Ett verk för mig att utföra
Herren sände en ängel till Joseph Smith för att berätta för honom att han hade ett verk att utföra. Detta verk fortsätter idag med oss.
Jag minns en hemaftonslektion vi hade när jag var liten, då min far undervisade oss om ängeln Moronis besök hos profeten Joseph Smith. Han sade att efter uppriktig bön visade sig en ängel vid Josephs sängkant. Ängeln var en budbärare sänd från Gud och hans namn var Moroni. Han berättade för Joseph att Gud hade ett verk för honom att utföra. (Se Joseph Smiths skrifter 2:33.) Jag minns hur min far sade: ”Joseph sade inte till ängeln: ’Nej, jag ville bara veta vilken kyrka som var sann. Jag visste inte att jag behövde göra något!’” Naturligtvis behövde Joseph göra något. Han hade fått en unik kallelse från Herren.
Det Joseph gjorde var anmärkningsvärt. Han växte upp som enkel bondpojke, men genom honom kom Mormons bok fram och översattes, prästadömet och dess nycklar återställdes till jorden, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga organiserades och heliga tempel började byggas. Genom Joseph Smith finns nu alla förrättningar på jorden som vår himmelske Faders barn behöver för sin frälsning. Detta var den underverkens dag som det talas om i Moroni (se Moroni 7:35–37) och det stora och underbara verk som Nephi talade om för många hundra år sedan. (Se 1 Nephi 14:7.)
Det verk som Joseph inledde fördes vidare av tidiga medlemmarna i kyrkan som trodde på Herren Jesus Kristus och hans återställda evangelium. Genom deras ansträngningar började Jesu Kristi evangelium spridas över hela jorden. De utförde verkligen ett underbart verk.
Men underverkens dag är inte förbi och det underbara verket pågår fortfarande. När vi döptes fick vi alla del i det verket.
Under det gångna året har jag har besökt medlemmar i kyrkan och sett att Herrens förbund upprättas på jorden genom enkla människors tro och arbete. (Se L&F 1:17–23.)
Det finns en ung kvinna i Korea som är den första medlemmen i kyrkan i sin familj. Hon höll i sin utnötta bok för Personlig tillväxt och sade att hon drömde om att ha en familj som satte evangeliet i centrum. En president för Unga kvinnor i Armenien genomför trofast Unga kvinnors program, fastän hon inte har Kyrkans instruktionshandbok på sitt språk.
Medlemmar i Ryssland åker till templet regelbundet. De sparar sina rubel och reser i dagar med buss, tåg och båt för att komma till närmsta tempel i Sverige.
Min nioåriga brorsdotter Kimberly talade så entusiastiskt om kyrkan för sin vän att hennes vän sade: ”Jag vill gå med i din kyrka. Var kan jag anmäla mig?”
De unga männen och unga kvinnorna i min egen församling utvecklar ledarförmåga och talanger. De är villiga att sjunga, spela olika instrument, hålla tal, delta i tjänandeprojekt och göra många andra saker så att de kan vara en del av detta underbara verk.
Och det finns en ung man i Bogotá som sade: ”Jag talar för oss unga män i Colombia. Vi är värdiga och vi är redo att tjäna!”
Jag har varit där medlemsantalet i kyrkan är litet och där det är stort, där kyrkan är ny och där den är väletablerad, men ansvaret som var och en av oss har är detsamma: Vi är en del av det sanna, återställda Jesu Kristi evangelium. Vi har ett verk att utföra. Vi tjänar på enkla sätt, våra vittnesbörd växer och vi är delaktiga i denna underverkens dag.
Jag har i mitt eget liv blivit vittne till det återställda evangeliets under. När jag var en ung flicka flyttade min familj till São Paulo i Brasilien, där min far hade kallats att presidera över Brasilienmissionen. Det var en spännande tid för mig och en härlig plats att växa upp på. En lek som jag och mina bröder älskade var att klä upp oss och låtsas vara missionärer. Vi tillbringade timmar med att författa våra egna missionärsbroschyrer och ”predika” och ”förflyttas” överallt i trädgården. I fem år handlade kvällssamtalen kring middagsbordet om missionsarbete, och jag lyssnade ivrigt på trosstärkande berättelser som missionärerna återgav. Redan då visste jag att jag var en del av ett underbart verk.
