Kraften i förbund
I svåra tider bör du sätta dina förbund främst och noggrant lyda buden.
Låt mig varmt och uppriktigt välkomna äldste Neil L Andersen till de tolv apostlarnas kvorum. Han är ett värdigt och välkommet tillskott.
Den 15 augusti 2007 drabbades Peru av en kraftig jordbävning som nästan ödelade kuststäderna Pisco och Chincha. Liksom många andra av kyrkans ledare och medlemmar satte Wenceslao Conde, president för Balconcitos gren i Chincha, genast igång med att hjälpa dem vars hem hade drabbats.
Fyra dagar efter jordbävningen befann sig äldste Marcus B Nash i de sjuttios kvorum i Chincha för att hjälpa till med samordningen av kyrkans hjälpinsatser där, och han mötte president Conde. Medan de talade om förödelsen som inträffat och vad som gjordes för att hjälpa offren, närmade sig president Condes hustru Pamela, bärande ett av sina små barn. Äldste Nash frågade syster Conde hur det stod till med hennes barn. Med ett leende svarade hon att alla genom Guds godhet var i säkerhet och mådde bra. Han frågade om Condes bostad.
”Den är borta”, svarade hon enkelt.
”Och era saker då?” frågade han.
”Allt begravdes under spillrorna av vårt hem”, svarade syster Conde.
”Ändå”, påpekade äldste Nash, ”ler du medan vi talar.”
”Ja”, sade hon, ”jag har bett och jag har fått frid. Vi har allt vi behöver. Vi har varandra, vi har våra barn, vi är beseglade i templet, vi har denna underbara kyrka och vi har Herren. Vi kan bygga igen med Herrens hjälp.”
Detta rörande exempel på tro och andlig styrka återfinns i de heligas liv världen över i många olika sammanhang. Det är en enkel illustration av en djup kraft som så väl behövs i vår tid och som kommer att få en allt större betydelse i framtiden. Vi behöver starka kristna som kan uthärda svårigheter, som kan upprätthålla hopp trots tragedier, som kan lyfta andra genom sitt exempel och sin medkänsla, som konsekvent kan övervinna frestelser. Vi behöver starka kristna som kan få viktiga saker att ske genom sin tro, som kan försvara Jesu Kristi sanningar mot moralisk relativism och militant ateism.
Vilken är källan till sådan moralisk och andlig kraft och hur uppnår vi den? Källan är Gud. Vi har tillgång till den kraften genom våra förbund med honom. Ett förbund är en överenskommelse mellan Gud och människa, där Gud anger villkoren. (Se Handledning för skriftstudier, ”Förbund”, s 51-52.) I dessa gudomliga överenskommelser förbinder Gud sig att upprätthålla, helga och upphöja oss i utbyte mot att vi förpliktar oss att tjäna honom och hålla hans bud.
Vi ingår förbund genom prästadömets förrättningar, heliga ritualer som Gud har förordnat så att vi kan ge uttryck för våra förpliktelser. Vårt grundläggande förbund, det genom vilket vi först visar vår villighet att ta på oss Kristi namn, bekräftas till exempel genom dopförrättningen. Den utförs individuellt, och vi nämns vid namn. Genom den förrättningen blir vi en del av Herrens förbundsfolk och arvingar till Guds celestiala rike.
Andra heliga förrättningar utförs i tempel som byggts för detta ändamål. Om vi är trogna de förbund som ingåtts där blir vi inte bara arvingar till det celestiala riket, utan till upphöjelse, den högsta härligheten inom det himmelska riket, och vi uppnår alla de gudomliga möjligheter Gud har att ge. (Se L&F 132:20.)
