Gå vidare med livet
Genom att lyssna på profeterna, ha ett evigt perspektiv, ha tro och vara vid gott mod kan vi möta livets oväntade förändringar.
Under sina första år i livet var vår systerdotter Lachelle hos sin farmor på morgonen. Under dessa timmar hade det uppstått ett särskilt band mellan dem. Lachelle blev snart fem år gammal och skulle börja skolan. Sista morgonen tillsammans läste farmor Squire en saga för sin sondotter i den stora gungstolen. ”Vi har haft så roligt tillsammans, Lachelle”, sade hon till henne, ”och nu ska du börja skolan. Jag älskar dig så mycket. Vad ska jag göra utan dig?”
Med visdom större än sina fem år, tittade Lachelle upp på sin farmor med sina stora, bruna ögon. ”Farmor”, sade hon, ”jag älskar dig också, men det är dags för mig att gå vidare med livet.”
Det är bra råd för oss alla. Vi måste också ”gå vidare med livet”. De flesta av oss söker inte efter eller ens välkomnar dramatiska förändringar. Men förändring är en viktig del av livets erfarenheter.
Många av de här förändringarna kommer helt naturligt på vår resa genom livet. Förändringar sker när vi går från barndom till ungdom och till vuxenlivet och slutligen ålderdomen. Utbildning, mission, äktenskap, arbete och pension är alla exempel på förändringens milstolpar.
Ofta tvekar vi att gå vidare till nästa fas och börja med nästa utmaning. Kanske har vi det för bra, är för rädda eller brister i tro. Farmors knä är ofta mer bekvämt än strapatserna i lekskolan. Våra föräldrars källare med obegränsad tillgång till videospel kan vara mer tilltalande än college, äktenskap eller yrkesliv.
Hur kan vi bäst förbereda oss för de förändringar som vi oundvikligen ställs inför i livet?
För det första: Följ profeterna. Lyssna på och lyd brödernas råd. Profeterna höjer ofta en varnande röst, men ger oss också handfasta, praktiska råd för att hjälpa oss rida ut livets stormar. I första kapitlet av Läran och förbunden påminner Herren oss: ”Antingen genom min egen röst eller genom mina tjänares röst, ty det är detsamma.” (L&F 1:38) Profeter hjälper oss möta de förändringar och motgångar vi ständigt ställs inför. Den populära primärsången ”Lyss till profeten” påminner oss om denna viktiga princip: ”Vi kan bli ledda rätt på denna jord genom vår profet som ger oss Herrens ord.” (Barnens sångbok, s 58)
För det andra: Ha ett evigt perspektiv. Förstå att förändring och svårigheter är en del av Guds plan. Den jordiska tillvaron är med avsikt en prövningstid eller en tid ”för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem”. (Abraham 3:25) För att pröva hur vi använder vår gudagivna handlingsfrihet utsätts vi för en serie förändringar, svårigheter, prövningar och frestelser i jordelivet. Endast så prövas vi på rätt sätt.
I 2 Nephi står det: ”Ty det måste nödvändigtvis finnas en motsats till allting. Om inte … skulle ingen rättfärdighet kunna finnas, inte heller någon ogudaktighet, inte heller någon helighet eller något elände.” (2 Nephi 2:11)
Livets svårigheter och förändringar ger oss möjlighet att växa när vi använder vår fria vilja till att fatta rättfärdiga beslut.
För det tredje: Ha tro. President Gordon B Hinckley uppmuntrade alltid kyrkans medlemmar att gå framåt i tro. (Se ”Gud har icke givit oss en försagdhetens ande”, Nordstjärnan, feb 1985, s 21.) När vi dagligen ställs inför en värld full av negativitet kan tvivel, rädsla och till och med skräck krypa in i vårt hjärta. President Thomas S Monson har sagt: ”Kom ihåg att tro och tvivel inte kan existera i sinnet samtidigt, för det ena fördriver det andra.” (”Kom till honom i bön och tro”, Liahona, mar 2009, s 4) I Moroni läser vi: ”Utan tro kan det inte finnas något hopp.” (Moroni 7:42) Vi måste utöva tro för att kunna möta livets svårigheter och förändringar. Det är så vi lär oss och går framåt.
För det fjärde: Var vid gott mod. Många av våra medlemmar runt om i världen har det svårt ekonomiskt och på andra sätt. När sådant händer är det lätt att känna sig missmodig och bortglömd. Under kyrkans tidiga, svåra dagar rådde Herren de heliga att vara glada. ”Var vid gott mod, små barn, ty jag är mitt ibland er och jag har inte övergivit er.” (L&F 61:36)
I sitt sista konferenstal för sex månader sedan lärde äldste Joseph B Wirthlin oss hur vi ska möta motgångar. En del av hans råd löd: ”Nästa gång ni känner er frestade att jämra er, försök skratta istället. Det kommer att förlänga ert liv och göra livet mer angenämt för alla omkring er.” (”Komma vad som komma skall”, Liahona, nov 2008, s 27) Skratt och sinne för humor kan jämna ut guppen på livets väg.
