Min själ fröjdar sig i det som hör Herren till
När vi gläds över det som hör Herren till … ”lyfter” det vårt hjärta och ger oss anledning att ”fröjdas”.
I Mormons bok talar Nephi ofta om fröjd. Han fröjdar sig ”i det som hör Herren till” i skrifterna och i den ”omfattande och eviga planen” som vår Fader i himlen lade fram. (2 Nephi 4:15–16, 11:2–8) Det är anmärkningsvärt att Nephi ofta minns vad han fröjdar sig över mitt under svårigheter, vilket lyfter och inriktar hans ande på eviga välsignelser.
Vi bör också glädjas över det som hör Herren till för det ”lyfter” vårt hjärta och ger oss anledning att ”fröjdas”. (Se 2 Nephi 11:8.) Låt mig nämna några saker som jag fröjdar mig över.
Jag fröjdar mig över vår Frälsare Jesus Kristus. Liksom Nephi ”lovprisar [jag] min Jesus” (2 Nephi 33:6) för hans tjänande och frälsande roll på jorden. Han ger oss ljus och hopp och har gett oss den Helige Anden till ytterligare vägledning och tröst längs vägen vi bör vandra. Det är endast genom honom som vi kan återvända till vår Fader. Det finns inget ”annat medel varigenom människobarnen kunna erhålla frälsning än i och genom Kristi namn”. (Mosiah 3:17)
Jag fröjdar mig i Jesu Kristi återställda evangelium, byggt på apostlarnas och profeternas grund, vilka jag har haft förmånen att verka tillsammans med. Jag vittnar om att president Thomas S Monson är Herrens profet på jorden idag. Jag fröjdar mig i att han på ett sant kristuslikt sätt tjänar den enskilde, med värme och kärlek till var och en.
Jag fröjdar mig över prästadömets nycklar och templen som är spridda över hela jorden, så att vi alla har tillgång till eviga förordningar och förbund. Några av mina mest himmelska dagar nyligen har varit då mina egna barn gift sig i templet, då min far utfört denna heliga förrättning.
Jag fröjdar mig i ungdomens styrka när jag ser dem strömma till templet för att utföra dop för de döda. Jag älskar att de värdigt följer normerna som leder till templet och deras förberedelser för att bli trofasta missionärer och rättfärdiga föräldrar.
Jag fröjdar mig i att jag är en dotter till en himmelsk Fader som älskar mig. Min mor lärde mig om min gudomliga härkomst när jag var mycket ung. Jag såg nyligen hur min då treåriga dotterdotter lärde sig om sin identitet av sin mor. Eliza hade gått till sängs ledsen. Det enda som tröstade henne var att hennes mor återigen berättade Elizas sanna favoritberättelse om den speciella kvällen då vår himmelske Fader tydligt och klart viskade till hennes mammas hjärta att Eliza var speciell och hade en ädel mission framför sig.
Jag fröjdar mig storligen i min vårdande roll, vilket ger mig möjlighet att uttrycka min djupaste identitet som kvinna. Jag förundras konstant över hur kvinnor, unga kvinnor och till och med små flickor tycks ha ett instinktivt intresse och förmåga att vårda andra. Det är inte endast moderns främsta ansvar, utan också en del av ”den enskildes förjordiska, jordiska och eviga identitet och uppgift”. (Familjen – ett tillkännagivande för världen, Liahona, okt 2004, s 49) Att vårda är att undervisa, bidra till utveckling, främja tillväxt, föda och ge näring. Vem skulle inte jubla över att få en sådan välsignad uppgift?
Skrifterna talar om detta, om föräldrarnas ansvar att ”fostra och förmana [sina barn] i Herren”. (Ef 6:4; Enos 1:1.)
