Mod, mina vänner!
Min innerliga bön är att ni ska ha modet att avstå från att döma andra, modet att vara kyska och dygdiga och modet att stå fast för sanning och rättfärdighet.
Mina bröder och systrar, vilken härlig syn ni är. Jag vet att det bortom detta magnifika konferenscenter har samlats många tusen i kapell och på andra platser över hela världen. Jag ber om himmelsk hjälp när jag nu har tillfälle att tala till er.
Vi har hört inspirerande budskap för vår tid från era ledare inom Unga kvinnor. Detta är utvalda kvinnor, kallade och avskilda till att leda och undervisa er. De älskar er, och det gör jag också.
Ni har kommit till jorden i en härlig tid. Era möjligheter är nästan obegränsade. Nästan alla av er bor i bekväma hem med kärleksfulla familjer och tillräckligt med mat och kläder. Dessutom har de flesta av er tillgång till otroliga tekniska framsteg. Ni kommunicerar via mobil, SMS, snabbmeddelanden, e-mail, bloggar, Facebook och liknande. Ni lyssnar på musik i era iPods och mp3-spelare. Det jag nämnt är förstås bara några av de tekniker som ni har tillgång till.
Allt det här är lite överväldigande för en sådan som jag, som växte upp när radioapparater var stora och stod på golvet, när det inte fanns någon TV att tala om, för att inte tala om datorer och mobiler. Ja, när jag var i er ålder hade de flesta inte ens en egen telefonlinje. När någon i vår familj ville ringa någonstans fick man först ta upp luren och höra efter att ingen annan familj redan använde linjen, för flera familjer delade på en linje.
Jag kunde hålla på hela kvällen och prata om olikheter mellan min generation och er. Nog sagt, mycket har ändrats mellan min ungdom och idag.
Även om det här är en förunderlig tid med rika möjligheter, står ni också inför utmaningar som är unika för den här tiden. Till exempel: Just de tekniska saker jag nämnt är också tillfällen för motståndaren att fresta och snärja er i sitt bedrägliga nät. Han hoppas att därigenom ta er framtid i besittning.
När jag tänker på allt ni ställs inför i världen, tänker jag närmast på ett ord: Ordet beskriver en egenskap som vi alla behöver men som ni — under den här tiden i ert liv och i den här världen — behöver särskilt mycket. Den egenskapen är mod.
I kväll vill jag tala till er om det mod ni behöver i tre delar av ert liv:
-
För det första modet att avstå från att döma andra.
-
För det andra modet att vara kyska och dygdiga.
-
Och för det tredje modet att stå fast för sanning och rättfärdighet.
Först vill jag tala om modet att avstå från att döma andra. Ni kanske frågar: ”Krävs det verkligen mod för det?” Då svarar jag att jag tror det ofta händer att det krävs mod att avstå från att döma — eller skvallra eller kritisera, som är nära släkt med att döma.
Olyckligtvis finns det de som känner att de måste kritisera och förringa andra. Ni har säkert redan stött på sådana människor, och det kommer ni att göra igen. Mina kära unga vänner, vi behöver inte undra hur vi bör handla i sådana situationer. I Bergspredikan förkunnade Frälsaren: ”Döm inte.”1 Vid ett senare tillfälle sade han: ”Upphör att finna fel med varandra.”2 Det krävs verkligt mod när man är bland kamrater och känner trycket att delta i sådan kritik, att avstå från att stämma in.
Jag vågar påstå att det finns unga kvinnor bland er som ofta känner sig utanför på grund av ovänliga kommentarer och kritik från er. Det verkar vara vanligt, särskilt under den här delen av ert liv, att undvika eller vara ovänlig mot dem som anses annorlunda, som inte passar in och inte är sådana som vi eller andra tycker de borde vara.
Frälsaren sade:
”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra …
Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”3
Moder Theresa, en katolsk nunna som arbetade bland de fattiga i Indien under större delen av sitt liv, sade följande sanning: ”Om du dömer människor, har du inte tid att älska dem.”
En vän berättade för mig om en upplevelse hon haft för många år sedan när hon var i tonåren. I hennes församling fanns en ung kvinna som hette Sandra. Hon hade skadats vid födseln och var mentalt något handikappad. Sandra längtade efter att få vara med de andra flickorna, men hon såg handikappad ut. Hon uppträdde som en handikappad. Hennes kläder satt alltid illa. Ibland sade hon olämpliga saker. Fastän Sandra kom till aktivitetskvällarna i Unga kvinnor var det alltid lärarens ansvar att hålla henne sällskap och få henne att känna sig välkommen och uppskattad, eftersom flickorna inte gjorde det.
Men så hände något. En ny flicka i samma ålder flyttade in i församlingen. Nancy var en söt, rödhårig, självsäker, populär flicka som lätt passade in. Alla flickorna ville vara vän med henne, men Nancy var vän med alla. Ja, hon ansträngde sig för att vara Sandras vän och såg till att hon alltid fick vara med. Nancy verkade uppriktigt tycka om Sandra.
