Kapitel 4

Stärkta genom den Helige Andens kraft

”Bestäm dig för att leva ödmjukt och på ett sådant sätt att Herrens ande alltid är din vän.”

Från Lorenzo Snows liv

Under sitt första generalkonferenstal som kyrkans president lärde Lorenzo Snow: ”Vi är beroende av att Herrens ande hjälper oss och tid efter annan visar vad som är nödvändigt för oss att uträtta under de speciella omständigheter som vi befinner oss i.”¹ President Snow hade kanske inte levt och kunnat göra detta uttalande om inte två av hans vänner hade förlitat sig på Herrens ande under en speciell omständighet 34 år tidigare.

År 1864 begav sig äldsterna Lorenzo Snow och Ezra T. Benson i de tolv apostlarnas kvorum på mission till Hawaiiöarna. De åtföljdes av tre andra missionärer: Äldsterna Joseph F. Smith, William Cluff och Alma L. Smith. När deras skepp ankrade på kusten till ön Maui steg alla utom Joseph F. Smith ner i en mindre båt för att komma i land. När de närmade sig ön slog vågorna så höga att rorsmannen tappade kontroll över båten. Båten kapsejsade och alla som befann sig ombord kastades i vattnet. Snart hade alla kommit upp till ytan, utom äldste Snow. En grupp öbor rusade till undsättning och tog med sig William Cluff och Alma L. Smith i en livbåt för att söka efter sin vän. Äldste Cluff berättade:

”Det första jag såg av broder Snow var hans hår som flöt på vattnet nära ena ändan av den kapsejsade båten. Så snart vi fått upp honom i vår båt bad vi båtkarlarna att ro till stranden så fort det gick. Hans kropp var stel och livet hade uppenbarligen flytt.

Broder A. L. Smith och jag satt sida vid sida. Vi lade broder Snow över våra knän och på vägen till stranden välsignade vi honom i tysthet och bad Herren att skona hans liv, att han skulle återvända till sin familj och sitt hem.

När vi nått stranden bar vi honom ett litet stycke till några stora tunnor som låg på den sandiga stranden. Vi lade honom med ansiktet nedåt på en av dem och rullade honom fram och tillbaka tills vi lyckats få ut det vatten som han svalt. …

Sedan vi bearbetat honom ett tag, utan något livstecken, sade de kringstående att ingenting mer kunde göras för honom. Men vi ville inte ge upp utan fortsatte att be och arbeta med honom i förvissningen om att Herren skulle höra och besvara våra böner.

Till sist fick vi ingivelsen att lägga munnen över hans och göra ett försök att blåsa upp hans lungor. Genom att omväxlande blåsa in och ut luft försökte vi så långt som möjligt härma det vanliga sättet att andas. Detta fortsatte vi med tills vi lyckats blåsa upp hans lungor. Efter en liten stund fick vi svaga indikationer på att livet återvände. En lätt blinkning — ögat hade tidigare varit öppet och dödsliknande — och en mycket svag rossling i halsen var de första tecknen på förnyad livskraft. Dessa tecken blev allt tydligare, till dess han var vid fullt medvetande.”

När äldste William Cluff såg tillbaka på denna händelse visste han varför han och äldste Alma L. Smith hade kunnat rädda äldste Snows liv. ”Vi gjorde inte bara vad som var brukligt i sådana fall”, sade han, ”utan också det som Anden viskade till oss.”² [Se förslag 1 på sidan 80.]

Lorenzo Snows lärdomar

Genom den Helige Andens gåva leds vi till all sanning och stärks i vår tro.

Det [finns] en viss välsignelse som endast är förknippad med lydnad mot evangeliet, och det är den Helige Andens gåva. … Frälsaren, som otvivelaktigt bäst kände till denna gåvas natur och karaktär, sade att den skulle leda dem som tar emot den in i hela sanningen och visa dem vad som kommer att ske [se Johannes 16:13]. Den är mer än den ande som utgår från Gud, som uppfyller den oändliga rymden och upplyser varje människa som kommer till världen [se L&F 84:46]. Den Helige Andens gåva leder in i all sanning och visar dem vad som kommer att ske.

