Kyrkans presidenters lärdomar
Kapitel 22: Att göra gott mot andra


Kapitel 22

Att göra gott mot andra

”Odla den kristliga kärleken till andra. Var beredd att göra mer för andra än du skulle förvänta dig av dem om rollerna var ombytta.”

Ur Lorenzo Snows liv

Lorenzo Snow och hans familj ingick i den första gruppen sista dagars heliga som lämnade Nauvoo. I februari 1846 gav de sig i väg västerut i delstaten Iowa. Vädret försvårade resan: dag efter dag hade de att kämpa med regn, snö och lera.

En dag bad en man i kompaniet familjen Snow om hjälp. Lorenzo Snow skrev i sin dagbok att mannen ”frågade mig om han fick ställa sin koffert i min vagn. Han sade att han inte hade lyckats få någon annan att ta med sig den.” Vagnen var ”redan fullstuvad med allt det vi trodde vi kunde få in i den”, erinrade sig Lorenzo, men ”ändå sade jag åt honom att ställa in kofferten och följa med oss och dela med oss”.

Kvällen därpå upplevde familjen någonting som Lorenzo beskrev som ”ytterst obehagligt”: en vagnsaxel bröts av på deras vagn. Han erinrade sig: ”Regnet öste ner vid tillfället i fråga och det [var] kallt. Vi reste omedelbart vårt tält [och] gjorde upp eld med hickoryved … Lervällingen var så djup att vi måste vada för att komma till vagnen … Vi var väl en två och en halv mil från lägret och det var fortfarande drygt en och halv mil till det första huset, och eftersom ingen av oss var mekaniker var utsikterna inte särskilt goda att vi skulle få vagnen reparerad.”

Räddningen kom från oväntat håll: från den man som de hade hjälpt dagen före. ”Jag gick och jämrade mig över min olycka”, sade Lorenzo, ”när han kom fram till mig och berättade att han var vagnmakare till yrket och lätt kunde laga min vagn … Så snart vädret tillät gick broder Wilson (så hette han) till verket och gjorde en hjulaxel som var mycket bättre än den som hade gått av. När vagnen var lagad lämnade vi den här platsen, där vi hade suttit fast i flera dagar på grund av regnet och leran.”

Den här upplevelsen hjälpte Lorenzo Snow att än bättre förstå vikten av tjänande och gemenskap. Han skrev i sin dagbok: ”Att göra någon en tjänst leder ofta till att man får en gentjänst.”1 [Se förslag 1 på sidan 260.]

Lorenzo Snows lärdomar

Vi är barn till samme himmelske Fader och har sänts till världen för att göra gott mot varandra.

Vi är barn till samme Fader i de celestiala världarna … Om vi kände varandra så väl som vi borde … skulle vi uppskatta varandra mycket mer än vi gör för tillfället, och var och en skulle fundera över hur han skulle kunna göra gott mot sina bröder, hur han skulle kunna lindra deras sorger och styrka dem i sanningen, hur [han skulle kunna] få bort mörkret från deras sinnen. Om vi förstod varandra och vår faktiska släktskap, skulle vi känna annorlunda än vi nu gör, men den här insikten kan vi bara få om vi får livets Ande och om vi har en önskan att stärka varandra i rättfärdighet.2

Vi har sänts till världen för att göra gott mot andra, och genom att göra gott mot andra gör vi gott mot oss själva. Vi bör alltid ha det här i minnet, mannen när det gäller hustrun, hustrun när det gäller mannen, barnen när det gäller föräldrarna och föräldrarna när det gäller barnen. Det finns alltid tillfällen att göra gott mot varandra.3

Jag ber till Gud i Jesu namn att ni och jag varje dag ska försöka vara lite trofastare, att vi ska försöka vara lite bättre i dag än vi var i går, att vi ska försöka känna lite större kärlek och tillgivenhet till vår nästa. Vi har ju fått veta att på det här hänger hela lagen och profeterna: ”att älska Herren vår Gud av hela vår kraft och av hela vårt förstånd och vår nästa som oss själva”. [Se Matt. 22:37–40.] ”Vad vi vill att människorna skall göra oss, det skall vi också göra dem.” Detta är enligt lagen och profeterna. [Se Matt 7:12.] De här principerna bör och måste vi lära oss. … Vi bör vara vänner överallt och till alla. Ingen sista dagars helig hatar världen, vi är vänner till dem, det är vi förpliktade att vara vad dem beträffar. Vi måste lära oss att erbjuda och låta andra få del av vår kärlek och vårt arbete för mänsklighetens bästa. Det här är de sista dagars heligas mission: att inte behålla vår kärlek och vårt arbete för oss själva utan att sprida dem vitt och brett eftersom de med nödvändighet måste utsträckas till hela mänskligheten.4

