Hasardspel
Om ni aldrig har spelat poker eller andra hasardspel, så börja inte heller. Om ni spelar hasardspel, så sluta nu medan ni kan.
Mina kära bröder, vi har haft ett underbart möte. Jag vill instämma i allt som har sagts och ge er min välsignelse.
För det första vill jag säga några ord om dem som har inröstats denna eftermiddag som medlemmar i de sjuttios kvorum.
Jag är övertygad om att det finns bokstavligen hundratals bröder som är värdiga och dugliga att verka som generalämbetsmän i kyrkan. Vi ser dem överallt. De som inröstats idag har utvalts till att uppfylla vissa speciella förpliktelser. I de flesta fall innebär detta uppoffringar, vilka villigt görs.
Bland dem som inröstats, som ni har lagt märke till, finns min 63-årige son. Jag vill poängtera att jag inte har föreslagit hans namn. Detta har gjorts av andra vars rättighet det är att göra det. Jag är mycket känslig för favörer till släktingar. Jag avstod från att delta i beslutet. Jag tror emellertid att han är värdig och kvalificerad i varje avseende. För det första hade han en underbar mor. Jag önskar att jag kunde rekommendera hans far.
Jag nämner bara detta eftersom jag inte tycker om favoriserande. Var god och låt inte hans släktskap med mig tala till hans nackdel. Han kan inte rå för det.
Nu vill jag gå vidare till det ämne som jag skulle vilja diskutera ikväll. Jag vill tillmötesgå de många önskemål jag fått om att säga några ord om kyrkans ståndpunkt i fråga om något som blir allt vanligare bland oss, särskilt bland våra ungdomar. Det handlar om hasardspel i olika former.
Det berättas att en av Förenta staternas presidenter, Calvin Coolidge, känd för sin fåordighet, kom hem från kyrkan en söndag. Hans hustru frågade honom vad prästen hade talat om. Han svarade: ”Synd.” ”Vad sade han?” frågade hon. ”Han var emot den”, var hans kortfattade svar.
Jag tror att jag kan besvara frågan om hasardspel i dess olika former lika kortfattat. Vi är emot det.
Hasardspel finns nästan överallt och det ökar ständigt i omfattning. Människor spelar poker. De spelar på hästar och hundar. De spelar roulett och drar i enarmade banditer. De träffas för att spela på barer, krogar och kasinon, och alltför ofta i det egna hemmet. Många kan inte låta bli. Det blir vanebildande. Det leder så ofta till andra nedbrytande vanor och bruk.
Så många av dem som dras in i spelandet har inte råd med det. I många fall berövar det hustru och barn den ekonomiska tryggheten.
Det har blivit populärt att spela poker på skolor och universitet.
Jag läser för er ur en artikel i New York Times News:
”För Michael Sandbergs del började det för några år sedan med att han spelade om småbelopp med vänner….
Men i höstas, säger han, blev det källan till en sexsiffrig inkomst och ett alternativ till att läsa juridik.
Sandberg, 22, delar i huvudsak tiden mellan Princeton, där han studerar politik som huvudämne, och Atlantic City, där han spelar poker med höga insatser.
Sandberg är ett extremt exempel på den revolution som ägt rum när det gäller hasardspel på landets universitet. Sandberg kallar det en explosion, som drivits på av pokermästerskap på TV och en kraftig ökning av webbsidor för pokerspel på Internet.
Experter säger att man knappast kan undgå att se bevisen på hur populärt det har blivit med hasardspel på universiteten. I december arrangerade till exempel en kvinnoförening vid Columbia-universitetet sin första pokerturnering för 80 deltagare, med tio dollar i grundinsats medan University of North Carolina i oktober arrangerade sin första turnering för 175 deltagare. Båda turneringarna blev fullbokade och hade väntelistor. Vid University of Pennsylvania ges varje kväll information om privat hasardspel på en e-postlista.” (Jonathan Cheng, ”Poker Is Major College Craze”, Deseret Morning News, 14 mars 2005 s A2)
Samma sak händer här i Utah.
En mor skriver följande till mig:
”Min 19-årige son spelar poker på Internet och de ansvariga på Internet [tycks inte] bry sig om ifall någon inte är 21. Allt som krävs är att man har ett bankkonto med pengar på. Han har spelat regelbundet i nästan ett år nu. Han hade ett jobb som han slutade därför att han är slav under Internet och poker och spelar för att få snabba pengar. Han deltar jämt och ständigt i pokerturneringar och om han vinner så är det de pengarna han [använder] till att köpa sådant som han behöver. Allt han gör är att sitta och spela på Internet.”
Jag har hört sägas att Utah och Hawaii nu är de enda delstaterna i USA som inte har legaliserat lotterier och hasardspel i olika former. Att döma av de brev jag fått från medlemmar i kyrkan är det tydligt att somliga av våra ungdomar börjar med att spela poker. De får smak på att få någonting för ingenting, och sedan åker de utanför delstatsgränsen där de kan spela helt lagligt.
