Du är ett Guds barn
Glöm aldrig, mina kära unga vänner, att ni verkligen är Guds barn och att ni har fått något av hans gudomliga natur, och att han älskar er och vill hjälpa och välsigna er.
Mina kära unga vänner, mina älskade pojkar och flickor, jag är så tacksam att få vara med er när ni firar Primärföreningens 125:e födelsedag.
Jag tror inte att vi någonsin haft ett sådant här möte med så många pojkar och flickor. Jag talar till er från det stora konferenscentret här i Salt Lake City. Det är fullsatt med barn, deras föräldrar och deras lärare – 21 000 personer. Och i tusentals andra mötessalar hela världen över har ni samlats för att fira denna stora händelse. Mina ord kommer att översättas till många språk. Vi lever i olika länder och vi gör honnör för olika flaggor. Men vi har en stor sak gemensamt: Vi är alla medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Och att ni samlats på alla dessa olika platser är ett bevis på den underbara tillväxt som skett i den här kyrkan sedan den först organiserades.
Det har inte alltid funnits en Primärförening i kyrkan. Under de första 48 åren av kyrkans historia fanns det inte någon organisation för pojkar och flickor. En mycket rar kvinna som hette Aurelia Spencer Rogers tyckte då att de små pojkarna i kyrkan borde ha sin egen organisation där de kunde ”utbildas till att bli bättre män”.
Hennes förslag presenterades för kyrkans president som då var John Taylor. Han tyckte att om det skulle vara bra för små pojkar att ha en organisation, skulle det också vara bra för små flickor, för de skulle få sångerna att låta bättre. Och därför bildades den första Primärföreningen för 125 år sedan med 224 pojkar och flickor ”som skulle få undervisning i lydnad, tro på Gud, bönen, punktlighet och gott uppförande” (Daniel H Ludlow, red, Encyclopedia of Mormonism, 5 vol [1992], 3:1146).
Från denna lilla början har Primärföreningen blivit så stor att den är en del av kyrkan i hela världen. Idag finns det nästan en miljon barn i Primärföreningen.
Detta är bra, för pojkar och flickor bör ha en egen organisation precis som unga män och unga kvinnor och de äldre människorna i kyrkan har sina egna organisationer för undervisning.
De tre kvinnorna som just talat till er, leder Primärföreningens arbete för hela världen. Tillsammans har de 23 egna barn, så de vet vad det är som intresserar er.
Ni är så lyckligt lottade, mina kära unga vänner, att ni har underbara lärare. De älskar er väldigt mycket och de är mycket angelägna om att träffa er varje vecka och undervisa er om Herrens sätt.
Broder Artel Ricks berättar något intressant om en inspirerad lärare i Primär. Artel var en liten pojke på fem eller sex år. En kväll satt familjen runt middagsbordet och pratade om tionde. De talade om för honom att ”tionde är en tiondel av allt vi förtjänar och att de som älskar Herren betalar detta till honom”.
Han älskade Herren, så han ville ge Herren sitt tionde. Han gick och hämtade sina sparpengar och tog en tiondel av den lilla summa han sparat. Han säger: ”Jag … gick till det enda rummet i huset som hade lås på dörren – badrummet – och knäböjde vid badkaret. Jag höll de tre eller fyra slantarna i mina uppåtvända händer, och bad Herren ta emot dem. [Jag var säker på att han skulle komma och ta slantarna ur handen på mig.] Jag vädjade till Herren en lång stund men [inget hände. Varför tog han inte emot mitt tionde?]. När jag ställde mig upp kände jag mig så ovärdig att jag inte kunde berätta för någon vad som hade hänt …
Några dagar senare i Primär sade läraren att hon kände sig manad att tala om något som inte stod i lektionsboken. Jag satt helt förstummad medan hon berättade för oss hur man betalar tionde [till biskopen, Herrens tjänare]. Men det jag lärde mig var mycket viktigare än hur man betalar tionde. Jag lärde mig att Herren hade hört och besvarat min bön … att han älskade mig och att jag var betydelsefull i hans ögon. Under åren som följde lärde jag mig uppskatta en annan sak som min Primärlärare hade lärt mig den dagen – att undervisa enligt Andens maningar.
Minnet av detta ögonblick var så känslofyllt, att jag inte kunde berätta om det för andra förrän drygt trettio år senare. Än idag, efter sextio år, är det fortfarande svårt att berätta om det utan att jag får tårar i ögonen. Det sorgliga är att den underbara primärläraren aldrig fick veta att Herren talade till en liten pojke genom henne.” (Se ”Ett bönesvar”, Nordstjärnan, maj 1988, s 28).
Jag gick också till Primär när jag var en liten pojke. På den tiden träffades vi på tisdagseftermiddagen efter skolans slut. Det verkade som om vi alltid var trötta och hungriga sent på eftermiddagen efter skolan. Men våra lärare var så väldigt snälla och rara mot oss. De tog ofta med sig några kakor åt oss att äta, men ännu viktigare var att de höll så fina och underbara lektioner. Här lärde vi oss om Jesus och hans stora kärlek för oss. Vi lärde oss om Gud, vår evige Fader, som vi kunde be till.
Vi lärde oss om pojken Joseph som gick in i skogen för att be och som fick sin bön besvarad genom att vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus besökte honom. Här lärde vi oss om kyrkans historia, om de mycket modiga och trofasta männen och kvinnorna och pojkarna och flickorna som arbetade så flitigt på att göra den stark. Här lärde vi oss om att vara snälla mot varandra och hjälpsamma i alla situationer. Vi lärde oss att det är mycket viktigt att hjälpa till med sysslorna i hemmet. Vi lärde oss att uppföra oss på ett ordentligt sätt.
