Kapitel 23

Profeten Joseph Smith

”Jag vet att Joseph Smith var en ärlig man, pålitlig, hedervärd och trogen, att han var beredd att offra allt han ägde, ja, sitt eget liv, som ett vittnesbörd för himlen och jorden att han hade framfört sanningen till människorna.”

Ur Lorenzo Snows liv

”Det finns kanske bara ett fåtal nu levande personer som kände profeten Joseph Smith lika väl som jag”, sade president Lorenzo Snow år 1890. ”Jag var ofta tillsammans med honom. Jag besökte honom i familjekretsen, satt vid hans bord, umgicks med honom under olika omständigheter och fick råd av honom i samtal mellan fyra ögon.”¹

Förutom denna personliga bekantskap upplevde Lorenzo Snow också Joseph Smith i hans offentliga verksamhet som de sista dagars heligas vän och som återställelsens profet. Han berättade om ett möte som Joseph Smith deltog i på tempelbygget i Nauvoo. Profeten gick upp på tribunen åtföljd av en präst från en annan kyrka. Prästen ”var gravallvarlig. När någonting sades som väckte munterhet hos de närvarande, förblev [han] allvarlig, ja, rörde inte en min.” Joseph Smith däremot ”mådde utmärkt den där morgonen” och sade någonting före mötet som ”fick de närvarande att skratta”. ”Efter mötets inledning reste sig president Smith”, erinrade sig Lorenzo, ”och jag har väl aldrig hört honom tala med större makt än vid det tillfället. De närvarande var hänförda. Han var fylld av Guds ande och talade kraftfullt och vältaligt.”²

Även om president Snows erfarenheter av Joseph Smith gjorde starkt intryck på honom så grundade sig inte hans vittnesbörd om profetens mission på dessa erfarenheter. Han förklarade gång på gång att han hade fått sitt vittnesbörd från den Helige Anden. Han sade: ”Att [Joseph Smith] var pålitlig och hedervärd har varken jag eller någon annan som kände honom någon som helst anledning att tvivla på. Men jag gick inte ut och predikade det här evangeliets principer enbart på grundval av kunskap som jag fått genom honom eller någon annan man, men jag trodde på hans ord eftersom de kom till mig som sanningens ord från en inspirerad gudsman … Guds ande, den Helige Anden som alla människor kan ta emot och ha … bekräftade sanningen i det han hade berättat för mig, och det blev till en kunskap hos mig som ingen människa varken kan ge eller ta bort.”³ [Se förslag 1 på sidan 270.]

Lorenzo Snows lärdomar

Joseph Smith var en ren, uppriktig, ärlig ung man när han fick sin gudomliga kallelse.

Joseph Smith, som Gud utvalde att upprätta detta verk, var fattig och olärd. Han tillhörde inte något populärt kristet samfund. Han vara bara en pojke, ärlig, redbar, okunnig om de knep, lister och spetsfundigheter som politiker och skenheliga använder sig av för att nå sina mål. I likhet med Mose kände han sig oduglig och okvalificerad för uppgiften, att träda fram som religiös reformator i en ytterst impopulär sak: att kämpa mot åsikter och trosuppfattningar som hade bestått i århundraden och som de lärdaste av teologer gav sitt bifall åt, men Gud hade kallat honom att befria de fattiga och de i hjärtat uppriktiga från deras andliga och timliga träldom. Och Gud lovade honom att alla som tog emot och lydde hans budskap och som i ärligt uppsåt döptes till syndernas förlåtelse, skulle kunna få gudomliga uppenbarelser, ta emot den Helige Anden, samma välsignelser som utlovades och togs emot genom evangeliet när det predikades av de forntida apostlarna. Och det här budskapet, det här löftet, skulle gälla oavsett var och till vem det överlämnades av äldsterna, Guds bemyndigade sändebud. Det sade Joseph Smith, denna olärda, enkla, uppriktiga pojke.⁴