De andra flickorna märkte förstås det här och började undra varför inte de hade varit vän med Sandra. Det verkade nu inte bara acceptabelt, utan önskvärt. Så småningom började de förstå vad Nancy genom sitt exempel lärde dem: Att Sandra var en värdefull dotter till vår himmelske Fader, att hon hade något att bidra med och att hon förtjänade att behandlas med kärlek, vänlighet och positiv uppmärksamhet.
När Nancy och hennes familj flyttade igen ett år eller så senare var Sandra alltid tillsammans med de andra unga kvinnorna. Min vän sade att hon och de andra flickorna från den dagen såg till att ingen någonsin lämnades utanför, vad som än gjorde dem annorlunda. En värdefull evig lärdom hade givits.
Sann kärlek kan förändra människors liv och den mänskliga naturen.
Mina dyrbara unga systrar, jag vädjar till er att ni ska ha modet att avstå från att döma och kritisera människor omkring er, och dessutom ha modet att se till att alla känner sig delaktiga, älskade och uppskattade.
Därnäst vill jag tala om det mod ni behöver för att vara kyska och dygdiga. Ni lever i en värld där moraliska värderingar i stor utsträckning har slängts åt sidan, där synden öppet visas och där frestelser att vika av från den raka och smala stigen omger er. Många röster säger till er att ni är alltför gammalmodiga eller att det är något fel på er om ni fortfarande tror att det finns sådant som omoraliskt beteende.
Jesaja förkunnade: ”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker!”4
Stort mod krävs för att ni ska kunna hålla er kyska och dygdiga mitt i vår tids godkända filosofi.
Enligt världens åsikt i dag tänker man knappast att unga män och unga kvinnor bör hålla sig moraliskt rena före äktenskapet. Gör detta omoralen acceptabel? Absolut inte!
Vår himmelske Faders bud är inte förhandlingsbara!
Vi kan vända oss till ett mäktigt citat av Ted Koppel som var programvärd för ABC:s Nightline i många år: Han sade:
”Vi har faktiskt övertygat oss själva om att vi blir räddade av slagord. ‘Ta en sil om du måste, men använd en ren nål.’ ‘Njut av sex när som helst och med vem du vill, men skydda dig själv.’
Nej. Svaret är nej. Inte för att det inte är coolt eller smart eller för att man kanske hamnar i fängelse eller dör av AIDS — utan nej för att det är fel …
Det som Mose hade med sig ner från berget Sinai var inte de tio förslagen, de är befallningar. Är, inte var.”5
Mina kära unga systrar, behåll ett evigt perspektiv. Var på er vakt mot allt som kan beröva er evighetens välsignelser.
Ni kan få hjälp att behålla rätt perspektiv i dessa lössläppta tider från många håll. En värdefull resurs är er patriarkaliska välsignelse. Läs den ofta. Studera den noggrant. Låt er ledas av varningarna i den. Lev så att ni förtjänar löftena i den. Om ni ännu inte fått er patriarkaliska välsignelse så planera för när ni kan få den, och ta väl hand om och uppskatta den.
Om någon har snubblat på vägen finns det en väg tillbaka. Den kallas för omvändelse. Vår Frälsare dog för att ge er och mig den välsignade gåvan. Vägen kan vara svår men löftet är sant: ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita.”6 ”Och [era] synder skall jag inte mer komma ihåg.”7
För några år sedan sade första presidentskapet följande, och ert första presidentskap i dag säger samma sak. Jag citerar: ”Vi vädjar till de unga … att leva rena liv, för det orena livet leder bara till fysiskt lidande, misär och elände — och det är vägen till andlig undergång. Hur härlig och nära himlen är inte den ungdom som är ren. Denna ungdom har outsäglig glädje här och evigt liv härefter. Sexuell renhet är ungdomens dyrbaraste gåva. Den är grunden till all rättfärdighet.”8
Må ni ha modet att vara kyska och dygdiga.
Min tredje vädjan i kväll är att ni ska ha modet att stå fast för sanning och rättfärdighet. Eftersom tendensen i dagens samhälle leder bort från de värderingar och principer som Herren har gett oss, behöver ni nästan säkert någon gång försvara det ni tror på. Om ert vittnesbörd inte är djupt rotat blir det svårt för er att motstå hånet från dem som utmanar er tro. När ert vittnesbörd om evangeliet, om Frälsaren och om vår himmelske Fader är fast rotat påverkar det allt ni gör i livet. Motståndaren vill inget hellre än att ni ska låta hånfulla kommentarer och kritik mot kyrkan få er att ifrågasätta och tvivla. Ert vittnesbörd gör er trygg, om ni ständigt vårdar det.
