Lärdomar från Herrens bön
Våra böner följer Herren Jesu Kristi mönster och lärdomar. Han lärde oss hur vi ska be.
Tillsammans med er, kära bröder och systrar, uttrycker jag min kärlek och beundran för äldste Neil L Andersen. Hans kallelse till det heliga apostlaskapet har kommit från Herren genom uppenbarelse till hans profet, president Thomas S Monson. President Monson har i hela sitt liv finslipat sin förmåga att följa Herrens vilja. Liksom Frälsaren underkastade sig sin himmelske Faders vilja, så underkastar sig profeten Herrens vilja. Tack, president Monson, för att du utvecklar och använder den kraften. Vi gratulerar dig, äldste Andersen och vi ber för dig!
Herrens bön
Våra böner följer Herren Jesu Kristi mönster och lärdomar. Han lärde oss hur vi ska be. Från hans böner kan vi få många viktiga lärdomar. Vi kan börja med Herrens bön, och inhämta fler lärdomar från andra böner som han har uppsänt.1
När jag nu läser Herrens bön, lyssna till lärdomarna:
”Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.
Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen.
Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde. Ty riket är ditt och makten och äran i evighet, amen.”2
Herrens bön finns upptecknad två gånger i Nya testamentet och en gång i Mormons bok.3 Den finns också i Joseph Smiths översättning av Bibeln,4 där förklaring ges för dessa två meningar:
-
”Förlåt oss våra överträdelser, såsom också vi förlåter dem som överträtt mot oss,”5 och
-
”Tillåt oss inte att inledas i frestelse, utan befria oss från det onda.”6
Förklaringen om förlåtelse stöds av andra uttalanden från Mästaren. Han sade till sina tjänare: ”I den mån ni har förlåtit varandra era överträdelser, så förlåter jag, Herren, er.”7 Med andra ord, om man vill bli förlåten, måste man först förlåta.8 Förklaringen om frestelse är till hjälp, för vi leds verkligen inte in i frestelse av Gud. Herren sade: ”Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse.”9
De fyra versionerna av Herrens bön inte är identiska, men alla inleds med hälsningen ”Fader vår”, vilket anger en nära relation mellan Gud och hans barn. Orden ”helgat blive ditt namn” återspeglar den respekt och tillbedjan vi alla borde känna när vi ber. ”Ske din vilja” ger uttryck för ett begrepp som jag ska tala om senare.
Hans bön om ”bröd för dagen” innefattar också behovet av andlig näring. Jesus, som kallade sig själv ”livets bröd”, gav följande löfte: ”Den som kommer till mig skall aldrig hungra.”10 Och när vi värdigt tar del av sakramentet får vi dessutom löftet att vi alltid kan ha hans Ande hos oss.11 Det är en andlig föda som inte kan fås på något annat sätt.
När Herren avslutar sin bön, tillkännager han Guds stora makt och härlighet och avslutar bönen med ”amen”. Våra böner avslutas också med amen. Fastän det inte uttalas likadant på alla språk är meningen densamma. Det betyder ”verkligen” eller ”sannerligen”.12 Att högtidligt säga amen bekräftar en predikan eller en bön.13 De som instämmer bör säga ett hörbart amen, 14 som tecken på ”att det också är mitt högtidliga tillkännagivande”.15
Innan Herren uttalade sin bön bad han sina efterföljare att undvika ”lönlösa upprepningar”16 och att be ”på detta sätt”.17 Alltså är Herrens bön ett mönster för oss att följa och inte ett stycke att lära sig utantill och ständigt rabbla. Mästaren vill helt enkelt att vi ska be om Guds hjälp medan vi ständigt strävar efter att motstå det onda och leva rättfärdigt.
Förböner
Herrens andra böner är också lärorika, särskilt hans förböner. De kallas så därför att Herren bad till sin Fader för sina lärjungar. Föreställ er världens Frälsare på knä i bön, medan jag citerar från Johannes, kapitel 17:
”Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: Fader … Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig …
Jag har … fullbordat det verk som du har gett mig att utföra …
Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.
Jag ber för dem.”18
Från den bönen lär vi oss hur starkt Herren upplevde sitt ansvar som vår Medlare och Förespråkare hos Fadern.19 Lika starkt borde vi känna vårt ansvar att hålla hans bud och hålla ut intill änden.20
Jesus bad också en förbön för folket på den forntida amerikanska kontinenten. Det står i uppteckningen att ”ingen kan föreställa sig den glädje som fyllde våra själar då vi hörde honom be till Fadern för oss”.21 Därefter sade Jesus: ”Välsignade är ni för er tros skull. Och se, nu är min glädje fullkomlig.”22
I en senare bön vädjade Jesus om enighet. ”Nu Fader”, sade han, ”ber jag till dig för dem … så att de må tro på mig, så att jag kan vara i dem så som du, Fader, är i mig, så att vi kan bli ett”.23 Vi kan också be om enighet. Vi kan be om att vara av ett hjärta och ett sinne med Herrens utvalda och med våra nära och kära. Vi kan be om ömsesidig förståelse och respekt mellan oss själva och våra medmänniskor. Om vi verkligen bryr oss om andra, borde vi be för dem.24 ”Be för varandra”, lärde Jakob, för ”mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön”.25
Lärdomar från andra böner
Herren gav oss andra lärdomar om bönen. Han sade till sina lärjungar: ”Ni [måste] alltid be till Fadern i mitt namn.”26 Frälsaren betonade vidare: ”Be i era familjer till Fadern och alltid i mitt namn.”27 Lydigt tillämpar vi den lärdomen när vi ber till vår himmelske Fader i Jesu Kristi namn.28
I en annan av sina böner lär Herren oss något som upprepas i tre efterföljande verser:
”Fader, jag tackar dig för att du har givit den Helige Anden till dessa som jag har utvalt …
Fader, jag ber dig att du skall ge den Helige Anden till alla dem som kommer till tro på deras ord.
