Född på nytt
Andlig pånyttfödelse har sitt ursprung i Jesus Kristus genom vars nåd vi blir förändrade.
För femton år sedan stod jag för första gången i talarstolen i Tabernaklet som nyligen inröstad sjuttio. Jag var 48 år gammal. Jag hade tjockt mörkbrunt hår. Jag trodde jag visste vad det innebar att känna sig otillräcklig. Mot slutet av mitt fem minuter långa tal var min skjorta våt av svett. Det var en traumatisk händelse. Men när jag ser tillbaka på det idag tycks det vara en relativt trevlig erfarenhet.
När president Dieter F Uchtdorf och äldste David A Bednar inröstades som medlemmar i de tolv apostlarnas kvorum kom ett vittnesbörd om den gudomliga källan till deras kallelse till mig under sessionen. Jag gavs också samtidigt en insikt i hur oändligt helig kallet och tjänandet som en Herren Jesu Kristi apostel är. Jag kan inte beskriva den kunskap jag fick, eftersom den gavs från Ande till ande utan ord. När jag tänker på det nu fylls jag av en ödmjukhet som är större än jag förut upplevt, och jag vädjar till min himmelske Fader att han ska stärka mig mer än någonsin, så att jag kan visa mig värdig någonting som är långt bortom min naturliga förmåga och kunna fokusera utåt och glömma mig själv i er tjänst. Jag litar på honom och vet att hans nåd är tillräcklig, så här och nu lovar jag utan reservationer att ge allt jag har och är till Gud och hans älskade Son. Jag lovar också att ge mig själv, min lojalitet, mitt tjänande och min kärlek till första presidentskapet och mina bröder i de tolv.
Jag fick min patriarkaliska välsignelse när jag var 13 år av en älskad farfar och där står det bland annat: ”[Din himmelske Fader] sände dig till jorden under denna sista och härliga tidshushållning så att du kunde födas inom det nya och eviga förbundet till goda och rättfärdiga föräldrar.” Med djupaste uppskattning erkänner jag att detta har varit mitt livs största grundläggande välsignelse. Jag hyllar mina föräldrar och erkänner med kärlek min skuld till dem och deras föräldrar och tidigare generationer. En kort tid efter det att jag kallats som sjuttio fick jag tillfälle att besöka graven för en av dessa förfäder som dog innan jag föddes. När jag begrundade de offer som krävdes av honom och hans familj på grund av att de tog emot Jesu Kristi återställda evangelium, flödade mitt hjärta över av tacksamhet. En beslutsamhet formades inom mig att hedra hans offer och deras som följde honom genom att vara trogen Gud och evangeliets förbund, precis som de.
Bland dessa välsignelser finns också mina kära bröder och deras respektive maka, som råkar vara här idag. Min hustru och jag har fyra söner och en dotter, alla gifta med en underbar maka, eller, i min yngste sons fall, snart kommer att vara gift med en förtjusande ung kvinna. Vi älskar dem och våra barnbarn och upp-skattar allt de gör för att välsigna vårt liv genom sin lojalitet mot Frälsaren och hans evangelium. Min största välsignelse är min hustru Kathy, vårt hems skapare, mitt livs ljus, en trofast och vis vän, fylld av andlig intuition, humor, välvilja och kristlig kärlek. Jag älskar henne mer än jag kan uttrycka och hoppas kunna visa detta på ett mer övertygande sätt under kommande dagar och år.
Jag hade förmånen att verka som heltidsmissionär när jag var ung i Argentina, och växte under två enastående missionspresidenter, Ronald V Stone och Richard G Scott, och deras respektive hustru Patricia och Jeanene. Jag tackar Gud för deras bestående inflytande. När jag avlagt juridikexamen flyttade Kathy, jag och våra barn till Maryland, Tennesse, Virginia, North Carolina och slutligen till Utah. Under tre oskattbara år bodde vi i Mexico. Överallt välsignades vi med kära vänner både inom och utanför kyrkan som har älskat, undervisat och varit vän med oss och våra barn, och som fortfarande gör detta. Jag tar tillfället i akt att offentligt tacka dem alla.
Min kärlek till och uppskattning av mina bröder i de sjuttio och presiderande biskopsrådet är gränslös. Jag gläds över att mitt nya ämbete innebär att jag får fortsätta vara nära dem och att vi kommer att få många tillfällen att verka tillsammans. De nutida uppenbarelserna om de sjuttios kvorum i vår kyrka är ett av de mest djupsinniga och kanske minst uppskattade miraklen i Herrens verk i de sista dagarna. De sjuttio är av yttersta vikt för verkets framgång idag och under kommande år, och jag känner mig i högsta grad hedrad över att jag under en tid var en av dem. Må Gud välsigna er, mina bröder.
