Inspiration på tågstationen
Det var den 21 februari 2024 och jag och min kamrat hade planerat lite tid för att prata med människor på Skövdes tågstation. Jag pratade med några personer som inte var intresserade och blev ganska modfälld, men jag tänkte att jag kunde försöka en gång till eftersom det var runt 10 minuter kvar tills vi skulle åka.
Jag satte mig bredvid en man på en bänk och började prata om dagen med honom. Han såg min namnbricka och frågade mig om jag var med i en kyrka. Jag sade ja och började prata lite om det som vi gör som missionärer. Han sade att han hade en religiös bakgrund som kristen men att han inte var med i en specifik kyrka.
Han frågade mig vad vår kyrka tror på och jag visste inte vad jag skulle börja med. Då kom jag ihåg någonting som en lärare lärt mig en gång - att om du inte vet vad du ska säga vittna bara om evangeliets enkla principer. Så jag berättade för honom att Gud är vår kärleksfulle himmelske Fader, att han älskar oss och känner oss personligen som en riktig fader.
Vi pratade om Gud, Jesu Kristi jordiska verksamhet, de forntida profeterna, apostlarna, avfallet, och även dopet. Plötsligt ställde han sig upp för att han behövde hitta sitt tåg men jag kunde få hans nummer snabbt. När jag skickade honom ett sms senare svarade han att han faktiskt tidigare hade pratat med sin fru om huruvida Gud är vår Fader eller inte och att när jag vittnade att Gud är vår kärleksfulle himmelske Fader så hade jag svarat på deras frågor!
Han frågade mig också hur jag redan kunde så bra svenska. Jag berättade för honom att vi tror att Gud verkligen hjälper oss. Han sade till mig att de också hade pratat om tungomålsgåvan och vad det betydde, så när han såg mig tog han det som ett annat exempel att Gud finns i deras liv.
Senare skrev han till mig att han bodde i Göteborg. Som missionärer i Skövde åker vi inte till Göteborg ofta men vi hade faktiskt planer på att åka dit redan nästa dag. Jag skrev det i ett sms och föreslog att vi kunde träffas innan lunch om det skulle passa honom. Vi skulle efter det behöva åka tillbaka till Skövde så det var den enda tiden vi kunde ses. Han sade att det passade perfekt för honom och att han skulle vara i centrala Göteborg vid den tiden.
Vi hade en lektion med honom och gav honom en Mormons Bok. Vi läste några delar som handlade om ämnen han hade pratat om och han tyckte mycket om boken. Under de kommande dagarna pratade vi om Mormons Bok, Bibeln och vår kyrka i allmänhet.
Inte ens en vecka efter att vi hade träffats där på tågstationen skrev han i ett meddelande att han gärna skulle döpas och frågade om det är någonting vi gör som missionärer.
Vi har fortsatt hålla kontakten och haft många häftiga konversationer om Bibeln, Mormons Bok och religiösa ämnen i allmänhet och han håller med om allt vi tror på i vår kyrka. Han sade att man måste tro på nutida profeter för att, med hans exakta ord, ”Gud inte är en gud som var, han är Guden som är.”
Jag har lärt mig mycket av upplevelsen med honom. Jag tror först och främst att det visar att Gud verkligen finns här i Sverige. Att Gud förbereder människor just nu att ta emot evangeliet och att det är vårt jobb som medlemmar i Kristi kyrka att hitta dem som Gud redan har förberett.
Det visar också att vi måste tro att den Helige Anden vägleder oss! Om vi är värdiga kommer våra handlingar att vägledas av den Helige Anden även om vi inte inser det i stunden. Det kändes inte som en andlig maning när jag satte mig bredvid den här mannen och jag hörde ingen röst som uppmanade mig att göra det, jag tänkte bara att jag borde prata med honom men den tanken var inspiration från Gud. Vi måste tro att vi verkligen vägleds av Anden och att Gud kommer att hjälpa oss sprida evangeliet till dem som behöver det och är redo att ta emot det.