Skrifterna talar om det nya och eviga förbundet. Det nya och eviga förbundet är Jesu Kristi evangelium. Med andra ord utgör evangeliets lära och bud kärnan i ett evigt förbund mellan Gud och människa som återställs på nytt i varje tidsutdelning. Om vi skulle sammanfatta det nya och eviga förbundet i en mening skulle det vara denna: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)
Jesus förklarade vad det innebär att tro på honom: ”Och detta är befallningen [eller med andra ord, detta är förbundet]: ”Omvänd er, alla jordens ändar, och kom till mig och bli döpta i mitt namn så att ni kan bli heliggjorda genom att ta emot den Helige Anden, så att ni kan stå obefläckade inför mig på den yttersta dagen.” (3 Nephi 27:20)
Vad är det som gör att vi, när vi ingår och håller förbund med Gud, får kraft att le trots svårigheter, kan vända motgång till seger, och kan ”verka med iver för en god sak … och åstadkomma mycket rättfärdighet”? (L&F 58:27)
Stärkta av gåvor och välsignelser
För det första: När vi vandrar i lydnad mot principerna och buden i Jesu Kristi evangelium, åtnjuter vi en ständig ström av välsignelser som Gud lovat oss i sitt förbund med oss. De här välsignelserna förser oss med det vi behöver för att verka av oss själva istället för att bli styrda när vi går genom livet.1 Till exempel, Herrens befallningar i visdomsordet om hur vi ska ta hand om vår fysiska kropp välsignar oss först och främst med ”visdom och stora skatter av kunskap, ja, fördolda skatter”. (L&F 89:19) Vidare leder de till ett i allmänhet friskare liv och frihet från destruktiva beroenden. Lydnad ger oss större kontroll över våra liv, större förmåga att komma och gå, att arbeta och skapa. Självklart tar ålder, olyckor och sjukdomar oundvikligen ut sin rätt, men det är ändå så att vår lydnad mot den här evangelielagen förhöjer vår förmåga att handskas med dessa utmaningar.
Längs förbundens stig finner vi ständigt gåvor och hjälp. ”Kärleken upphör aldrig” (1 Kor 13:8; Moroni 7:46), kärlek föder kärlek, medkänsla föder medkänsla, dygd föder dygd, hängivelse föder lojalitet och tjänande föder glädje. Vi är en del av ett förbundsfolk, ett samhälle av heliga som uppmuntrar, stödjer och betjänar varandra. Som Nephi uttryckte det: ”Och om så är att människobarnen lyder Guds befallningar ger han dem näring och stärker dem.” (1 Nephi 17:3)2
Stärkta med ökad tro
Allt det här innebär inte att livet inom förbundet är fritt från utmaningar eller att den som är lydig borde förvånas om besvikelser eller till och med katastrofer stör hennes frid. Om du känner att personlig rättfärdighet borde förhindra all förlust och lidande, behöver du kanske tala med Job.
Det leder in oss på det andra sättet varpå våra förbund upprätthåller vår tro — de framkallar den tro som är nödvändig för att vi ska kunna göra allt som Herren finner lämpligt. Vår villighet att ta på oss Kristi namn och hålla hans bud kräver ett visst mått av tro, men när vi hedrar våra förbund växer den tron. För det första blir lydnadens utlovade frukt uppenbar, vilket bekräftar vår tro. För det andra förmedlar Anden Guds behag, och vi känner oss trygga i hans fortsatta välsignelse och hjälp. Och för det tredje kan vi vad som än sker möta livet med hopp och frid i sinnet eftersom vi vet att det slutligen kommer att gå bra för oss då vi har Guds löfte till oss var och en personligen, nämnda vid namn, och vi vet att han inte kan ljuga. (Se Enos 1:6 och Ether 3:12.)
Tidiga ledare i kyrkan i vår tid bekräftade att vi genom att hålla fast vid förbundet får den tillförsikt vi behöver i svåra tider:
Det var detta medvetande [att de levde efter Guds vilja] som styrkte de heliga fordom, så att de kunde uthärda alla motgångar och förföljelser och tåla … inte bara att se sina ägodelar skövlade och förstörda, utan de kunde även möta döden i dess mest fasansfulla skepnad. Ty de visste (inte bara trodde) att om än deras jordiska hydda nedbröts, så hade de en ’byggnad från Gud, som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen’. (2 Kor 5:1)” (”Sjätte föredraget”, Föredrag över tron)
De betonar vidare att när vi offrar vad än Gud kan komma att begära av oss, får vi bekräftelse från Anden att vår väg är rätt och behaglig för Gud. (Se Lectures on Faith, [Föredrag över tron] s 69–71.) Med den vetskapen blir vår tro obegränsad då vi är övertygade om att Gud slutligen kommer att vända varje svårighet till vår fördel. En del av er har upprätthållits av den tron medan ni har uthärdat att man föraktfullt pekat finger åt er från ”en stor och rymlig byggnad” som ropar ”skäms” (se 1 Nephi 8:26–27), och ni har stått orubbliga med Petrus och de forna apostlarna, ”glada över att [ni] hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull”. (Apg 5:41)
Herren sade om kyrkan:
”Sannerligen säger jag er: Alla bland dem som … är villiga att hålla sina förbund genom offer, ja, varje offer som jag, Herren, skall kräva, de godtas av mig.