När aposteln Paulus vidare talade om dess inverkan sade han: ”Anden uppenbarar sig hos var och en så att det blir till nytta. En får tro.” [Se 1 Kor. 12:7, 9.] Inte en vanlig, ordinär tro, vilken en del av vår tids människor gör anspråk på, men en tro som gjorde det möjligt för dess innehavare att låta sig söndersågas, bli kastad i lejongropar och i brinnande ugnar och att utsättas för obeskrivlig tortyr. Det var det slags tro som den Helige Anden förlänade, som möjliggjorde dess innehavare att stå rakryggad i varje svårighet, trotsa allt motstånd och ge sitt liv, om det behövdes, för den sak som de omfattat. Det fanns en enormt inspirerande kraft i denna tro, vilken gavs av Herren genom den Helige Anden och som ingen annan princip kunde delge. Till en gavs tro, till en annan kunskap [se 1 Kor. 12:8], inte den som fås genom att bara läsa böcker, utan genom kunskap från den Allsmäktige. Det fanns en självinspirerande princip hos dem som var påtaglig, som gav dem kunskap om den sak de anammat. De visste genom uppenbarelse från Gud att den sak de hörsammat var sann, för den var uppenbarad för dem på ett sätt som de inte kunde ifrågasätta, de hade personlig kunskap om den. De var då grundade … på uppenbarelsens klippa.³

När Petrus predikade för folket sade han: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” [Apg. 2:38–39.] Denna den Helige Andens gåva är en princip som skiljer sig från allt annat som vi ser manifesterat i den sekteriska världen. Det är en princip för intelligens och uppenbarelse. Det är en princip som uppenbarar förflutet, nuvarande och kommande, och dessa den Helige Andens gåvor skulle tas emot genom lydnad mot fordringarna i det evangelium som förkunnades på den tiden och såsom det förkunnas av äldsterna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i dessa dagar. Det var på denna klippa som deras tro skulle vara grundad, från denna källa skulle de ta emot kunskap om den lära som de anammat, och vi har av Frälsaren fått veta att ”helvetets portar inte skall få makt över dem”. [Se 3 Nephi 11:39.] …

… Den grundval som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vilar på är uppenbarelsens klippa — den klippa som Jesus sade att han skulle bygga sin kyrka på, och helvetets portar skulle inte få makt över den [se Matteus 16:17–18]. Vi har inte fått denna kunskap genom kött och blod, vi har inte fått den genom någon människas vittnesbörd, vi har inte fått den genom att läsa Bibeln … eller Mormons bok, utan vi har fått den genom den Helige Andens inverkan, som undervisar om det som hör Gud till, det förflutna, det närvarande och det kommande, och som tar av det som hör Gud till och gör det tydligt uppenbarat för oss. Den här kunskapen kan inte tas ifrån oss genom fångenskap eller något slags förföljelse. Vi håller fast vid den ända in i döden.⁴ [Se förslag 2 på sidan 80.]

Varje sista dagars helig kan ha den Helige Anden som vän och rådgivare.

Det finns ett sätt varigenom personer kan bevara sitt samvete rent inför Gud och människor, och det är genom att inom sig bevara Guds Ande, som är uppenbarelsens ande till varje man och kvinna. Den uppenbarar för dem, även i det allra minsta, vad de ska göra genom att ge dem maningar. Vi bör sträva efter att lära oss hur denna Ande verkar för att vi ska förstå dess förslag, för då kommer vi alltid att kunna göra det rätta. Detta är den stora förmån som varje sista dagars helig har. Vi vet att det är vår rättighet att få andliga manifestationer varje dag i vårt liv.

Personer kommer till mig som är mycket angelägna om att få råd i ett eller annat ämne. De behöver inte alltid komma till mig (under vissa omständigheter är det naturligtvis högst lämpligt), för de har Anden inom sig, som får dem att göra gott och att genomföra Guds avsikter. … Det är inte alltid nödvändigt för dem att komma till kyrkans president eller till de tolv, eller till Israels äldster, för att få råd. De har Anden inom sig, det finns en vän som exakt vet vad han ska säga till dem. Allt ifrån den tidpunkt då vi tar emot evangeliet, går ner i dopets vatten och sedan tar emot handpåläggning för den Helige Andens gåva har vi en vän, om vi inte driver bort den ifrån oss genom att göra det som är orätt. Den vännen är den Helige Anden, som tar del av det som hör Gud till och visar det för oss. Detta är det stora redskap som Herren har gett oss, för att vi ska känna ljuset och inte ständigt treva oss fram i mörkret.⁵ [Se förslag 5 på sidan 80.]

Den Helige Anden kan ge oss glädje och sinnesfrid.

