Bönesvar via symaskin
Elna Andersdotter föddes den 5 augusti 1824 i Oxie, Malmöhus, Sverige. Hon gifte sig med Lars Jonsson 1855, och 1860 berättade några grannar till henne om mormonkyrkan och talade om den fina musik de hade där. Elna älskade musik och bestämde sig för att gå dit. Under första mötet där visste hon inom sig att kyrkan var sann. Hon bjöd med sin man veckan efter och de båda döptes den 20 maj 1860.
Deras hem var alltid öppet för missionärerna. Hon tillbringade många nätter med att tvätta, stryka och laga deras kläder. År 1869 bröt det ut svartkoppor i Sverige. En natt var missionspresidenten mycket sjuk och uppmanade Lars att komma och hjälpa dem. Ingen ville komma och hjälpa honom av rädsla för att få denna fruktade sjukdom. Elna och Lars kom hem till honom. Så snart de kom in i hemmet satte sig presidenten upp i sängen och välsignade dem i Herrens namn att de och deras familj inte skulle bli sjuka. Och så blev det, ingen blev sjuk.
Elna och Lars flyttade så småningom till Utah och begravdes i West Jordan.
Spola framåt 150 år senare, till 2019. Jag gick igenom en prövning och bad till min himmelske Fader: ”Jag tror att om en förfader kunde visa sig för mig och berätta att hon älskade mig, skulle jag klara av denna prövning.” Jag visste att det här kan vara långsökt men det var vad jag ville och jag visste att det skulle hjälpa mig. Jag var också mitt uppe i att planera en släktträff och vaknade mitt i natten och öppnade appen Släktträdet. Då hittade jag den här historien om Elna och Lars. Jag är deras barnbarns barnbarns barn. Jag var förundrad över deras berättelse. Som en del av vår släktträff berättade vi den här historien när vi besökte deras gravplats.
Två veckor efter släktträffen var jag på Hjälpföreningens lektion och det tillkännagavs att vår stav hade blivit inbjuden att göra ett tjänandeprojekt för att laga missionärskläder. Jag kände att jag var tvungen att gå!
När det var dags för tjänandeprojektet gick jag in i rummet och berättade för damerna att jag var där för att hedra min släkting Elna som hade tillbringat tid i Sverige med att laga missionärskläder. När jag satt vid bordet och sydde knappar på olika kläder kom en annan kvinna från vår stav in. Hon valde att sitta rakt framför mig. Hon tog fram sin symaskin och märket på maskinen placerades i min ögonhöjd - där stod namnet Elna.
Jag blev mållös och visste att det inte var en slump. Jag hade aldrig hört talas om namnet Elna förut och visste definitivt inte att det fanns en symaskin som hette det. Det visade sig också att kvinnan med symaskinen just hade återvänt från ett besök i Sverige där hennes son hade verkat på sin mission två år tidigare.
Jag var glad 2022 när min son också fick sin missionskallelse till Sverige. Det var en sådan fröjd när han tjänade i sitt första område och han hittade tågstationen som en annan uppsättning av våra förfäder hade lämnat för att komma till Utah på 1800-talet. Han hittade också sjön som de döptes i. Hans andra område var Malmö där Elna och Lars hade bott. Jag känner tröst i att veta att hans förfäder troligen ser efter honom och hjälper honom med hans missionsarbete i Sverige. Och jag är så tacksam för de många medlemmar som tagit hand om och hjälpt honom.