Jag var i artonårsåldern när jag såg profeten Joseph Smith för första gången. Det var på hösten 1832. Det ryktades att profeten skulle hålla ett möte i Hiram [i Ohio], tre kilometer från min fars hus. Jag hade hört åtskilligt om honom och det hade väckt min nyfikenhet, så jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt att lyssna på honom. Så jag begav mig till Hiram tillsammans med några andra i familjen. När vi kom dit hade redan etthundrafemtio eller tvåhundra personer församlat sig där i en lövsal (övertäckt utomhuslokal). Mötet hade börjat och Joseph Smith stod i dörren till [John] Johnsons hus och såg in i lokalen och talade till de närvarande. Jag iakttog honom uppmärksamt medan han talade, hans yttre, hans klädsel och sätt. Han inskränkte sig i stort sett till att tala om sina egna upplevelser, framförallt om ängelns besök, och bar ett kraftfull vittnesbörd om de här uppenbarelserna. I början verkade han lätt osäker och talade med låg röst, men allteftersom han talade blev han synnerligen kraftfull och tycktes påverka alla åhörare och inge dem känslan att han var ärlig och uppriktig. Jag påverkades på det sättet och fick intryck som har förblivit hos mig intill den dag som i dag är.⁵

När jag såg på honom [den första gången] och lyssnade, tänkte jag för mig själv att en man som bär ett så underbart vittnesbörd och har en sådan utstrålning knappast kunde vara en falsk profet.⁶ [Se förslag 2 på sidan 270.]

Profeten Joseph Smith förblev ärlig och uppriktig och moraliskt högtstående livet ut.

Jag vet att Joseph Smith, profeten, som jag under många år var lika nära bekant med som med min egen bror, var en redbar man, en man som ägnade varje dag han fick leva åt mänsklighetens bästa och åt Guds krav. Det har aldrig funnits en redbarare människa än profeten Joseph Smith eller någon som mer hängivet ägnat sig åt människosläktets bästa.⁷

Jag vet att Joseph Smith var en ärlig man, pålitlig, hedervärd och trogen, att han var beredd att offra allt han ägde, ja, sitt eget liv, som ett vittnesbörd för himlen och jorden att han hade framfört sanningen till människorna.⁸

Jag vet att han var en gudsman, uppfylld av en önskan att fullgöra sin kallelse, en man vars redbarhet var obestridlig och som var ärlig i alla sina strävanden. Ingen som kände honom lika bra som jag kunde finna något fel hos honom i moraliskt avseende … Jag vittnar om broder Joseph Smiths goda karaktär, om hans ärlighet, hans trohet, hans trofasthet, hans storsinthet och välvilja både som man och som Guds tjänare.⁹ [Se förslag 2 på sidan 270.]

Joseph Smith var fri från hyckleri och kunde delta i oskyldiga nöjen såväl som undervisa med Guds kraft.

Jag deltog … regelbundet vid möten i templet och hörde profeten tala om de mest storslagna och upphöjda ämnen. Ibland var han uppfylld av den Helige Anden och talade som med en ärkeängels röst och uppfylld av Guds kraft strålade hela hans person och hans ansikte sken …

Ibland talade han i lättare ton, vid andra tillfällen förklarade han himmelrikets hemligheter. Förändringen var så tydlig att han tycktes vara en himmelsk varelse som talade till folket här på jorden. Sedan återgick han till att tala om mer näraliggande ämnen …

Joseph Smith var alltid naturlig och fullkomligt lugn, han varken förvirrades eller irriterades av personer eller händelser i sin omgivning. Många präster besökte honom för att finna något att slå ner på när han inte var på sin vakt, men hans handlingar var alltid desamma vare sig han var i sällskap eller ensam. Han gjorde sig aldrig skyldig till hyckleri. Han deltog i alla sunda friluftsaktiviteter och tyckte inte att det var opassande att spela boll, springa i kapp eller liknande. En präst som var på besök hemma hos profeten råkade titta ut genom fönstret och såg profeten brottas i trädgården med en vän. Det här och andra oskyldiga nöjen övertygade prästen om att Joseph var uppriktig och helt fri från hyckleri …

