Kapitel 11

”Jag söker inte min egen vilja utan Faderns vilja”

”Vi bör underkasta vår vilja Faderns vilja och känna oss inspirerade att säga: Vad är vår Faders vilja, vem har vi kommit hit till världen för att betjäna? Då blir varje handling vi utför framgångsrik.”

Från Lorenzo Snows liv

Den 31 mars 1899 reste president Lorenzo Snow till Brigham Young Academy (nuvarande Brigham Young University), där en stor grupp sista dagars heliga hade samlats för att fira hans 85-årsdag. På morgonen framförde han ett andligt budskap till männen i församlingen. Samtidigt hade kvinnorna ett liknande möte under ledning av hustrur till medlemmarna i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum. På eftermiddagen kom alla tillsammans.

Som en del av eftermiddagsmötet marscherade 23 barn ”upp till förhöjningen där de med ansikten vända mot president Snow sjöng två sånger … , varefter varje barn överlämnade en bukett blommor till presidenten”. President Snow uttryckte sin tacksamhet till barnen och uttalade en välsignelse över dem. Därefter kom åtta elever från Brigham Young Academy upp till förhöjningen, en i taget. Var och en representerade en organisation i skolan och de framförde en noggrant förberedd hyllning till sin profet. Som gensvar på dessa ord av tillgivenhet och beundran sade president Snow:

”Bröder och systrar, jag vet inte vad jag ska säga om allt detta. Jag skulle vilja bege mig hem och fundera över det, men jag antar att det förväntas av mig att jag säga något, och jag förmodar att jag bör säga något, men jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Men det finns en sak. Jag är mycket medveten om att denna hedersbetygelse inte är riktad till mig som Lorenzo Snow, utan till den sak som jag representerar tillsammans med mina bröder, mina rådgivare och medlemmarna i de tolvs kvorum. … Jag känner att vad jag än uträttat så är det inte Lorenzo Snow som har fört mig till denna position som president för kyrkan — det är Herren och inte Lorenzo Snow som ligger bakom det. När Jesus var på jorden uttalade han följande anmärkningsvärda ord. Jag har funderat på dem och jag tänker ständigt på dem i allt jag gör: ’Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis.’ Varför sade han att hans dom är rättvis? Därför att, som han sade, ’jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig’. [Se Johannes 5:30.] Det är denna princip, mina bröder och systrar, som jag har försökt att leva efter alltsedan det uppenbarades för mig att min Fader i himlen, och er Fader i himlen, existerar. Jag har strävat efter att göra hans vilja. …

Det är Herren som ni hedrar när ni hedrar mig och mina rådgivare i de tolvs kvorum. Vi har för länge sedan upptäckt, var och en av oss, att vi inte kan göra något av oss själva. Bara i den mån som vi följt den princip som Jesus följde när han var i världen har våra ansträngningar krönts med framgång och detsamma gäller er.” ¹

Lorenzo Snows lärdomar

När vi söker Guds vilja går vi på en väg där det inte finns något misslyckande.

Det finns en väg som män och kvinnor kan gå på där det inte finns något misslyckande. Oavsett vilka besvikelser som kan uppstå eller vilka skenbara misslyckanden som kan bli följden, så förekommer det där på det hela taget inget misslyckande. … Det har funnits tider då det har verkat som om vi gått bakåt, åtminstone för dem som inte har blivit fullständigt upplysta om Guds sinne och vilja. Kyrkan har gått igenom mycket märkliga erfarenheter och folket har gjort stora uppoffringar. … Men vi har klarat oss igenom dessa uppoffringar och för folket har det inte varit något misslyckande. Varför har det inte varit något misslyckande? Eftersom folket som helhet haft sina sinnen fästa vid livets sanna principer, och de har underkastat sig sin plikt. … Folket har i allmänhet haft Herrens Ande och har följt den. Följaktligen har det inte varit något misslyckande. Det kan vara likadant för den enskilde. Det finns en väg som var och en kan gå där det inte finns något misslyckande. Det gäller både timliga och andliga angelägenheter. Herren har gett oss nyckeln i dessa verser som jag har läst i Läran och förbunden:

”Om ni har blicken fäst endast på min ära skall hela er kropp vara fylld med ljus och det skall inte finnas något mörker i er, och den kropp som är fylld med ljus förstår allting. Heliggör er därför så att ni har endast Gud i sinnet.” [L&F 88:67–68.]