Låt oss tillsammans minnas Lehis dröm om livets träd. Han såg många som hållit fast vid ledstången av järn, som kämpat sig fram genom mörkrets dimma och till sist nått fram till livets träd och ätit av trädets frukt. Då ”såg de sig om som om de skämdes”.9 Lehi undrade vad som fick dem att skämmas. När han såg sig om såg han ”på andra sidan floden med vatten en stor och rymlig byggnad …
Och den var fylld med människor, både gamla och unga, både män och kvinnor, och deras sätt att klä sig var utsökt. Och de föreföll håna och peka finger åt dem … som åt av frukten.”10
Den stora och rymliga byggnaden i Lehis syn består av människor i världen som hånar Guds ord och som gör narr av dem som omfattar dem och som älskar Frälsaren och lever efter buden. Vad händer med dem som skäms när de blir hånade? Lehi berättar: ”Och sedan de hade smakat på frukten skämdes de på grund av dem som drev gäck med dem, och de avföll och kom in på förbjudna stigar och gick förlorade.”11
Mina älskade unga systrar, må ni med övertygelse genom er tro förkunna liksom aposteln Paulus: ”Jag skäms inte för [Kristi] evangelium. Det är en Guds kraft som frälser.”12
För att ni inte ska känna er otillräckliga för uppdraget som ligger framför er vill jag påminna om ett annat gripande uttalande från aposteln Paulus som kan ge oss mod. ”Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.”13
Som avslutning vill jag berätta för er om en modig ung kvinna vars upplevelse genom tidsåldrarna har stått som ett exempel på modet att stå för sanning och rättfärdighet.
De flesta av er känner till Gamla testamentets berättelse om Ester. Det är en mycket intressant och inspirerande uppteckning om en vacker ung judisk flicka vars föräldrar hade dött och lämnat henne att växa upp hos sin äldre kusin Mordokaj och hans hustru.
Mordokaj arbetade för Persiens kung, och när kungen sökte en drottning tog Mordokaj Ester till palatset som kandidat och rådde henne att inte avslöja att hon var judinna. Kungen tyckte bättre om Ester än alla de andra och gjorde Ester till drottning.
Haman, den främste fursten vid kungens hov, blev allt argare på Mordokaj eftersom Mordokaj inte böjde knä och föll ner för honom. För att hämnas övertygade Haman kungen — på ett ganska förslaget sätt — att det fanns ett folk i alla rikets 127 provinser vars lagar var olika alla andra folks lagar och att de inte höll kungens lagar och borde förgöras.14 Han nämnde inte vilket folk det var för kungen, men Hamas menade naturligtvis judarna, däribland Mordokaj.
Haman fick kungens tillstånd att ta hand om det hela och sände brev till ståthållarna över varje provins med order att ”utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor … den trettonde dagen i tolfte månaden”.15
Genom en tjänare sände Mordokaj bud till Ester om förordningen mot judarna och bad att hon skulle gå in till kungen och vädja om nåd för sitt folk. Ester ville först inte och påminde Mordokaj om att enligt lagen fick ingen utan att vara kallad komma in på kungens inre borggård. Straffet var döden — om inte kungen räckte ut sin gyllne spira och lät personen leva.
Mordokajs svar till Ester var enkelt. Han sade:
”Tro inte att du ensam av alla judar skall slippa undan därför att du är i kungens hus.
För om du tiger denna gång … [skall] du och din fars hus … förgöras.”16
Och sedan ställde han en djupsinnig fråga: ”Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?”17
Som svar bad Ester Mordokaj att samla alla judar han kunde och be dem fasta i tre dagar för henne och sade att hon och hennes tjänarinnor också skulle göra det. Hon sade: ”Jag [skall] gå in till kungen, även om det är mot lagen. Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad.”18 Ester hade fattat mod och skulle stå fast och orubblig för det som var rätt.
Fysiskt, mentalt och andligt förberedd stod Ester på inre borggården till kungens palats. När kungen såg henne räckte han ut sin guldspira och sade henne att han skulle bevilja vad hon än begärde. Hon inbjöd kungen till en fest som hon ordnat, och under festen avslöjade hon att hon var judinna. Hon avslöjade också Hamans svekfulla plan att utrota alla judar i riket. Esters vädjan om räddning för henne själv och hennes folk beviljades.19
Ester hade genom fasta, tro och mod räddat ett folk.
Ni behöver troligen inte riskera livet för det ni tror på, som Ester behövde. Men ni kommer troligen att uppleva tillfällen när stort mod kommer att krävas av er när ni står fast för sanning och rättfärdighet.
Återigen, mina kära unga systrar: Det har alltid funnits utmaningar i världen, men många av de ni står inför är unika för vår tid. Men ni är några av vår himmelske Faders starkaste barn, och han har sparat er för att komma till jorden ”just för en tid som denna”.20 Med hans hjälp kan ni få modet att möta vad som än kommer. Även om världen ibland kan verka mörk så har ni evangeliets ljus, en fyr att leda er på er väg.
Min innerliga bön är att ni ska ha modet att avstå från att döma andra, modet att vara kyska och dygdiga och modet att stå fast för sanning och rättfärdighet. När ni gör det, blir ni ”ett föredöme för de troende”21 och ert liv fylls av kärlek, frid och glädje. Må det bli så, mina kära unga systrar, är min bön i vår Frälsares Jesu Kristi namn, amen.