Vid ett annat tillfälle hade Joseph Smith spelat boll med några unga män i Nauvoo. När hans broder Hyrum såg det, tillrättavisade han profeten och sade att det inte passade sig för en Herrens profet att bete sig på det sättet. Profeten svarade milt: ”Hyrum, att jag är tillsammans med pojkarna i sådana här oförargliga nöjen skadar mig inte på något sätt och vis, men pojkarna gläder sig och deras hjärtan dras till mitt.”¹⁰ [Se förslag 3 på sidan 270.]

Styrkt av den Helige Anden fick Joseph Smith större andlig kraft och inflytande.

Joseph Smith, den store profeten, var en olärd pojke när Gud valde ut honom och uppenbarade hans mission för honom. Herren ger dem som är olärda andliga gåvor och kunskap, och genom den Helige Anden uppenbaras rikets storhet för dem. Undan för undan blir de stora i kunskapen om det som hör Gud till.¹¹

Mot slutet av sitt liv ägde Joseph Smith den största kraft och var mycket skicklig i att leda sina följeslagare. Det här upplevde jag på ett slående sätt när jag återvände från min mission i Europa. Jag lade märke till, och det talade jag också om för honom, att han hade förändrats mycket sedan jag senast såg honom, att han hade blivit starkare och kraftfullare. Han medgav det och sade att Herren hade gett honom sin Ande i rikare mått.

En dag sammankallade han bröderna i de tolv apostlarnas kvorum och andra framträdande äldster i kyrkan för att ge dem olika uppdrag och missionskallelser. Var och en satt och väntade spänt på vad profeten skulle säga om hans framtida uppgifter. De kände att de befann sig i en överlägsen varelses närvaro. I Kirtland hade profeten inte gett intryck av att ha denna kraft och styrka …men mot slutet av sitt liv hade han blivit så stark i Herren och hans kraft att folket kände det. Så var det vid det här tillfället. Äldsterna insåg hans överlägsna kraft. ”Broder Brigham”, sade han, ”jag vill att du reser österut och ombesörjer kyrkans angelägenheter på östkusten, och broder Kimball kan följa med dig.” Han vände sig till någon annan och sade: ”Du tar hand om utgivningen av vår tidning”, och så gav han var och en ett särskilt uppdrag, och alla antog hans ord som Herrens vilja …

Profeten hade förmågan att göra starkt intryck på alla som närmade sig honom. Någonting hos honom påverkade deras hjärtan. Särskilt när han gav bröderna deras uppdrag att gå ut och predika evangelium. Deras själar fylldes av den inspiration som strömmade ut ur honom och hans ord trängde in i deras innersta. De älskade honom och trodde på honom och var beredda att göra allt han sade åt dem att göra för att främja Guds verk. De uppfylldes av den kraft som han utstrålade och hänfördes av hans vittnesbörd om sin profetiska mission. Det finns många i världen som utstrålar en alldeles särskild vänskap och värme och som alla som möter dem känner. Jag har träffat många sådana personer men aldrig någon annan i vars sällskap jag kände det säregna och kraftfulla inflytande som jag kände i profeten Joseph Smiths närhet. Det berodde på att han hade Guds ande i så rikt mått. Man behövde bara skaka hand med honom för att bli uppfylld av detta inflytande. Varje känslig person visste att han skakade hand med en enastående människa.¹² [Se förslag 4 på sidan 270.]

Var och en av oss kan få ett vittnesbörd om att Joseph Smith var en profet och att evangeliet blev återställt genom honom.

