De tolv
För att kyrkan ska vara hans kyrka måste det finnas ett de tolvs kvorum som innehar nycklarna.
Strax efter det att president Gordon B Hinckley avled samlades de 14 män, apostlarna, som hade förlänats rikets nycklar, i det övre rummet i templet för att omorganisera kyrkans första presidentskap. Det rådde inget tvivel om vad som skulle göras, ingen tvekan. Vi visste att den främste aposteln var kyrkans president. Och under det heliga mötet stöddes Thomas Spencer Monson av de tolv apostlarnas kvorum som kyrkans president. Han namngav dem han ville ha som rådgivare. De stöddes också, och de ordinerades båda och gavs myndighet. President Monson gavs framför allt myndigheten att utöva alla prästadömets myndighets nycklar. Nu, som skrifterna säger, är han den ende mannen på jorden som har rätten att utöva alla nycklarna. Men vi som apostlar bär dem. Det finns en man bland oss som kallas och ordineras, och han blir president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Men han var redan och har i åratal stötts som profet, siare och uppenbarare.
Eftersom president Uchtdorf kallades till första presidentskapet uppstod en ledig plats i de tolv. Därför röstade vi igår in en ny medlem i de tolvs kvorum, äldste D Todd Christofferson. Han tillhör nu det heliga brödraskapet i denna heliga cirkel, och cirkeln är nu fullständig. Kallelsen av apostlar går tillbaka till Herren Jesus Kristus.
Vi har också röstat in ett antal sjuttio. De har intagit sin plats nu. Skrifterna säger att det är de tolvs kvorums ansvar att leda kyrkans angelägenheter, och när de behöver hjälp ska de ”vända sig till de sjuttio istället för till några andra”.1 Och idag har vi åtta sjuttios kvorum spridda över världen, över 300 sjuttio, och de har alla myndighet att göra allt de tolv ber dem om.
Herren införde själv detta administrativa mönster:
”Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud.
När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar.”2
Andreas hörde Johannes tala och sprang till sin bror Simon och sade: ”’Vi har funnit Messias’ …
Han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: ’Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas’ – det betyder Petrus [klippa].”3
Simon och hans bror Andreas kastade ut nät i sjön; Jakob och Johannes, Sebedeus söner, gjorde i ordning sina nät; Filippus och Bartolomeus; Matteus, en publikan eller tullman; Thomas; Jakob, Alfeus son; Simon ivraren; Judas, Jakobs son; samt Judas Iskariot – de utgjorde de tolvs kvorum.4
Han bad dem alla: ”Kom och följ mig.”5
Han sade till Petrus: ”Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.”6
Och han sade till de tolv: ”Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.”7
Han gav sina apostlar ”makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka … överallt.”8
Och han sade: ”[De] tolv innehava nycklarna till att införa mitt rikes fullmakt i jordens fyra hörn och därefter sända mitt ord till hela skapelsen.”9
Jesus frågade en gång sina lärjungar: ”’Vem säger folket att Människosonen är?’ …
Simon Petrus svarade: ’Du är Messias, den levande Gudens Son.’”10
Då Jesus undervisade i synagogan, sade många av lärjungarna: ”’Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?’ …
Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom.
Jesus sade därför till de tolv: ’Inte vill väl också ni gå bort?’
Simon Petrus svarade honom: ’Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.’”11
Efter korsfästelsen drog sig apostlarna till minnes att han hade sagt att de skulle stanna i Jerusalem.12 Så kom pingstdagen, den stora händelsen då de fick den Helige Anden.13 De fick ett ”fastare profetiskt ord”14 och talade ”ledda av den helige Ande”.15 De hade nu allt de behövde.
Vi vet föga om deras resor och endast var och hur några av dem dog. Jakob dödades i Jerusalem av Herodes. Petrus och Paulus dog i Rom. Enligt traditionen begav sig Filippus österut. Vi vet inte mycket mer än så.
De skingrades, de undervisade, vittnade och upprättade kyrkan. Och de dog för sin tro och i och med att de dog följde avfallets mörka århundraden.
Det kostbaraste som gick förlorat i avfallet var den myndighet som de tolv innehade – prästadömets nycklar. För att kyrkan ska vara hans kyrka måste det finnas ett tolvs kvorum som innehar nycklarna och kan förläna andra dem.