En av dem som skriver till mig säger: ”På sistone har jag sett hur detta fördärv har smugit in i så många personers liv. Man ser det överallt på TV. ESPN-kanalen har något som kallas kändispoker och riksmästerskap i poker.”
Hon fortsätter: ”En av våra vänner inbjöd min make att anmäla sig till ett lokalt pokermästerskap mot en avgift. Hans vän sade: ’Det är inte hasardspel. Dina pengar hamnar i en stor pott och den som vinner tar hem potten.’”
Är inte detta hasardspel? Naturligtvis är det det. Hasardspel är helt enkelt en process där pengar tas utan att skälig kompensation i form av varor eller tjänster erbjuds.
Vi har nu statliga lotterier i mycket stor skala. En gång i tiden förbjöd lagen dem. Nu drivs de som ett sätt att få inkomster till staten.
För cirka tjugo år sedan sade jag i ett konferenstal: ”Lotterifebern nådde nyligen en höjdpunkt då staten New York tillkännagav att tre vinstlotter skulle dela på 41 miljoner dollar. Folk stod i kö för att köpa lotter. En av vinstlotterna tillhörde 21 fabriksarbetare. Det fanns 778 andraplatsvinnare och 113 000 som fick symboliska belopp. Det låter kanske bra.
Men det fanns också 35 998 956 förlorare av vilka alla hade betalat för chansen att vinna och inte fick någonting alls.” (Se Gordon B Hinckley, Nordstjärnan, oktoberkonferensen 1985, s 42.)
Några delstater har lagt dryga skatter på kasinon som en intäktskälla. Lotteriföretaget måste gå med vinst. Sedan kommer den som har vinstlotten. Alla andra som köpte lotter får gå tomhänta.
Jag är så tacksam att Herren gav oss tiondelagen när han grundade sin kyrka. Jag talade en gång med en ledare i en kyrka som enligt vad jag hört till stor del finansieras genom bingospel. Jag sade till honom: ”Har ni någonsin övervägt att finansiera er kyrka genom tionde?” Han svarade: ”Ja — jag önskar så att vi kunde göra det i stället för spela bingo, men jag väntar mig inte en sådan förändring under min livstid.”
Kasinon har öppnats på indianreservat som ett sätt att skaffa inkomster åt de personer som äger dem. Några vinner, men de flesta förlorar. Det måste de om några vinner och kasinot ska gå med vinst.
En av våra unga män sade nyligen: ”Att betala 5 dollar för att titta på en film eller betala 5 dollar för att spela poker, det är sak samma.”
Det är inte sak samma. I det ena fallet får du någonting som du betalar för, i det andra fallet tar bara en hem vinsten och de andra får gå tomhänta.
Erfarenheten har visat att poker kan leda till ett beroende av hasardspel.
Ända sedan denna kyrkas första år har den fördömt hasardspel.
Så långt tillbaka som 1842 beskrev Joseph Smith förhållandena när de heliga bodde i Missouri. Han sade: ”Vi köpte stora områden land, våra gårdar gav stort överflöd; vi åtnjöt frid och glädje i vår husliga krets och i hela trakten. Men eftersom vi inte kunde umgås med våra grannar … i deras nattliga dryckeslag, i deras vanhelgande av sabbaten, hästkapplöpningar och hasardspel, började de först att göra oss till åtlöje, sedan att förfölja oss och till sist samlades en organiserad mobb och brände ned våra hus, tjärade och fjädrade och piskade många av våra bröder samt i strid med lag, rättvisa och mänsklighet jagade bort dem från deras bostäder.” (James R Clark, sammanst, Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 6 delar [1965–1975], 1:139.)
I oktober 1844 sade Brigham Young om Nauvoo: ”Vi vill förbjuda alla spritbutiker, spelkasinon, spelhålor och alla andra skumma förehavanden ibland oss, samt inte tolerera dryckenskap eller syndigt leverne ibland oss.” (Messages of the First Presidency, 1:242)
Kyrkans presidenter och rådgivare i presidentskapet har upprepade gånger talat om detta fördärv. George Q Cannon, rådgivare till tre av kyrkans presidenter, sade: ”Det finns många synder i världen som unga människor måste skyddas mot. En av dem är hasardspel. Det finns olika former av denna synd men de är alla skadliga och ingenting man ska hänge sig åt”. (Gospel Truth: Discourses and Writings of President George Q. Cannon, utv av Jerreld L Newquist, 2 delar [1974], 2:223.)