Det vore skönt om vi kunde förutse alla förändringar som händer under livet. En del förändringar ser vi långt i förväg. Alla sista dagars heliga unga män lärs förvisso att förbereda sig för en heltidsmission, som är en livsförändrande upplevelse. Varje värdig ung ensamstående förstår hur viktigt det är att välja rätt livskamrat för att kunna beseglas i det heliga templet. Vi vet att de här förändringarna kommer och vi kan planera för dem. Men hur ska vi möta förändringar som drabbar oss utan förvarning? Förändringar som vi inte verkar ha någon kontroll över. Sämre ekonomi, arbetslöshet, försvagande sjukdom eller skador, skilsmässa och död är exempel på förändringar som vi inte förväntar oss eller välkomnar. Hur hanterar vi sådana oväntade bakslag under livets resa?
Svaret är detsamma. Genom att lyssna på profeterna, ha ett evigt perspektiv, ha tro och vara vid gott mod kan vi möta livets oväntade förändringar och ”gå vidare med livet”.
De tidiga pionjärernas liv är utmärkta exempel på hur vi borde acceptera förändringar och övervinna svårigheter och problem.
Robert Gardner Jr döptes in i kyrkan i januari 1845 i en frusen damm i östra Kanadas vilda skogar. Trofast och arbetsam reste han tillsammans med sin familj till Nauvoo, och efter många mödor kom de fram till Saltsjödalen i oktober 1847. När de kommit fram till dalen slog de läger på en plats som hette Old Fort, bara några kvarter från det här konferenscentret. I sin dagbok skrev han: ”Jag spände ifrån mina oxar och satte mig ner på den trasiga tistelstången och sade att jag inte kunde resa en enda dag till.” (”Robert Gardner Jr Self History and Journal”, Kyrkans historiska bibliotek, s 23.)
Med tomma händer började Robert skapa ett nytt liv för sig själv och sin familj. De första åren var svåra, men gradvis blev det bättre när han och hans bror Archibald började bygga kvarnar vid Mill Creek och Jordan River. Några år senare drabbades han av motgångar. Vattnet som drev hans kvarn avleddes uppströms så att hans del av strömmen blev torr. Ett försök att bygga en 10 km lång kanal till kvarnen misslyckades.
Åter läser vi från hans dagbok: ”Kanalen rasade ständigt ihop tills den inte längre fungerade. Till följd av detta misslyckande förlorade jag hela min skörd och kvarnen slutade fungera. Min boskap var borta och jag var fullständigt pank.” (”Robert Gardner Jr Self History and Journal”, s 26)
Om detta inte var prövning nog så ser vi från nästa gång han skrev i sin dagbok att han kallats som missionär till Kanada. Några månader senare lämnade han sin familj och åkte iväg med en grupp missionärer som reste med handkärra, ångbåt och järnväg till missionsfältet.
Han slutförde sin mission och återvände till sin familj, och genom hårt arbete och flit kom han på fötter igen och började få framgång.
Bara några år senare umgicks broder Gardner med några vänner på sin gård i Millcreek i Saltsjödalen. En sade: ”Det gör mig glad att du inte längre är utblottad. Du har det nästan lika bra nu som innan du förlorade allt du ägde och gick på mission.”
I Roberts dagbok står det: ”Mitt svar löd: ’Jo, jag hade det bra en gång men alltsammans försvann och nu känner jag mig nästan rädd för att jag ska få ännu en missionärskallelse.’ Mycket riktigt, några timmar senare kom några av mina grannar som varit på ett möte i Salt Lake City och berättade att mitt namn var bland dem som kallats idag att bege sig söderut på en mission att etablera en ny bosättning och odla bomull. Vi skulle genast ge oss iväg.”
Han skriver: ”Jag tittade och spottade på marken, tog av mig hatten och rev mig i huvudet och tänkte och sade: ’Okej’.” (”Robert Gardner, Jr Self History and Journal”, s 26)
Robert Gardner visste vad det betydde att möta förändringar i livet. Han följde brödernas råd och accepterade kallelser att tjäna när det inte var bekvämt. Han hade stor kärlek till Herren och visade stark och orubblig tro med ett förvånansvärt sinne för humor och älskvärdhet. Robert Gardner Jr blev en ledande pionjär i kolonisationen av södra Utah. Det är han och liknande oräkneliga andra pionjärer som inspirerar oss att gå vidare och oförskräckt möta de många förändringar och svårigheter som uppstår i livet. När vi går framåt och ”går vidare med livet”, må vi då vara lydiga, trofasta och vid gott mod, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.