Så småningom följde den första synen och återställelsen av melkisedek- ska prästadömet genom Petrus, Jakob och Johannes.16
Första presidentskapet och de tolvs kvorum fick senare höra:
”Sannerligen säger jag eder, att nycklarna till den utdelning I haven mottagit hava kommit ifrån fäderna och slutligen till eder ifrån himmelen …
Sen huru stor eder kallelse är. Renen edra hjärtan och edra kläder, att icke detta släktes blod skall krävas ur edra händer.”17
Den återställda Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga var ung då första presidentskapet bildades. Därefter bildades de tolv apostlarnas kvorum, vilket utgjordes av vanliga unga män, och sedan de sjuttios kvorum. Medelåldern i det första tolvs kvorum var 28 år.
Det har funnits en obruten auktoritetslinje. De prästadömets nycklar som ges till apostlarna har alltid innehafts av medlemmarna i första presidentskapet och de tolvs kvorum.
I går blev äldste D Todd Christofferson den 96:e aposteln att verka i de tolvs kvorum i denna tidsutdelning. Han kommer att ordineras till apostel och ges alla de prästadömets nycklar som förlänats de fjorton andra profeterna, siarna och uppenbararna – Herren Jesu Kristi apostlar.
År 1976 hölls en områdeskonferens i Köpenhamn. Efter den avslutande sessionen ville president Spencer W Kimball besöka Vor frue Kirke (Vårfrukyrkan) där Thorvaldsens statyer av Kristus och de tolv apostlarna står. Han hade besökt kyrkan några år tidigare och ville att vi alla skulle få se statyerna, att vi skulle gå dit.
Längst fram i kyrkan, bakom altaret, står den välkända statyn Kristus med armarna något utsträckta. I händerna ser man märkena efter spikarna och såret i hans sida är klart synligt. Längs båda sidorna står statyerna av apostlarna. Petrus står längst fram till höger om honom och de andra apostlarna i ordningsföljd.
De flesta i vår grupp stod längst bak i kyrkan med vaktmästaren. Jag stod framme vid statyn av Petrus tillsammans med president Kimball, äldste Rex D Pinegar och Johan Helge Benthin, president för Köpenhamns stav.
I Petrus hand finns en uppsättning tunga nycklar, utförda i marmor. President Kimball pekade på dessa nycklar och förklarade vad de symboliserade. Sedan gjorde han något som jag aldrig ska glömma: han vände sig till president Benthin och med osedvanlig skärpa pekade han på honom och sade: ”Jag vill att du ska tala om för alla i Danmark att jag innehar de nycklarna! Vi innehar de verkliga nycklarna och använder dem dagligen.”
Jag ska aldrig glömma det tillkännagivandet, det vittnesbördet av profeten. Dess inverkan var andligt kraftfull. Dess intryck var fysiskt påtagligt.
Vi återvände till bakre delen av kyrkan där resten av gruppen stod. President Kimball pekade på statyerna och sade till den vänlige vaktmästaren: ”Där är de döda apostlarna.” Sedan pekade han på mig och sade: ”Här har vi de levande apostlarna. Äldste Packer är en apostel. Äldste Thomas S Monson och äldste L Tom Perry är apostlar och jag är en apostel. Vi är de levande apostlarna.
Du kan läsa om sjuttio i Nya testamentet och här är två av de levande sjuttio: äldste Rex D Pinegar och äldste Robert D Hales.”
Vaktmästaren, som dittills inte hade visat känslor, fick tårar i ögonen.
Det var en unik upplevelse.
”Vi tror på samma organisation som i den ursprungliga kyrkan, nämligen apostlar, profeter, herdar, lärare, evangelister och så vidare.”18
Då de sjuttio blivit ordinerade, fastän de inte ordineras till apostlar eller innehar nycklar, har de myndighet, och de tolv ska ”vända sig till de sjuttio i stället för till några andra, när [de] behöver hjälp till att predika och betjäna i evangeliet”.19
I dag finns det 308 sjuttio i åtta kvorum. De representerar 44 länder och talar 30 språk.
Vi hör inget om att prästadömets nycklar brukas i de andra kristna kyrkorna. Det är besynnerligt att vi av somliga beskrivs som icke-kristna fast vi är de enda som har den myndighet och den organisation som han inrättade.
De nuvarande tolv är helt vanliga människor. Som personer är de inte imponerande, det var inte heller de ursprungliga tolv, men kollektivt är de en kraft.
