Tro och prästadömets ed och förbund
Gå framåt i tro genom att hålla era förbund med Gud och därigenom göra anspråk på det löfte han med en ed gett er.
Min avsikt i kväll är att hjälpa er öka ert självförtroende om att ni kan och kommer att vara värdiga välsignelserna som hör till prästadömets ed och förbund. Det är vidden av de möjliga följderna av denna ed och detta förbund som kan ge er ett återkommande behov av att stärka ert självförtroende.
Herren har tydligt beskrivit dessa följder. När vi är värdiga möjligheterna som kommer med denna ed och detta förbund får vi den största av alla Guds gåvor: Evigt liv. Det är syftet med melkisedekska prästadömet. Om vi håller buden när vi får prästadömet och sedan förnyar dem under templets ceremonier lovar Elohim, vår himmelske Fader, med en ed, att vi ska få del av hans fullständiga härlighet och leva som han lever. Vi får då välsignelsen att vara beseglade som familj för evigt med löftet om evig avkomma.
Som väntat för det med sig tragiska konsekvenser om vi inte är värdiga denna välsignelse. Herren har tydligt beskrivit även detta. Ledare läser ofta följande ord för unga män när de närmar sig tiden då de kan få melkisedekska prästadömet. Ni minns säkert hur det kändes när ni hörde dem för första gången. De är Frälsaren Jesu Kristi ord, givna genom profeten Joseph Smith.
”Vidare, alla de som mottaga detta prästadöme mottaga mig, säger Herren,
ty den som mottager mina tjänare, mottager mig,
och den som mottager mig, mottager min Fader,
och den som mottager min Fader, mottager min Faders rike. Därför skall allt vad min Fader har givas åt honom.
Detta är överensstämmande med prästadömets ed och förbund.
Därför mottaga alla de som erhålla prästadömet denna min Faders ed och förbund, som han icke kan bryta eller upphäva.
Men den, som bryter förbundet sedan det är ingånget och vänder sig helt därifrån, kan varken få syndernas förlåtelse i denna världen eller i den tillkommande.
Ve alla dem som icke komma till detta prästadöme, vilket I haven mottagit och vilket jag nu med min egen röst från himlen beseglar på eder som äro närvarande denna dag – och jag har givit de himmelska härskarorna och mina änglar befallning om eder.
Nu giver jag eder ett bud, att I skolen taga eder tillvara och giva noga akt på det eviga livets ord.”1
Om ni är som jag var när jag först hörde dessa ord när jag var ung, så kan utmaningen att ta emot melkisedekska prästadömet få er att tappa modet. Det finns minst två anledningar till att ni bör känna självförtroende istället för missmod inför straffen som kommer av att man antingen inte håller prästadömets ed och förbund eller beslutar sig för att inte ta emot det. Oavsett om ni accepterar eden och förbundet och inte klarar av att hålla det, eller om ni inte ens försöker, så är straffet detsamma. Så det är därför ingen tvekan om att det bästa ni och jag kan göra är att ta emot det heliga prästadömet och sträva att av hela vårt hjärta hålla dess förbund. Om vi väljer att inte ens försöka förlorar vi vår möjlighet till evigt liv. Om vi försöker och lyckas med Guds hjälp uppnår vi evigt liv.
Det finns ytterligare en anledning för er att idag besluta er för att sträva av hela ert hjärta att vara värdiga eden och förbundet och tro på att ni kommer att lyckas. Gud har lovat att ge er den hjälp och kraft som, om ni utövar tro, gör det möjligt för er att lyckas.
Låt mig beskriva några av välsignelserna ni får av att gå framåt i tro.
För det första, själva det faktum att ni har erbjudits denna ed och detta förbund är ett bevis på att Gud har utvalt er, i vetskap om er styrka och förmåga. Han har känt er sedan ni var tillsammans med honom i andevärlden. Med sin förkunskap om er styrka har han låtit er finna Jesu Kristi sanna kyrka och erbjudas prästadömet. Ni kan känna självförtroende eftersom ni har bevis på att han litar på er förmåga.
