Den sanna och levande kyrkan
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är sann och lever vidare.
När vi stödjer Thomas Spencer Monson som profet, siare och uppenbarare och som kyrkans president, och D Todd Christofferson som apostel och medlem i de tolv apostlarnas kvorum, ser vi bevis på det faktum att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är både sann och levande. Herren talade till dem som han återställde kyrkan genom i de sista dagarna. Han sade om dem att de ”skulle hava makt att lägga denna kyrkas grundval och att föra den ut ur dunklet och mörkret, ja, den enda sanna och levande kyrka på hela jordens yta, i vilken jag, Herren, har välbehag. Detta säger jag om kyrkan som ett helt och icke om de enskilda medlemmarna.
Ty jag, Herren, kan icke se på synd med den allra minsta grad av överseende.
Dock skall den, som omvänder sig och håller Herrens bud, få förlåtelse.
Men ifrån den, som icke omvänder sig, skall det ljus borttagas, som han har fått, ty min Ande skall ej alltid sträva med människan, säger Härskarornas Herre.”1
Detta är den sanna kyrkan, den enda sanna kyrkan, för i den finns prästadömets nycklar. Endast i den här kyrkan har Herren lagt myndigheten att besegla både på jorden och i himlen som han gjorde på aposteln Petrus tid. Dessa nycklar återställdes till Joseph Smith, som därefter bemyndigades att ge dem till medlemmarna i de tolvs kvorum.
När profeten Joseph mördades, trodde kyrkans fiender att kyrkan skulle dö. De trodde att den var en dödlig människas skapelse och att den därför skulle gå under med honom. Men deras förhoppningar grusades. Det var den sanna kyrkan, och den hade också kraft att leva vidare, även när de dog som valts att under en tid leda den.
Vi har idag sett en demonstration av att detta är den sanna och levande kyrkan. Prästadömets nycklar innehas av dödliga människor men Herren har sett till att dessa nycklar kan fortsätta att fungera på jorden så länge som människorna utövar tro på att nycklarna finns på jorden och att de har förts vidare genom Guds vilja till hans utvalda tjänare.
Guds folk har inte alltid varit värdiga den förunderliga upplevelse vi har varit med om idag. Efter Kristi himmelsfärd fortsatte apostlarna att använda nycklarna han lämnat hos dem. Men på grund av medlemmarnas olydnad och trolöshet dog apostlarna utan att lämna nycklarna vidare till efterträdare. Vi kallar denna tragiska episod för avfallet. Om kyrkans medlemmar på den tiden hade haft möjligheten och viljan att utöva den tro som ni har idag, så hade Herren inte tagit bort prästadömets nycklar från jorden. Därför har denna dag både historisk och evig betydelse i världens historia och för vår himmelske Faders barn.
Vi har förpliktelsen att förbli värdiga den tro som behövs för att vi ska uppfylla vårt löfte att stödja dem som har blivit kallade. Herren hade välbehag i kyrkan i början av återställelsen, vilket han också har i dag. Men han varnade medlemmarna då, som han gör nu, att han inte kan se på synd med den allra minsta grad av överseende. Om vi ska kunna stödja dem som blivit kallade i dag måste vi granska vårt liv, omvända oss när så behövs, lova att hålla Herrens bud och följa hans tjänare. Herren varnar oss att om vi inte gör det, kommer den Helige Anden att dra sig undan, vi förlorar ljuset som vi fått, och vi kan inte hålla löftet vi har gett i dag att stödja Herrens tjänare i hans sanna kyrka.
Var och en av oss måste göra en personlig utvärdering. För det första måste vi mäta djupet av vår tacksamhet för medlemskapet i Jesu Kristi sanna kyrka. För det andra måste vi få veta genom den Helige Andens kraft hur vi kan hålla buden på ett bättre sätt.
Vi vet genom profetia att den sanna och levande kyrkan aldrig kommer att tas bort från jorden igen, utan den kommer att bli bättre. Vårt liv blir bättre när vi utövar tro till omvändelse, alltid minns Frälsaren och anstränger oss allt mer för att hålla hans bud. Skrifterna innehåller löften om att när Herren återvänder till sin kyrka, kommer han att finna den andligt förberedd för honom. Det borde göra oss både beslutsamma och optimistiska. Vi måste göra bättre ifrån oss. Vi kan det. Och vi ska det.
Just i dag skulle det vara särskilt klokt av oss att besluta oss för att med vår tro och våra böner stödja alla dem som tjänar oss i riket. Jag är personligen medveten om trons kraft hos kyrkans medlemmar när det gäller att stödja dem som blivit kallade. Under de senaste veckorna har jag på mäktiga sätt känt bönerna och tron från människor jag inte känner och som endast känner mig som någon som kallats att tjäna genom prästadömets nycklar. President Thomas S Monson välsignas när ni stödjer honom med er tro. Hans familj välsignas också storligen tack vare er tro och era böner. Alla som har fått ert stöd i dag får stöd av Gud tack vare sin tro och er tro.
