Var ditt bästa jag
Var och en måste sträva att lära sin plikt och sedan utföra den efter bästa förmåga.
Mina älskade bröder i prästadömet, samlade här i ett fullsatt konferenscenter och över hela världen: Jag känner mig ödmjuk inför ansvaret jag fått att rikta några ord till er. Jag stöder de budskap som redan framlagts och uttrycker till er min uppriktiga kärlek och uppskattning för er tro och hängivenhet.
Bröder, vårt ansvar som bär prästadömet är mycket betydelsefullt, så som anges i Läran och förbunden: ”Det högre eller det melkisedekska prästadömets makt och myndighet är att inneha nycklarna till kyrkans alla andliga välsignelser”1 Och vidare: ”Det lägre eller det aronska prästadömets makt och myndighet är att inneha nycklarna till änglars betjäning och till att betjäna i yttre förrättningar, evangeliets bokstav, omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, i överensstämmelse med förbunden och buden.”2
År 1958 beskrev äldste Harold B Lee, som senare blev kyrkans elfte president, prästadömet som ”Herrens soldater mot ondskans makter”.3
President John Taylor sade att ”kraften som manifesteras genom prästadömet är helt enkelt Guds kraft”.4
Dessa inspirerande förkunnelser från Guds profeter hjälper oss förstå att varje man och varje pojke som bär Guds prästadöme måste vara värdig den stora förmånen och det stora ansvaret. Var och en måste sträva att lära sin plikt och sedan utföra den efter bästa förmåga. När vi gör det blir vi medlet som vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus kan använda för att utföra sitt verk här på jorden. Det är vi som är deras representanter här.
I dagens värld ställs vi inför svårigheter och utmaningar. En del av dem kan verka överväldigande. Men med Gud på vår sida kan vi inte förlora. När vi värdigt bär hans heliga prästadöme ska vi segra.
Till er som bär aronska prästadömet vill jag nu säga att jag hoppas innerligt att ni alla är medvetna om betydelsen av er prästadömsordination. Ni har en viktig roll i varje medlems liv i församlingen när ni deltar i att välsigna och dela ut sakramentet varje söndag.
Jag hade förmånen att verka som sekreterare i diakonernas kvorum. Jag minns de många uppdrag som vi kvorummedlemmar fick att utföra. Dela ut sakramentet, samla in det månatliga fasteoffret och ta hand om varandra är saker jag gärna minns. Det mest skrämmande inträffade emellertid på ledarskapsmötet på vår församlingskonferens. Medlemmen i stavspresidentskapet som presiderade kallade några av församlingens ämbetsmän att tala. De gjorde det. Sedan, utan minsta förvarning, ställde han sig upp och sade: ”Vi ber nu en av våra yngre ämbetsmän, Thomas S Monson, sekreterare i diakonernas kvorum, att redogöra för sitt tjänande och bära sitt vittnesbörd.” Jag minns inte ett ord som jag sade, men jag har aldrig glömt upplevelsen eller den lärdom den gav mig. Det var aposteln Petrus som sade: ”Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.”5
För en tid sedan gav Herren det här löftet till dem som bär prästadömet: ”Jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er.”6
Det här är ingen tid för rädsla, bröder, utan snarare en tid för tro — en tid för oss alla som bär prästadömet att vara sitt bästa jag.
Även om vår färd genom jordelivet ibland utsätter oss för fara, vill jag till er i kväll ge tre förslag som leder oss i säkerhet när vi iakttar och följer dem. De är:
-
Studera flitigt.
-
Be innerligt.
-
Lev rättfärdigt.
De här förslagen är inte nya. De har predikats och upprepats gång på gång. Men om vi införlivar dem i vårt liv får vi styrka att motstå den onde. Om vi bortser från dem öppnar vi dörren för Satans påverkan och makt över oss.
För det första, studera flitigt. Varje prästadömsbärare bör studera skrifterna varje dag. Snabbkurser är inte alls lika effektiva som daglig läsning och tillämpning av skrifterna i vårt liv. Bekanta er med den undervisning som skrifterna skänker. Lär er bakgrunden och omgivningen till Mästarens liknelser och profeternas maningar. Studera dem som om de talade till just dig, för det gör de.