I mitt hjärtas redbarhet, i det ärliga uppsåtet att få veta sanningen, tog jag emot [Joseph Smiths] budskap och lydde den här läran och fick en mycket påtaglig och tillfredsställande gudomlig uppenbarelse —den utlovade välsignelsen — och kunskap om detta verk. Är jag det enda vittnet? Vad har de tusentals upplevt som jag nu vänder mig till? Är ni också vittnen?¹³

Vad består vårt vittnesbörd i? Det här: Att detta är tidernas fullbordans utdelning, att den ängel som Johannes uppenbararen såg flyga över himlens mitt och som hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag, att den ängeln har uppenbarat sig och återställt evangeliet till jorden, att Joseph Smith var redskapet genom vilket återställelsen kom till stånd [se Upp 14:6].¹⁴

Joseph Smith försäkrade att Petrus, Jakob och Johannes besökte honom och förlänade honom myndigheten att utföra evangeliets heliga förrättningar genom vilka varje man och kvinna som har ett uppriktigt hjärta utlovades den Helige Anden och fullkomlig kunskap om läran.¹⁵

Joseph Smith bemyndigades att öppna en väg och upprätta en plan genom vilken människan kunde få kunskap om dessa ting, så att vi inte måste förlita oss enbart på profeternas vittnesbörd eller de forntida apostlarnas vittnesbörd eller de nutida apostlarnas vittnesbörd eller på någonting som gjordes eller sades i det förflutna, utan så att vi kan veta för egen del. Det är en personlig kunskap. ¹⁶

Jag vet att Joseph Smith var en sann profet för den levande Guden. Jag vittnar om att han såg och talade med Gud och hans Son Jesus Kristus. Herren gav mig detta levande vittnesbörd och det har brunnit i min själ ända sedan jag fick det. Och nu ger jag det till hela världen. Jag vittnar inte bara för alla människor om att Joseph Smith sändes av Gud och att det verk som upprättades genom honom är Guds verk, utan varnar också jordens alla folk i fråga om profetens förutsägelser och vittnar med största allvar om att jag vet att de är sanna.¹⁷ [Se förslag 5 och 6 på sidan 270.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

Föreställ dig den händelse som beskrivs på sidan 264. Vad säger oss skildringen av Joseph Smith?
Gå igenom president Snows beskrivning av Joseph Smiths karaktär (sidorna 265–266). Hur tror du Joseph Smiths karaktärsegenskaper hjälpte honom att vara ett redskap i Herrens hand?
Vad anser du om att profeten Joseph Smith tog sig tid till ”oskyldiga nöjen”? (Se sidan 266.) Hur kan vi se till att våra nöjen bidrar till snarare än nedsätter vår förmåga att vara fyllda av den Helige Anden?
Hur blev Joseph Smith ”undan för undan stor i kunskapen om det som hör Gud till”? (Se exempel på sidorna 267–268.) Hur kan vi följa profetens exempel när vi försöker utveckla oss andligen?
Läs hela första stycket på sidan 269 som om president Snow talade till dig. Hur skulle du besvara hans frågor?
Studera avsnittet som börjar på sidan 269 noggrant. Vilka situationer har du upplevt då du behövde veta för egen del att evangeliet blivit återställt genom profeten Joseph Smith? Vilket råd skulle du ge en familjemedlem eller vän som vill få det här vittnesbördet?

Skriftställen: L&F 1:17; 5:9–10; 35:17–18; 135:3; Joseph Smith — Historien 1:1–26

Undervisningstips: När en person ställer en fråga, försök då uppmuntra andra att svara i stället för att själv besvara frågan. Du kan till exempel säga: ’Det var en intressant fråga. Vad tror ni andra?’ eller ’Kan någon hjälpa mig att svara på frågan?’” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 64.)

Profeten Joseph Smith var ”en gudsman, uppfylld av en önskan att fullgöra sin kallelse”.

Joseph Smith tyckte om ”oskyldiga nöjen” tillsammans med familjemedlemmar och vänner.