Bönens ljuva kraft
Vi bör be i enlighet med vår himmelske Faders vilja. Han vill pröva oss, stärka oss och hjälpa oss att uppnå vår fulla potential.
I denna datorernas, telefonernas och personsökarnas tid kommunicerar människor bättre än någonsin med varandra. Trots detta saknas ofta god kommunikation. Då jag nyligen besökte ett servicehem talade jag med en kvinna om hennes familj. Hon berättade att hon hade tre söner. Två av dem besökte henne regelbundet.
”Hur är det med din tredje son?” undrade jag.
”Jag vet inte var han är”, svarade hon sorgset. ”Jag har inte hört av honom på flera år. Jag vet inte ens hur många barnbarn jag har.”
Därför ber vi
Om en mor längtar så efter att få höra ifrån sina söner, är det lätt att inse varför en kärleksfull himmelsk Fader vill höra ifrån sina barn.1 Genom att be kan vi visa vår kärlek till Gud. Och han har gjort det så lätt för oss. Vi kan be till honom när som helst. Vi behöver ingen speciell utrustning. Vi behöver inte ens ladda batterier eller betala någon månadsavgift.
En del människor ber bara när de får personliga problem. Andra ber inte alls. I ett skriftställe står det: ”I kommen ej ihåg Herren, eder Gud, i det han välsignat eder med, men I kommen alltid ihåg edra rikedomar, ehuru icke för att tacka Herren … för dem.”2
Profeterna har länge uppmanat oss att be ödmjukt och ofta.3
Hur ber vi?
Jesus lärde oss hur man ber.4 Vi ber till vår himmelske Fader, 5 i Jesu Kristi namn,6 genom den Helige Andens kraft.7 Detta är ”den sanna böneordningen”,8 tvärtemot fåfänga repetitioner9 och utantilläsning ”för att synas av människor”.10
Jesus klargjorde att vi ber till en vis Fader som vet vad vi behöver redan innan vi ber honom om det.11
Mormon lärde sin son Moroni att vi bör be ”av allt hjärta”.12 Nephi utropade: ”Jag beder oavlåtligen för [mitt folk] varje dag, och om natten väta mina ögon min huvudgärd … Jag ropar till Gud med tro, och jag vet, att han hör mitt rop.”13
Bönens ljuva kraft kan då och då förstärkas genom fasta, då det lämpar sig för ett speciellt behov.14
Böner kan också uppsändas i det tysta. Man kan tänka en bön, speciellt då ord skulle störa.15 Vi knäböjer ofta då vi ber, men vi kan stå eller sitta.16 Kroppsställningen är inte lika viktig som att vara andligt ödmjuk inför Gud.
Vi avslutar vår bön med ”i Jesu Kristi namn, amen”.17 När vi hör någon annan be, säger vi högt vårt ”amen”, vilket betyder att ”det är min bön också”.18
När ber vi?
När bör vi be? Herren sade: ”Rannsaken noga, bedjen alltid och haven tro, så skall allting samverka till edert bästa.”19
Alma sade: ”Rådför dig med Herren i allt vad du gör, så skall han leda dig till det som är gott. Ja, när du går till vila om aftonen, överlämna dig åt Herren, på det att han må vaka över dig, när du sover, och när du uppstår om morgonen, bör ditt hjärta vara fyllt av tacksamhet till Gud.”20
Vi ber enskilt, regelbundet med våra familjer, vid måltiderna och i vår dagliga verksamhet. Enkelt uttryckt: Vi är ett bedjande folk.
Egen upplevelse av bön
Många av oss har upplevt bönens ljuva kraft. Jag fick bland annat erfara det tillsammans med en stavspatriark från södra Utah. Jag träffade honom första gången på min läkarmottagning för över 40 år sedan. Under den tiden tog man de första stegen inom hjärtkirurgin. Denna fromma själ led mycket på grund av ett svagt hjärta. Han bad om hjälp, i tron att hans tillstånd berodde på en skadad men reparerbar hjärtklaff.
Omfattande undersökningar visade att han hade två bristfälliga klaffar. Det gick att operera den ena, men det fanns ingen bot för den andra. En operation tillråddes därför inte. Han tog emot nyheten med djup besvikelse.
