Stå såsom vittne
Ni … kan stå såsom vittnen om Gud genom att skapa en anda av tro, kärlek, frid och vittnesbörd i ert hem redan nu.
När jag står i den här talarstolen ser jag inom mig unga kvinnor från hela världen. Jag älskar er så! Jag älskar särskilt mycket att tillsammans med er lova att vi ska ”stå såsom vittnen om Gud under alla tider och i allting och överallt”.1 Hur kan vi göra detta? Medan jag talar är det min bön att Anden ska leda oss och vittna för var och en av oss hur vi kan stå såsom vittnen om Gud.
När våra barn var på mission lärde de sig att när vi står såsom vittnen om Jesus Kristus så bekräftar den Helige Anden detta vittnesbörd. En av våra döttrar hade en lovande undersökare som hette JieLei. Denna vuxna unga kvinna följde alla nya bud hon undervisades om, oavsett hur svårt det var för henne. Hon studerade och hade det svårt ekonomiskt men började betala sitt tionde när hon lärde sig om det budet. Hennes deltidsjobb krävde att hon arbetade på söndagar, men hon hade modet att fråga sin arbetsgivare om han kunde ändra hennes schema till en annan dag så att hon kunde komma till sakramentsmötet.
Trots allt JieLei gjorde hade hon fortfarande inget fast vittnesbörd om Mormons bok. Vår dotter och hennes kamrat visste att hon behövde känna Anden vittna om att den var sann, så de förberedde sig för att undervisa henne om den Helige Anden. Under sina förberedelser kände de att de var inne på fel spår. När de bad om det kände de sig inspirerade att gå en annan väg, att undervisa om Jesus Kristus i stället.
När de träffades nästa gång började missionärerna att undervisa JieLei om Jesus Kristus. Tårarna började rinna nerför hennes kinder. Hon frågade om och om igen: ”Vad är det jag känner?” Då vittnade de för henne om att det var Anden hon kände. Exakt det som de ville uppnå hände. Det var då som vår dotter kom ihåg att en av den Helige Andens främsta uppgifter är att vittna om Kristus. Det var Jesus själv som sade att ”Hjälparen, den helige Ande … skall … vittna om mig”.2 Vår dotter insåg att när hon stod som vittne om Jesus Kristus så bekräftade den Helige Anden det hon sade. Vi kan också stå som vittnen när ”vi tala om Kristus … fröjda oss i Kristus … predika om Kristus”, och inser att han är källan till ”förlåtelse för [våra] synder”.3
Den rättfärdige kung Benjamin i Mormons bok samlade sitt folk kring templet så att han kunde tala om Kristus och predika om Kristus. Han undervisade folket om Herrens godhet, kraft, vishet, tålamod, och framför allt om hans försoning. När han stod som vittne vittnade Anden för dem om att Jesus Kristus är Frälsaren, liksom han hade gjort för JieLei. Kung Benjamin uppmanade sedan sitt folk att vara ståndaktiga i sin tro på Kristus. Folket utropade tillsammans:
”Vi tro alla de ord, som du talat till oss … förmedelst den Allsmäktige Herrens Ande, som gjort en mäktig förändring i oss, eller i våra hjärtan, så att vi icke mera hava någon benägenhet att göra ont, utan alltid gott …
Vi äro villiga att ingå ett förbund med vår Gud att … vara lydiga till hans bud i allt.”4
Kung Benjamins folk ingick förbund om att lyda Guds bud, och det har också vi gjort.
När ni håller detta förbund står ni som vittnen bland era jämnåriga. Mina egna barn och deras makar påmindes nyligen om de gånger genom åren som de stått för rätt normer under grupptryck. En ville inte delta i en cheerleading-tävling på en söndag, en annan sade till sin arbetsgivare att han inte kunde arbeta på sabbatsdagen. En vägrade att se på en pornografisk film hemma hos en vän när han bara var elva, en annan vägrade läsa pornografiska tidningar tillsammans med sina klasskamrater. Båda blev utfrusna under en tid därefter. Ett annat barn vägrade använda dåligt, krasst och vulgärt språk på jobbet. En tackade nej till alkohol som hans vän tagit från sina föräldrars låsta skåp. En annan, som var den enda medlemmen i kyrkan i sin klass, skulle hålla ett föredrag på en engelskalektion, men det slutade med att hon fick svara på frågor om Mormons bok. Våra gifta barn fortsätter att skaffa barn trots kritik från omvärlden.
De kunde ha känt sig ensamma under dessa stunder, men när de stod såsom vittnen kände de den Helige Andens kamratskap och stödjande närvaro. De beväpnades också med välsignelserna som kommer av att lyda Guds bud. Han har lovat oss: ”Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.”5
Mina barn uppehölls verkligen av hans hand när de vittnade om Gud genom att ståndaktigt hålla hans bud. Jag har välsignats och stärkts av deras exempel.
När ni står såsom vittnen i ert hem stärker ni er familj. Alltför ofta tror vi att orden i Unga kvinnors tema ”att stärka hem och familj”6 endast handlar om unga kvinnornas framtida ansvar som hustru och mor, men de handlar också om deras ansvar som döttrar och systrar i sitt hem här och nu.