Herren har i vårt bröst nedlagt vissa medfödda önskningar och känslor, och detsamma gäller hela människosläktet, hela den mänskliga familjen. Det finns vissa önskningar och förmågor inpräntade i och sammanflätade med vår fysiska konstitution som i sig själva är avsedda att främja frid och välmående för oss, som tillgodoser våra känslor och främjar vår lycka. Men hur dessa förmågor och önskningar ska skänka oss tillfredsställelse varken vet eller förstår världen, men Herren har funnit det lämpligt att peka ut riktningen och att visa att sättet att förstå detta är genom trofasthet och genom att vandra i den Helige Andens ljus och ta emot sanning.⁶

Det är de sista dagars heligas förmån att leva efter evangeliet på ett sådant sätt att de känner sig accepterade av Gud. Naturligtvis gör vi ibland sådant som vi skäms över när vi tänker på det, men vi omvänder oss från det i vårt hjärta och beslutar oss för att inte göra det mer. Det är allt Herren begär av oss, och män och kvinnor som lever på detta sätt lever utan fördömelse. De upplever rättfärdighet och glädje i den Helige Anden.⁷

Om vi bevarar Andens ljus inom oss kan vi vandra i evangeliet på ett sådant sätt att vi på ett påtagligt sätt kan njuta av frid och lycka i denna värld. När vi fortsätter vår färd framåt, medan vi strävar efter den frid och lycka som ligger i vår väg, kommer vi under resans gång att ha en sinnesfrid som ingen kan uppnå utom den som är fylld av den Helige Anden.⁸ [Se förslag 3 på sidan 80.]

Vi behöver den Helige Andens hjälp när vi utstår prövningar, uppfyller våra plikter och förbereder oss för celestial härlighet.

Det är många viktiga ting som krävs av vår hand, och mycket som vi kan göra med Herrens andes hjälp, vilka ibland kan tyckas nästan omöjligt att genomföra.⁹

Jag vill påminna mina bröder och systrar … att vi är beroende av Guds ande för vår upplysning och intelligens. Om den används på rätt sätt är den i oss en källa till inspiration, till uppenbarelse, till att tydligt för vårt sinne uppenbara Guds sinne och vilja och att undervisa om våra plikter och skyldigheter angående det som krävs av oss. … Vi behöver hjälp. Vi är benägna att göra det som leder oss in i svårigheter och mörker, det som inte är till vårt bästa, men med hjälp av den tröstare som Herren har lovat de heliga, om vi noggrant lyssnar på dess viskningar och förstår dess sätt att kommunicera, kan vi undvika många problem och allvarliga svårigheter.¹⁰

Vi är helt beroende av inspirationens ande, och om det någonsin funnits en tidpunkt, sedan Adam tog Edens lustgård i besittning, då Guds Ande har behövts mer än den gör i nuvarande tid så känner inte jag till det. Tidernas tecken, och de händelser som är omedelbart förestående vilka kommer att pröva de sista dagars heliga och deras redbarhet, kräver att vi nu uppriktigt söker Guds Ande och gudomlig hjälp, för detta kommer förvisso att behövas under de dramatiska scener som nu snabbt närmar sig. Vi vet att vi har haft behov av det i det förflutna. Vi kan lätt inse att om inte Guds ande hade väglett oss genom många av de dramatiska händelser som vi har genomgått, så skulle vi inte ha kunnat njuta av våra nuvarande förhoppningar om upphöjelse och härlighet, och våra omständigheter skulle ha varit mycket mindre gynnsamma. Och om vi tidigare har haft behov av den Helige Anden så är det lätt att förstå att vi kommer att behöva den i framtiden.¹¹

Vi borde förstå — och jag antar att vi i allmänhet gör det — att det verk som vi kommit till i detta liv för att genomföra inte kan utföras till Guds härlighet, eller till vår egen tillfredsställelse, bara genom vår egen naturliga intelligens. Vi är beroende av att Herrens ande hjälper oss och tid efter annan visar vad det är nödvändigt för oss att genomföra under de speciella omständigheter som vi befinner oss i.¹²

Det vore dåraktigt att förvänta sig att sista dagars heliga i dessa dagar skulle kunna underkasta sig den celestiala lagen, den lag som utgår från Gud, och hans planer för att upphöja människor till sin närhet, utan stöd av en övernaturlig [himmelsk] kraft. Evangeliet utlovar detta. Det utlovar den Helige Andens gåva, som är gudomlig till sin karaktär, och som inte någon annan grupp åtnjuter, och som enligt Frälsaren leder in i all sanning, och inspirerar dem som har den. Den ger dem kunskap om Jesus, kunskap om Fadern och om det som hör samman med den celestiala världen. Den inspirerar dem som äger den med kunskap om det kommande och om det förflutna och inspirerar dem i den grad att de får övernaturliga gåvor — tungomålstalet och profetians gåva, att lägga händerna på de sjuka så att de blir botade.

