Tempeltjänsten: Källan till styrka och kraft i tider av nöd

Äldste Richard G Scott

i de tolv apostlarnas kvorum

När vi håller de förbund vi ingått i templet och när vi lever rättfärdigt … finns det … ingen anledning att oroa sig eller känna sig missmodig.

Varje medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är välsignad med att få leva i en tid när Herren har inspirerat sina profeter att påtagligt öka tillgängligheten till heliga tempel. Med noggrann planering och en del uppoffringar kan huvuddelen av kyrkans medlemmar ta emot templets förrättningar för sig själva och sina förfäder och bli välsignade genom de förbund de sluter i dem.

Eftersom jag älskar er tänker jag tala till er direkt ur hjärtat, rakt på sak. Jag har många gånger sett hur personer gjort stora uppoffringar för att ta sig till ett avlägset tempel. Men när ett tempel byggs i närheten är det många som efter en kort tid inte besöker det regelbundet. Jag har ett förslag: När ett tempel ligger på bekvämt avstånd från hemmet kan småsaker hindra era planer att besöka templet. Ta hänsyn till era omständigheter och sätt upp konkreta mål i fråga om när ni kan och kommer att delta i templets heliga förrättningar. Låt sedan inte något hindra er plan. Ett sådant förfaringssätt garanterar att de som bor i skuggan av ett tempel blir lika välsignade som de som planerar långt i förväg och reser långt för att komma till templet.

För fjorton år sedan bestämde jag mig för att besöka templet och delta i en förrättning minst en gång i veckan. När jag är på resande fot kompenserar jag de tempelbesök jag inte kunnat göra, så att jag kan uppnå mitt mål. Jag har hållit fast vid mitt beslut och det har förändrat mitt liv i hög grad. Jag strävar efter att delta i alla de olika förrättningarna som erbjuds i templet.

Jag uppmuntrar er att sätta upp ett eget mål om hur ofta ni ska dra fördel av de förrättningar som erbjuds i våra verksamma tempel. Vad är viktigare än att närvara vid och delta i templets heliga förrättningar? Vad skulle kunna ha ett större inflytande och ge mer glädje och djupgående lycka för ett gift par än att dyrka Gud i templet tillsammans?

Jag vill nu ge er några fler förslag på hur man kan få större behållning av att besöka templet.

Förstå läran som hör samman med templets förrättningar, särskilt innebörden av Jesu Kristi försoning.¹
Tänk under tiden som du deltar i templets förrättningar på ditt förhållande till Jesus Kristus och på hans förhållande till vår himmelske Fader. En så enkel sak leder till större insikt i tempelförrättningarnas gudomliga natur.
Uttryck alltid i bön din tacksamhet för de enastående välsignelser som kommer av templets heliga förrättningar. Lev varje dag på ett sådant sätt att du bevisar för din Fader i himlen och hans älskade Son hur mycket dessa välsignelser betyder för dig.
Fastställ tidpunkter för regelbundna besök i templet.
Avsätt tillräckligt med tid så att du inte behöver jäkta innanför templets väggar.
Växla så att du kan delta i alla templets heliga förrättningar.
Ta av dig klockan när du går in i Herrens hus.
Lyssna noga, med öppet sinne och hjärta, när varje del av förrättningen presenteras.
Tänk på den person som du utför den ställföreträdande förrättningen för. Be emellanåt om att han eller hon ska förstå hur livsviktiga förrättningarna är och vara värdig eller förbereda sig för att dra nytta av dem.
Inse att det inte går att förstå och komma ihåg mycket av beseglingsförrättningens majestätiska storslagenhet om man bara går igenom den en enda gång för sig själv. Ofta återkommande ställföreträdande tempeltjänst låter oss förstå mycket mer av det som delgavs när vi själva tog emot förrättningarna.
Inse att en beseglande förrättning inte är bestående förrän den har beseglats av löftets Helige Ande. Båda personerna måste vara värdiga och vilja att beseglingen ska vara för evigt.

Om ni som ett par ännu inte har beseglats i templet, begrunda då detta skriftställe:

”I den celestiala härligheten finns det tre himlar eller grader,

och för att uppnå den högsta måste en människa ingå i denna prästadömets orden [det vill säga det nya och eviga äktenskapsförbundet].

Och om hon inte gör det kan hon inte uppnå den.

Hon kan inträda i de andra, men det är slutet på hennes rike. Hon kan inte föröka sig.” (L&F 131:1–4)

Ibland när jag hör en kör sjunga vid invigningen av ett tempel får jag en känsla som är så storslagen att den upphöjer mitt hjärta och sinne. Jag blundar, och mer än en gång har jag för mitt inre öga sett en upp- och nedvänd kon av personer som utgår från templet och stiger uppåt. Jag har känt att de representerar många andar som väntar på att det ställföreträdande arbetet ska utföras för dem i den helgedomen, och de gläder sig eftersom det slutligen finns en plats som kan befria dem från de kedjor som håller dem tillbaka i deras eviga utveckling. För att åstadkomma detta behöver du utföra ställföreträdande tempeltjänst. Du behöver identifiera dina förfäder. Det nya FamilySearch^TM-programmet gör det lättare än förut. Det är nödvändigt att identifiera de här förfäderna, ta fram alla uppgifter om dem som behövs, och komma till Herrens hus och utföra de förrättningar som de längtar efter att få ta emot. Vilken glädje det är att kunna delta i tjänandet i ett tempel!

