Speciella upplevelser
Vår personliga resa genom livet ger oss tillgång till många speciella upplevelser som blir byggstenar för vår tro och vårt vittnesbörd.
Jag vill också bära mitt vittnesbörd denna speciella dag att jag vet att president Thomas S Monson är Herrens profet på jorden. Jag är tacksam för den här förmånen att få tala under generalkonferensen.
Liksom ni är jag tacksam för upplevelsen i denna historiska konferens då vi på ett ordningsamt och etablerat sätt inröstat vår nya profet, första presidentskapet och andra ledare i kyrkan.
En sådan upplevelse stärker vårt vittnesbörd och ökar vår tro på kunskapen att detta verkligen är Herrens sanna och levande kyrka.
Vår personliga resa genom livet ger oss tillgång till många speciella upplevelser som blir byggstenar för vår tro och vårt vittnesbörd. Dessa upplevelser kommer till oss på väldigt olika sätt och när vi minst väntar dem. Det kan vara mäktiga, andliga händelser eller små upplysande stunder. En del upplevelser kommer som svåra utmaningar och tunga prövningar som testar vår förmåga att klara av dem. Vad upplevelsen än består av kan den hjälpa oss växa personligen, få större vishet, och i många fall tjäna andra med större empati och kärlek. Herrens ord till profeten Joseph Smith under en av hans mest betydelsefulla prövningar i Libertyfängelset var uppmuntrande: ”Allt detta skall giva dig erfarenhet och tjäna dig till godo.” (L&F 122:7)
När vi samlat på oss upplevelser, ger de styrka och stöd åt varandra. Liksom byggstenarna i vårt hus stöttar upp resten av byggnaden, så blir också våra personliga livserfarenheter bygg-stenar för vårt vittnesbörd och stärker vår tro på Herren Jesus Kristus.
Just den här konferenssessionen belyser värdet av ett liv fyllt med erfarenheter. När vi följer våra ledares kloka råd och förundrar oss över deras lärdomar och anda, är det då att undra på att Herren väljer sin främste apostel, efter många års förberedelse, som sin utvalda profet?
I min patriarkaliska välsignelse står det att jag ska få speciella erfarenheter som ska stärka mitt vittnesbörd. Bröder och systrar, tänk på de speciella upplevelser som ni välsignats med i livet och som bringat övertygelse och glädje till ert hjärta. Kommer ni ihåg när ni först visste att Joseph Smith var Guds profet under återställelsen? Kommer ni ihåg när ni tog emot Moronis uppfordran och fick veta att Mormons bok verkligen var ännu ett testamente om Jesus Kristus? Kommer ni ihåg när ni fick svar på en innerlig bön och insåg att er himmelske Fader känner och älskar er personligen? När ni tänker på sådana särskilda upplevelser, fylls ni då inte av en tacksamhetskänsla och en föresats att gå framåt med förnyad tro och beslutsamhet?
För inte så länge sedan hade syster Rasband och jag en oförglömlig upplevelse. Jag var utsedd att presidera över två stavskonferenser i Peru. Medan vi var där åkte vi till staden Puno, högt uppe i Anderna vid Titicacasjön. Vi förundrades över denna enkla och vackra stad, belägen 3 660 meter över havet, högt uppe vid denna sjö. Vi träffade stavs-presidenterna i området och hade en underbar brasafton för hundratals ungdomar från Punoområdet.
En morgon inbjöds vi att besöka en liten grupp lokala medlemmar som bodde på flytande vassöar i Titicacasjön. Folket som bor där är urosindianerna från Bolivia och Peru.
Vi fick veta att några medlemsfamiljer tillsammans hade byggt sin egen lilla flytande ö. Med stor spänning tog vi en båt ut till ön och hälsades varmt välkomna av dessa underbara medlemmar.
Vi höll deras spädbarn insvepta i de vackraste handgjorda och färgglada filtar. Vi åt nyfångad fisk från sjön som de noggrant tillagade och generöst delade med sig av. Vi såg på deras varor och handarbete och utbytte gåvor med varandra.
Under vårt besök fick vi veta att deras barn paddlade kanot i 45 minuter till och från Puno varje dag för att närvara på seminariet och skolan. Det gladde oss också att dessa medlemmar kände skrifterna väl, förstod dem och älskade dem. Ivrigt visade de oss sina gällande tempelrekommendationer. De hade fått sin begåvning och blivit beseglade i templet i Cochabamba i Bolivia.
Innan vi skulle lämna dem frågade en av mödrarna om vi ville knäböja tillsammans med dem i familjebön. Jag minns så väl hur vi knäböjde på den gungande vassen med dessa trofasta heliga. När vi knäböjde bad hon mig hålla bönen och med det melkisedekska prästadömets makt inviga deras nya ö och hem.
Jag kände mig så ödmjuk när dessa trofasta medlemmar på de flytande öarna i Titicacasjön, bad mig be för deras lilla ö Apu Inti, och be Herren välsigna Lujanos och Jallahuis hem och familjer
När jag tänker tillbaka på denna speciella upplevelse som Herren välsignade oss med, vet jag att mitt tros hus hade fått en ny byggsten. Jag tänker ofta på denna upplevelse i Puno som en påminnelse om att min patriarkaliska välsignelse ännu en gång blivit uppfylld.
I förordet till Läran och Förbunden, som skrevs 1831 och förutsade evangeliets tillväxt i våra dagar, uppenbarade Herren:
”Var och en må tala i Herren Guds, ja, världens Frälsares namn,
att tron må tilltaga på jorden,
att mitt eviga förbund må upprättas,
så att fullheten av mitt evangelium må kungöras av de svaga och ringa till världens ändar.” (L&F 1:20–23)
Bröder och systrar, de svaga och ringa medlemmarna i kyrkan, som ni och jag, kungör evangeliet för världens ändar, för Puno i Peru och andra avlägsna platser. Tron ökar bland Guds förbundsfolk, och jag tror att det är genom att ha en personlig skatt av sådana värdefulla upplevelser som tron kan tillväxa för var och en av oss.
President Monson har sagt: ”[Herren] befaller, och för dem som lyder, oavsett om de är kunniga eller olärda, uppenbarar han sig mitt i de mödor, de problem, de lidanden de går igenom på grund av att de håller sig till honom, [och] genom egen erfarenhet får de veta vem han är.” (”Mästarens väg”, Liahona, jan 2003, s 7; citat från Albert Schweitzer, The Quest of the Historical Jesus [1948], s 401; kursivering tillagd.)
I dessa dagar när världen tränger sig på i vårt liv, när prövningar och svårigheter verkar uppsluka oss, låt oss då minnas våra egna speciella och andliga upplevelser. Dessa byggstenar av tro och vittnesbörd ger oss övertygelse och tillförsikt om en omtänksam och kärleksfull Fader i himlen, om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus, och om deras återställda sanna och levande kyrka. Detta vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.