Jag vill bära mitt vittnesbörd för er om Jesus Kristus, Guds Son, och kraften i hans oändliga försoningsoffer. För att illustrera detta vill jag berätta om en erfarenhet jag hade när jag bodde i Tennessee. En kväll fick jag samtal från en man som jag inte träffat tidigare. Han presenterade sig som nyligen pensionerad präst i en annan kyrka och bad att få träffa mig enskilt följande söndag. När vi möttes sade min gäst uppriktigt att han kommit av omsorg om min själs välfärd. Han tog fram ur sin portfölj en ganska lång lista citat ur Nya testamentet och sade att han ville gå igenom de här verserna med mig och se om han kunde hjälpa mig bli frälst. Jag var en smula förvånad över att han var så rakt på sak, men jag märkte att han var uppriktig och var rörd över hans äkta omsorg om mig.
Vi samtalade i över en timme, och han var öppen för att låta mig förklara något om min tro och att tillsammans med mig läsa några lärdomar ur Mormons bok, som han inte kände till. Vi fann att det var mycket som vi båda trodde och en del vi inte båda trodde på. Vi kände ett band av vänskap och bad tillsammans innan han gick. Det jag minns bäst är vår diskussion om att vara född på nytt. Det är andlig återfödelse genom Jesus Kristus som är kärnan i mitt vittnesbörd om honom.
Det var Jesus som sade att man för att komma in i Guds rike måste födas på nytt – födas av vatten och av Anden. (Se Joh 3:3–5.) Hans lära om ett fysiskt och ett andligt dop hjälper oss förstå att både vår egen handling och ett ingripande av en gudomlig makt behövs för denna omvälvande återfödelse – från naturlig människa till helig. (Se Mosiah 3:19.) Paulus beskrev pånyttfödelsen med dessa enkla ord: ”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse.” (2 Kor 5:17)
Betänk två exempel i Mormons bok. Omkring hundra år före Kristi födelse undervisade kung Benjamin sitt folk om Frälsarens ankomst och försoning. Herrens Ande åstadkom en sådan mäktig förändring hos folket att de ”icke mera [hade] någon benägenhet att göra ont, utan alltid gott”. (Mosiah 5:2) På grund av sin tro på Kristus sade de: ”Vi äro villiga att ingå ett förbund med vår Gud att göra hans vilja och vara lydiga till hans bud … alla våra återstående dagar.” (Mosiah 5:5, kursivering tillagd) Kungen svarade: ”På grund av det förbund, som I haven gjort, skolen I kallas Kristi barn, hans söner och hans döttrar, ty se, i dag har han, i andlig mening, fött eder, ty I sägen, att edra hjärtan äro förändrade genom tro på hans namn.” (Mosiah 5:7; se även L&F 76:24.)
Almas fall är också belysande. När han och hans kamrater gick omkring för att förgöra Kristi kyrka tillrättavisades de av en ängel. För Alma följde tre dygn då han säger att han ”plågades av oändligt kval … Ja, jag kom ihåg alla mina synder och missgärningar för vilka jag led helvetets pina.” (Alma 36:12–13) Slutligen, efter att ”i döds-ångest gjort omvändelse” (Mosiah 27:28) som han uttrycker det, kom till hans sinne det ljuvliga budskapet om Jesus Kristus och hans försoning. Alma vädjade: ”O, Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig, som är fångad i bitterhetens galla och innesluten i dödens eviga kedjor.” (Alma 36:18) Han fick förlåtelse, och han stod upp och bekände offentligt:
”Jag har omvänt mig från mina synder och har blivit återlöst av Herren. Se, jag är född av Anden.
Herren sade till mig: Förundra dig icke över att hela människosläktet, ja, män och kvinnor, alla nationer, släkten, tungomål och folk måste födas på nytt, ja, måste födas av Gud, förvandlas från sitt köttsliga och fallna tillstånd till ett rättfärdigt tillstånd, ja, måste återlösas av Gud och bliva hans söner och döttrar.
Sålunda bliva de nya skapelser.” (Mosiah 27:24–26)
När vi tänker på de här exemplen och på andra skriftställen står det klart att andlig återfödelse har sitt ursprung i Jesus Kristus, genom vars nåd vi blir förändrade. I synnerhet är det tron på Kristus som Försonaren, Återlösaren, som kan rena från synd och heliggöra. (Se Mosiah 4:2–3.)
