Och så är det
Vi behöver prestera och bibehålla en viss nivå för att få delta i livets viktiga andliga händelser.
God afton! Jag älskar att komma samman med Guds prästadöme och njuta av det globala brödraskap vi har och omhuldar. En särskild anda kommer av vår förväntan om att bli undervisade om de tydliga och dyrbara delarna av Jesu Kristi evangelium.
I kväll vänder jag mig till de unga männen i kyrkan. Ni som tillhör andra åldersgrupper får gärna lyssna.
I julas deltog journalisten Walter Cronkite med Tabernakelkören och Orchestra at Temple Square i deras julkonsert. ”[Walter Cronkite] … var nyhetsankare i 19 år på CBS Evening News. Han fick namn om sig att vara ’Amerikas mest betrodde man.’”1 När han tillfrågades om hur han ville bli ihågkommen, svarade han: ”Som en som gjorde sitt bästa.”2 Under sin lysande karriär avslutade han varje nyhetssändning med orden: ”Och så är det.” Låt oss i kväll tala om hur det är.
Vid en stavskonferens nyligen berättade stavspresidenten något för mig. Han frågade sin son vad de hade diskuterat på en söndagsbrasafton. Den unge mannen svarade: ”Att höja ribban.” Han talade sedan om för sin far att han var less på ämnet därför att den senaste tiden hade alla lektioner och möten handlat om det. Min första tanke var: ”Utmärkt! Man diskuterar, lyssnar till och handlar efter profetens budskap.” Min andra tanke hade att göra med vad den unge mannen tyckte om upprepade påminnelser. Upprepade påminnelser kan vara irriterande när vi verkligen försöker göra vårt bästa.
Som ung man brukade jag slå dövörat till varje gång min mor sade: ”David, kom ihåg vem du är.” Den påminnelsen förde alltid med sig intressanta kommenterar från mina vänner. Jag blev irriterad när min far upprepade gånger pekade ut president George Albert Smiths hus när vi åkte på 13:e East Street i Salt Lake City, och påminde mig att där bodde en levande profet som älskade mig. I dag är jag djupt tacksam för dessa upprepade påminnelser.
Uttrycket ”höja ribban” används ofta i idrottsvärlden för att beskriva hur man uppnår högre prestationsnivåer. En idrottsmetafor kan hjälpa till att beskriva varför det är så livsviktigt att lyda det president Hinckley bad oss göra vid den senaste generalkonferensen, när han sade: ”Jag hoppas våra unga män och våra unga kvinnor ska anta den utmaning [äldste Ballard] framlagt. Vi måste höja ribban när det gäller värdighet och kvalifikationer för dem som går ut i världen som ambassadörer för Herren Jesus Kristus.”3
För ett år sedan upplevde vi en underbar vinterolympiad i Salt Lake City. I de flesta olympiska grenar gäller för idrottsmännen att de måste uppnå en viss prestationsnivå för att kunna kvalificera sig för tävlingarna. Vårt liv påminner om den olympiska kvalificeringen, i det att vi behöver prestera och bibehålla en viss nivå för att få delta i livets viktiga andliga händelser. Idrottsmän i världsklass har ett dagsschema präglat av disciplin. De lär sig bemästra de färdigheter som deras idrottsgrenar kräver. Bara därigenom kan de kvalificera sig för att delta i tävlingen. Och så är det.
Unga män, om ni vill vara i världsklass och kvalificerade att delta i de verkligt viktiga händelserna i livet, som prästadömsordinationer, templets välsignelser och missionärstjänst, måste också ni utveckla ett disciplinerat dagsschema med ärlighet, dygd, studier och bön. Och så är det.
Olympier kan och är insatta i reglerna som styr deras idrottsgren. Regelbrott kan leda till stränga straff, ja, till och med diskvalificering. Vid de senaste olympiska spelen ledde brott mot reglerna om prestationshöjande droger till förlust av medaljer. Ett av de strängaste straff som kan åläggas en idrottsman förekommer i golf. Att bara underteckna ett scorekort med felaktig score för något av de 18 hålen leder till diskvalificering. Där gäller nolltolerans. Det spelar ingen roll om felet gagnar eller skadar personen, straffet är detsamma – diskvalificering.