Min egen mor hjälpte till att stärka sitt hem och sin familj i sin ungdom. Hon var det äldsta barnet i en mindre aktiv familj, men hade trons gåva. Hon tog sig själv till Primär och vecko-träffarna. Hon var värdig att vigas i templet långt innan hennes föräldrar kunde komma dit. Hon representerade rättfärdighet och blev ett ståndaktigt vittne vars föredöme stärkte hennes föräldrar och syskon. Ni unga kvinnor kan också stå som vittnen om Gud genom att skapa en anda av tro, kärlek, frid och vittnesbörd i ert hem redan nu, och på så sätt förbereda er för att göra samma sak när ni skapar ert framtida hem. Jag är resultatet av en rättfärdig ung kvinna som var ”ståndaktig och orubblig, alltid överflödande av goda gärningar”.7
Vi är också vittnen om Jesus Kristus när vi gläds över honom. När kung Benjamins folk lärde sig mer om Jesus sade de: ”Det som vår konung talat till oss … har bragt oss till denna stora kunskap, varöver vi fröjda oss med så stor glädje.”8 När vi fröjdas i vår Frälsare kommer vi ihåg honom och de stora välsignelser han gett oss. Vi står som vittnen när vi uttrycker tacksamhet och utstrålar glädje. Som de unga kvinnorna sjöng som inledning till mötet: ”Har du ej sett hur alla dina behov har beviljats genom det han givit dig?”9
Jag hörde nyligen talas om två trofasta unga kvinnor som, genom att de lydde buden och utstrålade evangeliets glädje, stod som vittnen om Gud. En seniormissionär berättade följande på MTC.
Hon sade att hon många år tidigare var hemma och strök kläder, såg på en TV-såpa och rökte en cigarrett när någon knackade på hennes dörr. När hon öppnade dörren stod två män i vit skjorta och slips där, och en av dem presenterade sig som hennes biskop. Han sade att han hade bett och kände sig inspirerad att be henne undervisa i Unga kvinnor. Hon berättade för honom att hon döptes när hon var tio, men aldrig hade varit aktiv. Han lät sig inte avskräckas utan visade henne lektionsboken och förklarade var de träffades på onsdagskvällarna. Då sade hon eftertryckligt: ”Jag kan inte undervisa sextonåriga flickor. Jag är inaktiv och dessutom röker jag.” Han svarade: ”Du kommer inte vara inaktiv längre, och du har till onsdag på dig att sluta röka.” Sedan gick han.
Hon sade: ”Jag minns hur jag skrek rakt ut av ilska, men jag kunde inte låta bli att läsa lektionsboken. Jag var så nyfiken att jag faktiskt läste den från pärm till pärm, och lärde mig lektionen utantill.
På onsdagen tänkte jag fortfarande inte gå. Men trots att jag var livrädd satte jag mig i bilen och körde till kyrkan. Jag hade aldrig varit rädd för något tidigare. Jag hade växt upp i slummen, hade suttit i ungdomsfängelse och hämtat min berusade far från häktet. Och plötsligt var jag på vecko-träffen och de presenterade mig som den nya laurelläraren. Jag satt framför två laurelflickor och gav dem lektionen ord för ord, till och med då det stod ’fråga klassen’. Jag gick därifrån direkt efter lektionen och grät hela vägen hem.
Några dagar senare knackade det igen på dörren och jag tänkte: ’Bra, biskopen har kommit för att hämta lektionsboken.’ Jag öppnade dörren och där stod dessa två underbara laurelflickor, den ena med blommor och den andra med kakor. De bad mig komma med dem till kyrkan på söndag, vilket jag gjorde. Jag tyckte om de här flickorna. De började undervisa mig om kyrkan, församlingen och klassen. De lärde mig sy, läsa skrifterna och le.
Tillsammans började vi undervisa de andra flickorna i klassen som inte brukade komma. Vi undervisade dem var de än befann sig – i bilar, bowlinghallar och på verandor. Inom sex månader kom fjorton av dem till kyrkan, och inom ett år var alla sexton flickorna på klasslistan aktiva. Vi skrattade och grät tillsammans. Vi lärde oss be, studera evangeliet och tjäna andra.”10
Dessa två trofasta unga kvinnor stod som vittnen för sanning och rättfärdighet, för godhet och evangeliets glädje.
När jag avskildes som generalpresident för Unga kvinnor fick jag löftet att min tro på Jesus Kristus skulle stärkas genom mitt tjänande. Jag har varit omgiven av trofasta kvinnor –- mina rådgivare och generalkommittén, presidentskapen för de andra biorganisationerna och mina ädla föregångare, tidigare generalpresidenter för Unga kvinnor. De har stått såsom vittnen om Jesus Kristus genom sitt exemplariska liv och osjälviska tjänande.
Stärkt av dessa kvinnor, min familj och ståndaktiga och orubbliga kvinnor och ledare världen över, känner jag att jag ”har en så stor sky av vittnen omkring [mig]”. Det har hjälpt mig att ”löpa uthålligt i det lopp som [jag] har framför [mig]” med ”blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare”.11
Löftet om en stärkt tro på Jesus Kristus i välsignelsen jag fick när jag avskildes har uppfyllts allt eftersom jag har fått möjlighet att stå såsom vittne om honom varje dag och överallt. Jag har talat om honom, predikat om honom och fröjdat mig i honom. När jag kände det som om mina ord var otillräckliga, bekräftades de av hans Ande. När jag har känt mig rädd eller otillräcklig har jag stärkts och uppehållits av hans allsmäktiga arm. Jag vet att han välsignar var och en av oss när vi står såsom vittnen. Han kommer ”aldrig, nej aldrig, nej aldrig att överge” oss.12
Må vi gå framåt med en ståndaktig tro på Kristus och stå såsom vittnen om honom ”under alla tider och i allting och överallt”, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.