Senare besök resulterade i att han fick samma råd. Till slut vände han sig förtvivlat till mig och sade med stor rörelse: ”Doktor Nelson, jag har bett till Gud om hjälp och blivit vägledd till dig. Herren kommer inte att uppenbara för mig hur du ska kunna laga den andra klaffen, men han kan uppenbara det för dig. Ditt sinne är förberett för det. Om du opererar mig, kommer Herren att låta dig få veta vad du ska göra. Snälla du, utför den operation jag behöver, och be om den hjälp du behöver.”21
Hans stora tro hade en djup inverkan på mig. Hur skulle jag kunna avvisa honom igen? Efter en innerlig bön tillsammans gick jag med på att försöka. Medan jag förberedde mig för denna avgörande dag, bad jag om och om igen, men jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra med hans läckande trikuspidalisklaff. När vi inledde operationen22 frågade min assistent: ”Vad tänker du göra åt det?”
Jag sade: ”Det vet jag inte.”
Vi började operera. Efter att ha avhjälpt hindret i första klaffen,23 frilade vi den andra klaffen. Vi fann att den var hel, men att den var så uttänjd att den inte längre fungerade som den skulle. Medan vi undersökte klaffen, hörde jag klart och tydligt inom mig dessa ord: Minska kransens omkrets. Jag framförde budskapet till min assistent. ”Klaffseglet duger om vi på ett effektivt sätt kan minska kransen till sin normala storlek.”
Men hur? Vi kunde inte använda en rem, som man skulle göra för att hålla in midjan på ett par för stora byxor. Vi kunde inte dra till med en bärrem, som man skulle göra för att sadla en häst. Då fick jag i mitt inre se en skarp bild, som visade hur stygnen skulle placeras – med ett veck här och ett veck där – för att uppnå det önskade målet. Jag minns fortfarande denna mentala bild – komplett med prickade linjer där suturerna skulle göras. Ingreppet fullbordades enligt den schematiska teckningen i mitt inre. Vi testade klaffen och fann att läckaget minskat avsevärt. Min assistent sade: ”Det är ett mirakel.”
Jag svarade: ”Det är ett bönesvar.”
Patienten återhämtade sig snabbt och lindringen han fick var tillfredsställande. Inte nog med att han hade fått hjälp på ett förunderligt sätt, det hade också blivit möjligt att genom kirurgiska ingrepp hjälpa andra människor med liknande problem. Jag tar inte åt mig någon ära. Lovorden går till denne trofaste patriark och till Gud, som besvarade våra böner. Denne trofaste man levde i många år efteråt, och har sedan dess gått till sin eviga härlighet.
Fråga Herren
När vi ber bör vi inte drista oss att ge råd, i stället bör vi be Herren om råd,24 och lyssna till hans råd.25 Joseph Smiths första bön inledde återställelsen av evangeliet.26 År 1833 erhöll han visdomsordet efter att ha bett Herren om råd.27 Uppenbarelsen om prästadömet kom år 1978 till president Spencer W Kimball efter dennes ivriga förfrågan.28 Inspirationen angående uppförandet av mindre tempel kom efter president Gordon B Hinckleys begrundan.29
Bönesvar
Inte alla våra böner besvaras som vi kanske vill. Ibland blir svaret nej. Vi får inte bli förvånade. Kärleksfulla jordiska föräldrar säger inte ja till allt deras barn ber dem om.30
Under en hemafton vi nyligen hade tillsammans med våra barn och deras familjer, hade våra barnbarn mycket roligt. En sexårig dotterson blev mycket upprörd när hans far sade att det var dags att gå hem. Så vad gjorde denne rare pojke? Han kom till mig och sade: ”Morfar, får jag din tillåtelse att inte lyda min pappa?”
Jag sade: ”Nej, min vän. En av livets stora läxor är att lära sig att lycka kommer genom lydnad.31 Åk hem tillsammans med din familj, så kommer du att bli lycklig.” Även om han blev besviken, lydde han plikttroget.
Vi bör be i enlighet med vår himmelske Faders vilja.32 Han vill pröva oss, stärka oss och hjälpa oss att uppnå vår fulla potential. När profeten Joseph Smith satt i Libertyfängelset, vädjade han om hjälp. Hans böner besvarades med en förklaring: ”Allt detta skall giva dig erfarenhet och tjäna dig till godo.”33
En bönesång
Jag har känt mig manad att avsluta mitt budskap om bön med en bön – uppsänd i form av en psalm. Herren har sagt att ”de rättfärdigas sång är en bön till mig”.34 Musiken är hämtad från vår psalmbok,35 och jag har skrivit nya ord till den. Med tack till Craig Jessop, Mack Wilberg och andra kära vänner i Tabernakelkören, kan vi nu få höra denna bönesång. Var så god, broder Jessop: [”Our Prayer to Thee” sjungs av Tabernakelkören].
I Jesu Kristi namn, amen