Kapitel 5

De trofastas storslagna bestämmelse

”Det är underbart att tala om allt det storslagna som Gud har för avsikt att ge sina söner och döttrar, det som vi ska få om vi är trofasta.”

Från Lorenzo Snows liv

På våren 1840 befann sig Lorenzo Snow i Nauvoo, Illinois, där han förberedde sig för att åka på mission till England. Han besökte sin vän Henry G. Sherwood och bad broder Sherwood att förklara ett avsnitt i skrifterna. ”Medan jag uppmärksamt lyssnade på hans förklaring”, erinrade sig president Snow senare, ”vilade Herrens ande mäktigt på mig — mitt förstånds ögon öppnades och jag såg lika tydligt som solen vid middagstiden, med förundran och förvåning, Guds och människans väg. Jag formulerade följande rader vilka är ett uttryck för uppenbarelsen, såsom den visades mig … …

’Sådan människan nu är, har Gud en gång varit.

Sådan Gud nu är, kan människan bli.’”¹

Eftersom Lorenzo Snow kände att han tagit emot ett ”heligt budskap” som han noggrant borde skydda, undervisade han inte om denna lära offentligt förrän han visste att profeten Joseph Smith hade lärt ut den.² När han visste att läran hade kommit till allmän kännedom vittnade han ofta om den.

Förutom att han gjorde denna sanning till ett tema i många av sina predikningar antog han den som tema för sitt liv. Hans son LeRoi sade: ”Denna uppenbarade sanning påverkade Lorenzo Snow kanske mer än något annat. Den sjönk så djupt in i hans själ att den blev hans livs inspiration och gav honom en personlig vidsträckt vision av sin egen storslagna framtid och kyrkans mäktiga mission och verk.”³ Den var hans ”ständiga ljus och vägvisare” och ”en strålande, upplysande stjärna framför honom hela tiden — i hans hjärta, i hans själ och i hela hans väsen”.⁴

I det här kapitlet undervisar president Snow om läran att vi kan bli lika vår himmelske Fader. I kapitel 6 ger han praktiska råd om hur vi kan tillämpa denna lära i vårt liv.

Lorenzo Snows lärdomar

Eftersom vi har gudomlighet inom oss kan vi bli lika vår Fader i himlen.

Vi föddes i Gud vår Faders avbild, han skapade oss till att vara lika honom. Gudomlig natur finns invävd i vår andliga konstitution. När vi föddes andligen överförde vår Fader till oss de förmågor och krafter som han själv hade, på samma sätt som barnet i sin moders famn har, även om den ännu är outvecklad, den förmåga, kraft och mottaglighet som föräldern har.⁵

Jag tror att vi är söner och döttrar till Gud, och att han har förlänat oss förmågan att förvärva oändlig visdom och kunskap, för han har gett oss en del av sig själv. Vi har fått veta att vi är skapade i hans avbild och vi upptäcker att det finns en odödlighetens egenskap i människans själ. Det finns en andlig organism inom detta tabernakel [den fysiska kroppen], och denna andliga organism har något gudomligt inom sig, även om det kanske befinner sig på barnstadiet. Men den har inom sig själv förmågan att utvecklas och gå framåt, liksom spädbarnet som får näring från sin mor. Även om barnet är mycket okunnigt har det ändå inneboende möjligheter att genom de olika stadierna från barndom till mogen ålder kunna höja sig till en nivå som är helt enastående, i jämförelse med det lilla barnets okunnighet.⁶

Vi har gudomlighet inom oss, vi har odödlighet inom oss, vår andliga organism är odödlig, den kan inte förstöras, den kan inte tillintetgöras. Vi kommer att leva från all evighet till all evighet. ⁷

Det är underbart att tala om allt det storslagna som Gud har för avsikt att ge sina söner och döttrar, det som vi ska få om vi är trofasta. … Vår färd på denna upphöjelsens väg för oss till vår Herre Jesu Kristi fullhet, till att bo i vår Faders närhet, till att ta emot av hans fullhet, till att kunna glädja oss åt efterkommande i all evighet, till att njuta av den behagliga samvaro vi hade i detta liv, till att ha våra söner och våra döttrar, våra makar och våra hustrur, omgivna av all den glädje himlen kan förläna. Våra kroppar kommer att vara förhärligade som Frälsarens, fria från sjukdom och alla skador, fria från de besvikelser och anfäktelser och obehagliga uppoffringar vi behöver göra här.⁸

Genom ett ständigt framåtskridande har vår himmelske Fader nått upphöjelse och härlighet och han pekar ut samma väg åt oss, och eftersom han är iklädd kraft, myndighet och härlighet säger han: ”Vakna upp och tag i besittning samma härlighet och glädje som jag har.”⁹

Guds folk är dyrbara i hans ögon. Hans kärlek till dem kommer alltid att bestå, och genom hans kraft, styrka och tillgivenhet kommer de att avgå med stor seger. De är hans barn, skapade i hans avbild och ämnade att genom lydnad mot hans lagar bli lika honom. …

… Detta är Guds söners höga bestämmelse, de som övervinner, som är lydiga mot hans befallningar, som renar sig själva liksom han är ren. De kommer att bli lika honom, de kommer att se honom som han är, de kommer att skåda hans ansikte och regera med honom i hans härlighet, bli honom lika i alla avseenden.¹⁰ [Se förslag 1 på sidan 90.]