Profeten Lehi och hans son Nephi fick båda i en syn se betydelsen av att få del av och sedan hålla fast vid Guds ord. Om ledstången av järn som han sett sade Nephi till sina tvivlande bröder Laman och Lemuel:
”Och jag sade till dem att det var Guds ord och de som hörsammar Guds ord och håller fast vid det, de skall aldrig förgås. Inte heller skall motståndarens frestelser och brinnande pilar slå dem med blindhet för att leda dem till undergång.
Därför uppmanade jag, Nephi, dem att ge akt på Herrens ord. Ja, jag uppmanade dem med hela min själs kraft och med all den förmåga jag besatt att de skulle ge akt på Guds ord och komma ihåg att alltid lyda hans befallningar i allting.”7
Jag lovar er, vare sig ni bär Arons eller Melkisedeks prästadöme, att om ni studerar skrifterna flitigt så kommer er förmåga att undvika frestelser och ta emot den Helige Andens ledning i allt ni gör att öka.
För det andra, be innerligt. För Gud är allting möjligt. Män i aronska prästadömet, män i melkisedekska prästadömet, kom ihåg profeten Josephs bön, uppsänd i den lund vi kallar helig. Se er om och se resultatet av att den bönen besvarades.
Adam bad. Jesus bad. Vi känner till resultaten av deras böner. Han som märker om en sparv faller hör säkerligen våra hjärtans böner. Tänk på löftet: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.”8
Till alla som hör min röst och som kämpar med utmaningar och svårigheter, stora som små: Bönen ger andlig styrka, den är vägen till frid. Bönen är vårt sätt att söka kontakt med vår Fader i himlen, som älskar oss. Tala till honom i bön och lyssna sedan på svaret. Underverk åstadkoms genom bön.
Syster Daisy Ogando bor i New York, som har över åtta miljoner invånare. För några år sedan träffade syster Ogando missionärerna och undervisades om evangeliet. Gradvis förlorade hon och missionärerna kontakten med varandra. Tiden gick. Sedan år 2007 började det evangelium hon undervisats om av missionärerna att påverka hennes hjärta.
En dag när Daisy steg in i en taxi såg hon missionärerna på avstånd, men hon lyckades inte få kontakt med dem innan de försvann ur sikte. Hon bad innerligt till vår himmelske Fader och lovade honom att om han på något sätt ville leda missionärerna till henne igen, så skulle hon öppna dörren för dem. Hon återvände hem den dagen med tro i hjärtat på att Gud skulle höra och besvara hennes bön.
Under tiden hade två unga missionärer bett uppriktigt och arbetat på att hitta människor att undervisa. En dag tittade de igenom anteckningar gjorda av de missionärer som tidigare verkat i deras område. När de gjorde det stötte de på namnet Daisy Ogando. När de kom till hennes lägenhet samma eftermiddag som syster Ogando uppsänt sin enkla men innerliga bön öppnade hon dörren och sade de ord som är musik för alla missionärer som någonsin hört dem: ”Kom in, jag har väntat på er!”
Två innerliga böner hade besvarats, kontakten var återupprättad, missionärslektionerna gavs och man ordnade så att Daisy och hennes son Eddy kunde döpas.
Kom ihåg att be innerligt.
Ett sista förslag, bröder: Lev rättfärdigt. Jesaja, denne store profet i Gamla testamentet, gav denna inspirerande uppfordran till dem som bär prästadömet: ”Rör inte vid något orent! … rena er, ni som bär Herrens kärl.”9 Det kan inte bli tydligare än så.
De som bär prästadömet är inte nödvändigtvis vältaliga. De kanske inte har höga examina inom svåra ämnen. De kan mycket väl vara män i små omständigheter. Men Gud ser inte till personen, och han uppehåller sina tjänare i rättfärdighet när de undviker vår tids ondska och lever dygdiga och rena liv. Låt mig illustrera.
Ungefär 150 mil norr om Salt Lake City ligger den vackra staden Calgary i Alberta i Kanada, platsen för det berömda Calgary Stampede, ett av Kanadas största årliga evenemang och världens största utomhusrodeo. Under evenemangets tio dagar bjuds man på en rodeotävling, utställningar, jordbrukstävlingar och kapplöpning med häst och vagn. Stampede-paraden hålls på öppningsdagen och är en av festivalens äldsta och största traditioner. Paraden följer en sträcka på nära en halvmil i centrala Calgary med upp till 350 000 åskådare, många klädda i western-kläder.
