Jesu Kristi evangelium
Evangeliet lär oss allt det vi behöver veta för att kunna återvända och leva hos vår Fader i himlen.
Aposteln Paulus kungjorde djärvt: ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror.” (Rom 1:16) Samma djärvhet uppvisas av våra heltidsmissionärer som verkar i många delar av världen.
I grund och botten är Jesu Kristi evangelium ett recept med fem ingredienser för evigt liv. Låt oss för det första betänka vad vi kan bli om vi följer detta recept, och sedan kan vi fundera över var och en av ingredienserna.
Vad vet vi om evigt liv? I Moses 1:39 får vi veta att Herrens verk och härlighet är att åvägabringa odödlighet och evigt liv för oss. Av detta lär vi oss att odödlighet och evigt liv är två åtskilda och olika ting. Det eviga livets gåva, som utlovas endast då vissa villkor följs, är så mycket större än odödlighetens gåva. Äldste Bruce R McConkie har sagt: ”Det eviga livet är inte en benämning som endast syftar på ett framtida livs oändliga varaktighet. Odödlighet är att leva för evigt i det uppståndna tillståndet, och genom Guds nåd kommer alla människor att erhålla denna oändliga fortsättning av livet. Men endast de som åtlyder evangeliets lag i dess helhet kommer att ärva evigt liv … Det är ’den största av alla Guds gåvor’, ty det är ett liv av samma slag, tillstånd och natur som Gud själv åtnjuter. Sålunda erhåller de som får det eviga livet upphöjelse. De är söner till Gud, medarvingar till Kristus, medlemmar av den Förstföddes kyrka. De övervinner allting, har all makt samt erhåller Faderns fullhet.” (Bruce R McConkie, Mormon Doctrine, andra utgåvan [1966], s 237)
Missionärernas uppgift, som den framställs på sidan 1 i Predika mitt evangelium, är att ”inbjuda andra att komma till Kristus genom att hjälpa dem ta emot det återställda evangeliet genom att tro på Jesus Kristus och hans försoning, omvända sig, döpas, ta emot den Helige Andens gåva och att hålla ut intill slutet”.
Många kokböcker innehåller bilder på de perfekta rätter som lagas enligt recepten – fullständig matlagnings-glädje. Dessa bilder är viktiga eftersom de hjälper oss att föreställa oss resultatet om vi till punkt och pricka följer anvisningarna som de framställs i receptet. Det är viktigt att börja med målet i sikte, men det mål som bilderna i kokböckerna framställer är ett mål som endast är möjligt om allt görs på rätt sätt. Om anvisningarna inte följs eller om en ingrediens utesluts eller felberäknas, uppnås sällan vare sig den eftertraktade smaken eller utseendet. Men bilden av den perfekta maträtten kan tjäna som motivation till ett nytt försök att skapa något som är både välsmakande och vackert.
När vi tänker på det eviga livet, vilken bild dyker då upp i vårt sinne? Jag tror att om vi i vårt sinne skulle skapa en klar och sann bild av det eviga livet, skulle vi börja uppträda annorlunda. Vi skulle inte behöva påstötningar för att göra de många saker som syftar till att härda ut till änden, som att utföra våra hembesök, närvara vid våra möten, besöka templet, leva ett moraliskt rent liv, be våra böner eller läsa skrifterna. Vi skulle vilja göra alla dessa saker och mer eftersom vi inser att de förbereder oss för att komma dit vi längtar.
Varför måste missionärens uppgift börja med att hjälpa andra att få tro på Jesus Kristus och hans försoning? För att kunna ta emot Jesu Kristi evangelium måste man först ta emot honom vars evangelium det är. Man måste lita på Frälsaren och det han lär oss. Man måste tro att han har makt att hålla sina löften till oss i kraft av försoningen. När någon har tro på Jesus Kristus tar han eller hon emot och tillämpar hans försoning och hans lärdomar.
Frälsaren undervisade sina lärjungar om sammanhanget mellan hans evangelium och hans jordiska verksamhet och försoning, som det upptecknats i 27:e kapitlet i 3 Nephi, där han säger:
”Se, jag har givit eder mitt evangelium, och detta är det evangelium, som jag har givit eder – att jag har kommit till världen för att göra min Faders vilja, emedan min Fader har sänt mig …
Den som omvänder sig och bliver döpt i mitt namn skall bliva mättad, och om han är ståndaktig intill änden, skall jag hålla honom skuldfri inför min Fader den dag jag skall stå för att döma världen” (v 13, 16).
Tro på Jesus Kristus och hans försoning vänder oss till honom. Världen lär oss att tro på det vi ser, men vår tro på Herren leder oss att tro så att vi kan se honom och Faderns plan för oss.
Vår tro leder också till handling – den leder till de åtaganden och förändringar som förknippas med sann omvändelse. Som Amulek lärde i det 34:e kapitlet i Alma:
”Sålunda kommer den stora och eviga återlösningsplanen endast den till godo, som har tro till att omvända sig.
Måtte därför Gud förläna eder, mina bröder, gåvan att utöva tro till omvändelse, så att I börjen åkalla hans heliga namn, och då vill han förbarma sig över eder!
Ja, bedjen honom med all kraft om barmhärtighet, ty han är mäktig att frälsa” (v 16–18).