Vi har olika yrkesbakgrund. Vi är vetenskapsmän, advokater, lärare.
Äldste Nelson var en banbrytare inom hjärtkirurgin. Han utförde tusentals operationer. Han sade till mig att han gav varje hjärtpatient som skulle opereras livstids garanti.
Många i detta kvorum var militärer: en sjöman, marinsoldater, piloter.
De har haft olika kallelser i kyrkan: hemlärare, lärare, missionärer, kvorumpresidenter, biskopar, stavspresidenter, missionspresidenter och –- viktigast av allt –- makar och fäder.
Alla studerar de och undervisar om Jesu Kristi evangelium. Det som förenar oss är vår kärlek till Frälsaren och hans Faders barn och vårt vittnesbörd om att det är han som leder kyrkan.
Nästan varenda en av de tolv kommer från enkla förhållanden, så var det också när han var här. De levande tolv är sammansvetsade i Jesu Kristi evangeliums tjänst. När kallet kom lämnade var och en av oss näten, så att säga, och följde Herren.
Många minns president Kimballs ord: ”Mitt liv är som mina skor –- det ska slitas ut i tjänande.”20 Detta gäller för alla medlemmar i de tolv. Vi nöter också ut oss i Herrens tjänst, och vi gör det villigt. Det är inte ett lätt liv, vare sig för oss eller våra familjer.
Det är omöjligt att med ord beskriva den insats, det tjänande och de uppoffringar som görs av hustrur till prästadömsledare runtom i världen.
För en tid sedan genomgick min hustru och även syster Ballard ytterst smärtsamma ryggoperationer. Båda är på bättringsvägen, ingen av dem har beklagat sig. Det närmaste min hustru kom ett klagomål var: ”Det här är inte roligt.”
”Det åligger även de Tolv” –- under första presidentskapets ledning –- ”att ordinera och hava uppsyn över kyrkans alla övriga tjänare, enligt uppenbarelsen.”21
Vi har nu elektronisk teknik som tillåter oss att undervisa och vittna för ledare och medlemmar i hela världen. Men för att kunna förläna prästadömsledare myndighetens nycklar i en obruten linje ”genom … handpåläggning”,22 var dessa ledare än befinner sig i världen måste en av oss vara där varje gång.
Herren sade: ”Åter säger jag dig, att vem helst du sänder i mitt namn efter dina bröders –- de Tolv –- omröstning, rekommenderade och med myndighet från dig, skola hava makt att öppna mitt rikes dörr för alla nationer, dit du sänder dem.”23
Skrifterna beskriver de tolv som ”resande rådgivare”.24
Jag skiljer mig inte från bröderna i de tolv, de sjuttio och biskopsrådet med vilka jag tjänat i 47 år då jag säger att det finns dokumenterat att jag har varit i Mexiko och Mellan- och Sydamerika över 75 gånger, i Europa mer än 50 gånger, 25 gånger i Canada, 10 gånger på Stillahavsöarna, 10 gånger i Asien, 4 gånger i Afrika, 2 gånger i Kina samt i Israel, Saudiarabien, Bahrain, Dominikanska republiken, Indien, Pakistan, Egypten, Indonesien och på många, många andra platser runtom i världen. Andra har rest till och med mer än så.
Fastän apostlarna innehar prästadömets alla nycklar kan såväl ledare som medlemmar få personlig uppenbarelse. Ja, de förväntas söka den i bön och handla efter den i tro.
”Ty genom honom har vi … i en och samme Ande tillträde till Fadern.
Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.
Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.”25
Kanske undrar äldste Christofferson, som jag gjorde, varför någon som jag skulle ordineras till det heliga apostlaämbetet.
Det finns många kvalifikationer jag saknar. Det finns så många brister i min strävan att tjäna. Det finns bara en enda sak, en enda kvalifikation som kan förklara det. I likhet med Petrus och alla som senare blivit ordinerade har jag det vittnesbördet.
Jag vet att Gud är vår Fader. Han presenterade sin Son Jesus Kristus för Joseph Smith. Jag betygar för er att jag vet att Jesus är Kristus. Jag vet att han lever. Han föddes i tidens mitt. Han predikade sitt evangelium och prövades. Han led och korsfästes och uppstod på tredje dagen. Han har liksom sin Fader en kropp av kött och ben. Han utförde sin försoning. Om honom vittnar jag. Om honom är jag vittne. Det betygar jag i Jesu Kristi namn, amen.