Skrifterna undervisar oss om våra gudomliga möjligheter.

Herren har i vår väg placerat drivkrafter av främsta slag. I de uppenbarelser som Gud har gett finner vi vad en person kan uppnå som färdas på denna kunskapens väg och låter sig ledas av Guds Ande. Jag hade inte tillhört den här kyrkan [särskilt länge] förrän det tydligt visades för mig vad en människa kan uppnå genom ständig lydnad mot Guds Sons evangelium. Den kunskapen har varit en ständig ledstjärna för mig. Den har fått mig att noggrant sträva efter att göra det som är rätt och godtagbart för Gud. … Det verkar som om, efter all den undervisning som vi fått om det som hör till de celestiala världarna, det finns somliga sista dagars heliga som är så nöjda med att bara veta att verket är sant att när man vänder sig till dem för att samtala om vår storslagna framtid så verkar de förvånade, tycker inte att det är något som speciellt angår dem. I det tredje kapitlet av sitt första brev säger Johannes uppenbararen:

”Vi är nu Guds barn.” [1 Joh. 3:2.]

Och han fortsätter:

”Och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.

Och var en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.” [Se 1 Joh. 3:2–3.]

… Guds Ande har låtit förstå att det finns orubbliga och högtidliga sanningar i sådana yttranden. När Paulus talade till filipperna föreslog han att de skulle utveckla en strävan som är ganska främmande för människorna i vår tid, även om den inte är det för sista dagars heliga, särskilt för dem som inte är nöjda med att bara vara små barn i det som hör Gud till. Han säger:

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

Fastän han var till i Gudsgestalt räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte.” [Fil. 2:5–6.]

… Detta [är] vad Paulus undervisade om, och han förstod vad han talade om. Han upprycktes till tredje himlen och hörde ord, berättar han för oss, som ingen människa får uttala [se 2 Kor. 12:1–7]. … Är det fel av oss att uppmana människor att utveckla en sådan strävan? Det finns många uttalanden i Bibeln, särskilt i Nya testamentet, som verkar främmande för människor som inte har Herrens ande.

”Den som segrar skall få detta i arv” [Upp. 21:7].

Varför står det så? Vem tror på det? Om en far skulle säga till sin son, ”min son, om du är trofast och följer mina råd kommer du att få ärva allt det jag äger när du blir myndig” skulle det betyda något, eller hur? Om fadern talade sanning så skulle denna son ha något som uppmuntrade honom till trofasthet. Ville Jesus bedra oss när han uttryckte sig på ett sådant sätt? Jag försäkrar er att det inte finns något bedrägligt i ordvalet. Han menade precis vad han sade. Återigen sade Jesus:

”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron” [Upp. 3:21].

Detta är ett underbart skriftställe. Ligger det någon sanning i det? Det är helt och hållet sant. Det är Herren den Allsmäktige som sade det. I skrifterna får vi av aposteln Paulus veta:

”Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen” [2 Kor 5:1].

Jag tror på det. Och när han säger att Jesus ”skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet” [Fil. 3:21] så tror jag på det också. Tror de sista dagars heliga på det som jag talar om? Naturligtvis måste ni tro på det. Åter:

”Ty den som tar emot mina tjänare tar emot mig,

och den som tar emot mig tar emot min Fader,

och den som tar emot min Fader tar emot min Faders rike. Därför skall allt vad min Fader har ges åt honom.” [L&F 84:36–38.]

Kan någon komma på något mer som kan ges? … Paulus förstod detta mycket väl, för han sade att han ”sträcker sig mot det som ligger framför för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus”. [Se Fil. 3:14.]

Genom det som jag har sagt kan vi förstå något om vad denna höga kallelse i Kristus Jesus innebär. …

Jag vet inte hur många här som har en verklig kunskap om dessa ting i sina hjärtan. Om ni har det ska jag berätta vad som blir följderna därav. Som Johannes sade:

”Och var en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.” [Se 1 Joh. 3:3.]

… Gud har pekat ut följderna av att färdas på denna härlighetens och upphöjelsens väg och löftena är garanterade. Herren visste precis vad han kunde göra. Han visste vilket material han skulle arbeta med och han visste exakt vad han sade. Om vi gör den del som han har tilldelat oss och håller vårt andra tillstånd, kommer vi förvisso att se dessa löften uppfyllda in i minsta detalj, i högre grad än vad det är möjligt för dig och mig att förstå.¹¹ [Se förslag 2 på sidan 91.]

När vi minns de välsignelser Herren har förberett för oss finner vi glädje mitt i de problem och förtretligheter som livet erbjuder.