Varför måste människor omvända sig innan de döps och tar emot den Helige Anden? Kristi röst förkunnade för nephiterna att offerlagen var avskaffad, och därefter sade han: ”I skolen offra ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande till offer åt mig. Den som kommer till mig med ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande, skall jag döpa med eld och den Helige Anden.” (3 Nephi 9:20)
Samma villkor tas upp i kapitel 20 i Läran och Förbunden i en vers vi ofta använder för att definiera villkoren för dop. Vers 37 fastslår: ”Alla som ödmjuka sig för Gud och önska bliva döpta och komma fram med förkrossat hjärta och bedrövad själ och vittna inför församlingen, att de verkligen hava omvänt sig från sina synder och äro villiga att ikläda sig Jesu Kristi namn och äro beslutna att tjäna honom intill änden och genom sina gärningar klart visa, att de hava mottagit av Kristi Ande till syndernas förlåtelse, skola genom dop upptagas i hans kyrka.”
Dessa verser i skrifterna lär oss grundläggande lärdomar om att omvändelsen till sin natur är en förberedelse för dopet och mottagandet av den Helige Anden. För det första innebär omvändelse en ödmjuk inställning. För att kunna förbereda oss för att döpas och ta på oss Kristi namn måste vi ödmjuka oss inför honom – framlägga vårt offer av ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande samt finna oss i hans vilja. För det andra får vi veta att man måste vittna inför kyrkan, eller en kyrkans representant, att man har omvänt sig från sina synder. Slutligen inser vi att omvändelsen, som är en reningsprocess, föregår dopet, som är en renande förrättning som förbereder en person för att ta emot den Helige Anden. Den Helige Anden är den tredje medlemmen i gudomen. Den Helige Andens gåva är endast tillgänglig för dem som renats genom omvändelse från världens synder.
Varför måste vi döpas för att kunna ta emot den Helige Anden? Äldste Orson F Whitney lärde: ”Dopet är tvåfaldigt, och har en dubbel uppgift att utföra. Det inte bara renar – det upplyser själen, åskådliggör det som hör Gud till, i det förgångna, nuet och framtiden, och förlänar ett starkt vittnesbörd om sanningen. Själen som renats från synd har förmågan att åtnjuta den Helige Andens ständiga inflytande, vilken inte ’bor i orena tabernakel’. Dopet i vatten påbörjar verket av rening och upplysning. Andedopet fullbordar det.” (Baptism–The Birth of Water and of Spirit [n.d.], s 10)
Dopet genom vatten och ande beskrivs som en port av Nephi. (Se 2 Nephi 31:17.) Varför är dopet en port? Därför att det är en förrättning som symboliserar inträdet i ett heligt och bindande förbund mellan Gud och människa. Människan lovar att överge världen, att älska och tjäna sina medmänniskor, besöka de faderlösa och änkorna i deras nöd, förkunna frid, predika evangeliet, tjäna Herren och hålla hans bud. Herren lovar att ”utgjuta sin Ande över [oss] i rikligare mått” (Mosiah 18:10), återlösa sina heliga både timligt och andligt, räkna in dem i den första uppståndelsen och erbjuda evigt liv. Dop och mottagandet av den Helige Anden är de påbjudna sätten att inträda på den raka och smala stigen mot evigt liv.
Enligt aposteln Paulus symboliserar dopet även vår nedstigning i en grav av vatten från vilken vi uppstår med ”det nya livet” (Rom 6:4) i Kristus. Dopets förrättning symboliserar Kristi död och uppståndelse – vi dör med honom så att vi kan leva med honom. I detta avseende är dopet den första frälsande förrättningen, och mottagandet av den Helige Anden hjälper var och en av oss att sträva framåt och härda ut till änden.
Hur härdar vi ut till änden? Att härda ut till änden kräver trofasthet till slutet, som i Paulus fall, vilken sade till Timoteus: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.” (2 Tim 4:7) Detta är uppenbarligen inte en enkel uppgift. Den är menad att vara svår, krävande och slutligen renande då vi förbereder oss för att återvända och leva hos vår Fader i himlen och ta emot eviga välsignelser.
Att härda ut till änden är definitivt inte ett gör-det-själv-projekt. För det första kräver det Frälsarens återlösande kraft. Vi kan inte återvända till vår himmelske Faders närhet om vi inte är rena, och därför måste vi fortsätta att omvända oss. I bästa fall omvänder vi oss allteftersom, men vi måste också närvara vid sakramentsmötet varje vecka för att ta del av sakramentet och förnya våra dopförbund. För det andra: För att vi ska kunna härda ut till änden krävs den Helige Anden, som både vägleder och helgar oss. För det tredje måste vi ha del i en gemenskap av heliga och tjäna och bli betjänade av våra bröder och systrar i evangeliet. I och med dopet blir vi en lem i Kristi kropp. (Se 1 Kor 12:11–13.) Var och en av oss har en uppgift, var och en av oss är viktig, men för att lyckas måste vi vara förenade med vår Frälsare. För det fjärde måste vi dela med oss av evangeliet till andra. Löftena i samband med att föra om så blott en enda själ till Herren är grundläggande och eviga. (Se L&F 18:15.) Därtill kommer att evangeliet rotar sig djupare hos dem som ofta delar med sig av det. Slutligen måste vi alltid upprätthålla tron och hoppet i Kristus för att härda ut till änden. Bön, fasta och skriftläsning är några av de många sätten vi gör det på. Dessa vanor befäster oss mot motståndarens utstuderade ränker och glödande pilar.
Jag älskar Jesu Kristi evangelium, för det fastställer sättet varpå vi kan ta del av evangeliets frukt, uppleva den ”mycket stora glädje” (se 1 Nephi 8:12) som endast det kan åstadkomma, och sättet varpå vi kan härda ut till änden trots jordelivets alla prövningar. Evangeliet lär oss allt det vi behöver veta för att kunna återvända och leva hos vår Fader i himlen som uppståndna förhärligade varelser. Må vi alla i vårt sinne bevara visionen av evigt liv. Må vi flitigt följa receptet på evigt liv, vilket är Jesu Kristi evangelium. Må vi härda ut till änden. I Jesu Kristi namn, amen.