För det andra: När ni försöker hålla era förbund har Frälsaren lovat att personligen hjälpa er. Han har sagt att när ni går framåt och ärar prästadömet: ”[Där] vill även jag vara, ty jag skall gå framför eder. Jag skall vara på eder högra sida och på eder vänstra, och min Ande skall vara i edra hjärtan och mina änglar runt omkring eder för att understödja eder.”2
Ni kan precis som jag ibland behöva få ny tillförsikt om att ni är starka nog att klara av era ansvarsuppgifter i samband med detta heliga prästadöme. Herren förutsåg ert behov av förnyad tillförsikt. Han sade: ”Ty de, som äro trofasta och erhålla dessa båda prästadömen, varom jag talat, och som ära sin kallelse, äro helgade genom Anden till sina kroppars förnyelse.”3
Jag har sett detta löfte fullbordas i mitt eget och andras liv. En vän till mig verkade som missionspresident. Han sade att det kändes varje kväll som om han knappt orkade krypa uppför trappan för att lägga sig och han undrade om han hade kraft nog att möta ännu en dag. Men då morgonen kom fann han förnyad kraft och förnyat mod. Ni har sett hur detta skett hos åldriga profeter, som tycktes få nytt liv varje gång de stod upp för att vittna om Herren Jesus Kristus och det återställda evangeliet. Det är ett löfte till alla som trofast verkar i prästadömet.
Ni har också fått löfte om att ni ska få styrka att bära vittnesbörd och att ni då ska renas och förberedas för det eviga liv ni blivit lovade:
”Ty jag vill förlåta eder edra synder med den befallningen, att I skolen förbliva trofasta i edra sinnen i högtidligt allvar, i bönens anda och i att bära vittnesbörd för världen om det som givits eder.
Gån fördenskull ut i hela världen och dit I icke själva kunnen komma skolen I sända andra, så att vittnesbördet må utgå från eder till varje skapad varelse i hela världen.”4
Och med det löftet har Herren hyllat er genom att säga: ”I ären de, som min Fader givit mig. I ären mina vänner.”5
Det finns ännu en underbar välsignelse som kan uppmuntra er när ni håller era prästadömsförbund. När ni verkar i prästadömet förbereds ni för att leva i en evig familj. Det kommer att förändra era känslor inför att vara en make, far, son eller bror. Denna förändring i ert hjärta kommer allteftersom er tro stärks och ni börjar förstå att löftet om evigt liv genom melkisedekska prästadömet är verkligt.
Det hände Parley P Pratt när profeten Joseph Smith för första gången undervisade honom om läran om eviga familjer. Parley P Pratt skrev:
”Det var då han först berättade om en evig familjeorganisation och en evig förening av könen i de obeskrivligt ljuvliga relationer som ingen utom de mest intelligenta, de mest förfinade och rena i hjärtat, vet hur man ska värdesätta, och som utgör själva grunden till allt som är värdigt att kallas lycka …
Det var av honom jag lärde mig att min egen kära hustru kan tillförsäkras mig för tid och all evighet och att de förfinade känslor som förde oss samman, kommer från den eviga, gudomliga kärlekens källa. Det var av honom jag lärde mig att vi kan förädla dessa känslor och utvecklas i desamma i all evighet, medan resultatet av vår eviga förening skulle vara en avkomma så talrik som stjärnorna på himlen, eller som sandkornen på en strand …
Jag hade älskat förut, men jag visste inte varför. Men nu älskar jag – med en renhet – och med en upphöjd känsla som lyfter min själ … Jag känner att Gud verkligen är min himmelske Fader, att Jesus är min broder och att min kära hustru är en odödlig, evig följeslagerska, ett slags tjänande ängel som gavs mig till tröst och som en härlighetens krona i all evighet.”6
Jag har personligen sett hur trofast arbete inom prästadömet på detta sätt har förändrat vårt hjärta och våra känslor. Varje ung man som lyssnar på mina ord idag kan veta med visshet att när han hedrar sitt prästadöme så skyddas han mot frestelsen att begå de sexuella synder som är så vanliga i vår värld. Det kommer att vara möjligt för bäraren av aronska prästadömet som lyssnar på mig ikväll, medan hans tro ökar på det eviga livets sanna belöning som kommer genom det eviga prästadömet, att ha förmågan att se Guds döttrars sanna värde och i löftet om en avkomma en anledning till att vara ren och hålla sig ren.
På samma sätt leds vi av tron på eden och förbundet att utveckla den kristliga kärlek som måste finnas i en evig familj. Ett av löftena vi ger när vi tar emot prästadömet är att vårda oss om andra.
Jag har sett hur kristlig kärlek på ett förunderligt sätt ökat hos prästadömsbärare. Det har också många av er. Och det har många utanför kyrkan. Jag var på president Gordon B Hinckleys kontor när hans telefon ringde en gång. Han talade kortfattat med någon i andra änden och fortsatte sedan vårt samtal. Men han tog sig tid att nämna vad samtalet handlat om. Han sade att Förenta staternas president satt i Airforce One på väg till staten Washington och just då flög över Utah. Förenta staternas president hade ringt president Hinckley för att tacka honom för allt arbete som ett antal prästadömsbärare hade utfört efter en orkan. Förenta staternas president hade sagt att det var rena miraklet hur vi kunde samla så många så snabbt och arbeta tillsammans så väl. Han berömde vårt folk genom att säga att vi vet hur man får saker gjorda.