Detta är nyckeln varigenom en person alltid kan nå framgång. Paulus säger:

”[Jag] jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” (Fil. 3:14.]

Detta är en storslagen målsättning som varje sista dagars helig ständigt borde ha framför sig. Vad är det priset? … ”Allt vad min Fader har ges åt honom.” [L&F 84:38.]

Vid ett tillfälle uttalade sig Frälsaren på ett anmärkningsvärt sätt. Det finns upptecknat i Johannes femte kapitel, och det lyder:

”Jag kan inte göra något av mig själv.” [Johannes 5:30.]

Det är anmärkningsvärt att den Gud som skapade världarna, som kom hit ner för att ikläda sig kött, som utförde mäktiga underverk och offrade sitt liv på Golgata för den mänskliga familjens frälsning — att han skulle säga: ”Jag kan inte göra något av mig själv.” Och han fortsätter:

”Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” [Johannes 5:30.]

Detta är ett underbart uttalande, och det ligger mycket däri. Vad vi vill ha är denna anda i varje del av vårt liv och i allt vi gör, oavsett om det är timligt eller andligt och inte utöva själviskhet. Vi bör sträva efter att avgöra hur vi bör använda de pengar och den information som Gud har gett oss. Det enkla svaret är — till Guds härlighet. Vår blick bör vara fäst på Guds härlighet. Detta är orsaken till att vi lämnade det andra livet och [kom] till detta. Vi bör sträva efter att främja den Allrahögste Gudens intressen och att känna som Jesus kände: ”Jag kan inte göra något av mig själv.” Om vi agerar idag och i morgon, denna vecka och nästa vecka, utifrån Guds intressen och har blicken fäst på endast hans ära, kan det inte förekomma något misslyckande.² [Se förslag 1 på sidan 152.]

När vi lyder Guds vilja ger han oss kraft att ha framgång i hans verk.

Av oss själva kan vi inte göra något. Som Jesus sade: ”Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.” [Johannes 5:19.] Han kom till detta liv för att utföra Faderns vilja och inte sin egen vilja. Vi bör ha samma slags önskan och beslutsamhet. När sådant kommer upp som kräver ansträngning från vår sida så bör vi underkasta vår vilja Faderns vilja och känna oss inspirerade att säga: Vad är vår Faders vilja, vem har vi kommit hit till världen för att betjäna? Då blir varje handling vi utför framgångsrik.” Även om vi inte ser dess framgång idag eller i morgon kommer den ändå att resultera i framgång.³

”Men Mose sade till Gud: ’Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?” [Se 2 Mos. 3:11.] …

”Då sade Mose till HERREN: ’Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga.” [Se 2 Mos. 4:10.] …

Vi ser i de skriftställen som jag har läst att Gud uppmanade Mose att utföra ett visst verk. Mose kände sin oförmåga att göra det som krävdes av honom. Verket var för stort. Det var av ett för djupt och genomgripande slag, och det krävde av Mose det som han kände att det låg utöver hans kraft och förmåga. Han insåg sin svaghet och han bad Gud att se sig om efter någon annan. … Han kände ett inre motstånd och sade därför till Herren: Vem är jag att jag ska sändas ut för att genomföra detta stora verk — det kan omöjligen genomföras av någon med min förmåga. …

Så kände och tyckte Mose och han ville förmå Gud att tycka detsamma. Så har det varit ända sedan begynnelsen, när Herren kallat personer har de känt sin oförmåga, och på samma sätt är det när äldster kallas att tala till er. Likadant är det med äldster som kallats att gå ut bland jordens nationer som förkunnare av evangeliet. De känner sin otillräcklighet. De känner sin begränsning. …

