Äldste D Todd Christofferson
i de tolv apostlarnas kvorum
Man kan lära sig något av alla”, säger äldste David Todd Christofferson, nyligen kallad och inröstad medlem i de tolv apostlarnas kvorum. ”Jag har inte träffat någon, varken i eller utanför kyrkan, som jag inte kunde lära mig något av som gjorde mig till en bättre människa.”
Att lära sig av det bästa som andra har att erbjuda är något som äldste Christofferson har gjort i hela sitt liv, och det började med hans föräldrar.
Äldste Christofferson är son till Paul Vickery Christofferson och Jeanne Swenson Christofferson och föddes den 24 januari 1945. Han växte upp i Pleasant Grove och Lindon i Utah. Han säger att han och hans fyra yngre bröder hade en barndom som var ”idyllisk” och ”sund”.
”Vi hade ett mycket tryggt och lyckligt liv hemma”, minns han. ”Far och mor visade oss hur man lever efter evangeliets mönster.”
När äldste Christofferson hade börjat high school flyttade han med sin familj till Somerset i New Jersey. Där möttes han av nya platser, nya människor och nya möjligheter.
”Jag har fått vänner och bekanta överallt som haft många olika slags religiösa trosuppfattningar”, säger han. ”Umgänget med dem har varit mycket positivt.”
Efter high school studerade äldste Christofferson vid Brigham Young-universitetet i ett år innan han åkte ut som heltidsmissionär till Argentina. Där, säger han, lärde han sig mycket av ”två utmärkta missionspresidenter”, president Ronald V Stone under den första delen av missionen, och sedan president Richard G Scott (nu äldste Scott, en av hans medbröder i de tolv apostlarnas kvorum) under resten av missionen.
Om äldste Scott minns äldste Christofferson följande: ”Vi lärde oss att vara krävande mot oss själva, som han var mot sig själv. Han fokuserade alltid på höga ideal — att växa mer och göra mer och åstadkomma mer. Tack vare detta började vi se en högre vision för oss själva, arbetet och vad vi kunde åstadkomma.”
När äldste Christofferson kom tillbaka från Argentina skrev han åter in sig vid BYU där han studerade engelska och engagerade sig i elevstyrelsen och skolidrotten. Han träffade också och gifte sig med sin hustru Katherine (Kathy) Thelma Jacob. De gifte sig i slutet av sitt andra studieår, den 28 maj 1968, i Salt Lake-templet. I dag har de fem barn och åtta barnbarn.
Äldste Christofferson utexaminerades från BYU med en kandidatexamen 1969 och studerade sedan juridik vid Duke University. När han utexaminerats därifrån 1972 anställdes han som notarie för domare John J Sirica, som arbetade med Watergateaffären.
”Det var ett spännande första jobb direkt efter skolan”, säger äldste Christofferson. ”Jag såg några av de bästa och några av de värsta inom juridikyrket i sitt arbete. Men den erfarenheten visade mig vad ett bra juridik-arbete kan åstadkomma, och det gav mig självförtroende och ambition.”
Under sin juridiska yrkesbana arbetade äldste Christofferson först vid en advokatbyrå och sedan som konsult åt banker och andra bolag, för det mesta i östra Förenta staterna. Det äldste Christofferson uppskattade mest under de åren, säger han, ”var att jag fick träffa goda människor av olika bakgrund och religion”. Jag upptäckte att många människor verkligen vill hjälpa andra och hängivet försöker göra just det.”
År 1993 kallades äldste Christofferson att verka som medlem i de sjuttios första kvorum, en tid han beskriver som ”mycket formande”. Hans ämbete tog honom en kort period till områdena Nordamerika Sydväst och Mexico Syd.
Äldste Christofferson har ett kärt minne av intervjuerna han höll under omorganiseringen av en viss stav i Mexico. ”En av personerna vi intervjuade var en mycket ödmjuk man, liten till växten. Vi hade en fin intervju, och jag gav honom en abrazo [kram]. När mannen hade gått ut sade han till stavspresidenten: ’La autoridad me abrazó.’ [’Generalauktoriteten kramade mig.’] Han sade det om och om igen. Den upplevelsen lärde mig att uppskatta det lilla som andra gör. Det lärde mig också att man alltid kan göra något för att få andra att känna sig värdefulla som en son eller dotter till Gud.
Man kan verkligen lära sig något av varje kontakt och varje möte med andra människor”, tillägger han. ”Förhoppningsvis gör vi samma sak för andra.”
År 1998 kallades äldste Christofferson som medlem i de sjuttios presidentskap, där han verkade tills han kallades till de tolv apostlarnas kvorum. Han säger att när han fick kallelsen av president Thomas S Monson, ”kändes det först omöjligt”.
”Ansvaret känns överväldigande när jag tänker på det. Men jag har haft underbara lärare i mitt arbete i de sjuttios kvorum och med medlemmar i de tolv apostlarnas kvorum under de senaste femton åren. Och jag känner också en förvissning om att Herren alltid har understött mig. Under varje kris, under varje övergångstid, i varje behov jag någonsin haft, har han varit tillgänglig genom bön. Jag har litat på honom och jag har inte blivit besviken. Hans löften gäller sannerligen fortfarande. Jag vet att han ger mig den hjälp jag behöver här också.”