Djävulsgapet
Hjälp oss att driva tillbaka världen. Vi måste stå emot vinden. Ibland måste vi göra oss impopulära och helt enkelt säga: ”Det här är inte rätt.”
Mina kära bröder i prästadömet, i kväll vänder jag mig till er alla, men särskilt till de unga männen. Min avsikt är att undervisa er och varna er för de faror som väntar, men jag vill också uttrycka min kärlek till er och det stora förtroende jag har för er som är det uppväxande släktet.
Som ung man verkade jag som missionär i Brasilien. Det var en underbar upplevelse. Ett av världens underverk som finns i det vackra landet är Iguaçufallen. Vid högvatten är mängden vatten som forsar ner över stupet den största i världen. Varje minut störtar miljontals liter vatten ner i avgrunden nedanför. En del av fallet, där vattenströmmen är som starkast, kallas Djävulsgapet.
Det finns några stora klippblock som höjer sig över vattenytan strax innan vattnet forsar ner i Djävulsgapet. För många år sedan brukade obetänksamma båtägare ta med sig passagerare i kanoter och låta dem stå på klipporna och titta ner i Djävulsgapet. Vattnet ovanför fallet är vanligtvis lugnt och rör sig stilla, och atmosfären är rofylld. Endast vattnets dån nedanför varnar för faran som lurar bara några meter bort. En plötslig, oväntad virvel kan dra ut en kanot i strömmen, över klippan och ner i Djävulsgapet. De som är dåraktiga nog att lämna sina kanoter och ställa sig på dessa förrädiska, våta klippor, kan så lätt tappa fotfästet och svepas ner i de virvlande strömmarna nedanför.
Jag vet att några av er ser er själva som orädda – redo att anta nästan vilken utmaning som helst. Men i denna jakt på spänning kommer en del av er oundvikligen att dras ner i Djävulsgapet. Den enda säkra kursen är att hålla sig långt från farorna i Djävulsgapet. President George Albert Smith gav följande starka varning: ”Om du går över till djävulens sida av gränsen en enda tum, är du i frestarens våld, och om han lyckas, kommer du inte att kunna vare sig tänka eller resonera rätt, därför att du har förlorat Herrens Ande.”1
Några av er unga män kanske låter andra bestämma era normer. Ni försvarar er med att säga: ”Vem har sagt att vi inte får göra det här eller inte göra det där?” Det finns så många nyanser av rätt och fel att var och en av er måste bestämma var ni ska dra gränsen. Jag vill allvarligt uppmana er att om det råder någon som helst tvekan i ert sinne eller hjärta om ert uppträdande är rätt eller fel, så gör det inte. Var och en av oss har moralisk handlingsfrihet, och den Helige Andens gåva skärper vår känsla för vad som är rätt och fel, sant och falskt. Profeterna har ansvaret att undervisa om Guds ord, inte att förklara hur vi ska handla i varje liten situation. Om vi samvetsgrant inte bara försöker undvika det onda, utan blotta åsynen av det onda, så handlar vi av oss själva i stället för att låta oss påverkas.2
Mycket av det som kommer från djävulen är lockande och frestande. Det glittrar och tilltalar de sensuella delarna av vår natur. Hans budskap verkar vara så förnuftigt och lätt att rättfärdiga. Hans röst är vanligtvis silkeslen och fängslande. Om den var gäll och disharmonisk, så skulle ingen lyssna, ingen skulle lockas av den. Några av Satans mest lockande budskap är: alla gör det, om det inte skadar någon annan så är det okej, om du inte anser att det kan skada så är det okej, det är ”inne” att göra det. Satan är den främste imitatören, den mest fulländade bedragaren, den främste förfalskaren och den skickligaste ränksmidaren i världens historia. Han kommer in i vårt liv som en tjuv om natten. Hans förklädnad är så fulländad att det är svårt att känna igen honom och hans metoder. Han är en varg i fårakläder.
