Ansvar i prästadömet
Som prästadömsbärare kan vi utöva ett mäktigt inflytande i andras liv.
Äldste Andersen, å de sjuttios vägnar vill jag säga att vi älskar dig och stöder dig med vårt hjärta och vår tro.
Mina kära bröder, det är en helig förmån att få vara med i Herrens kungliga armé.1 Det gör mig ödmjuk att stå inför er och tänka på er som samlats på platser över hela världen.
På det världsomfattande ledarutbildningsmötet som hölls den 21 juni 2003 förklarade president Gordon B Hinckley att vi som prästadömsbärare har ett fyrfaldigt ansvar. Han sade: ”Var och en av oss har ett fyrfaldigt ansvar. För det första har vi ett ansvar mot vår familj. För det andra har vi ett ansvar mot vår arbetsgivare. För det tredje har vi ett ansvar att utföra Herrens verk. För det fjärde har vi ett ansvar mot oss själva.”2
Dessa fyra ansvarsområden är ytterst viktiga.
President Hinckley sade: ”Det [är] absolut nödvändigt att ni inte försummar er familj. Inget ni har är dyrbarare.”3
Vi har ansvaret som fäder att leda vår familj i dagliga familjeböner, dagliga skriftstudier och i familjens hemafton. Vi måste prioritera och ta vara på dessa möjligheter att bygga och stärka vår familjs andliga grund. President Hinckley sade: ”Försök att inte låta något komma emellan. Anse det som heligt.”4
Om familjens hemafton, sade han: ”Håll måndagskvällen helig för familjens hemafton.”5
Liksom sina föräldrar har våra barn tidskrav som påverkar varje aspekt av deras liv. De är upptagna med aktiviteter i kyrkan, i skolan och med sina vänner. Många av våra barn går i skolor där de är i minoritet. Många skolor schemalägger måndagskvällen med olika aktiviteter — aktiviteter som idrott, repetitioner, träning, körövningar och annat. Vi behöver hålla måndagskvällarna fri från andra åtaganden så att vi kan ha vår hemafton. Ingen annan aktivitet är viktigare för vår familj.
Det är under familjens hemafton och andra familjeaktiviteter som vi förbereder våra barn för att ta emot Herrens välsignelser. Äldste Russell M Nelson i de tolvs kvorum har sagt: ”Vi har ansvaret att se till att vi har familjebön, skriftstudier och familjens hemafton. Vi har ansvaret att förbereda våra barn för att ta emot frälsningens och upphöjelsens förrättningar.”6
Familjens hemafton utgör ett mycket viktigt tillfälle för oss att stärka oss själva och varje medlem i familjen. Det är viktigt att låta hela familjen ta del i uppdragen för familjens hemafton. Ett barn kan berätta om primärlektionen han eller hon just haft söndagen innan. Familjens hemafton stärkte min familjs tro och vittnesbörd.
Dagliga skriftstudier är en annan viktig familjeaktivitet. Jag minns när min son var sju år gammal. Han stod i duschen en kväll när en storm slog ut elen. Min hustru ropade till honom att snabbt sluta duscha, ta ett stearinljus och långsamt gå nerför trappan för att vara med på familjebönen. Hon varnade honom att se till att inte tappa ljuset på mattan för det kunde sätta eld på mattan och huset kunde brinna ner. Flera minuter senare gick han försiktigt nerför trappan med stearinljuset i ena handen och skrifterna under den andra armen. Hans mamma frågade honom varför han tog med sig skrifterna? Han svarade: ”Mamma, om huset brinner ner måste jag rädda mina skrifter!” Vi förstod att våra ansträngningar att hjälpa honom älska skrifterna hade slagit rot i hans hjärta för evigt.
Om vårt ansvar mot vår arbetsgivare sade president Hinckley: ”Du har en plikt. Var ärlig mot din arbetsgivare. Gör inget kyrkoarbete på hans tid.”7
Han påminde oss också om att vårt arbete gör det möjligt för oss att både ta hand om vår familj och att vara effektiva tjänare i kyrkan.