Kanske imponerades Förenta staternas president av det han trodde var vår goda organisationsförmåga. Det var en del av miraklet. Men den största orsaken till miraklet var alla hundratals och kanske tusentals prästadömsbärare som visade sådan tro på prästadömets ed och förbund. Det var inte sättet de var organiserade på som var det avgörande. Tron på prästadömets ed och förbund drev dem att gå den andra milen, stanna längre och utstå påfrestningar som Herren Jesu Kristi representanter för att hjälpa behövande.
De utförde det slags prästadömstjänande som utvecklar den kraft och den kristliga kärlek som behövs för att vara den bästa sortens make, far, son och bror, både i den jordiska och i den eviga familjen. Detta och annat prästadömstjänande har utförts under vår strävan att hjälpa andra människor, våra bröder och systrar i Guds familj runt om i världen, om och om igen.
Det är min bön att ni fattar beslutet i kväll, och sedan dagligen, att gå framåt i tro genom att hålla era förbund med Gud och därigenom göra anspråk på det löfte han med en ed gett er. Ni kan göra det på enkla sätt. När ni träffas som kvorum kan ni besluta er för att se de andra som bröder i Guds familj. Det finns alltid någon i ert kvorum eller i er prästadömsgrupp som behöver hjälp. Han kanske inte visar det. Du kanske inte kan se det med ögonen. Men Gud känner till det och ber dig att vara hans tjänare och hjälpa honom.
Du kan vara som den prästadömsbärare som varje gång han träffade mig under vårt prästadömstjänande frågade mig: ”Hur mår din svärmor?” Han hade aldrig träffat min svärmor, så vitt jag vet. Men någon hade berättat för honom om hennes sjukdom och höga ålder. Jag kan inte beskriva hur mycket det betydde för mig att se Guds hand sträcka sig ut mot mig och min hustru och erbjuda stöd och tröst genom en prästadömsbärare. Du kan göra detsamma varje gång ni samlas i prästadömet, om du alltid minns ditt förbund att hjälpa de svaga och lyfta upp de slappnande händerna och hjälpa dem som bär på tunga bördor. När du gör det utvecklar du de egenskaper som berättigar dig till att tillhöra en familj för evigt.
Det finns en sak till som du kan göra. Du kan studera Guds ord, inte bara för din egen skull, utan också för att vara en representant för Herren Jesus Kristus för hela världen. När du ökar din förmåga att undervisa om evangeliet blir du bättre på att hjälpa vår himmelske Fader att samla sina barn. När du gör det får du ytterligare en välsignelse. Om behovet uppstår för dig i din familj på denna jord eller i den kommande världen att föra ett vilset får hem igen, så har du större förmåga att göra det än du kanske inser idag.
Herren beskriver denna underbara välsignelse i Alma 13:6: ”Och sålunda blevo de kallade med denna heliga kallelse och ordinerade till det höga prästadömet i Guds heliga orden för att lära människobarnen Guds bud, så att även de måtte kunna ingå i hans vila.”
Du kan verka med självförtroende tack vare följande löfte om framgång:
”Sedan de nu blivit helgade genom den Helige Anden och hade gjort sina kläder vita, så att de voro rena och obefläckade inför Gud, kunna de ej se på synd utom med avsky. Det fanns många, ja, en stor mängd, som voro gjorda rena och gingo in i Herrens, sin Guds, vila.
Och nu, mina bröder, önskar jag, att I skolen ödmjuka eder för Gud och bära sådan frukt som tillhör omvändelsen, att även I kunnen gå in i denna vila.”7
Jag vittnar om att Gud Fadern lever. Ni har ingått förbund med honom. Han erbjuder er en ed, ett löfte om evigt liv, som han inte kan bryta. Jag vittnar för er om att prästadömet är kraften som Gud, genom sin Son Jesus Kristus, använde för att skapa världarna. Jag vittnar om att Gud vill att ni ska lyckas och komma hem igen för att leva med honom som familj för evigt. Jag vittnar för er att detta är Jesu Kristi sanna kyrka. Den har prästadömets nycklar. Det är det prästadöme som Gud har hedrat er med. Jag lovar er att han känner till er förmåga och att den är tillräcklig för att ni med fullständig tro kan hoppas på evigt liv för er och för era familjer, i all evighet. I Jesu Kristi namn, amen.