Varje medlem får möjlighet att ge stöd genom att tjäna i Guds namn. Kyrkan är en mäktig kraft som välsignar sina medlemmar och alla människor över hela jorden. Kyrkan har till exempel utfört ett stort humanitärt arbete över hela jorden. Allt detta har möjliggjorts tack vare medlemmars och vänners tro på att Gud lever och att Herren vill hjälpa alla nödställda personer som han kan nå genom sina trofasta lärjungar.
Dessutom är det genom kyrkan och förordningarna i den som beseglingsmaktens välsignelser kan nå in i andevärlden. Detta är en sann och levande kyrka, som når även dem som inte längre lever på jorden. När ni har tron att leta reda på era förfäders namn, när ni besöker Herrens hus för att erbjuda dem ställföreträdande förrättningar, så stödjer ni detta stora verks syfte att erbjuda frälsning till alla vår himmelske Faders barn som föds till den här världen.
Jag vill tala om några av de saker jag ser som anledning till att vara tacksam för en sann och levande kyrka. Därefter vill jag peka på några sätt där jag ser att kyrkan är förberedd för Frälsarens återkomst. Och slutligen vill jag bära vittnesbörd om hur jag fått insikt om att detta är den sanna och levande kyrkan.
Mest av allt är jag tacksam för att jag upplevt den renande kraft som finns i de förrättningar som utförs genom prästadömets makt. Jag kände att jag fick förlåtelse och blev ren när jag döptes av en broder med myndighet. Jag hade den brinnande känsla i mitt hjärta som endast är möjlig när Guds tjänare uttalar orden: ”Mottag den Helige Anden.”
Jag känner mig också tacksam för de välsignelser min familj har fått. Det är beseglingsmakten och vår kunskap om den som förvandlar och omdanar vårt familjeliv här och våra förväntningar om familjelivets glädje i den kommande världen. Tanken och hoppet om att jag kan ha eviga relationer hjälper mig att uthärda den separation och ensamhet som är en del av jordelivet. Löftet som de trofasta i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har fått är att familjen kan vara tillsammans och tillväxa i evigheterna. Detta löfte förändrar alla våra familjerelationer för alltid och till det bättre.
I den här fasen av mitt liv kan jag till exempel inte ingående lära känna mina barnbarn och så småningom deras barn på grund av de stora avstånden. Det finns människor som aldrig fått möjligheten att gifta sig och få barn och som har samma längtan som jag har att på något sätt få vara nära familjen. Tack vare återställelsen av kunskapen om eviga familjer är vi mer hoppfulla och vänligare i alla våra familjerelationer. De största glädjeämnena i livet finns i familjen vilket också är sant i livet härefter. Jag är så tacksam för löftet att om vi är trofasta ska samma sällskaplighet som vi åtnjuter i det här livet finnas för alltid i den nästkommande världen, i evig härlighet.2
Jag ser bevis på att kyrkan blir alltmer fullkomnad enligt profetian. När jag till exempel är ute på resa och lär känna kyrkans medlemmar, ser jag en stadig förbättring i deras liv. Tack vare medlemmarnas enkla tro och lydnad förändras de och uppbyggs genom försoningen. Jag befinner mig ofta på möten med verkligt ödmjuka människor som tillåts undervisa lektioner och ge predikningar som har samma kraft som gavs till Lehi och Nephi, Helamans söner. Ni minns orden:
”Och Nephi och Lehi predikade för lamaniterna med stor kraft och myndighet, ty de hade fått makt och myndighet att tala och det gavs dem även vad de skulle tala.”3
Jag är säker på att president Gordon B Hinckleys ofta upprepade önskan kommer att gå i uppfyllelse. Han lärde att alla som kommer in i kyrkan kan hållas kvar i full gemenskap om de ges näring genom Guds goda ord. Jag minns att han sade att det sista han skulle säga i slutet av sin verksamhet kanske skulle bli ”behåll, behåll, behåll de nyomvända”. Hans ord lever vidare i president Monsons ledarskap och i oss alla, när vi kvalificerar oss för samma makt som Lehi och Nephi hade att ge näring genom Guds goda ord. Jag är säker på att ni, liksom jag, fortsätter att förundras över de ödmjuka sista dagars heliga som utför sina hembesök och som med allt större kraft talar med sina vänner som inte tillhör kyrkan.
I många år har vi kommit ihåg president David O McKays ord: ”Varje medlem en missionär.” Jag är övertygad om att dagen kommer när vi genom medlemmarnas tro får se ett allt större antal människor inbjudas att höra Guds ord och som sedan ansluter sig till den sanna och levande kyrkan.