Var rättskaffens och barmhärtig, visa ett ädelt och fromt sinnelag i alla dina avsikter och beslut, i allt ditt handlande. Odla den kristliga kärleken till andra. Var beredd att göra mer för andra än du skulle förvänta dig av dem om rollerna var ombytta. Ha en önskan att vara stor, inte i världsliga människors ögon men i Guds ögon, att vara stor i den här bemärkelsen: ”Älska Herren vår Gud av hela din kraft, av hela ditt förstånd och din nästa som dig själv.” Du måste älska människorna, för de är dina bröder, Guds barn. Be innerligt att du ska få den här människokärleken, att dina tankar och känslor ska vidgas, be om kraft och förmåga att målmedvetet och flitigt främja Messias rikes intressen.5 [Se förslag 2 på sidan 260.]

Vi blir lyckligare om vi hjälper andra att bli lyckliga.

Vi bör ha en stark önskan att göra gott mot andra och inte bry oss så mycket om oss själva. Visst kommer det goda även oss till del om vi i någon grad koncentrerar oss lite mer på andra än att tänka på oss själva och försöker hjälpa dem att bli lyckliga och komma lite närmare Gud … När du är lite nere, se dig då om och hitta någon som har det värre än du själv. Gå till honom och ta reda på vad som bekymrar honom. Försök sedan hjälpa honom med den visdom som Herren ger dig. Innan du vet ordet av är din dysterhet som bortblåst och du känner dig lätt till sinnes och Herrens ande är över dig och allt tycks ljust.6 [Se förslag 3 på sidan 261.]

När vi först och främst tänker på andras bästa så går vi själva framåt snabbare.

Något av det viktigaste en ung man eller en ung kvinna kan inrikta sig på när de försöker bli någonting stort är att också hjälpa andra att bli det och att inte ha något emot att lägga ner lite tid på att hjälpa andra att bli bättre. Det bästa sättet att själv gå framåt är att flitigt göra gott mot andra. Tänk alltid på det.7

Den som studerar måste ligga i oavsett studieinriktning. När han har klarat av en kurs så måste han klara av nästa, och han måste fortsätta att ligga i för att grundligt behärska sina ämnen. Och han kommer aldrig kunna behärska dem tillnärmelsevis så väl som om han lät andra få del av den kunskap som han är i färd med att skaffa sig. Om han samlar sina vänner och försöker ge dem den kunskap han själv har fått så ska han märka att han börja begripa sådant som han annars aldrig skulle ha begripit om han inte hade undervisat andra om det och vidarebefordrat informationen. Varje lärare förstår mig på den här punkten …

Om en man har dem i åtanke som är okunniga och inte har kommit så långt i fråga om kunskap, visdom och intelligens och bibringar sina vänner och bröder den kunskapen, intelligensen och kraften, eftersom han har kommit längre än de, så ska han snart upptäcka att hans sinne vidgas och att det ljus och den kunskap han lyckats skaffa sig växer mycket snabbare än annars …

Om ni vill försäkra er om era vänners vänskap och tillgivenhet värm dem då med det ljus som ni själva har fått. Tänk på att de välsignelserna kom från Gud och att ni bara gör det som varje människa borde göra …

För att någon ska kunna få de högsta och största välsignelserna för egen del, för att kunna få den Allsmäktiges godkännande och för att oavbrutet kunna växa till i rättfärdighet, måste han göra allt på fördelaktigaste sätt. Han måste gå till verket och vara villig att göra uppoffringar för sina vänner skull. Om han vill bli stärkt, då är den bästa principen för att åstadkomma det att stärka sina vänner …

Vidga ert sinne så att ni förstår och tänker på era vänners bästa, på dem som ni har omkring er, och om ni kan vara till nytta för era vänner så var det. Gör ni det så ska ni upptäcka att ni snabbare får de saker ni behöver än om ni enbart ägnade tiden åt att skaffa er dessa saker, utan en tanke på era vänners bästa. Jag vet att det här en bra och viktig princip.8 [Se förslag 4 på sidan 261.]

När vi uppoffrar oss för andras skull får vi himlen i vårt hjärta.