Prästadömsbärare har många ansvar och uppdrag. Vi ges möjligheter till att besöka, intervjua, undervisa och tjäna människor. Det är vårt heliga ansvar att bygga upp kyrkans medlemmar och stärka deras tro och vittnesbörd om vår Frälsare Jesus Kristus. Vi ges tillfällen att ta hand om de familjer vi hemundervisar, att lära medlemmar att försörja sig själva, sina familjer och de fattiga och behövande på Herrens sätt. Prästadömsbärare har ansvaret att motivera ungdomarna att förbereda sig för en hedervärd heltidsmission och att gifta sig i templet.8
President Ezra Taft Benson lärde: ”Prästadömsbärare behöver vaka över och ta hand om kvorummedlemmarna och deras familjer genom organiserad hemundervisning.”9
Vi behöver bry oss om varje medlem i kyrkan som vi har ansvar för. Hemundervisning är ett av våra största ansvar.
Som fäder har vi också det heliga ansvaret att vara ett värdigt föredöme för våra barn så att de kan bli bättre föräldrar och ledare i sina egna hem. Äldste M Russell Ballard i de tolvs kvorum sade: ”Får vi be alla ledare i prästadömet, i synnerhet er fäder, att hjälpa era söner förbereda sig. Förbered dem både andligt och timligt att se ut som och handla som Herrens tjänare.”10
När vi får prästadömet ingår vi ett evigt förbund att tjäna andra.11 Som prästadömsbärare kan vi utöva ett mäktigt inflytande i andras liv.
President Thomas S Monson påminde oss: ”Vi är så lyckligt lottade och välsignade att få bära Guds prästadöme …
’Kom alltid ihåg att människor vänder sig till er för att få ledning och ni påverkar enskildas liv på gott eller ont, och det inflytandet märks genom många kommande släktled.’”12
Vårt föredöme talar alltid högt och klart. Under mina år som medlem i kyrkan har jag påverkats av många ledares och medlemmars föredöme. Jag minns ett underbart par som var stora exempel för vår familj och hela församlingen. De döptes 1982. Jag var deras biskop.
Celso och Irene bodde ganska långt från kapellet. Det tog dem 40 minuter att gå till kyrkan och de missade aldrig ett möte. De var alltid där med ett stort leende på läpparna. Det föll sig naturligt för dem att tjäna andra. Celso och Irene har en son, Marcos, som föddes mentalt och fysiskt handikappad. Jag minns så väl hur kärleksfullt de tog hand om sin son. År 1999 drabbades Celso av en hjärnblödning som förlamade nedre delen av kroppen. Celso fortsatte att trofast komma till kyrkan med sin familj. De betalade troget sitt tionde och ett generöst fasteoffer. Vår son Moroni är nu deras biskop och han berättade för mig att Celso och Irene fortsätter sitt trogna tjänande. De verkar inte bara i sina ämbeten i församlingen utan de tjänar också trofast som tempeltjänare i templet i Sao Paulo i Brasilien. De tjänar i templet varje fredag från tidigt på morgonen till kvällen. De är alltid så villiga att ge av sin tid och sina tillgångar när de trofast utför sina ansvar i kyrkan.
President Monson gav oss rådet: ”De flesta prästadömsbärares tjänster utförs stillsamt och utan fanfarer. Ett vänligt leende, ett varmt handslag, ett uppriktigt vittnesbörd om sanningen kan bokstavligen lyfta människor, förändra människans natur och rädda dyrbara själar.”13
Det är ett sådant stillsamt tjänande som Celso och Irene gav.
När vi tänker på hur vi bäst kan använda vår tid och våra resurser för att uppfylla familjens, arbetets och våra kyrkoämbetens behov, är det viktigt att komma ihåg att varje prästadömsbärare behöver tillväxa andligen. Detta är ett ansvar vi har mot oss själva. Och det är viktigt att komma ihåg att det finns hjälp att få.14 Råd från våra profeter, siare och uppenbarare är den mest värdefulla hjälp vi kan få.
Vår Frälsare gav följande inbjudan till var och en av oss personligen:
”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.”15
När vi utför hans verk och hans vilja, i stället för vår egen, kommer vi att inse att oket är milt och bördan lätt. Han är alltid med oss. Han uppenbarar för oss exakt vad vi behöver för att lyckas med vår familj, vårt arbete och varje ansvar vi har i hans kyrka. Han hjälper oss att tillväxa personligen och som bröder i prästadömet.
Jag vet att kyrkan är sann. Jag vet att Joseph Smith är en Guds profet. Jag vet att Thomas S Monson är den levande profeten på jorden idag. Jag vet att Jesus är Kristus, vår Frälsare och Återlösare, i Jesu Kristi namn, amen.