Kom, låt oss gå upp till Herrens berg
Din personliga renhet gör det … möjligt för dig att fatta de beslut som hjälper dig vara värdig att inträda i templet.
En av de vanligaste frågor jag får är: ”På vilket sätt är en mor till fem söner och bara en dotter kvalificerad att vara Unga kvinnors generalpresident?” Mitt svar är alltid detsamma: ”För att jag har en fullkomlig dotter, och jag vet alla pojkars hemligheter!” I kväll har mina söner gett mig tillstånd att avslöja en av de här hemligheterna för er. Det är detta: Dygdiga unga män attraheras av dygdiga unga kvinnor.
Om man frågar unga män innan de går ut som missionär vad som är det första de tittar efter hos en ung kvinna kanske de nämner något som är världsligt, till exempel utseendet. Men efter två år på missionsfältet återvänder samma unga män hem, och de har förändrats — de har ändrat fokus — och det första de tittar efter hos en evig livskamrat har förändrats utan att de ens vet om det! En dygdig återvänd missionär attraheras av en dygdig ung kvinna — en som har ett vittnesbörd om Jesus Kristus och som bestämt sig för att leva ett liv i renhet.
Vad är det som har orsakat denna mäktiga förändring i hjärtat? De här unga männen förstår sin identitet och roll i lycksalighetsplanen. De har renat sitt liv så att de får ledning genom den Helige Andens ständiga sällskap. De är värdiga att komma in i Herrens heliga tempel. De är dygdiga. Inte underligt då att skriften säger oss att ”i [vår] tro visa dygd”. (2 Pet 1:5) För det stämmer att: ”Dygd älskar dygd, ljus håller sig till ljus.” (L&F 88:40) Liksom Paulus rådde sin unge vän Timoteus att vara ”ett föredöme för de troende … i renhet” (1 Tim 4:12), vill jag i kväll upprepa Paulus ord, för dygd är renhet.
Som ni minns gick för nästan ett år sedan vårt presidentskap upp på ett berg och uppreste ett gyllne baner som kallade till en ”återgång till dygden”. Vi kallade unga och vuxna kvinnor över hela världen att stå upp och stråla som ett baner för nationerna. (Se L&F 115:5.) Som resultat har värderingen dygd lagts till Unga kvinnors tema och Personlig tillväxt så att det kan bli ”skrivet i [era] hjärtan”. (Rom 2:15) Det här är ett tillägg för er och er tid som inspirerats av profeters, siares och uppenbarares ord och undervisning. President Boyd K Packer har sagt att ”inget i kyrkans historia eller världshistorien … kan jämföras med dagens förhållanden. Aldrig … har den ogudaktighet och den lastbarhet som omger oss varit värre.” (”The One Pure Defence [tal till KUV, 6 feb 2004], s 4) Aldrig tidigare har det funnits större behov av dygd och renhet i världen.
Dygdens värdering har fått en symbolisk färg, liksom de andra värderingarna. Dygdens färg är guld, för guld är rent. Det strålar. Det är mjukt, inte hårt. Det är dyrbart. Guldet måste förädlas. När ni lever ett rent och dygdigt liv förädlas ni av livets upplevelser, och när ni ”förtröstar på Herren” (se Ords 3:5) och kommer närmare honom ”gör han ert hjärta till guld”. (Roger Hoffman, ”Consider the Lilies”)
Vad innebär det att återvända till dygden? Vi kallar till en återgång till moralisk renhet och kyskhet. Dygd är renhet. Dygd är kyskhet. Ordet dygd har också definierats som ”redbarhet och moralisk ypperlighet eller sexuell renhet”. (Handledning för skriftstudier, ”Dygd”) Kärnan i ett dygdigt liv är sexuell renhet, men den definitionen har nästan raderats bort av världen. Profeten Moroni lärde att kyskhet och dygd är ”kärare och dyrbarare än allt annat”. (Moroni 9:9) De hör ihop. Man kan inte ha det ena utan det andra, och ”vi tror på att vara … dygdiga”. (Trosart 1:13)
För att vara och förbli dygdig måste du vara trogen din gudomliga identitet och befästa ett mönster för tanke och handling grundat i höga moraliska normer. (Se Predika mitt evangelium, s 119.) De här normerna är eviga och förändras inte. De har predikats av Guds profeter. I en värld präglad av relativa sanningar är Herrens normer absoluta. De ges till oss alla för att hålla oss kvar på vägen som leder tillbaka till vår himmelske Faders och hans Sons Jesu Kristi närhet.