Vi måste bli medvetna om … att det finns andra personer förutom oss. Vi måste se in i andras hjärtan, bli varse deras känslor, och bli gudfruktigare än vi nu är …

Det krävs att vi gör uppoffringar för människorna runtomkring oss. Vi ser det här hos Frälsaren, hos broder Joseph, och vi ser det hos president [Brigham Young]. Jesus, broder Joseph och broder Brigham har alltid varit villiga att offra allt de äger för folkets skull. Och därför finner broder Brigham också villigt öra hos Gud och hos folket, därför att han alltid visar den här offerviljan. Och så är det med andra: I den mån de är villiga att göra uppoffringar för andras skull blir de mer lika Gud och den eviga världens välsignelser vilar över dem, och det är de som tillförsäkrar sig inte bara den här världens rättigheter utan också evighetens välsignelser. I samma mån som ni … gör uppoffringar för varandra, i samma mån går ni framåt i fråga om det som hör Gud till. Om ni vill ha himlen inom er och komma till himlen så ska ni hålla den kurs som änglarna i himlen gör. Om ni vill veta hur ni kan växa till så kan jag tala om det för er: genom att ha gudsfruktan inom er.

Man kan ha himlen runtomkring sig, överallt. Vi måste gå till verket och göra detta, vi måste gå till verket och upprätta himlen på jorden. Trots det fördärv som finns runtomkring oss, de onda andar som finns runtomkring oss, oavsett den rådande ondskan, måste vi gå till verket och upprätta himlen på jorden.

Man kan inte äga himlen förrän man har lärt sig hur man uppnår himlen och lär sig att handla efter dess principer. Tänk på några personer, tänk på de omständigheter de levde under för tjugo år sedan … när de hade ett visst mått av glädje, frid och lycka även om tillvaron då inte var bekväm. Det må vara att de nu har lyckats skaffa sig en bekväm tillvaro och ekonomiska resurser som sörjer för deras timliga behov, men om de inte har lyckats skaffa sig vänner, om de inte har sina bröders tillgivenhet, då är de olyckliga, ja, olyckligare än för tjugo år sedan.

Må Herren välsigna er bröder och systrar, och må ni tänka på det här och må vi älska varandra och leva på ett sådant sätt att vi kan upphöja oss själva i den utsträckning som Herren ger oss visdom och förmåga och vi har förtroende för varandra.9 [Se förslag 5 på sidan 261.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

  1. Gå igenom skildringen på sidorna 255 och 256. När har du har upplevt att ”en tjänst” ofta ”leder till en gentjänst”?

  2. President Snow påminde oss om att vi alla är Guds barn (sidorna 256–257). Hur bör den här insikten påverka vårt sätt att behandla varandra? Vilka tillfällen att göra gott mot andra har kvinnorna genom Hjälpföreningen? Vilka tillfällen att göra gott mot andra har männen genom prästadömskvorumet?

  3. Fundera över sista stycket på sidan 257. Varför blir vi gladare när vi hjälper andra bli lyckliga? Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att lära sig den här sanningen?

  4. Varför tror du vi blir visare om vi låter andra få del av vår kunskap? (Se exempel på sidorna 257–258.) Vilka erfarenheter har du gjort som har visat dig att den här principen är sann?

  5. Studera avsnittet som börjar på sidan 259. Varför tror du att små tjänster gör att vi kommer närmare himlen? När du funderar över budskapen i det här kapitlet tänk då på hur du kan göra ditt hem till en mer himmelsk plats.

Skriftställen: Matteus 25:31–45; Lukas 6:36–38; Mosiah 2:17; 4:14–27; L&F 81:5; 82:3

Undervisningstips: ”Det är bättre att bara ha med några bra tankar och ha en bra diskussion — och bra lärande — än att bli förtvivlad av att försöka lära ut varje ord i lektionsboken … En lugn atmosfär är absolut nödvändig för att Herrens ande ska kunna råda under er lektion” (Jeffrey R. Holland, ”Undervisning och inlärning i kyrkan”, Liahona, juni 2007, s. 59).

Hänvisningar

  1. Journal of Lorenzo Snow, 1841–1847, kyrkans historiska bibliotek, s. 39–42.

  2. Deseret News, 28 jan. 1857, s. 371.

  3. I Conference Report, apr. 1899, s. 2.

  4. Salt Lake Daily Herald, 11 okt. 1887, s. 2.

  5. I Eliza R. Snow Smith, Biography and Family Record of Lorenzo Snow (1884), s. 486–487.

  6. I Conference Report, apr. 1899, s. 2–3.

  7. Improvement Era, juli 1901, s. 714.

  8. Deseret News, 11 mars 1857, s. 3; i originalkällan anges sidan 3 felaktigt som sidan 419.

  9. Deseret News, 11 mar. 1857, s. 4.

När familjen Snow färdades genom delstaten Iowa fick de hjälp av någon som de hade hjälpt en dag tidigare.

”Vidga ert sinne så att ni förstår och tänker på era vänners bästa, på dem som ni har runtomkring er.”

Skriv ut