Min resa tillbaka till kyrkan
Jag gick ur kyrkan år 2000 av olika anledningar. De följande 20 åren engagerade jag mig i andra saker och var hemma på söndagarna när min man fortsatte gå till kyrkan.
År 2020 började jag följa med min man till kyrkan ibland men talade om för alla att jag aldrig någonsin skulle bli medlem igen, jag följde bara med min man för att han blev glad.
Så kom 27 december 2021. Vi var hos vår yngste son och hans man i Östersund då vi bestämde oss för att ta tre dagar i Umeå hos våra andra barn. Vi åkte buss från Östersund tidigt på morgonen och bytte i Dorotea. Det var minus 25 grader ute och kall is, så efter cirka en timme på den andra bussen välte den längs vägen.
Min man skadades och fick åka ambulans till Umeå. Jag trodde först inte att jag hade skadat mig men det visade sig att jag hade gjort det och jag blev därför undersökt först i Umeå sedan i Borås när vi hade kommit hem.
Den 6 september 2022 fick jag beskedet att jag hade cancer i livmodern. Samma dag hade vi biskopen med familj hemma på middag. Jag berättade för dem vad jag hade fått reda på av läkaren på telefon och innan de gick frågade biskopen om han fick ge mig en välsignelse. Jag fick en mycket speciell välsignelse som gav mig kraft och styrka att se fram emot operationen.
Det skedde långsamt förändringar i mitt förhållande till kyrkan så att jag först inte förstod det helt. Det började med en känsla av tacksamhet att jag hade överlevt bussolyckan och min cancer. Den 25 februari 2023 blev jag medlem igen, något jag inte ångrar.