Var ett föredöme för de troende
De små och enkla saker du väljer att göra varje dag förstoras och blir stora och underbara välsignelser i morgon.
Jag är glad att jag kan vara med er här ikväll och blir ödmjuk när jag tänker på er godhet. Ni är en inspirerande och vacker syn. Jag hoppas att min mamma eller syster Dalton undertecknar uppgift nr 4 för värderingen kunskap i min Personlig Tillväxt, för det här talet borde verkligen uppfylla kriteriet ”att hålla ett femminuters tal om ett ämne i evangeliet”. (Se Unga kvinnor: Personlig tillväxt [häfte, 2002], s 35.)
Jag älskar unga kvinnor, jag älskar mina unga kvinnor, och jag älskar Unga kvinnors program. När jag var ung kvinna var Unga kvinnor och GUF en viktig del av mitt liv. Jag älskade mina vänner, lektionerna som hölls, ungdomskonferenserna och lägren. Mina ledare älskade mig och lärde mig evangeliets sanningar. De tjänade som ytterligare vittnen om de evangelieprinciper som mina föräldrar hade undervisat mig om. Mina föräldrar, min biskop och mina kära ledare i Unga Kvinnor var ”föredömen för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet”. (1 Tim 4:12) Jag följde villigt deras exempel för jag ville bli som de.
När jag tänker tillbaka på tiden när jag var en ung kvinna inser jag att jag inte förstod vidden av det som hände i mitt liv. Jag insåg inte att när jag deltog i varje aktivitet i kyrkan så utvecklade jag ett livslångt mönster och en hängivenhet mot att följa Jesu Kristi lärdomar. Jag förstod inte att jag höll på att förbereda mig för mitt framtida liv som människa, hustru, mor och ledare. Jag förstod inte att när jag försökte välja det rätta så hedrade jag mina dopförbund, utövade tro, blev mer dygdig och förberedde mig för att besöka templet. Jag insåg inte allt det här då, men i mycket små steg höll jag på att bli en troende — och ett ”föredöme för de troende”.
Vi hade inte programmet för personlig tillväxt som ni har i dag, men vi hade ett liknande program. Vi fick möjlighet att lära oss saker, öva och rapportera om vår framgång med att följa evangeliets principer. Nyligen fick jag möjlighet att tänka tillbaka på de här upplevelserna när min vän och mitt föredöme syster Kathy Andersen visade mig sin handbok för bikupsflickor. Jag skulle vilja återge några av punkterna i syster Andersons flitigt använda bok:
Inom området ”Älska sanningen” skulle man:
”1. Vara artig och delaktig på lektionerna.
2. Vara ärlig i allt man gör. Det är viktigt att uppnå kunskap i skolan, men det är också viktigt att vara ärlig och ha integritet och inte göra sig skyldig till fusk. Om du ’klarar’ kursen men ’blir kuggad’ i karaktären genom att vara oärlig har du inte lärt dig innebörden av sanning.
3. Skvallra inte och lyssna inte på något skvaller den här månaden. Försök att göra det till en livslång vana.
4. Lägg märke till allt som är bra med dina familjemedlemmar och vänner och tala ärligt och uppriktigt om för dem vad du sett. De kommer att tycka ännu bättre om dig. Kom ihåg — inget ‘fjäsk eller smicker’.” (Beehive Girls Handbook [1967–1968], s 59)
Det som jag just läste kanske verkar gammaldags, men det innehåller sanning. ”Troende” unga kvinnor måste vara artiga, vänliga, tala vänligt och vara uppriktiga. Allt det här kanske verkar litet och enkelt, men profeten Alma i Mormons bok lär: ”Nu tror du kanske att detta är dåraktigt av mig, men se, jag säger dig att med små och enkla medel uträttas mycket stort, och små ting bringar många gånger de visa på skam.” (Alma 37:6)
Nyligen har jag följt våra levande profeter genom att arbeta med den nya värderingen i Unga kvinnors program Personliga tillväxt, dygd. Den kan verka vara ett litet och enkelt medel, men jag vittnar om att uppgift nummer 3 för den här värderingen redan har haft stort inflytande på mitt liv. Uppgiften kräver att man studerar Alma kapitel 5 och sedan gör en lista över vad man ska göra för att förbereda sig för att komma till templet och ta emot de välsignelser som vår himmelske Fader har utlovat. (Se Dygd [bilaga till Personlig tillväxt, 2009], s 3.)
När jag studerade Almas ord blev jag ödmjuk av allt det jag måste göra för att kunna räknas in i den gode herdens hjord. På listan jag skrev i min dagbok står det:
”Jag måste välja att andligen födas av Gud och ha hans bild mitt ansikte [se v 14].
Jag måste välja att utöva tro på hans återlösning som skapade mig [se v 15].
Jag måste välja att gå ut från de ogudaktiga och skilja mig från dem [se v 57].
Jag måste välja att klä av mig mitt högmod och bli tillräckligt ödmjuk och vandra ostraffligt inför Gud [se v 27—28].
Jag måste välja att förändra mig, omvända mig och följa Herrens inbjudan att komma till honom och äta av frukten från livets träd [se v 34].”
I min dagbok lovade jag att göra följande. Kom ihåg att en del av det speglar mina personliga utmaningar:
”Läsa skrifterna med mer personlig tillämpning.
