill förfölja och tillintetgöra mormonismen … Vårt verk är att växa till i kunskap om Gud, att hålla Guds bud, att vara trofasta, att fortsätta att växa till och bli allt fullkomligare med stigande ålder.14 [Se förslag 3 på sidan 243.]
Vi är Guds folk och han beskyddar oss när vi går framåt och gör allt han fordrar.
I många fall … när Guds folk hotades av snar undergång och det inte tycktes finnas någon möjlighet att undkomma … så öppnades plötsligt en möjlighet för dem vilken beretts för att avvärja den hotande förgörelsen. Så var det när Mose ledde israeliterna. När de kom till Röda havet och hotades att förgöras av egyptiernas här bakom dem, tycktes det inte finnas något sätt att undkomma, men just i det ögonblick när räddning behövdes så kom den, och de blev räddade [se 1 Mos. 14:10–25].
Så har det varit och så kommer det alltid att vara i vårt fall. Även om vi kan tyckas stå inför stora svårigheter så kommer vi alltid ges en möjlighet att undkomma om vi själva fullgör de plikter som åvilar oss som Guds barn. Men det kan bli nödvändigt i framtiden — det är det jag vill ha sagt — att några heliga agerar som drottning Ester gjorde, att de är beredda att offra vad som än fordras av dem för att kunna rädda de sista dagars heliga.
För det första bör vi veta att vi är Guds folk … Det är vår uppgift att stiga fram som Ester gjorde och vara beredda att riskera allt för att rädda Guds folk. Hon sade: ”Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad.” [Se Est. 4:3–16.] … Men Guds folk går inte förlorat. Det ska alltid finnas en bagge som fastnat i ett snår till deras räddning [se 1 Mos. 22:13] …
Herren har sagt: ”Jag har fastslagit i mitt hjärta att jag skall pröva er i allt för att se om ni förblir i mitt förbund ända till döden, så att ni kan befinnas värdiga. Ty om ni inte förblir i mitt förbund, är ni mig inte värdiga.” [Se L&F 98:14–15. ] Vi har någonting att leva för, vi har allting att dö för. Men det finns ingen död i detta. Det finns frälsning och det finns liv om Guds folk — de som uppkallar sig efter Herren Jesus Kristus — håller hans bud och gör det som behagar honom. Det ingår inte i den Allsmäktiges planer att tillåta att hans folk förgörs. Om vi gör det rätta och håller hans bud så ska han rädda oss ur varje svårighet.15 [Se förslag 4 på sidan 243.]
Tiden är kommen att ödmjuka oss inför Gud och utföra det verk som han har anförtrott åt oss.
Alla som gör anspråk på att delta i hans verk har till uppgift att fortsätta, att gå framåt … utan att knota, utan att bli manade därtill. Så länge det fortfarande finns ett steg att ta framåt, ska vi ta det steget. 16
Tiden är kommen för de sista dagars heliga att ödmjuka sig inför den Allsmäktige … Tiden är kommen för de sista dagars heliga att ta reda på vad de har förpliktat sig att göra. Tiden är inne för de sista dagars heliga att omvända sig från sina synder och dårskaper och åkalla den Allsmäktige så att han kan hjälpa dem … så att vi kan gå framåt och utföra det stora verk vi har anförtrotts.17
Vi deltar i Guds verk. Framtidsutsikterna är lysande, men låt oss alltid minnas i allt vi gör, att vi är Guds tjänare och gör hans vilja. Må vi inte göra någonting som förminskar vår redbarhet utan fortsätta att växa till i tro. Jag bör vara nöjd med att verka där Försynen har satt mig och fråga Herren vad jag kan göra för att bygga upp Guds rike på den platsen, och också be honom att hjälpa mig att kunna försörja min familj.18
Vi kan växa till i kunskap och makt och i vår förmåga att bygga upp Guds rike på jorden genom flit och ödmjukhet och genom att trofast hålla förbunden vi slutit.19