I Läran och förbunden kapitel 25 råder Herren alla sina älskade döttrar, er och mig, att ”vandra på dygdens stigar”. (Se v 2.) Ni är inte som alla andra. Ni är inte vanliga. Ni är Guds döttrar. Ni bär inom er den heliga kraften att skapa liv. Detta är en av Guds största gåvor till sina dyrbara döttrar, och ni måste skydda den kraften genom att efterleva normerna och förbli dygdiga. Ni måste skydda er kraft genom renhet i tanke och handling. Om ni gör det kommer ni, era familjer och kommande generationer att stärkas och välsignas. President Brigham Young lärde att ”Sions styrka ligger i hennes söners och döttrars dygd”. (Letters of Brigham Young to His Sons, utv av Dean C Jessee [1974], s 221)
Du måste vakta din egen dygd och hjälpa andra höja sig till sin inre gudomlighets nivå. I varje aspekt är du en dygdens väktare. President David O McKay lärde att ”en kvinna ska vara drottning över sin egen kropp”. (Conference Report, apr 1952, s 86) ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?” (1 Kor 3:16) Min fråga till er alla är: Om vi inte står för dygden, vem gör det då?
Nyligen hörde jag talas om en grupp unga kvinnor i Peru som gick upp på ett berg och reste sitt baner inför världen. En annan grupp unga kvinnor och deras ledare i Virginia i Förenta staterna skrev sina vittnesbörd och reste, liksom kvinnorna i Peru, sitt baner inför världen. Jag har fått bilder av så många av er, från Kalifornien till Costa Rica, som lovat att förbli dygdiga och som leder världen i en återgång till dygden.
När jag var en ung kvinna bad mina ledare i Unga kvinnor oss alla att välja en symbol för det liv vi ville leva och vad vi skulle försöka bli som Guds döttrar. Vi sydde sedan fast vår symbol på våra banderoller — band av tyg som vi bar. De här banderollerna var vårt personliga baner inför världen! Jag valde en vit ros därför att rosor blir vackrare och vackrare medan de växer och blommar, och jag valde den vita färgen för renhet. Jag uppmanar er att tänka efter vilket ert personliga baner skulle vara om ni kunde ge ett budskap till världen.
För några år sedan vandrade jag och min dotter tillsammans med två andra vänner i Teton-bergen. Vi sökte äventyr och frågade en skogvaktare om det fanns någon stig som inte så många kände till. Han berättade om en led som förde över ängar, bäckar och steniga fält till en orörd sjö och sedan till vårt mål — Väggen. Det lät jättebra! Han beskrev hur vi skulle ta oss dit och sade: ”Håll er högt upp på berget. Gå inte ner bland träden, för där finns det björnar. Titta efter rösena som visar vägen.” Rösen är stenar lagda på varandra och bildar en miljövänlig ledmarkering.
Vi startade tidigt nästa morgon. Ett tag var vi nere bland träden, vilket gjorde mig mycket nervös. Sedan såg vi det första röset uppe på bergssidan och gick dit. Vi gick från röse till röse. Ibland verkade det som om vi kommit vilse, för vi fick gå länge utan att se något röse, men så till vår lättnad såg vi ett till och allt var bra. Vi kom fram till ett område med stora klippblock och fick lyfta varandra och ryggsäckarna upp på klippa efter klippa. Det var jobbigt, men mot kvällen kom vi till den vackra orörda sjön. Där satte vi upp våra tält. Vi hade en härlig utsikt åt alla håll. Den hårda vandringen var värd besväret!
Men tidigt nästa morgon väcktes jag av vindens vinande. Dimman hade lagt sig kring sjön och det var nästan omöjligt att se åt något håll. Vi packade ihop tält och sovsäckar och började leta oss runt sjön och började nedstigningen mot vårt mål, Väggen. Jag har aldrig varit så glad som när vi nådde fram till väggen — ja, det var vi allihop! Vi gick upp till den jättelika granitväggen och kysste den! Vi var framme.