Det har alltid funnits två stora motstridande krafter i världen. De kom till innan världen skapades. Dessa motstridande krafter är den onda och den goda makten. Vi dras alla in i kraftmätningen mellan dessa två mäktiga krafter. Enkelt uttryckt, det som är gott kommer från Gud och det som är ont kommer från djävulen.3 Man kan inte välja båda delarna och finna sann lycka. Några har försökt, men i det långa loppet har alla misslyckats. Om någon av er, unga män, tror att ni kan göra både och, så lurar ni bara er själva. Det fungerar inte så. Det har det aldrig gjort. Det kommer det aldrig att göra.
Mina kära unga vänner, det finns en annan stor sanning som ni unga män måste lära er. Det är att allting har sitt pris. Vi måste betala ett pris för framgång, förverkligande, prestationer och lycka. Ingenting är gratis. Om ni inte betalar priset som krävs för att lyckas, får ni betala priset att misslyckas. Förberedelse, arbete, studier och tjänande krävs för att uppnå och finna lycka. Olydnad och brist på förberedelse har en ohygglig prislapp. Som prästadömsbärare i denna kyrka är en del av priset vi behöver betala att vi lever på ett annat sätt än världen. Vi besitter och vårdar dessa befallande krafter som kan driva tillbaka och driver tillbaka Satans inflytande på jorden. Av hela mitt hjärta uppmanar jag er att hjälpa oss att driva tillbaka världen. Vi måste stå emot vinden. Ibland måste vi göra oss impopulära och helt enkelt säga: ”Det här är inte rätt.”
Vi vill alla få reda på vilka vi verkligen är och vad vi har för uppgift i världen. En del av er ungdomar försöker hitta er identitet genom att avvika från det som era föräldrar och er familj står för. Gud gjorde var och en av oss olik alla andra i världen, som vår DNA och våra fingeravtryck visar. Ni behöver inte arbeta på att få en annorlunda identitet, ni har redan en.
En del ungdomar vill göra uppror mot regler. Några av er tycker att det inte är ”coolt” att lyda era föräldrar eller att följa råden från er biskop eller kvorumpresident. Biskop Richard C Edgley berättade om en upplevelse han hade som pojke när det gäller följderna av att vara obetänksam och olydig:
”När jag var en liten pojke var det omkring en och en halv meter mellan vårt garage och grannens garage. Grannens garage var mycket gammalt och förfallet och några av takbrädorna höll på att gå sönder. Ibland brukade jag klättra upp på vårt garage och hoppa fram och tillbaka mellan garagen och leka på taken. Min far hade sagt åt mig: ’Håll dig borta från garagen’, men det gjorde jag inte. En gång när jag lekte på dem, hoppade jag från vårt garage och föll genom taket på grannens garage. Jag skrapade mig illa på ryggen och benen. Eftersom jag hade varit olydig, bestämde jag mig dumt nog för att inte berätta för någon att jag hade gjort mig illa. Jag gick in till mig och tvättade skrubbsåren så gott jag kunde, men jag kunde inte nå såren på ryggen för att badda dem med antiseptiskt medel eller ens tvätta dem rena. I flera dagar bar jag på smärtan, oron över att såren skulle bli infekterade och skulden, medan läkningsprocessen pågick.”4
Som någon sade en gång: ”Något av det bästa som finns är att vara pojke. Det krävs inga förkunskaper, men man måste öva en del för att bli en bra pojke.”5
Några av er har förletts att tro att ni kan få spänning genom att experimentera med droger, alkohol, pornografi och sex utanför äktenskapet. Jag varnar er: Sådana lockelser är lika hala och farliga som klipporna vid Djävulsgapet, och de för er bara in på Satans område. Vägen bort från sådana faror är svårframkomlig och den orsakar mycket större skador än några små skrubbsår.
Ni unga män får arbeta på er eviga bestämmelse under en intressant tid. I framtiden kommer det fler vetenskapliga upptäckter och uppfinningar som kommer att göra livet behagligare och lättare för många. Säkerligen kommer man inom medicinsk vetenskap att hitta nya behandlingar och botemedel som inte finns nu. Däremot kommer det onda och världsliga inflytandet sannolikt att öka och fler människor kommer att frestas av Satans bedrägerier och lockelser. Ni unga män kommer att behöva större andlig och moralisk styrka för att kunna stå emot världens frestelser och snaror. Det är kanske därför som sådana speciella andar har sparats för den här tiden.