Jag skulle vilja berätta vad som hände en av Jeanenes, min hustrus, förfäder. Hon heter Sarah DeArmon Pea Rich. Hennes redogörelse visar det inflytande som templet kan ha i vårt liv. När hon var 31 år blev hon kallad av Brigham Young att tjäna i templet i Nauvoo, där alla tänkbara förrättningar utfördes innan de heliga tvangs överge templet. Hon skrev följande:

”Det var många välsignelser vi hade tagit emot i Herrens hus. De gav oss glädje och tröst mitt i allt vårt lidande och gjorde att vi kunde ha tro på Gud med vetskap om att han skulle vägleda oss och bistå oss på den okända resa som låg framför oss. För om det inte hade varit för den tro och den kunskap vi fick i det templet genom Herrens Andes inflytande och hjälp, skulle vår resa ha varit som att ta ett hopp ut i mörkret. Att påbörja en sådan resa på vintern, med tanke på hur fattiga vi var, skulle ha varit som att vandra in i dödens gap. Men vi hade tro på vår himmelske Fader och vi förlitade oss på honom. Vi kände att vi var hans utvalda folk och hade tagit emot hans evangelium. Och i stället för att sörja gladdes vi åt att vår frälsnings dag hade kommit.”²

Nu vill jag tala om den särskilda betydelse som templet har för mig. En del av det jag tänker säga är mycket känsligt för mig, så jag uppskattar era böner under tiden som jag berättar, så jag inte blir alltför känslosam.

För fjorton år sedan tog Herren min hustru till andra sidan slöjan. Jag älskar henne av hela mitt hjärta, men jag har aldrig klagat, för jag vet att det var hans vilja. Jag har aldrig frågat varför, utan i stället vad det är han vill att jag ska lära mig av detta. Jag tror att det är ett bra sätt att möta obehagliga saker i livet, att inte klaga utan istället tacka Herren för det förtroende han visar oss när han ger oss tillfälle att övervinna svårigheter.

Vi hade välsignats med barn. En dotter, vårt första barn, fortsätter att vara en enorm välsignelse i vårt liv. Ett par år senare föddes en son som vi gav namnet Richard. Några år senare föddes en dotter. Hon dog efter bara ett par minuter.

Vår son Richard föddes med ett hjärtfel. Vi fick veta att om det inte gick att bota var det inte troligt att han skulle leva mer än två eller tre år. Det här var för så länge sedan att man inte kände till den teknik som nu används för att rätta till sådana defekter. Vi välsignades med att bo på en plats där läkarna gick med på att försöka utföra den nödvändiga operationen. Operationen måste göras medan hans lilla hjärta slog.

Operationen skedde bara sex veckor efter vår lilla dotters födelse och död. När operationen var klar kom chefskirurgen in och sade att den hade gått bra. Och vi tänkte: ”Så underbart! Vår son kommer att få en stark kropp och kunna springa och gå och utvecklas!” Vi uttryckte vår djupa tacksamhet till Herren. Omkring tio minuter senare kom samme läkare in och med askgrått ansikte sade han: ”Er son har dött.” Chocken i samband med operationen var tydligen mer än hans lilla kropp kunde klara av.

Senare, under natten, omfamnade jag min hustru och sade: ”Vi behöver inte oroa oss, för våra barn är födda inom förbundet. Vi har vissheten om att vi har dem hos oss i framtiden. Nu har vi en anledning att leva så bra vi kan. Vi har en son och en dotter som har gått till det celestiala riket, eftersom de dog innan de fyllt åtta år.” Den kunskapen har gett oss mycket tröst. Vi gläder oss i kunskapen om att alla våra sju barn är beseglade till oss för tid och evighet.

Den här prövningen har inte varit något problem för någon av oss, för när vi lever rättfärdigt och har tagit emot templets förrättningar är allt annat i Herrens hand. Vi kan göra det bästa vi kan, men det slutliga resultatet beror på honom. Vi bör aldrig, när vi lever värdigt, klaga över det som händer i vårt liv.

För fjorton år sedan bestämde Herren att det inte var nödvändigt för min hustru att leva längre på jorden och han tog henne till andra sidan slöjan. Jag erkänner att det finns stunder när det är svårt att inte kunna vända sig till och tala med henne, men jag klagar inte. Vid viktiga tidpunkter i livet har Herren låtit mig känna hennes inflytande genom slöjan.

Vad jag försöker undervisa om är att när vi håller de förbund vi ingått i templet och när vi lever rättfärdigt för att kunna behålla de välsignelser vi är lovade genom dessa förrättningar, då finns det vad som än händer ingen anledning att oroa sig eller känna sig missmodig.

Jag vet att jag kommer att få förmånen att vara tillsammans med denna underbara hustru som jag älskar av allt mitt hjärta, och med dessa barn som är hos henne på andra sidan slöjan, tack vare de förrättningar som har utförts i templet. Vilken välsignelse att vi än en gång har den beseglande myndigheten på jorden, inte endast för livet här på jorden, utan för evigheterna. Jag är tacksam för att Herren har återställt sitt evangelium i dess fullhet, däribland de förrättningar som behövs för att vi ska vara lyckliga här i världen och leva evigt lyckliga i nästa värld.

Det här är Herrens verk. Jesus Kristus lever. Det här är hans kyrka. Jag vittnar om honom och om hans försoning, som är den grundval som gör att varje förrättning som utförs i templen träder i kraft och blir bestående. Jag vittnar om detta av all min förmåga, i Jesu Kristi namn, amen.