På grund av vår okunnighet — vi förstår inte till fullo Herrens vägar och avsikter — kan det tyckas som om vi på vår väg framåt i verket ibland kommer till en punkt när det tills vidare är stopp, men faktum är att något sådant inte ingår i planen, det kan det inte heller göra om folket fortsätter att sträva och förlitar sig på Guds löften …
Må var och en trofast och flitigt hålla Guds bud och utveckla önskan att göra gott mot omgivningen. Och om vi inser att vi inte i allt har följt den inre rösten och gjort vår plikt, må vi då se till att bli rättsinniga i Guds och människors ögon så att vi är beredda på allt som kan inträffa. Vi ska fortsätta att bygga tempel och bönehus, fortsätta att undervisa [våra] barn och fostra dem i gudsfruktan, och vi ska alltjämt föra evangeliet till fjärran länder …
Det här är Guds verk och han bestämmer och ger anvisningar om dess inriktning och utveckling på jorden. Det verket bör uppta våra tankar mer än någonting annat. Och om vi gör vår plikt då förblir vi orubbliga och fast beslutna i vårt syfte och visar världen vår tro och vår trohet mot de sanningens principer som Herren har uppenbarat …
Det är mycket möjligt att Herren låter oss utsättas för svåra påfrestningar som kräver ett stort offer av hans folk. Frågan är: Kommer vi att göra det offret? Det här är den Allsmäktiges verk och de utlovade välsignelser vi hoppas på får vi först efter att ha bevisat att vi är trofasta, efter att ha bestått provet. Jag försöker inte säga något till detta folk om huruvida de i framtiden ska kallas att gå igenom ett eldprov. Min fråga är: Är jag beredd att ta emot och på rätt sätt använda varje välsignelse som Herren har i beredskap för mig eller sitt folk? Eller, å andra sidan, är jag beredd att göra varje offer som han kan komma att fordra av mig? Jag ger inte en vitten för en religion som inte förtjänar att man lever eller dör för den. Och jag ger inte mycket för en människa som inte är beredd att offra allt för sin religion.
Jag [säger] till alla och envar: Fortsätt framåt! så ska ni få bevittna den frälsning som Herren ska ge er. Stanna inte upp!20 [Se förslag 5 på sidan 243.]
Förslag till studier och diskussion
Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.
-
Gå igenom skildringarna på sidorna 235–237. Vad tror du menas med att Guds rike går framåt? Vilka upplevelser har hjälpt dig att märka att Guds rike går framåt?
-
Mitt på sidan 238 nämner president Snow fyra profetior i Gamla testamentet. På vilka sätt går de här profetiorna i uppfyllelse i vår tid?
-
Studera president Snows lärdomar om att kyrkan går framåt trots motstånd (sidorna 240–241). Hur skulle de här lärdomarna kunna hjälpa oss när man förföljer oss på grund av vår tro? Hur har du handskats med motstånd mot ditt vittnesbörd?
-
Läs och fundera över tredje och fjärde stycket på sidan 241. När det fordras av oss att vi gör uppoffringar, vilken lärdom kan vi då dra av Esters exempel? Hur hjälper det oss i sådana situationer att ”veta att vi är Guds folk”?
-
I sista avsnittet i kapitlet uppmanar president Snow medlemmar att bygga upp Guds rike varhelst Herren har satt dem. Hur bidrar föräldrarnas arbete i hemmet till att bygga upp Guds rike över hela världen? Hur kan hemlärare och besökslärare bygga upp Guds rike?
Skriftställen: Matteus 24:14; Ether 12:27; Moroni 7:33; L&F 12:7–9; 65:1–6; 128:19–23
Undervisningstips: ”Det hjälper ofta att börja tänka på nästa lektion så snart du har hållit den föregående. Du vet troligtvis mest om dem du undervisar och om deras behov och intressen när du nyss har träffat dem” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 97).
President Lorenzo Snow vittnade om att evangeliet återställts genom profeten Joseph Smith.
”Bröder och systrar, Gud har upprättat sin kyrka och sitt rike på jorden till nytta och välsignelse för människosläktet.”