Primär hålls nu på söndagen. På många sätt är det mycket bättre. Vi är inte trötta efter att ha varit i skolan hela dagen. Jag vet att ni tycker att Primär håller på länge, men våra lärare är väl förberedda och vi har inte bara fina lektioner, utan också aktiviteter.
Här sjunger vi de underbara primärsångerna tillsammans. En sång som vi sjöng när jag var liten gick så här:
Fader, led oss med ditt ljus
på den rätta stig.
Hjälp oss se din vilja klart,
lär oss lyda dig.
Vi ett heligt uppdrag fått
att sprida ut ditt ord.
Din sanning är vårt hjärtas ljus,
vår ledstjärna på jord.
(”The Light Divine”, Hymns, nr 305; fritt översatt)
Orden till denna vackra psalm skrevs av Matilda W Cahoon, som var min lärare i skolan när jag var pojke.
Nu har ni den fina Barnens sångbok med många olika slags sånger som skrivits speciellt för er. Ni har fått höra en del av dessa sånger idag. Vi har alla sjungit den vackra sången som skrevs för er primärbarn, men som nu sjungs av hela kyrkan. Det är en sådan vacker sång. Och den talar om en sådan stor och underbar sanning.
Jag är Guds lilla barn,
och han har satt mig här;
han givit mig ett jordiskt hem
med far och mor så kär.
Led mig, stöd mig, gå bredvid mig,
så att jag en dag
återvända kan till Gud,
om jag har lytt hans lag.
(”Jag är Guds lilla barn”, Psalmer, nr 194).
Vilken underbar sång det är. Och vilken stor sanning den undervisar oss om. Ni har en jordisk far. Han är er mors käre livskamrat. Jag hoppas ni älskar honom och att ni lyder honom. Men ni har en annan far. Det är er Fader i himlen. Han är Fadern till er ande, precis som er jordiska far är fadern till er kropp. Och det är lika viktigt att älska och lyda er Fader i himlen som det är att älska och lyda er jordiska far.
Vi talar med vår jordiska far. Han är vår käre vän, han skyddar oss, han är vanligtvis den som skaffar oss mat och kläder och ett hem. Men vi talar också med vår Fader i himlen. Vi gör det när vi ber. Jag hoppas att ni varje kväll och varje morgon knäböjer och talar med er Fader i himlen. Jag hoppas att ni på morgonen tackar honom för nattens vila, för den värme och trygghet och kärlek ni känner i ert hem. Jag hoppas att ni ber honom vaka över er och välsigna och vägleda er under hela dagen. Jag hoppas att ni ber för er far och mor och era syskon och att ni kommer ihåg alla dem som är sjuka eller behöver hjälp. Jag hoppas ni kommer ihåg kyrkans missionärer när ni ber.
På kvällen, innan ni somnar, hoppas jag att ni återigen knäböjer och tackar honom för välsignelserna ni fått under dagen. Tacka honom igen för era föräldrar och för era lärare. Be honom att välsigna er med god sömn och att välsigna alla andra, och särskilt dem som behöver hjälp och som inte har nog med mat eller en skön säng att sova i.
Det är inte för mycket begärt, eller hur, att ni använder några minuter varje dag till att tala med er Fader i himlen när ni vet att ni är ett Guds barn?
Om ni verkligen vet att ni är ett Guds barn, vet ni också att han förväntar sig mycket av er, som är hans barn. Han förväntar sig att ni följer hans lärdomar och hans käre Sons, Jesu, lärdomar. Han förväntar sig att ni är givmilda och vänliga mot andra. Han blir sårad om ni svär eller använder fula ord. Han blir sårad om ni är oärliga på något sätt, om ni fuskar eller stjäl den minsta lilla sak. Han blir glad om ni kommer ihåg dem som inte är lika lyckligt lottade som ni när ni ber till honom. Han vakar över er och vägleder er och skyddar er. Han välsignar er i ert skolarbete och i Primär. Han välsignar er i ert hem och ni blir bättre pojkar och flickor, som visar lydnad mot föräldrarna och som bråkar mindre med syskonen och hjälper till mera i hemmet.
Och på så sätt växer ni upp och blir starka unga män eller kvinnor i den här kyrkan. Ni blir också bättre medborgare i samhället.
Varje man eller kvinna som någonsin vandrat på jorden, även Herren Jesus, var en gång en pojke eller flicka som ni. De växte upp enligt det föredöme de följde. Om det föredömet var gott, blev de goda män och kvinnor.
Glöm aldrig, mina kära unga vänner, att ni verkligen är Guds barn och att ni har fått något av hans gudomliga natur, och att han älskar er och vill hjälpa och välsigna er. Jag ber att vår himmelske Fader ska välsigna er. Må han se ner på er med vänlighet. Må ni vandra på hans vägar och följa hans lärdomar. Må ni aldrig tala det fula språk som pojkar och flickar ibland använder i skolan. Må ni alltid ha en bön i hjärtat och alltid be i hans älskade Sons namn, Herren Jesus Kristus. Må var och en av oss besluta oss för att alltid följa honom i tro. Må livet vara vänligt mot er, för ni är i sanning ett Guds barn, som är värdigt och förtjänar hans kärlek och välsignelse.
Glöm aldrig att ni är medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag ber att Herren må välsigna er och jag ger er min kärlek i Jesu Kristi heliga namn, amen