Ty jag, Herren, skall få dem att bära frukt som ett mycket fruktbart träd som är planterat i ett bördigt land vid en klar ström och som bär mycket dyrbar frukt.” (L&F 97:8–9)
Aposteln Paulus förstod att den som har ingått förbund med Gud ges tro att möta prövningar och får större tro genom dessa prövningar. Om sin egen ”törntagg i köttet” (2 Kor 12:7), sade han:
”Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: ’Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.’ Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig.
Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.” (2 Kor 12:8–10)3
Stärkta genom ”gudaktighetens kraft”
Vi har först och främst tänkt på Guds stärkande välsignelser och för det andra den enastående trons gåva som Gud skänker dem som håller sina förbund med honom. Den sista aspekten av styrka genom förbund som jag vill nämna är förlänandet av gudomlig kraft. Med våra förbunds förpliktelser mot honom kan vår himmelske Fader låta sitt gudomliga inflytande, ”gudaktighetens kraft” (L&F 84:20), flöda in i våra liv. Han kan göra det eftersom när vi deltar i prästadömets förrättningar utövar vi vår handlingsfrihet och väljer att ta emot det. Vårt deltagande i dessa förrättningar visar också att vi är beredda att ta på oss det större ansvar som är följden av ytterligare ljus och andlig kraft.
I alla förrättningar, men speciellt de i templet, förlänas vi kraft från ovan.4 ”Gudaktighetens kraft” kommer genom den Helige Anden och hans inflytande. Den Helige Andens gåva är en del av det nya och eviga förbundet. Den är en fundamental del av vårt dop, dopet av Anden. Den är den nådens budbärare genom vilken Kristi blod tar bort våra synder och helgar oss. (Se 2 Nephi 31:17.) Det var den gåvan som gjorde att Adam ”blev levandegjord i sitt inre”. (Mose 6:65) Det var genom den Helige Anden som de forna apostlarna uthärdade allt som de uthärdade och med sina prästadömsnycklar förde ut evangeliet till den då kända världen.
När vi har ingått gudomliga förbund är den Helige Anden vår tröstare, vår vägvisare och vår följeslagare. Den Helige Andens frukter är ”den odödliga härlighetens frid, sanningen om allting, den som levandegör allt, som ger liv åt allt, som vet allt och har all makt i enlighet med visdom, barmhärtighet, sanning, rättvisa och dom”. (Mose 6:61) Den Helige Andens gåvor är vittnesbörd, tro, kunskap, visdom, urskiljning, uppenbarelse, underverk, helande och kristlig kärlek, för att bara nämna några få. (Se L&F 46:13–26.)
Det är den Helige Anden som bekräftar ditt ord när du undervisar och vittnar. Det är den Helige Anden som, när du talar i fientliga miljöer, fyller ditt hjärta med det du ska säga och infriar Herrens löfte att du inte ”skall … komma på skam inför människorna”. (L&F 100:5) Det är den Helige Anden som uppenbarar hur du ska övervinna till synes nästan oövervinneliga hinder. Det är genom den Helige Anden i dig som andra kan känna Kristi rena kärlek och få styrka att sträva framåt. Det är också den Helige Anden, i egenskap av löftets Helige Ande, som bekräftar giltigheten och verkan i dina förbund och beseglar Guds löften på dig.5
Gudomliga förbund skapar starka kristna. Jag uppmanar dig att göra dig berättigad till och ta emot alla prästadömsförrättningar du kan och sedan trofast hålla alla löften du avlagt genom förbund. I svåra tider bör du sätta dina förbund främst och noggrant lyda buden. Då kan du be i tro utan att tvivla, i enlighet med dina behov, och Gud kommer att svara. Han upprätthåller dig när du vakar och arbetar. I sin egen tid och på sitt eget sätt sträcker han ut sin hand och säger ”här är jag”.
Jag vittnar om att i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga finns den prästadömets myndighet som krävs för att verka i de förrättningar genom vilka vi kan ingå bindande förbund med vår Himmelske Fader i hans helige Sons namn. Jag vittnar om att Gud håller sina löften till dig när du hedrar dina förbund med Honom. Han välsignar dig då med ”ett gott mått, packat, skakat och rågat”. (Luk 6:38) Han ger dig då styrka och fullkomnar din tro. Genom sin Helige Ande fyller han dig då med gudomlig kraft. Det är min bön att du alltid ska ha hans Ande hos dig som vägledare så att han kan befria dig från nöd, oro och svårigheter. Det är min bön att du genom dina förbund ska bli ett kraftfullt och nyttigt redskap i hans händer, vilken är vår Herre och Återlösare, i Jesu Kristi namn, amen.