Mer än 50 år senare kan jag fortfarande höra funktionärens ord när han sade: ”Beklagar, men vi måste diskvalificera dig för att du signerat ett felaktigt scorekort.” Jag blev diskvalificerad som en följd av att jag nämnde för funktionären att mitt scorekort behövde rättas. I veckor sade jag till mig själv: ”Varför höll jag inte tyst? Det var ju ett oskyldigt skrivfel. Min total-score var riktig.” Trots att min prestation var så bra att jag skulle hamnat bland segrarna, lämnade jag prisceremonin tomhänt. Och så är det.
Min unga vänner, regler är viktiga, ja, livsviktiga. I livet finns det också straff, kanske rentav diskvalificering, om man bryter mot reglerna. Vårt deltagande i livets viktiga händelser kan äventyras om vi inte följer de regler som finns i vår himmelske Faders befallningar. Om vi begår sexuella synder, intar droger, bryter mot lagen eller begår övergrepp, så kan det betyda att vi måste sitta på åskådarplats när det verkligen gäller. Ni gör väl i att betrakta regler som säkerhetsbälten och inte som fjättrande bojor. Lydnad bygger styrka. Och så är det.
År 1834 skrev profeten Joseph Smith: ”I ingen annan månad har jag haft så mycket att göra som i november, men eftersom mitt liv bestod av verksamhet och orubblig strävan gjorde jag följande till min regel: När Herren befaller, så gör det.”4
För somliga är idrott affärer. Skillnaden mellan vinst och förlust kan innebära stora pengar. Idrottsmän anställer agenter för att sköta deras ekonomi. Agenter, personliga tränare och lagledare hjälper idrottsmannen att öka sin prestation.
Vår himmelske Fader har gett sina högt älskade unga söner ett enastående stödteam som mer än väl kan mäta sig med idrottsmannens. Våra föräldrar är enastående agenter. De bevakar våra intressen. De inte bara intresserar sig för oss, utan tack vare att de älskar oss är de också fantastiska konsulter.
Aposteln Paulus lärde kolosserna: ”Ni barn, lyd era föräldrar i allt, det är Herrens goda vilja” (Kol 3:20). Förutom våra föräldrar, tänk på vilket stort stödnätverk vi har fått för att öka vår andliga prestation. Våra biskopar är personliga tränare och använder sina heliga prästadömsnycklar till att välsigna oss. Seminarielärare, kvorumrådgivande och hemlärare kompletterar stödteamet som Herren har satt samman för att hjälpa oss att förbereda oss inför livets stora tävlingar. När ni följer och lyder förbättras er prestation stadigt. När Herren befaller, så gör det. Och så är det.
En av de avgörande skillnaderna mellan de bra och de bästa är det som idrottspsykologer kallar ”fokusering”. Tävlande som har förmågan att bortse från det oviktiga och helt och hållet rikta uppmärksamheten på det som är avgörande för framgång, kan öka sin prestation. Fokusering är en avgörande framgångsfaktor.
Jag råkade höra ett samtal mellan den store golfspelaren Arnold Palmer och en ung caddie som han använde för första gången. Den unge caddien räckte Palmer hans klubba och talade om att avståndet till flaggan var 150 meter, och att det fanns ett dolt vattendrag till vänster och en lång och lömsk ruff till höger. Vänligt men bestämt påminde Arnold Palmer den unge mannen om att den enda information han behövde var avståndet till hålet. Han lät förstå att han inte ville tappa fokus genom att oroa sig över vad som fanns till höger eller vänster.
Det är lätt att förlora livets verkligt viktiga mål ur sikte. Det finns mycket som kan distrahera. Somliga plumsar fram i vattenhindret till vänster, andra finner den långa, lömska ruffen till höger oöverkomlig. Säkerhet och framgång är ett resultat av att fokus bibehålls på de viktiga möjligheter vi finner när vi slår bollen rakt fram i mitten – att avancera inom prästadömet, att vara värdig att besöka templet och missionärstjänst. Och så är det.
Må vår himmelske Fader välsigna er var och en. Jag betygar för er alla att Jesus är Kristus. Han lever, och hans kärlek till oss är fullkomlig. Jag är tacksam för en stor profet som hjälper oss förstå att när Herren befaller, så gör vi det därför att så är det. I vår Frälsares och Återlösares Jesu Kristi namn, amen