Vara positiv. Inte gnälla.
Visa respekt för och vägra håna andra.
Uttrycka tacksamhet, speciellt till mina närmaste.
Att mer regelbundet inbjuda Anden in i mitt hem och mitt liv.
Omvända mig, bli mer ödmjuk och tänka på mitt hjärtas andliga tillstånd.
Om jag tillämpar Almas ord på mig själv, så ska jag alltså förändra mig. Jag ska välja att stärka min beslutsamhet att vara ’ett föredöme för de troende’.”
Eftersom jag använde mig av små och enkla medel som finns i Personlig Tillväxt växte mitt vittnesbörd om profeter och min beslutsamhet att följa Jesus Kristus ökade kraftigt. När jag genomförde det här målet förberedde jag mig för att vara mer mottaglig för Anden nästa gång jag besökte kyrkan och templet. Varje gång jag läser det jag skrev i min dagbok känner jag Anden och kommer ihåg hur jag kände mig när jag gjorde den här uppgiften vid köksbordet. Kapitel 5 i Alma är nu ett av mina favoritkapitel. Jag fick verkligen många välsignelser när jag gjorde det här, min uppgift i Personlig Tillväxt.
Jag nämnde tidigare syster Andersen och hennes handbok för bikupsflickor. Hon är hustru till äldste Neil L Andersen i de sjuttios presidentskap [nu medlem i de tolv apostlarnas kvorum]. Hon är mor och farmor. Jag tycker om tanken att fastän hon flyttade så många gånger så har hon alltid vetat var hennes handbok och banderoll fanns. Syster Anderson stod vid sin mans sida och undervisade om evangeliet i hela världen. Hon har varit ett föredöme i kvinnlighet och godhet som en trofast medlem i kyrkan.
Som elvaåring kunde syster Andersen knappt bärga sig förrän hon fick börja i Unga kvinnors program. När födelsedagen äntligen kom fick hon en handbok för bikupsflickor. Syster Andersen berättar:
”I början av boken stod det: ‘Som bikupsflicka, och för resten av ditt liv, ska du sätta dina mål högt.’ (Beehive Girls Handbook, s 12) Jag förstod att det här skulle bli ett stort äventyr för mig. Jag tog med mig boken hem och började genast läsa den från pärm till pärm för att se vilka uppgifter jag skulle genomföra under de kommande två åren.
Jag upptäckte att det fanns åttio möjliga uppgifter att välja bland. Jag var så upprymd att jag gjorde bedömningen att om jag arbetade hårt kunde jag genomföra alla uppgifterna i min bok — nåja, alla utom en: ’att besöka templet … och döpas för de döda’. (Beehive Girl’s Handbook, s 140) Jag [kunde inte] döpas för de döda för det [fanns] inget tempel i Florida.”
Syster Andersen bestämde sig för att berätta för sin far om situationen. Brevet fortsätter:
”Min far tvekade bara ett ögonblick. Vi hade inga släktingar västerut och inga andra anledningar att resa till Utah. Han sade eftertänksamt till mig: ‘Kathy, om du genomför alla andra uppgifter i din bikupebok så ska vi ta dig de 400 milen till templet i Salt Lake City så att du kan utföra dop för de döda och genomföra din sista uppgift.’
Jag arbetade på uppgifterna i min bikupsbok i två år och gjorde sjuttionio uppgifter. Min far jobbade under dessa två år på att spara tillräckligt med pengar för att kunna resa till templet. Min far höll sitt löfte till mig.
Att flyga på den tiden var för dyrt för vår familj så vi körde 400 mil till Salt Lake City och tillbaka så att jag skulle kunna genomföra min sista bikupsuppgift. Vilken glädje jag kände när jag kom till templet i Salt Lake City och döptes som ställföreträdare av min far! Det var en upplevelse jag aldrig ska glömma.
Jag kommer alltid att vara tacksam för min mors och fars villighet att göra templet till en viktig del av mitt liv … De förstod klokt nog att min tro skulle stärkas när jag arbetade på mina mål i Unga kvinnor. Mina föräldrars tro och uppoffring när de gjorde den långa resan till Salt Lake City hade ett avgörande inflytande på mig och på senare generationer.” (”I Can Complete All of the Goals — Except One”, opublicerat manuskript)
Som ung flicka strävade syster Andersen efter att använda sig av de små och enkla medlem som skulle hjälpa henne att bli en exemplarisk kvinna — ”ett föredöme för de troende” — och det är vad hon har blivit. Var och en av er har samma möjlighet. De små och enkla medlen som ni väljer att använda er av varje dag förstoras och blir stora och underbara välsignelser i morgon. Om ni varje dag lever som ”föredömen för de troende” kommer ni att bli lyckliga och få större självförtroende. Det kommer att stärka era vittnesbörd, hjälpa er att hålla era dopförbund och förbereda er för att ta emot templets välsignelser, så att ni så småningom kan återvända till er himmelske Fader.
Må vi var och en av oss sträva efter att vara ”ett föredöme för de troende”. Må vi leva efter Jesu Kristi evangelium och göra allt som krävs av oss, och må vi göra detta i tro utan att tvivla, med ett rent och dygdigt hjärta, är min uppriktiga och ödmjuka bön i Jesu Kristi namn, amen.