President Joseph F Smith sade: ”Kyrkan godkänner inte hasardspel, utan fördömer det på det bestämdaste som något som är moraliskt orätt, och inbegriper även däri lotterier av alla slag, och tar med allt allvar avstånd från att någon av kyrkans medlemmar ägnar sig åt det.” (”Editor’s Table”, Improvement Era, aug 1908, s 807)
President Heber J Grant sade: ”Kyrkan var och är oföränderligt motståndare till alla former av hasardspel. Den motsätter sig allt slags hasardspel, varje yrke eller så kallad affärsverksamhet som tar pengar från den person som har dem utan att ge ersättning med motsvarande värde. Den motsätter sig allt som medverkar till att … försämra eller försvaga den höga moraliska norm som kyrkans medlemmar och vårt samhälle i stort alltid har upprätthållit.” (Messages of the First Presidency, 5:245)
President Spencer W Kimball sade: ”Ända från början har vi varnats för hasardspel av varje slag. Förfallet och skadan drabbar personen vare sig han vinner eller förlorar, att få någonting för ingenting, någonting utan ansträngning, någonting utan att betala fullt pris.” (Conference Report, apr 1975, s 6; eller Ensign, maj 1975, s 6.)
Äldste Dallin H Oaks höll 1987 ett mästerligt föredrag om detta ämne på dåvarande Ricks College. Det hette ”Hasardspel: Moraliskt orätt och politiskt oklokt”. (Se Ensign, jun 1987, s 69–75.)
Till alla dessa uttalanden om kyrkans ståndpunkt tillfogar jag mitt eget. Att spela hasardspel kan tyckas vara ett oförargligt nöje. Men det är förknippat med en intensitet som rentav syns i ansiktet på den som spelar. Och i alltför många fall leder hasardspel, som tycks oskyldigt, till ett verkligt beroende. Kyrkan var och är motståndare till hasardspel. Om ni aldrig har spelat poker eller andra hasardspel, så börja inte heller. Om ni spelar hasardspel, så sluta nu medan ni kan.
Det finns bättre sätt att använda tiden. Det finns bättre sätt att använda sitt intresse och energi. Så mycket underbart att läsa står till vårt förfogande. Det är inte troligt att vi någonsin kan få för mycket av det. Det finns musik vi kan lära känna och njuta av. Att bara ha roligt tillsammans, på danser, utflykter, cykelturer eller på andra sätt, pojkar och flickor som trivs tillsammans på ett hälsosamt sätt.
Jag läser en bok som nyligen utgavs av Oxford University Press och som har väckt stort uppseende bland oss. Den innehåller en undersökning som gjorts av fakulteten vid University of North Carolina — Chapel Hill. Den behandlar amerikanska tonåringars religiösa och andliga liv. De som gjorde undersökningen ställde frågor till unga människor från olika trosåskådningar och traditioner. (Se Christian Smith och Melinda Lundquist Denton, Soul Searching: The Religious and Spiritual Lives of American Teenagers [2005].)
De kom till slutsatsen att ungdomarna i kyrkan vet mer om sin religion, är mer engagerade i den och håller sig noggrannare till vad den lär i fråga om umgängesliv än ungdomar med en annan tro.
En av forskarna sade: ”Sista Dagars Heliga-kyrkan kräver mycket av sina tonåringar och … oftast får den vad den kräver.” (Elaine Jarvik, ”LDS Teens Rank Tops in Living Their Faith”, Deseret Morning News. 15 mars 2005, s A3)
De fann att det är mer troligt att våra ungdomar har samma tro som sina föräldrar, besöker gudstjänst en gång i veckan för att dela med sig av sin tro åt andra, fastar eller utövar någon annan form av självförsakelse och har färre tvivel på sin religion.
Kommentarer till undersökningen nämner att våra ungdomar stiger upp tidigt för att delta i seminariet. ”Det är svårt att gå upp så tidigt”, sade en seminarieelev. ”Men man får välsignelser av att göra det. Det är ett underbart sätt att börja dagen på.”
Forskarna framhåller att inte alla våra ungdomar är fullkomliga, att det finns svagheter bland dem, men att de i stort sett utmärker sig på ett påfallande sätt. Jag bör tillägga att dessa high school-elever inte har tid att spela poker.
Mina kära unga vänner som jag talar till i kväll, ni betyder så mycket för oss. Ni är så oerhört viktiga. Som medlemmar i denna kyrka och som bärare av prästadömet har ni ett mycket stort ansvar. Slösa inte bort er tid eller era talanger på planlösa sysselsättningar. Om ni gör det kommer det att minska er förmåga att göra det som är värdefullt. Jag tror att det kommer att trubba av er mottaglighet för skolarbetet. Det kommer att göra era föräldrar besvikna, och allt eftersom åren går och ni ser tillbaka, kommer ni att vara besvikna på er själva.
Det prästadöme ni bär som unga män för med sig förmånen att få änglabetjäning. Detta sällskap är oförenligt med hasardspel.
”Gör rätt val på din vandring genom livet.” (”Gör rätt val”, Psalmer, nr 162)
Må himlens välsignelser vila över er, är min ödmjuka bön när jag bär vittnesbörd om detta verk och om min kärlek till er alla som deltar i det, i Jesu Kristi heliga namn, amen.