Jag är övertygad om att vi får se ytterligare en förbättring. Familjer överallt i kyrkan söker efter sätt att stärka och skydda sina barn mot allt det onda omkring dem. En del av dessa föräldrar arbetar förtvivlat på att föra tillbaka somliga i familjen som gått vilse. Jag är säker på att Gud i allt större grad kommer att belöna dem för deras mödor. De som aldrig ger upp ska finna att Gud aldrig ger upp och att han hjälper dem.
En stor del av denna hjälp kommer från dem som kallats att tjäna i kyrkan. Viljan att nå ut kommer att öka så att många, liksom den unge biskop Thomas Monson, får ingivelser om praktiska sätt att inbjuda och uppmuntra dem som under en tid kanske inte inser vilka välsignelser Gud har i beredskap åt dem. President Monson minns än i dag de människor han ansträngde sig för att rädda när han var deras biskop. Mitt hopp är att vi alla ska sätta vår lit till att Gud leder oss att nå ut och nå tillbaka till dem som Gud vill att vi ska ta med oss när vi återvänder hem till honom.
En annan förbättring som jag ser komma i riket är en önskan och en förmåga att nå ut till de fattiga och nödställda. Jag har sett en starkt tilltagande medkänsla bland kyrkans medlemmar för dem som utsatts för naturkatastrofer runt om i världen. I dödsannonser ser jag att familjerna önskar att donationer ges till Ständiga utbildningsfonden eller till kyrkans humanitära fond.
Profeten Joseph Smith såg denna underbara utveckling. Han sade att varje verkligt omvänd person vill sträva framåt i hela världen för att ta hand om vår himmelske Faders barn.4 Det händer redan bland fler och fler medlemmar i kyrkan. Det som förundrar mig är att hjälpen till de nödställda också erbjuds av dem som själva inte är så välbeställda och den verkar ges oavsett om vi lever i goda eller svåra ekonomiska omständigheter. Detta är bevis för mig att försoningen verkar alltmer kraftfullt bland medlemmarna.
Jag började få ett vittnesbörd redan i min barndom om att detta är den sanna och levande kyrkan. Ett av mina första minnen handlar om ett konferensmöte som inte hölls på en sådan här plats utan i en hyrd lokal i ett hotell. En man talade som jag inte kände, och jag vet fortfarande inte vad han heter. Jag visste bara att han hade sänts till vårt lilla distrikt i missionsfältet av någon som hade prästadömet. Jag minns inte vad han sade. Men jag fick ett mäktigt, säkert vittnesbörd innan jag var åtta år, ja, innan jag blev döpt, om att jag lyssnade till en Guds tjänare i Jesu Kristi sanna kyrka. Det var inte den hyrda lokalen, inte församlingens storlek, den var liten, utan det var ett vittnesbörd om att jag i den stunden välsignats att vara på ett möte i den sanna kyrkan.
När jag i tonåren flyttade med min familj till kyrkans organiserade stavar, fick jag för första gången uppleva kraften i prästadömets kvorum och hos en kärleksfull biskop. Jag minns och kan fortfarande känna tilliten som kom när jag satt i prästernas kvorum bredvid biskopen och visste att han hade nycklarna som sann domare i Israel.
Jag fick samma vittnesbörd tidigt i livet under två söndagar, det ena i Albuquerque i New Mexico och det andra i Boston i Massachusetts. I båda fallen var jag på ett möte då ett distrikt blev organiserat till en stav. Till synes helt vanliga män som jag kände väl kallades som stavspresidenter. Jag höjde min hand under dessa möten som ni gjorde i dag och fick vittnesbördet att Gud hade kallat sina tjänare och att deras tjänande samt mitt stöd av dem skulle välsigna mig. Jag har känt detsamma otaliga gånger runtom i kyrkan.
Under de dagar och månader som följde såg jag hur dessa stavspresidenter gavs styrka och förmåga i sina kallelser. Jag har sett samma under i president Monsons verksamhet när han kallades att presidera som profet och president för kyrkan och att utöva prästadömets alla nycklar på jorden. Jag har sett honom få uppenbarelse och inspiration vilket bekräftar för mig att Gud hedrar dessa nycklar. Jag är ett ögonvittne. Dessa nycklar tillhör ett prästadöme som, enligt Herrens ord, ”är utan begynnelse och ände”.5
Jag bär mitt högtidliga vittnesbörd för er att detta är Jesu Kristi sanna och levande kyrka. Er himmelske Fader besvarar era innerliga böner så att ni själva kan veta det. Ni kan få ett vittnesbörd om att kallelserna ni understödde i dag kom från Gud. Ni kan dessutom få veta att i den här kyrkan utförs förrättningar som renar själar och som binder på jorden och i himlen, vilka också utfördes på Petrus, Jakobs och Johannes tid. Dessa nycklar och förrättningar är nu återställda i sin fullhet genom profeten Joseph Smith och har förts vidare till hans efterträdare. Jesus är Kristus. Han lever. Det vet jag. Jag vittnar om att Thomas S Monson är hans levande profet. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är sann och lever vidare. Jag vittnar härom, i Jesu Kristi namn, amen.