Det finns ingen sista dagars helig inom hörhåll för min röst som inte ser fram emot att komma fram i den första uppståndelsens morgon och bli förhärligad, upphöjd i Guds närhet och ha förmånen att samtala med vår Fader som vi samtalar med vår jordiske far.¹²

Det finns inga härligare framtidsutsikter för människan än de som framläggs för de heliga. Ingen mänsklig varelse kan önska sig något större eller något som slutligen kommer att visa sig vara mer tillfredsställande. Allting som förknippas med fullkomlig frid, lycka, härlighet och upphöjelse är de sista dagars heligas lott. Vi bör njuta av anden i detta och ständigt ha det i åtanke. Vi bör inte låta våra framtidsperspektiv i minsta grad förmörkas genom att göra det som inte är godtagbart inför Herren.¹³

Mina förhoppningar om framtiden är ytterst storslagna och härliga och jag försöker ständigt bevara dessa framtidsutsikter ljusa, och detta är varje sista dagars heligs förmån och plikt.¹⁴

Vi förstår inte alla de välsignelser och förmåner som är förberedda i evangeliet och som vi kan ta emot. Vi förstår det inte helt och hållet och vi ser inte tydligt det som väntar oss i de eviga världarna, inte heller det som väntar oss i detta liv och som är avsett att främja vår frid och lycka och tillgodose vårt hjärtas önskningar. …

På grund av allt vi måste göra glömmer vi ofta bort och vi betänker inte detta, och då förstår vi inte att evangeliet till själva sin natur är avsett att ge oss det som skänker härlighet, ära, upphöjelse, lycka och frid. Vi har en benägenhet att glömma detta mitt i alla livets omsorger och bekymmer, och vi förstår inte tillfullo att det är vår förmån, och att Herren inom räckhåll för oss har lagt strävan efter det evangelium varigenom vi ständigt kan ha frid inom oss. …

Vad finns det för anledning att sörja? Vad finns det för anledning för de heliga att bära dystra miner? Vad finns det för anledning att gråta eller gräma sig? Det finns ingen, men det är liv eller död som framläggs för oss. Furstendömen och makter är våra om vi förblir trofasta. Sorg och förvisning blir följden om vi ringaktar evangeliet.

Vad kan vi mer önska än det som inryms i vår religion? Om vi står fasta på klippan och följer Anden som har nedlagts i våra bröst agerar vi i överensstämmelse med våra plikter, vi agerar rätt inför våra överordnade, vi agerar rätt oavsett om vår situation är ljus eller mörk.

Var finns den som vänder sig bort från och kastar bort de framtidsutsikter som omfattas av det evangelium som vi har tagit emot? I detta evangelium finns tillfredsställelse, glädje, stabilitet, något som vi kan vila våra fötter på, en fast grundval varpå vi kan bygga och göra de uppoffringar som krävs.¹⁵

Låt oss aldrig tillåta att våra framtidsutsikter blir fördunklade. Om vi har dem framför oss dag som natt försäkrar jag er att vi kommer att tillväxa på ett häpnadsväckande sätt dag från dag och år från år.¹⁶

Vi har alla som målsättning celestial härlighet, och storslagenheten i det som ligger framför oss går inte med ord beskriva. Om ni fortsätter att trofast engagera er i detta verk kommer ni att uppnå denna härlighet och i all evighet glädjas i Guds och Lammets närhet. Detta är värt att sträva efter, detta är värt att uppoffra för, och välsignad är den man eller kvinna som trofast håller ut tills han eller hon vunnit detta.¹⁷ [Se förslag 3 på sidan 91.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

President Lorenzo Snow lärde ofta att vi är Guds barn (s. 84–86). Hur kan denna sanning påverka våra känslor inför oss själva och för andra? Hur kan vi hjälpa barn och ungdomar att minnas att de är Guds söner och döttrar?
Vad tänker du om de skriftställen som president Snow citerade för att undervisa om vår gudomliga potential? (Se sidorna 86–89.)
Läs stycket som börjar på sidan 89. Hur kan livets “problem och förtretligheter” få oss att glömma evangeliets eviga välsignelser? Vad kan vi göra för att hålla våra möjligheter ”ständigt … levande framför oss”? Hur påverkar det vårt sätt att leva att vi minns vår bestämmelse ?
Vad har du lärt dig om din himmelske Fader genom att studera det här kapitlet? Vad har du lärt dig om din bestämmelse som dotter eller son till Gud?

Skriftställen: Rom. 8:16–17; 1 Kor&& 2:9–10; Alma 5:15–16; Moroni 7:48; L&F 58:3–4; 78:17–22; 132:19–24

Undervisningstips: ”Vittna närhelst Anden manar dig att göra det, inte bara i slutet av varje lektion. Ge dem du undervisar tillfälle att bära vittnesbörd” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 45).

”Det är underbart att tala om de storslagna ting som Gud har för avsikt att ge sina söner och döttrar.”

När vi studerar skrifterna får vi kunskap om vår gudomliga natur.

I sina brev vittnade aposteln Paulus om vår potential att bli lika vår himmelske Fader och Jesus Kristus.