När denna sanna tro slår rot hos någon leder det osvikligen till omvändelse. Amulek lärde att Frälsarens offer ”bringa frälsning till alla dem som tro på hans namn, och avsikten med detta sista offer är att åvägabringa den innerliga barmhärtighet, som tillfredsställer rättvisan och bereder människorna medel varigenom de kunna hava tro att omvända sig”. (Alma 34:15, kursivering tillagd)
För att bli fullständig kräver emellertid omvändelsen ett lydnadens förbund. Det är det förbund som Benjamins folk ingick i att de lovar ”att göra [Guds] vilja och vara lydiga till hans bud”. (Mosiah 5:5) Det är det förbund som bekräftas genom dop i vatten (se Mosiah 18:10) som ibland i skrifterna kallas ”omvändelsens dop” eller ”dop till omvändelse” eftersom det är det sista steget i vår omvändelse, omvändelsens slutsten. (Se t ex Apg 19:4; Alma 7:14; 9:27; L&F 107:20.)
Sedan döper Herren oss som han lovat ”med eld och den Helige Anden”. (3 Nephi 9:20) Nephi uttryckte det så här: ”Porten genom vilken I skolen inträda är nämligen omvändelse och dop med vatten, och sedan kommer edra synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden.” (2 Nephi 31:17)1 Sedan vi alltså litat till ”hans förtjänst, som är mäktig att frälsa” (2 Nephi 31:19), blir vi ”levandegjord i [vårt] inre” (Moses 6:65) och om vi inte helt fötts på nytt så har vi kommit en lång bit på vägen mot andlig återfödelse.
Herren uppmanar oss att vara vaksamma eftersom ”det är möjligt för människan att förlora nåden”, också för den som är helgad. (L&F 20:32–34) Som Nephi rådde oss: ”I [måsten] sträva framåt med ståndaktighet i Kristus och hava ett fullkomligt klart hopp samt kärlek till Gud och alla människor. Om I så sträven framåt och glädjen eder i Kristi ord samt uthärden intill änden, se, så säger Fadern: I skolen hava evigt liv.” (2 Nephi 31:20)
Ni kanske undrar: Varför sker inte denna mäktiga förändring snabbare hos mig? Ni bör komma ihåg att de förunderliga exemplen med kung Benjamins folk, Alma och några andra i skrifterna är just – förunderliga. De är inte typiska.2 För de flesta av oss sker förändringarna i små steg och alltefter som tiden går. Att födas på nytt är till skillnad från vår fysiska födelse mer en process än en händelse. Och vårt engagemang i den processen är jordelivets huvudsyfte.
Låt oss samtidigt inte försöka rättfärdiga en lättvindig ansträngning. Låt oss inte låta någon benägenhet till ondska bli kvar i oss. Låt oss värdigt ta sakramentet varje vecka och fortsätta ta den Helige Anden till hjälp för att rensa ut de sista resterna av orenhet inom oss. Jag vittnar om att när ni fortsätter på den andliga återfödelsens väg så tar Jesu Kristi försonande nåd bort era synder och fläckarna efter dessa synder i er. Frestelser förlorar sin kraft och ni blir heliga genom Kristus, liksom han och vår Fader är heliga.
Jag vet att Jesus Kristus lever, att han är Guds uppståndne Son.
”[Jag] vet, att rättfärdiggörelsen genom vår Herre och Frälsare Jesu Kristi nåd är rättfärdig och sann.
[Jag] vet även, att helgelsen genom vår Herre och Frälsare Jesu Kristi nåd är rättfärdig och sann för alla dem som älska och tjäna Gud av hela sin styrka, själ och förmåga.” (L&F 20:30–31; se också Moroni 10:32–33.)
Jag gläds över att jag under resten av mitt liv har möjligheten att tala om Kristus, att sprida glädjebudskapet om Kristus över hela världen. Jag vittnar om att Gud, vår himmelske Fader, finns och att han älskar oss, han som Jesus gav all ära. Jag älskar och vittnar om profeten Joseph Smith. Genom att han personligen såg Herren, översatte och gav ut Mormons bok och beseglade sitt vittnesbörd med sitt martyrblod, blev Joseph den främste uppenbararen av Jesus Kristus, av hans sanna roll som den gudomlige Återlösaren. Jesus har inte haft något större vittne eller mer hängiven vän än Joseph Smith. Jag förkunnar mitt vittnesbörd om kallelsen av president Thomas S Monson som profet och president för Jesu Kristi kyrka i denna tid och förbinder mig högtidligen att vara lojal mot honom och hans rådgivare i deras heliga uppgifter. Må Guds välsignelser vila över oss alla. I Jesu Kristi namn, amen.