Fader, du har givit dem den Helige Anden eftersom de tror på mig.”29
Om den Helige Andens sällskap är så viktigt borde vi också be om det. Vi borde också hjälpa alla nyomvända och våra barn att odla den Helige Andens gåva. Om vi ber om det kan den Helige Anden bli en väsentlig kraft för det goda i vårt liv.30
Förstärka våra böner
Herren lärde oss hur vi kan förstärka våra böner. Han sade till exempel att ”de rättfärdigas sång är en bön till mig, och den skall besvaras med en välsignelse på deras huvuden”.31
Bönen kan också förstärkas genom fasta.32 Herren sade: ”Jag ger er även en befallning att ni hädanefter skall fortsätta att be och fasta.”33 En vädjan om att fasta med vishet gavs av president Joseph F Smith, som varnade att ”det finns något som heter överdrift. En man kan fasta och bedja tills han tar död på sig själv. Det finns inget behov av något sådant, inte heller någon visdom i det … Herren kan höra en enkel bön uppsänd i tro med ett halvt dussin ord, och han erkänner en fasta som inte varar längre än 24 timmar precis lika gärna och lika bindande som han besvarar en bön på tusen ord och en månads fasta … Herren tar emot det som är tillräckligt, med mycket större glädje och tillfredsställelse än det som är för mycket och onödigt.”34
Begreppet ”för mycket och onödigt” kunde också tillämpas på hur långa våra böner är. En avslutningsbön på ett möte i kyrkan behöver inte innehålla en sammanfattning av alla tal och bör inte bli till en oplanerad predikan. Privata böner kan vara hur långa vi vill, men offentligt borde vi kortfattat be om att Herrens Ande ska vara med oss, eller kortfattat uttrycka tacksamhet för det som skett.
Våra böner kan göras bättre på andra sätt. Vi bör tala mer högtidligt35 när vi talar till och om gudomen. Medan daglig klädsel och språk blir allt slarvigare i världen, har vi tillsagts att skydda det formella och passande bönespråket. I våra böner talar vi på ett vördnadsfullt sätt, vi säger till exempel Fader i stället för far.36 När vi gör det hjälper det oss att vara ödmjuka. Det kan också förstärka våra böner. I skrifterna står det: ”Var ödmjuk så skall Herren din Gud leda dig vid handen och besvara dina böner.”37
Bönen inleds med ett personligt initiativ. ”Se”, säger Herren, ”jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.”38 Den dörren öppnas när vi ber till vår himmelske Fader i Jesu Kristi namn.39
När bör vi be? När vi vill! Alma lärde: ”Rådgör med Herren i allt vad du gör, så skall han leda dig till det som är gott. Ja, överlämna dig åt Herren när du går till vila om aftonen … och när du stiger upp om morgonen låt då ditt hjärta vara fyllt av tacksamhet mot Gud. Och om du gör detta skall du bli upphöjd på den yttersta dagen.”40 Jesus påminde sina lärjungar ”att de inte skulle sluta be i sina hjärtan”.41
Kyrkans medlemmar har för vana att knäböja i familjebön varje morgon och kväll, och att varje dag be personliga böner och be Herren välsigna maten.42 President Monson sade: ”När vi vänder oss till Herren i familjebön och i personliga böner, låt oss göra det med tro och tillit till honom.”43 Och när vi ber om timliga och andliga välsignelser borde vi alla vädja, som Jesus gjorde i bönen Fader vår: ”Ske din vilja.”44
Jesus Kristus, världens Frälsare — han som köpte oss med sitt blod — är vår Återlösare och vårt föredöme.45 I slutet av sin jordiska verksamhet bad han att hans vilja — som den älskade Sonen — skulle uppgå i Faderns vilja.46 I denna avgörande stund utropade Frälsaren: ”Fader … inte som jag vill utan som du vill.”47 Så bör vi be till Gud: ”Ske din vilja.”
Och låt oss alltid be ”att [Herrens] rike kan gå ut över jorden, så att dess invånare kan … bereda sig för kommande dagar då Människosonen skall komma … i sin härlighets glans, för att möta Guds rike som är upprättat på jorden”.48
I vårt dagliga liv och i våra egna avgörande stunder, må vi ivrigt tillämpa dessa dyrbara lärdomar från Herren, är min bön i Jesu Kristi heliga namn, amen.