President Hinckley förmanade också både män och kvinnor att vara vårdare. Han sade: ”Hur mycket vackrare skulle inte … samhället vi lever i [vara], om varje far … och … [mor] betraktade sina barn … som gåvor från himmelens Gud … och uppfostrade dem med sann kärlek i Herrens visdom och förmaning.” (Gordon B Hinckley, ”Dessa våra små”, Liahona, dec 2007, s 7)
Jag gläds över familjen. Nyligen gladdes jag över att ett nytt barnbarn föddes till en familj som förstår att föräldrar har det högtidliga ansvaret att fostra sina barn i kärlek och rättfärdighet. De äldre syskonen var naturligtvis nyfikna på sin lillasysters ankomst till denna värld. Deras första lektion om detta heliga ämne gavs av kärleksfulla föräldrar i en helig stund för familjen, i den celestiala atmosfär som följer med en ny själs födelse in i jordelivet, inramad av vår Faders stora eviga plan. Som kontrast rapporterade ett av barnbarnen när hon kom hem från lekskolan följande dag att hon hade fått lära sig om något som kallades för sexuella övergrepp. Det oroar mig att barn redan i denna tidiga ålder av säkerhetsskäl måste vara medvetna om de negativa sidorna av det ämne som de talat om så vackert kvällen innan. Jag fröjdade mig som aldrig förr i en vårdande familj som är grundad på Jesu Kristi lärdomar.
Jakob undervisade om att Herren ”har behag i kvinnors kyskhet”. (Jakob 2:28) Jag fröjdar mig i alla kvinnors och mäns kyskhet och renhet. Vad Herren måste sörja över att se hur dygden kränks och anständigheten förlöjligas överallt i denna onda värld. Herren har givit sina barn stor glädje genom intima och kärleksfulla relationer, vilket mina barnbarn lärde sig om. Jag fröjdar mig i tydligheten i tillkännagivandet för världen om familjen då det varnar ”dem som bryter mot kyskhetsbudet, som förgriper sig på maka eller barn, eller som underlåter att fullgöra sina skyldigheter mot familjen, [kommer] en dag … att stå ansvariga inför Gud.”
Jag fröjdar mig i skrifternas föredömen som vandrar i tro under sin jordiska resa. Varje gång jag vandrar med Abraham och Isak längs vägen till berget Moria så gråter jag, eftersom jag vet att Abraham inte vet att det kommer att finnas en ängel och en bagge i snåret i slutet av resan. Vi är alla mitt i vår färd genom jordelivet och vi känner inte till slutet på vår egen berättelse. Men liksom Abraham välsignas vi med underverk.
Jag fröjdar mig i Herrens barmhärtighet och underverk. (Se ”Bless Our Fast, We Pray”, Hymns, nr 138.) Jag vet att hans innerliga barmhärtighet och att hans underverk, stora som små, är verkliga. De kommer på hans sätt och enligt hans tidsplan. Ibland händer det inte förrän vi inte förmår mer på egen hand. Jesu lärjungar på Galileiska sjön behövde ro med vinden emot sig under hela natten innan Jesus slutligen hjälpte dem. Han kom inte förrän vid ”fjärde nattväkten”, det vill säga nära gryningen. Men han kom. (Se Mark 6:45–52.) Jag vittnar om att mirakel verkligen kommer, fast ibland inte förrän den fjärde nattväkten.
Just nu utövar jag min tro och ber och söker efter mirakel till förmån för nära och kära som är fysiskt sjuka, känslomässigt tomma och andligen vilsna. Jag fröjdar mig i Herrens kärlek till vart och ett av sina barn och att han i sin visdom ger oss skräddarsydda jordiska erfarenheter.
Slutligen fröjdar jag mig mer än jag kan uttrycka i min makes eviga kärlek och ständiga hjälp och i mina barns och föräldrars böner och stöd under dessa år jag verkat som generalpresident för Unga kvinnor.
”Min själ fröjdar sig i det som hör Herren till” (2 Nephi 4:16) – hans bud, hans liv, hans kärlek. Att fröjdas i honom är att erkänna hans hand i vårt liv. Vår uppgift i evangeliet är att göra det som är rätt och att älska och fröjdas i det som är rätt. När vi fröjdas i att tjäna honom, fröjdar sig vår Fader i himlen i att välsigna oss. ”Jag, Herren … fröjdar mig över att ära dem som tjäna mig i rättfärdighet och sanning intill änden.” (L&F 76:5) Jag vill alltid vara värdig hans fröjd. ”Jag älskar Herren. I honom fröjdar sig min själ.” (”I Love the Lord”, Jackman Music Corporation) I Jesu Kristi namn, amen.