När jag står framför er denna kväll och uppmanar kyrkans unga kvinnor att förenas i att återvända till dygden säger jag, genom Jesajas ord: ”Kom, låt oss gå upp till Herrens berg … Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.” (Jes 2:3) Dygdens stig är ”använd av få”. (Se “The Road Not Taken,” i The Poetry of Robert Frost, utv av Edward Connery Lathem [1969], s 105.) Den tar oss genom livets ängar, bäckar och orörda sjöar — och till och med steniga fält! Vi kommer att behöva hjälpa och lyfta upp varandra! Stigen må vara tung att gå, men om vi är villiga att tjäna är belöningarna eviga.
Medan ni klättrar, tillåt er inte att gå ner bland träden. Håll er högt upp på berget. Ni är Guds dyrbara döttrar! Tack vare kunskapen om vår gudomliga identitet måste allt vara annorlunda för oss: Vår klädsel, vårt språk, våra prioriteter och vårt fokus. Vi får inte låta världen leda oss, och om vårt verkliga jag misspryds av misstag eller synder, så kan vi förändra oss. Vi kan vända om, omvända oss och återvända till dygden. Vi kan klättra upp ovanför träden. Frälsarens försoning är till för er och mig. Han inbjuder oss alla att komma till honom.
När du lever ett dygdigt liv har du det självförtroende, den kraft och styrka som är nödvändig för att klättra. Du blir också välsignad med den Helige Anden som ständigt sällskap. Följ de maningar du får. Handla efter dem. Liksom rösena på en väg som är använd av få kommer den Helige Anden att visa dig allt vad du bör göra. (2 Nephi 32:5) Han undervisar och vittnar om Kristus som har markerat vägen och leder oss fram.
Din personliga renhet gör det inte bara möjligt för dig att ha den Helige Andens ständiga sällskap. Den gör det också möjligt för dig att fatta de beslut som hjälper dig vara värdig att inträda i templet och där ingå och hålla heliga förbund och ta emot upphöjelsens välsignelser. Förbered er andligen och kvalificera er för att inträda i vår himmelske Faders närhet. Förbered er nu för templet, Herrens berg. Släpp aldrig templets mål ur sikte. Vandra i hans närhet i renhet och dygd och ta emot hans välsignelser — ja, ”allt han äger”. (Luk 12:44) I hans heliga hus blir du renad, undervisad och begåvad med kraft, och hans ”änglar får befallning om [dig]”. (L&F 109:22)
Vi bör veta och inse, alldeles som Winston Churchill sade vid en kritisk tidpunkt under andra världskriget att ”till varje människa [och ung kvinna] kommer … det speciella ögonblick när hon bildligt klappas på axeln och erbjuds möjligheten att göra något som är unikt för just henne … Vilken tragedi om hon i det ögonblicket är oförberedd eller okvalificerad för den uppgift som kunde blivit hennes bästa stund.” (Se Jeffrey R Holland, ”Helga er!”, Liahona, jan 2001, s 49.) Detta är en kritisk tid. Ni klappas på axeln. Ni förbereds nu för det arbete som kommer att bli er bästa stund. Ni förbereder er för evigheten.
Förra året när jag kallades som Unga kvinnors generalpresident och lämnade president Monsons kontor, sträckte han sig mot en bukett vita rosor, tog en från vasen och gav den till mig. I samma ögonblick han överlämnade den vackra vita rosen till mig visste jag varför. Jag tänkte tillbaka på den tid då jag som ung kvinna hade valt den vita rosen som min symbol för renhet — mitt personliga baner. Hur visste president Monson det? Jag tog hem den värdefulla rosen, satte den i en vacker kristallvas och ställde den på ett bord där jag kunde se den varje dag. Varje dag påminde mig rosen om vikten av min personliga renhet och dygd, och den påminde mig om er. När ni växer och blomstrar kommer er personliga renhet att göra det möjligt för er att bli en kraft för det goda och ett rättfärdighetens inflytande i världen. Jag är övertygad om att en dygdig ung kvinna, ledd av Anden, kan förändra världen.
Må detta bli ert mål och hjärtas önskan. Må ni välsignas när ni strävar efter att förbli dygdiga, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.