Avlidna
Kära mamma, tack för din tro på mig, din tro på godheten i världen och din tro på vår himmelske Fader som har hjälpt mig i livets stormar. Ditt mod och din motståndskraft i livets prövningar har varit en inspirationskälla för mig. Den visdom och lärdom som du delade med dig av bär jag med mig varje dag som en guide i livet.
Jag är tacksam för varje ögonblick vi delade med varandra. Du fanns alltid där när man behövde tröst, uppmuntran eller bara prata av sig. Jag saknar dig! Trots att livet känns tomt utan dig så finner jag tröst i att du inte lider mer nu och att du är i goda händer med vår himmelske Fader. Tack mamma, för allt. Te amo con todo mi corazon!
Din dotter, Sandra.
Lis Anstensen-Lundqvist, 28 november 1938 - 14 februari 2024
Lis föddes i Nakskov, Danmark. Hon utbildade sig till frisör i Danmark när hon var ung och flyttade strax till Oslo, Norge för att arbeta. Där träffade hon sin blivande man Per-Harald Anstensen som sen blev far till hennes söner. De flyttade senare till Göteborg och där blev de kvar resten av sina liv.
Lis jobbade på flera hårsalonger i Göteborg och hade även en egen salong i mer än 20 år. Men när vi hade fötts, jag och min bror, var hon hemma med oss under många år. Då hade hon kunder hemma i köket för att dryga ut ekonomin och doften av permanentvätska låg ofta tung över lägenheten när jag kom hem från skolan.
Mamma var duktig på att sy och sticka. Hon gjorde mycket till sig själv och sin familj under hela sitt liv och gillade djärva färger och mönster, liksom hårfärger till sig själv.
1968 knackade två unga män från Jesu Kristi kyrka på vår dörr. Evangeliet kom att bli en av de viktigaste sakerna i Lis liv. Hon hade en stark gudstro. Hon älskade att tjäna i och gå till kyrkan, studera skrifterna och Liahona. Hon undervisade oss söner om evangeliet och stöttade oss i att få en egen tro på Gud.
Lis älskade sin man Anders Lundqvist som hon var gift med i 35 år och sin familj, sina två söner, sina sex barnbarn och sex barnbarnsbarn. Hon talade om dem ofta och älskade att träffa dem och prata om deras liv.
Lis somnade in på morgonen på alla hjärtans dag efter en kort tids sjukdom och jag kände att det kunde inte varit en bättre dag att få minnas Lis på. Dagen då vi tänker på någon som vi älskar, dagen då våra hjärtan är öppna och mottagliga och givmilda, och sådan var Lis själv.
Kim Anstensen