När Jeremia kallades kände han sig som Mose. Han sade att Herren hade kallat honom att vara profet, inte bara för Israels hus, utan för alla omgivande nationer. Han var bara ett barn, som Joseph Smith, när Gud först uppenbarade sig för honom. Joseph var bara ungefär 14 år — men på sätt och vis som ett barn — vad beträffar världslig visdom och kunskap — detsamma gällde Jeremia, för när Gud först kallade honom — sade han: ”Jag är bara ett barn. Hur ska jag kunna genomföra det stora verk som du kräver av mina händer, uppfylla det stora ansvar som du har för avsikt att lägga på mina skuldror?” Han värjde sig i själ och hjärta mot tanken att utföra detta stora verk. Men Gud sade till honom … för att trösta honom: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig.” Han sade att han kände honom i den [förjordiska] andevärlden och att han skulle uträtta det som Herren krävde av hans händer: ”Innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.” [Se Jeremia 1:5–6.] Han gick ut, och genom den Allsmäktiges kraft utförde Jeremia det som Herren krävde av hans händer …

Nu är det så att Herrens sätt att verka skiljer sig mycket från människors. Han verkar annorlunda. Aposteln Paulus sade det. Han sade: ”Ni är kallade. Det är inte de visa som är kallade, utan Gud har kallat de dåraktiga för att de visa ska stå där med skam.” [Se 1 Kor. 1:25–27.] Och apostlarna som Gud kallade, som Jesus, Guds Son kallade, och som han lade händerna på och förlänade sitt prästadöme och sin myndighet att genomföra sitt verk, de var inte lärda, de var inte kunniga i vetenskaperna, de innehade inte höga ställningar i Judéen. De var fattiga och obildade, de hade enkla kallelser i livet. … Herren verkar alltså annorlunda. Han skiljer sig från människor i sitt sätt att ge kallelser. Och människor blir ofta mycket [förvånade] över Guds sätt att ge kallelser, den bästa av män, den visaste av män är ofta [förvånad]. Mose var [förvånad] över hur Herren skulle göra det möjligt för honom att genomföra det som krävdes av honom, men senare fick han veta. Herren hjälpte honom på ett mirakulöst sätt genom att övertyga hans bröder, Israel, när han mötte den store Jehova. Han rådgjorde med dem och berättade för dem om sitt uppdrag, och slutligen samtyckte de. De accepterade och tog emot hans råd och hans ledarskap och han förde ut dem ut ur fångenskapen i Egypten. Han var framgångsrik, inte bara framgångsrik genom sin egen visdom, utan han tillskrev all sin framgång den Allsmäktige Gud som kallat honom och det gör också vi …

Det kan räcka med att säga att Gud har kallat oss. Vi predikar inte [förutom] på det sätt som Gud kräver av oss. Det går knappast att peka ut en man bland Israels äldster som inte har känt sig överväldigad då han kallats att predika evangeliet, att utföra de plikter och skyldigheter som han fått i uppgift att utföra. Jag har lagt märke till att några av de bästa talarna som någonsin talat från denna talarstol var rädda när de kallades, de ville be om församlingens tro och stöd. Och de har stått fram i Jehovas kraft och förkunnat hans vilja med fruktan och bävan. Men det var inte genom sin egen styrka och visdom som de talade till de sista dagars heliga på detta sätt. Även om de aldrig haft förmånen att få en högre utbildning så är de inte beroende av sin egen styrka utan av styrkan och kraften i evangeliet.⁴

Vi kan inte alltid göra det vi vill göra, men vi ska ha kraft att göra det som vi bör göra. Herren ger oss kraft att göra detta.⁵ [Se förslag 2 på sidan 152.]

Vi har kallats att verka i Guds namn och vi erkänner hans hand i allt det goda vi gör.