För åtskilliga år sedan hade en mässingsorkester från en stor high school i Utah provspelat och tilldelats en av de åtrådda platserna i Calgary Stampede-paraden. Månader av pengainsamlingar, tidiga morgonövningar upp och ner längs gatorna och andra förberedelser gjordes för att orkestern skulle kunna åka till Calgary och delta i paraden, där en orkester skulle väljas ut och tilldelas första pris.
Äntligen kom dagen för avresan. De ivriga eleverna steg på bussarna och satte kurs norrut för den långa resan till Calgary.
På vägen stannade karavanen i Cardston i Alberta i Kanada där gruppen stannade över natten. Lokala hjälpföreningssystrar gjorde i ordning lunchpåsar som orkestermedlemmarna fick innan de gav sig av igen. Brad, en i orkestern som var präst i aronska prästadömet, var inte hungrig och bestämde sig för att spara lunchen till senare.
Brad tyckte om att sitta längst bak i bussen. När han satte sig på sin vanliga plats inför resten av färden till Calgary, kastade han upp sin lunchpåse på hyllan bakom sista stolsraden. Där låg lunchen i bakfönstret med julisolen skinande. Olyckligtvis innehöll lunchen en sandwich med äggsallad. Till dem av er som inte förstår vad det här innebär vill jag bara säga att äggsallad måste förvaras i kylskåp. Om den istället utsätts för hög värme, till exempel solsken genom ett bussfönster en solig dag, blir den en effektiv odlingsplats för olika slags bakterier som kan resultera i vad som brukar kallas matförgiftning.
En stund före ankomsten till Calgary blev Brad hungrig. Han kom ihåg sin lunchpåse och slukade sin sandwich med äggsallad. När bussen anlände till Calgary och körde runt i staden växte orkestermedlemmarna iver allt mer — för alla utom Brad. Det som växte inom honom var tyvärr svåra magsmärtor och andra besvär som hör ihop med matförgiftning. Ni vet vad jag talar om.
När man kom fram steg orkestermedlemmarna av bussen. Men inte Brad. Trots att Brad visste att hans kompisar i orkestern räknade med honom, att han behövde spela sin trumma i paraden nästa morgon, låg han dubbelvikt av smärta och var för sjuk för att lämna bussen. Lyckligtvis för honom märkte två av hans vänner, Steve och Mike, som nyligen gått ut high school och som också nyligen ordinerats till äldster inom melkisedekska prästadömet, att Brad saknades och började leta efter honom.
De fann Brad längst bak i bussen och fick veta vad som stod på. Steve och Mike kände sig hjälplösa. Till sist kom de på att de faktiskt var äldster och hade melkisedekska prästadömets makt att välsigna sjuka. Trots sin totala brist på erfarenhet av att ge prästadömets välsignelser hade de här två nya äldsterna tro på den makt de innehade. De lade händerna på Brads huvud och åberopade melkisedekska prästadömets myndighet i Jesu Kristi namn och uttalade några enkla ord för att välsigna Brad så att han skulle bli frisk.
Från den stunden var Brads besvär helt borta. Nästa morgon intog han sin plats bland de andra i orkestern och marscherade stolt längs Calgarys gator. Orkestern fick första pris och det åtrådda blå bandet. Långt viktigare var att två unga, oerfarna men värdiga prästadömsbärare hade hörsammat kallelsen att tjäna sin nästa å sin himmelske Faders vägnar. När de behövde utöva sitt prästadöme till förmån för en som verkligen behövde deras hjälp, kunde de göra det eftersom de levde rättfärdigt.
Bröder, är vi beredda för vår resa genom livet? Vägen kan ibland vara svår. Lägg ut kursen, var försiktig och bestäm dig för att studera flitigt, be innerligt och leva rättfärdigt.
Låt oss aldrig förtvivla, för det verk vi är engagerade i är Herrens verk. Det har sagts att ”Herren formar vår rygg så att vi kan bära den börda som läggs på den”.
Den styrka vi innerligt väl söker för att kunna möta utmaningarna i en komplex och föränderlig värld kan bli vår när vi med fasthet och beslutsamt mod står och förkunnar som Josua: ”Jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.”10 Om denna gudomliga sanning vittnar jag i Jesu Kristi, vår Herres namn, amen.