Jag tror också att Satans motstånd i framtiden kommer att bli både mer utstuderat och öppnare. Samtidigt som det på vissa sätt kan bli mer påfallande, kommer det att kamoufleras med större förfining och slughet. Vi kommer att behöva mer andlighet för att kunna urskilja alla olika former av ondska, och större styrka för att kunna motstå den.
Många länder utsätts nu för terrorismens faror. Krig orsakar kroppsskador hos människor, men orsakar också moralisk skada. De av oss som gjort militärtjänst i krigstid har upplevt de svårigheter som följer av att ryckas bort från hem och familj, från sunda bekantskapskretsar och från inflytandet av den organiserade kyrkan. Jag varnar dem som nu är i militärtjänst, eller som kanske blir det, för de fallgropar som dessa svårigheter utgör. De kan föra oss ner i Djävulsgapet.
Många av de aktiviteter som ni kommer att vara med på sker i gruppsituationer, där ni inte alltid kan välja vilka ni ska umgås med. Men ni kan välja era normer. Som militärer tillhör ni en grupp som till viss del får sin styrka från enigheten hos dess medlemmar. Ni måste vara lojala mot medlemmarna i er grupp, för killen närmast er kanske räddar ert liv i morgon! Men det innebär inte att ni behöver sänka era moralnormer. I varje grupp behöver det finnas en eller flera som ställer sig upp och säger: ”Det som vi gör är inte rätt.” Det krävs moralisk styrka för att säga det!
Kyrkan publicerade nyligen en militärutgåva av Principles of the Gospel (Principer i evangeliet) för kyrkans medlemmar i militärtjänst runtom i världen. Den finns bara på engelska nu, men kommer att översättas till andra språk. Detta utmärkta material innehåller instruktioner för kyrkoaktiviteter och hur tempelklädnaden ska bäras i militärtjänsten, prästadömets förordningar och välsignelser, ämnen i evangeliet och några utvalda psalmer. Det fanns en liknande utgåva för dem av oss som tjänstgjorde som militärer under andra världskriget. Jag fann den ovärderlig.
Det pågår en ständig sållningsprocess. Vi påminns om liknelsen om vetet och ogräset. I liknelsen sade Herren: ”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker”, men medan han sov kom hans ovän och sådde ogräs bland vetet, så när vetet växte upp, gjorde också ogräset det. Mannens tjänare förstod inte hur det hade kommit in ogräs i fältet och frågade om de skulle gå och dra upp det. Ägaren till fältet sade nej, för när man drar upp ogräset drar man också upp vetet. Så han sade att vetet och ogräset skulle få växa tillsammans tills det var skördetid och vetet kunde buntas ihop, åtskilt från ogräset.6
Jesu lärjungar bad Frälsaren tyda liknelsen och han sade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen.
Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn.
Ovännen som sådde det är djävulen. … och skördemännen är änglar.
Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tids-ålderns slut.”7
Denna liknelse bekräftar Almas uttalande som jag vill upprepa: ”Allt som är gott kommer från Gud och allt som är ont från djävulen.”8
Bröder, vi lever i en tid av prövningar och det är en tid då vi ska vara fasta och ståndaktiga i att uppfylla vårt ansvar inom familjen och prästadömet. Vi bör inte vara som ”havets våg, som drivs och piskas av vinden”.9 Vi bör gå framåt i en anda av tro och inte vara rädda för något, utom för att komma för nära Djävulens svalg. Vi kommer att stärkas och beskyddas om vi följer de råd och den vägledning vi får från president Gordon B Hinckley, som står vid rodret. Jag har ett särskilt vittnesbörd om att han är vår profet, siare och uppenbarare. Han är Guds språkrör på jorden idag. Jag ber att Herrens välsignelser må vara med oss alla, i Jesu Kristi namn, amen