Heliga platser
Vår förmåga att söka, urskilja och vörda det heliga över det världsliga bestämmer gränserna för vår andlighet.
På Pilatus fråga ”Är du judarnas konung?” svarade Frälsaren: ”Mitt rike är inte av den här världen” (Joh 18:33, 36). Med dessa få ord förklarade Jesus sitt rike oavhängigt av den här världen och olikt den. Frälsarens undervisning, lära och föredöme lyfter alla som i sanning tror på honom till en gudomlig nivå där det krävs att både blick och sinne är fästa endast på Guds ära (Läran och förbunden 4:5; 88:68). Guds ära inbegriper allt som är heligt. Vår förmåga att söka, urskilja och vörda det heliga över det världsliga bestämmer gränserna för vår andlighet. Ja, utan det heliga har vi bara det världsliga.
Mitt i världens brådska och larm, med dess otrygghet, måste det finnas platser som i andligt hänseende skänker tillflykt, förnyelse, hopp och frid. Det finns sådana platser. De är heliga. Det är platser där vi lär känna det gudomliga och finner Herrens ande.
Tre gånger i Läran och förbunden råder Herren sitt folk att ”stå på heliga platser” (se Läran och förbunden 45:32; 87:8; 101:22). Detta råd blir så mycket mer meningsfullt när vi betraktar det tillstånd som vår värld nu befinner sig i. Förhärjande sjukdomar, förföljelser och krig visar upp sina alltför bekanta ansikten och har trängt sig på i vårt dagliga liv. ”Se, det är min vilja, att alla de som åkalla mitt namn och tillbedja mig enligt mitt eviga evangelium skola samla sig tillsammans och stå på heliga rum” (L&F 101:22).
Heliga platser har alltid varit nödvändiga i riktig gudsdyrkan. För sista dagars heliga är sådana platser bland annat platser av historisk betydelse, vårt hem, sakramentsmötena och templen. Mycket av det vi vördar och lär våra barn att vörda som heligt återspeglas på dessa platser. Den tro och den vördnad som är förknippade med dem och den respekt vi har för det som äger rum i eller har ägt rum i dem, gör dem heliga. Vikten av heliga platser i vår dyrkan kan knappast överskattas.
Stora personliga förberedelser krävs för att vi ska kunna dra andlig fördel av att stå på heliga platser. Heliga platser kännetecknas av de offer de kräver. Äldste M Russell Ballard har sagt att ”det engelska ordet sacrifice – offer – bokstavligen betyder ’att heliggöra’” (se ”Offerlagen, Liahona, mar 2002, s 13). De engelska orden sacred – helig – och sacrifice – offer – har samma rot. Man kan inte få det heliga utan att först ha offrat någonting för det. Det finns ingen helighet utan personliga offer. Offer helgar det heliga.
För många är lunden nära familjen Smiths bondgård i norra New York enbart vacker och fridfull. För sista dagars heliga runtom i världen däremot är den helig på grund av den tro och vördnad vi bringar den och på grund av vidden av de offer den står för.
För några månader sedan, en vacker dag om senhösten, satt min hustru och jag i den lunden. Lunden var i sanning vacker, och vi njöt av den avsides frid vi fann där. Men den var väsentligt mycket mer än så, för vi satt i närheten av den plats där Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus hade visat sig för den unge profeten Joseph Smith. Vår tro på och vördnad inför deras besök och de personliga offer som blev följden av besöket, såväl i profetens liv som i våra förfäders liv, förvandlade denna vackra plats till en helig plats, ja, till en ytterst helig plats.
Liknande djupa och vördnadsfulla känslor väcks till liv av andra heliga platser runtom på jorden som är förknippade med denna kyrkas historia. Dessa heliga platser inspirerar vår tro och uppmuntrar oss att stå fast vid denna tro och att fortsätta oavsett vilka svårigheter som kan korsa vår väg.
På samma sätt är våra hem heliga platser. Även om de inte alltid är stilla, kan våra hem vara fyllda med Herrens ande. Det säger första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”: ”Största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herrens Jesu Kristi lärdomar. Framgångsrika äktenskap och familjer skapas och bevaras genom principerna tro, bön, omvändelse, förlåtelse, respekt, kärlek, medkänsla, arbete och sund rekreation” (Liahona, okt 1998, s 24).
Ett sådant hem kräver personliga offer. Till profeten Joseph Smith sade Herren: ”Din familj måste omvända sig och övergiva några ting” (L&F 93:48). Alla familjer ställs inför en rik meny av aktiviteter och underhållning, inte allt är bra och sunt på den – och mycket på den är förvisso inte nödvändigt. Behöver också vår familj i likhet med profetens familj omvända sig och överge några ting så att vårt hem kan ha den heliga karaktär det bör ha? Upprättandet av våra hem som heliga platser återspeglar hur stora offer vi är villiga att göra för dem.
Sakramentsmöten är i själva verket mer än bara möten. De är heliga ögonblick på en helig plats. Vid dessa ögonblick varje vecka begrundar vi det barmhärtigaste av alla offer denna värld någonsin upplevt. Vi begrundar Guds kärlek som utgav sin enfödde Son för att vi skulle få evigt liv. När vi tar sakramentet minns vi honom och uttrycker vår villighet att ta på oss hans namn och hålla hans bud. Omsorgsfulla personliga förberedelser, däribland att offra ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande, är en förutsättning för den regelbundna andliga förnyelse man får genom att värdigt delta. Vi måste ha vilja och förmåga att avlägsna oss från världen för några ögonblick så att vi kan tänka på heliga ting. Utan denna andliga förnyelse övervinner det världsliga lätt vår tro.
För många år sedan när våra pojkar fortfarande var små sade jag en gång vid middagsbordet hur förträffligt sakramentsmötet hade varit och hur mycket jag hade lärt mig. Deras reaktion var en blick som sade att de inte var säkra på om vi hade varit på samma möte. Skillnaden mellan min upplevelse och deras var helt enkel mognad och personlig förberedelse. Den andliga förnyelse vi får på våra sakramentsmöten kommer inte att överstiga våra förberedelser och vår villighet och önskan att bli undervisade.
Våra tempel med inskriften ”Helgat åt Herren” är bland de heligaste av alla platser på jorden. De står som bevis på Guds kärlek till alla sina barn, förr och nu. Templets välsignelser hänger oupplösligt samman med avsevärda offer. Förordningarna som utförs däri ger tillgång till hela omfattningen av Frälsarens försoningsoffer. Detta i sig skulle räcka för att göra templet till en helig plats. Men det krävs också personliga offer. Vi offrar tid för att söka efter våra förfäder och för att utföra våra tempelplikter. Vi strävar efter att följa den högsta normen för personlig värdighet, vilken berättigar oss till att få gå in i denna ytterst heliga plats.
På heliga platser finner vi tillflykt, förnyelse, hopp och frid i andligt hänseende. Är detta inte värt varje nödvändigt personligt offer? Mina bröder och systrar, må vi var och en av oss vörda och respektera det heliga i vårt liv. Må vi också lära våra barn att göra det. Låt oss alla stå på den andliga fridens heliga platser.
Jag bär mitt vittnesbörd om Herren och Frälsaren Jesus Kristus, fridens och hoppets Furste, i Jesu Kristi namn, amen