Det fanns bara omkring 3 000 medlemmar i kyrkan i Brasilien när vi kom dit. Jag minns en mycket liten Primär med bara några få andra barn och hur vi sjöng samma fem sånger varje vecka, eftersom de var de enda som var översatta till portugisiska. Två av de sånger jag tyckte bäst om var ”A Luz Divina” eller ”The Light Divine” (Hymns, nr 305) och en sång om en kanin mitt i skogen. (Se ”The Little Rabbit”, Children’s Friend, jun 1955, s 257.)
På många sätt liknade våra upplevelser de tidiga pionjärernas. Det kom inga psalmböcker, bilder eller lektionsmaterial från kyrkans huvudkontor. Allt som behövdes för att undervisa om evangeliet på portugisiska skrevs och trycktes på missionskontoret. Alla, till och med vi barn, hjälpte till med att producera nyhetsbrev och lektioner. Ingen sände kyrkan till oss. Profeten skickade inga stavspresidenter eller biskopar till oss. Han skickade inga hjälpföreningspresidenter eller ungdomsprogram. Kyrkan i Brasilien byggdes av samma material som pionjärerna började sitt arbete med. Människorna.
Under våra år i Brasilien såg vi en stor tillväxt i kyrkan. Tusentals blev medlemmar. Snart delades missionen, distrikt och grenar organiserades och nya kapell byggdes. De nya medlemmarna var entusiastiska och de växte i tro och blev mer erfarna i evangeliets organisation.
Det är många år sedan dess, men förra året återvände jag till Brasilien för att vara med vid återinvigningen av templet i São Paulo. Jag fick höra att det fanns 187 stavar i Brasilien. Idag finns det 26 missioner, fyra tempel och nästan en miljon medlemmar. Ni kan tänka er hur förvånad jag blev när jag kom till ett stadion som var fyllt med 65 000 medlemmar som samlats för att lyssna till president Gordon B Hinckley och fira tempelinvigningen. För mig var det ett underverk att se tusentals ungdomar som dansade och sjöng tillsammans. Medan jag betraktade detta glädjerika firande sade jag till mig själv gång på gång: ”Det är helt fantastiskt! Det är ett under! Hur kunde detta underverk hända?”
Jag förundrade mig hela kvällen över vad jag sett. Men så återförenades jag nästa morgon under tempelinvigningen med min primärlärare syster Gloria Silveira. Det var då jag förstod hur underverket gått till. Som nyomvänd och utan tidigare erfarenheter i kyrkan hade syster Silveira kommit till Primär, förberedd att dela med sig av sitt enkla vittnesbörd och lära mig trosartiklarna på portugisiska. Hon och hennes make Humberto är fortfarande trofasta. De har verkat i många kallelser i kyrkan under årens lopp, och de tjänar fortfarande. När jag såg syster Silveira insåg jag att kyrkan i Brasilien hade vuxit tack vare henne och tusentals som hon. Hon och broder Silveira representerar människor överallt som tror på Herren Jesus Kristus och hans evangelium. De har vuxit i kunskap och förmåga och har tjänat i kyrkan. (Se L&F 88:80.) De har berättat om evangeliet för sina vänner. (Se L&F 30:5.) De tjänar i templet. (Se L&F 138:48.) De lärde sina fem barn rätta principer. (Se L&F 68:28.) Av deras 43 efterkommande har 15 varit på heltidsmission. Deras barnbarn gifter sig nu i templet, och deras barnbarns barn är fjärde generationen Silveiras som har del i detta underbara verk som började med Joseph Smith. Tack vare dem har tron ökat på jorden. De är exempel på det underverk Herren talade om när han sade att hans evangelium skulle förkunnas av de svaga och ringa (se L&F 1:23), och att genom ringa verktyg kan stora ting åstadkommas. (Se 1 Nephi 16:29.)
Herren sände en ängel till Joseph Smith för att berätta för honom att han hade ett verk att utföra. Detta verk fortsätter med oss och leds av president Gordon B Hinckley, en levande profet, som sade: ”Detta är ett härligt verk. Det kommer att välsigna varje mans, kvinnas, pojkes och flickas liv som ansluter sig till det.” (”Missionary Service” Första världsomfattande ledarutbildningsmötet, 11 jan 2003, s 21) ”Jag tackar Gud för det underbara sätt på vilket han förlänat oss de vittnesbörd, den myndighet och lära som förknippas med denna kyrka, Jesu Kristi återupprättade kyrka.” (”Vår tros underbara grund”, Liahona, nov 2002, s 81) I Jesu Kristi namn, amen.