Det vi gör uträttar vi i Herren Guds Israels namn, och vi erkänner villigt den Allsmäktiges hand i allt vi gör. När Mose stod fram för att befria Israels barn ur den egyptiska fångenskapen presenterade han inte sig själv som en vanlig befriare utan han gick ut i Herren Guds Israels namn, efter att ha blivit befalld att genomföra deras återlösning genom den makt och myndighet som han fått av Gud. Och från det ögonblick då han uppenbarade sig för dem i denna egenskap tills han hade genomfört sitt verk, verkade han i och genom Herrens namn och inte genom sin egen visdom eller påhittighet, inte heller därför att han ägde en högre intelligens än det övriga människosläktet. Herren uppenbarade sig för honom i den brinnande busken och befallde honom att gå ut och genomföra ett visst arbete, som angick ett stort folks frid, lycka och frälsning. Dess framgång var beroende av att det genomfördes på det sätt som uppenbarats till honom av himmelens Gud. Det var helt säkert att han skulle lyckas eftersom det verk han utsetts att genomföra inte var hans eget påhitt utan kom från Jehova. …

Det gäller oss också. Det stora verk som nu utförs — insamlingen av folken från jordens nationer hade inte sitt ursprung i någon människas eller människors intellekt, utan det utgick från Herren den Allsmäktige.⁶

Vi är beroende av Gud i allt vi gör och uträttar, och i allt det vi lyckas med i vårt arbete känner vi att det är Gud som har åstadkommit det.⁷

Vi kom till världen i en storslagen avsikt, samma som Jesus, vår äldre broder hade, nämligen att utföra vår Faders vilja och gärningar. I detta ligger frid, glädje och lycka, förhöjd visdom, kunskap och Guds kraft. Utanför detta finns inga utlovade välsignelser. Låt oss därför ägna oss åt rättfärdighet, hjälpa var och en av oss att vara bättre och gladare, att göra gott och inte ont mot någon, att hedra Gud och lyda hans prästadöme, utveckla och bevara ett upplyst samvete och följa den Helige Anden. Tröttna inte, håll fast vid det som är gott, uthärda intill änden och din glädjebägare ska vara full, ja, överflödande. Stor ska bli din belöning för dina prövningar och dina under frestelser genomgångna lidanden, dina eldprov, ditt hjärtas längtan och tårar, ja, vår Gud kommer att ge dig en krona av aldrig förbleknande härlighet.⁸ [Se förslag 3 nedan.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna v–vii för ytterligare hjälp.

Studera avsnittet som börjar på sidan 147. Hur vet du när din blick endast är fäst på Guds ära? Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att ha blicken fäst på endast Guds ära när det finns så mycket som distraherar i världen?
Granska president Snows kommentarer om Mose och Jeremia (s. 148–151). Hur kan de här redogörelserna hjälpa oss när vi verkar i prästadömskvorum, i Hjälpföreningen och i andra organisationer i kyrkan?
President Snow lärde att vi ska tjäna ”i Herrens namn” (s. 151). Hur vill du beskriva någon som verkar i Herrens namn? Fundera över tillfällen du har haft att tjäna i Herrens namn.
President Snow använder orden framgång och framgångsrik ett flertal gånger i det här kapitlet. Hur skiljer sig Guds definition på framgång från den världsliga definitionen? Varför kan vi vara förvissade om framgång när vi följer Guds vilja?

Skriftställen: Fil. 4:13; 2 Nephi 10:24; Mosiah 3:19; Helaman 3:35; 10:4–5; 3 Nephi 11:10–11; 13:19–24; L&F 20:77, 79; Mose 4:2

Undervisningstips: ”Var inte rädd för tystnaden. Människor behöver ofta tid till att fundera över och besvara frågor eller uttrycka vad de känner. Du kan göra en paus när du har ställt en fråga, efter det att någon berättat om en andlig upplevelse, eller när en person har svårt för att uttrycka sig” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 66–67).

I Getsemane örtagård sade Frälsaren: ”Ske inte min vilja utan din” (Lukas 22:42).

Mose ”tillskrev all sin framgång den Allsmäktige Gud som kallat honom och det gör vi också”.