De som tog emot evangeliet lovades dessa övernaturliga krafter och gåvor och en kunskap om sig själva, att de inte ska vara beroende av någon människa eller människor när det gäller sanningen om den religion som de har tagit emot. De ska få kunskap från Fadern om att religionen kommer ifrån honom, och att hans tjänare har rätt och myndighet att utföra dessa förrättningar så att inget vindkast i läran ska rubba dem eller flytta dem bort från den väg som de vandrar på. De ska vara förberedda för den härlighet som ska uppenbaras och bli delaktiga däri så att de ska kunna uthärda alla prövningar eller svårigheter med Guds vilja för ögonen. De ska mera fullständigt vara förberedda för celestial härlighet, så att de inte ska vandra i mörker utan i Guds ljus och kraft, och höja sig över det som är världsligt. De ska höja sig över sin omgivning så att de ska vandra oberoende under den celestiala världen och i Guds och himlens åsyn, som fria människor, i den riktning som den Helige Anden pekar ut åt dem. Det är den riktning som får dem att höja sig upp till kunskap och kraft och sålunda förbereda sig för att ta emot den härlighet som Gud har för avsikt att förläna dem och att inneha den upphöjda ställning som Gud har för avsikt att lyfta upp dem till.¹³

Vi bör leva på ett sådant sätt att vi vet att det liv vi lever är godtagbart för Gud. Vi bör förstå den Helige Andens röst och viskningar. På dagen, när himlen inte skyms av moln, upptäcker vi omgivande föremål, deras skönhet och syfte. På samma sätt är vi beroende av att Guds ande lyser upp sanningens och frälsningens principer. Ingen bekännande sista dagars helig kan åtnjuta någon grad av lycka om han inte lever på ett sådant sätt och sålunda underkastar sig gudomlig vägledning.¹⁴ [Se förslag 4 på sidan 80.]

När vi lever ödmjukt hjälper oss den Helige Anden på vår väg framåt.

Bestäm dig för att leva ödmjukt och på ett sådant sätt att du alltid har Herrens ande som din vän, så att han tid efter annan ger sådana förslag till dig som behövs under de särskilda omständigheter som du kan hamna i. …

… Hur länge till jag kommer att leva vet jag inte, och jag oroar mig inte över det. Jag önskar verkligen, och det är något ni borde önska, att ha den ödmjukhet, det saktmod och den enkelhet som gör att man kan njuta uppenbarelsens ande. Det är er förmån, var och en av er, att ha tillräckligt med uppenbarelsens ande för att veta exakt vad som är rätt för er. Det är er förmån att ha den lika mycket som det är min förmån att veta vad jag ska göra för kyrkans allmänna bästa.¹⁵

Vi bör så långt som möjligt sträva efter att glömma alla världsliga angelägenheter som bedrövar och plågar oss, och rikta våra sinnen mot Herren, att ha tillräckligt med hans Helige Ande för att kunna få sådan kunskap och sådana maningar som hjälper oss på vår väg framåt.¹⁶ [Se förslag 5 nedan.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

Fundera, medan du går igenom redogörelsen på sidorna 71–73, över tillfällen då du blivit välsignad till följd av att någon har följt den Helige Andens maningar. Fundera också över tillfällen när du har följt en maning att hjälpa någon annan.
Läs stycket som börjar på sidan 74. Vad tror du menas med att vara ”grundad … på uppenbarelsens klippa”? (Se exempel på sidorna 73–74.) Hur kan personlig uppenbarelse ge oss styrka ”att stå rakryggad mitt under varje svårighet” och ”trotsa allt motstånd”?
President Snow sade att den Helige Anden kan hjälpa oss ”njuta av frid och lycka i denna värld” (s. 77). När har den Helige Anden hjälpt dig att vara glad och känna frid? På vilka andra sätt kan den Helige Anden hjälpa oss? (Se exempel på sidorna 77–79.)
Studera stycket som börjar på sidan 77 och fundera över hur du har lärt dig att känna igen den Helige Andens maningar. Hur kan du hjälpa en familjemedlem eller vän att lära sig känna igen Andens maningar?
I det här kapitlet nämns den Helige Anden två gånger som en vän (s. 76 och 79). Varför tror du att vi behöver ödmjukhet och enkelhet för att ha den Helige Anden som vår vän?

Skriftställen: Lukas 12:12; Johannes 14:26–27; Rom. 14:17; 1 1 Kor. 12:4–11; Gal. 5:22–25; 1 Nephi 10:17–19; 2 Nephi 32:5

Undervisningstips: ”För att uppmuntra till diskussion, använd frågorna i varje kapitel … Du kan också skapa egna frågor som är speciellt lämpade för dem som du undervisar” (från sidan vi av den här boken).

Tidigt missionsarbete på Hawaiiöarna

När äldste Lorenzo Snow utförde en mission på Hawaiiöarna räddades han till livet tack vare sina kamraters inspirerade hjälp.

”Det är vår rättighet att ha andliga manifestationer varje dag i vårt liv.”